Jag har kommit fram till att jag inte ska lägga mer vikt på några inlägg gällande min konst här..
Har ju en annan blogg som jag öppnat för de saker som rör mitt skapande..

Jag behöver nämligen denna bloggen.. min ursprungsblogg.. för mer vardagstankar och bekymmer..?!

Grejen är att jag är skrikarg på mitt liv just nu. Och jag är skrikarg på mig själv för att jag inte tar steget och gör något åt det.

HATAR att känna mig ensam.
HATAR att behöva öppna upp, berätta de där jobbiga sakerna.. och sen bli bemött som om det var jag som trampat någon på tårna.

- BAJS PÅ DET!!

Egentligen skulle jag vilja gråta. Men till vilken nytta?! Den som jag behöver tröst ifrån sitter bara och lipar själv över att allt blir så jobbigt när jag inte är glad..

Helt ärligt..?!

Och på jobb är det inte ett dugg bättre just nu. Känner mig totalt värdelös på jobb. Utanför allt.. och totalt värdelös. Och det gör mig så arg.

Arg på jobb. Arg hemma. Fatta jag är trött hela tiden. Och inte fan finns det någon empati för att jag inte mår bra..

Jag vet jag skrämmer bort alla i min omgivning när jag hatar allt.. men jag tycker ändå att kanske någon borde känna mig vid det här laget..?! Någon borde se/ höra/ förstå hur jävla mycket hjälp jag behöver.

Ah.. jag skiter i det.
Jag ska göra mitt yttersta för att hålla käften. (Mina åsikter är ändå bara jobbiga.) Jag ska göra det jag måste och bara se till att överleva en dag i taget.

- Tulla inte med mig.
Jag behöver inget medlidande!

Kärlek & Ärtor.. till de som pallar besväret..

 

Amisa

17 oktober 2021 21:55

Jag har också gått och burit på känslan av ensamhet ända sedan jag var barn och jag tror att jag idag förstår var den har kommit ifrån. Min känsla av ensamhet kommer inifrån mig själv så det var där jag behövde läka. Jag känner mig sällan ensammen när jag är själv, känslan uppkommer när jag är med andra men inte upplever att vi är i kontakt med varandra - jag känner mig utanför och blir förtvivlad eller känner vanmakt.

För min del handlar det nog att jag som barn gick igenom flera trauman och inte fick något känslomässigt stöd från människor i min omgivning, jag blev ensam med alla jobbiga känslor och jag behövde vara okrånglig och inte ta någon plats. Det var inte för att dom var elaka, utan för att dom hade fullt upp med sig själva under samma kriser. Man gör så gott man kan, men ibland räcker man ändå inte till för människorna i sin omgivning, även om man älskar dom.

Det har hjälpt mig att tillåta alla känslor, låta dom finnas där och att sitta i lugn och ro och meditera. Det är då minnesflasharna och insikterna om vad det handlar om har dykt upp. