Det här med små barn.. som inte kan prata.. Som skriker, snorar, kladdar med maten, ska sitta i knäet, vill bli burna på, osv. osv..?!

Talesättet säger: Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer..
- Nja..?! Vet inte om jag kan hålla med om detta faktiskt..?! Tror i ärlighetens namn att jag föredrar de större bekymmerna i så fall..?!

Missförstå mig rätt.. Jag har egentligen bara haft en tuff dag på jobbet.. Det här med min övergång från de lite större barnen till småbarnsavdelnigen håller på att komma ikapp mig.. Det är några år sedan som jag hade de minsta som uppdrag och som mamma har jag kommit ifrån det helt..

Jag älskar mitt jobb.. och jag älskar barnen.. men det är stor skillnad på (då) att hålla grupp med ett gäng femåringar, jämfört med (nu) en samling ihop med ett gäng 1-2 åringar.. Dessutom har jag denna terminen även bytt arbetslag och lokal.. 

- Spännande men tufft..*suck*

En gång, för några år sedan, satt jag hos frisören och väntade på min tur.. En annan kund satt i stolen bredvid och blev klippt. Och han och frisören samtalade om olika yrken och kom in på det här med barnomsorg.. Eftersom de satt alldeles bredvid mig, kunde jag inte undgå att höra hur de båda var rörande överens om att ingen av de hade orkat en sekund som pedagog. Detta yrke verkade alldeles för krävande och innebar alldeles för mycket ansvar, som ingen av de ansåg sig skulle klara av..

Jag minns inte vem av de som sa det, kunden eller frisören.. men en av de sa i alla fall något i stil med: "..ja, all heder åt förskolepersonalen, för jag hade aldrig pallat." Den andra höll med och upprepade: "Ja, all heder åt de.." Jag log lite för mig själv, lade ner tidningen som jag suttit och bläddrat i, vände mig mot kunden och frisören och log tacksamt. 

- Tack så mycket sa jag och blev med det en i samtalet..

Dagar som denna.. Tuffa dagar.. När ingenting verkar fungera.. När jag anklagar mig själv för misslyckanden. När jag tappar tron på min egen förmåga och tvivlar på min yrkesroll.. Då vill jag säga att jag har gått och blivit för gammal för sånt här.. (de allra minsta barnen i detta fall..) Men så tänker jag på den där eftermiddagen hos frisören och orden som sades.. "All heder åt förskolepersonal." ..Och så ler jag för mig själv och minns att jag faktiskt är en sådan där person som älskar att arbeta som pedagog. Med barn.. även om de skriker, snorar, kladdar med maten, ska sitta i knäet, eller vill bli burna på precis hela tiden.. *smile*

- Kärlek & Ärtor!

.

.

.

#barnomsorg #tuffdagpåjobbet #påjobb #entanke #imitthuvud

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har tagit bort mitt förra inlägg. Ber om ursäkt och yrkar på sinnesförvirring..  - Kärlek & Ärtor till alla!      ...

  Idag har jag haft en hel rad av tänkbara rubriker att blogga om.. fram tills nu..?! Så jag skriver bara några rader om hur tacksam jag är för att jag har så fina barn. Jag är så stolt över alla tre, att jag skulle kunna spricka emellanåt.. Känner...

  Igår var jag i Åkarp med uppdrag aniktsmålning för barn. En givande uppgift en solig lördag, för mig som pedagog och konstnär..    Man skulle kunna säga att det är den perfekta kombon..?! Även om ansiktsmålning är något helt annat än akryl ...

  För ett halvår sedan kunde jag knappt hantera frågan. "Vad ska vi äta idag mamma?"   Idag kör jag och handlar efter jobb.. åker hem och packar in matvarorna i kylen, för att sätta mig i bilen igen och köra bort till fotbollsträningen som jag ...

  Jag har ändrat runt lite i menyn och uppdaterat några texter.. Och jag firar att jag varit driftig som attan under dagen..    Först jobb, med start 7:30.. som jag överlevde.. ?! (Bara det är en bedrift..) Sedan lyckades jag hitta ett spec...