- Shit, vad tiden bara rusar iväg..?! Sist jag skrev var den elfte september, alltså mer än en vecka sedan.. och idag fredag 20/9, är enligt klockan redan slut..?! Jasmine har avslutat sin sjätte vecka på dagis och Charlie har bara ett år kvar, innan han börjar i "nollan"..?!!!
Bara det faktum att jag har på mig Jonathans strumpor.. (?!) hittade inte några egna i tvättkorgen, efter duschen, efter jobb idag.. är bevis nog på att klockan borde sakta ner lite..?! Ungen snor mina skor?!! Usch.. Redan så stor att ha samma storlek som mamma.. Eller är det kanske jag som är liten?! *smile*

Tro nu inte att detta får mig att känna mig gammal, för jag stortrivs i min ålder! Men lite skrämmande tycker jag nog att det är när jag tänker efter.. Min äldsta grabb fyller tio om bara några månader och Charlie blir fem månaden innan..?!! Tur att jag har min lilla "Mina Jasmine" så jag kan få njuta av småbarnsåldern ett litet tag till!!

Idag har det dock varit en dag i mina stora pojkars tecken, då jag fick en impuls-idé, i morse, om att vi skulle gå på bio.. Jag, mina pojkar och Tomas.. Charlie's första biobesök.. Smurfarna 2, i 3D på filmstaden i Malmö.. En impuls-idé som visade sig vara väldigt uppskattad!! Eller ja.. JAG älskade det!! Kanske inte så mycket pga filmen, som för övrigt var helt okej, men för att jag fick en guld-stund tillsammans med mina pojkar!! Jonathan gillade filmen, men var lite sådär.. då han hade bestämt med kompisar på eftermiddagen och kvällen, redan i skolan.. Charlie's första reaktion, när förtexterna till filmen startade i 3D var: Wooow! Så han var nöjd!! Ja, det var Jonathan också, men med lite mer tjat om att få komma hem, när filmen var slut.. Eftersom Tomas också ville följa med, vilket pojkarna nog uppskattade lika mycket som jag..?! så fick sötaste Dotera spendera några dyrbara timmar hos Tomas faster.. vilket hon nog var nöjd med, då hon både fick busat med farfar, äta god mat och vara ute och titta på hästar..

Här ett collage från dagens biobesök..

Mina fina barn!! Jag hade inte varit NÅGONTING om jag inte hade haft dem!!

Tänker ibland, eller ja.. Det slår mig ganska så ofta.. att jag är så fruktansvärt lyckligt lottad, som fått ge liv åt tre stycken, så fina och friska barn! Det finns säkert de som tar en sådan gudagåva för givet, men inte jag! Jag är fullt medveten om vilket mirakel det faktiskt är. Visst händer det att de små liven kan reta gallfeber på mig.. Att jag blir så arg att jag skulle kunna ta den ena och slå den andra med.. (Observera att detta är och förblir ett talesätt) .. Men ingen kan älska mina barn, mer än vad jag gör.. inte ens Tomas, deras pappa.

Satt härom kvällen och pratade med min mamma i telefon.. och vi kom in på min stora dröm, om att bo i hus och ha trädgård.. Den började redan innan Jonathan föddes, då jag önskade mig hus bara för min egen skull, med plats för allt mitt skapande.. Men när Jonathan föddes, var det mer pga honom jag ville ha hus och trädgård. Sen när Charlie föddes och blev lite större, önskade jag hus mer än någonsin.. då jag titt som tätt, kände för att "slänga ut" pojkarna i trädgården, när lekarna blev för vilda för en liten lägenhet.. (Ha! Säger liten, men då bodde vi faktiskt i en fyra, storlek större..)

Idag.. 13 år senare.. (?! Som jag sa, tiden bara rusar iväg..?!!) har jag tre barn, instängda i en liten trea.. (alla tre barnen delar rum hemma hos mig..?!) som jag skulle vilja kunna släppa ut i trädgården.. - Blir nästan gråtfärdig när jag tänker på att Jonathan snart är tio och fortfarande måste åka hem till kompisar, eller kusinerna, för att kunna bada i en pool.. Bara det faktum att han sällan har kompisar hemma, då kompisarnas hem.. de flesta MED trädgård.. och därför, är mer lockande.. gör ont i hela själen..!! Bara några år till, sen kommer Jonathan inte vilja vara hemma alls..?!

