Kylan och mörkret kommer allt närmare inpå kroppen.. och det känns både i form av värk i leder och "depp" i huvudet.. Försöker blicka framåt.. men vetskapen om att halvåret av kyla, just har börjat, gör det inte så lätt..?! Det mörka höstrusket, som fortfarande är ganska mildt dock, får hela mitt inre väsen att klättra på väggarna.. Suget efter inomhusmys, med en massa nya inredningside'er, sätter fart på drömmarna om "mitt efterlängtade hus".. och jag känner mig instängd, samtidigt som jag inte vill gå ut..?!

- Hej och välkommen till mitt liv..?!

Men allt är inte pest och pina! Jag har tre underbara ungar, som trots alla sina behov.. och ibland även omöjliga krav.. är min absolut största tröst, mot mörkrets hårda vindar.. De håller mig, mer eller mindre, alltid sysselsatt, så tiden för "jobbiga" tankar blir mindre.. Barnens närvaro, med sina tankar och funderingar, upplevelser och önskemål, får mig att känna mig hel. Att få den stora äran.. för det är precis vad det är.. en ära.. att få ta del av deras inre, på deras initiativ.. är en lyckokälla, som skapar skydd mot de hårda vindarna.. och tänder ljuset, som driver bort det hotfulla mörkret..

- Choklad, rödvin och levande ljus fungerar också bra.. fast inte riktigt på samma sätt.. *smile*

Det här med höstdepression, är ingenting nytt för mig.. då jag haft det så länge jag kan minnas..?! Däremot, vill jag ändå påstå, att den har blivit mildare med åren.. Eller så är det för att jag har lärt mig att hantera den bättre..?! Kanske är det människorna runt omkring mig, som lärt sig att hantera "mig" bättre, vilket gör det lättare för mig..?! (Och så även, lättare för dem..?) Oavsett, så försöker jag.. innerligt.. att tänka i andra banor.. helst inte tänka alls.. men det är inte så lätt.. eftersom det ligger i min natur att tänka på ALLT..?! *skrattar lite åt mig själv*

- Jo, jag sa.. Hej och välkommen till mitt liv..?!