Och Charlie, mitt lilla energisprudlande änglatroll, som likt mig, bokstavligen kan klättra på väggarna, hade mått superbra av att få kunna springa av sig i en trädgård.. Och i en skyddad miljö.. med mindre risk för frestelser på andra sidan gatan.. hade jag kunnat ge honom friheten till att få utlopp för sin energi, utan en massa förmaningar och "mammatjat". Även han vill hem till kompisar som har "allt det där roliga" i form av pool, gungor och studsmattor.. och det gör ont!

När jag sa allt det här till mamma, i telefon, kände jag mest viljestyrka, efter att nå mitt mål, min dröm.. men så kom jag in på Jasmine.. och det var som om hjälplösheten föll över mig..?! Alla som följt min blogg, det senaste året, ett och ett halvt, vet att "Mina Jasmine" är mer än "bara" en dotter för mig.. då beskedet om att hon skulle komma till världen kom i samma veva som min och Tomas separation satte fart.. Hon är min glädje, men också en stor anledning till att jag fortfarande är här, då jag inte vet vad jag hade kunnat göra med mig själv, när hela mitt liv rasade samman, dagen då Tomas kom med förslaget om att separera.. Hon har varit min livboj som hållt mitt huvud över vattenytan, redan långt innan hon föddes.. Och tanken på att inte kunna ge henne en trädgård, med en bit gräsmatta, för picknick med sina dockor, eller en gunga att kunna njuta i, med håret fritt fladdrande i vinden, eller träd att klättra i, eller buskar att göra kojor i..?! Ja, shit! (Milt sagt..) Den tanken gör mig helt förtvivlad!! Bara en sådan enkel sak, som att få ha ett eget rum..?! En av de mest självklara sakerna i världen, om du frågar mig.. Ja, det gör mer ont än någonting annat..?!

Nu måste jag nog ändå tillägga, att oavsett hur ont det än gör i mig.. Och oavsett hur förtvivlad jag än är över mina barns "öde".. så försöker jag vara så naturlig som möjligt, vad gäller vårt "läge".. Jag har bara en liten trea.. på sjunde våningen.. med en allmän gård utanför.. med massor av faror och elakheter.. (Har tyvärr redan fått smaka på den bittra verkligheten..) Vi kan inte ha någon pool, eller några fotbollsmål.. Vi kan inte heller ha vars ett rum.. utan får dela på den plats vi har.. Tålamod, ömsesidig respekt och att kunna ta hänsyn, är något vi alla måste lära oss..! Samtidigt är det aldrig fel att drömma!! Skapa mål, som driver oss framåt!!

På biografen idag, ville jag stanna tiden.. bara för en stund.. Och det kändes som om jag lyckades.. (den här gången..) Då känslan av lycka fortfarande sitter kvar i kroppen..?! Huset och trädgården ligger i den okända framtiden.. så där skulle jag vilja spola fram tiden..?! MEN!! Man kan ju inte ha kakan och äta den samtidigt, så.. jag nöjer mig med huset i drömmen, för nu.. Jag lever i nuet och njuter av varje sekund.. och tids nog vet jag att drömmen blir verklighet..

- Jag har tre underbara ungar, de bästa man kan önska sig!! Och det är den störta gåvan man kan få här i livet!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har tagit bort mitt förra inlägg. Ber om ursäkt och yrkar på sinnesförvirring..  - Kärlek & Ärtor till alla!      ...

  Idag har jag haft en hel rad av tänkbara rubriker att blogga om.. fram tills nu..?! Så jag skriver bara några rader om hur tacksam jag är för att jag har så fina barn. Jag är så stolt över alla tre, att jag skulle kunna spricka emellanåt.. Känner...

  Igår var jag i Åkarp med uppdrag aniktsmålning för barn. En givande uppgift en solig lördag, för mig som pedagog och konstnär..    Man skulle kunna säga att det är den perfekta kombon..?! Även om ansiktsmålning är något helt annat än akryl ...

  För ett halvår sedan kunde jag knappt hantera frågan. "Vad ska vi äta idag mamma?"   Idag kör jag och handlar efter jobb.. åker hem och packar in matvarorna i kylen, för att sätta mig i bilen igen och köra bort till fotbollsträningen som jag ...

  Jag har ändrat runt lite i menyn och uppdaterat några texter.. Och jag firar att jag varit driftig som attan under dagen..    Först jobb, med start 7:30.. som jag överlevde.. ?! (Bara det är en bedrift..) Sedan lyckades jag hitta ett spec...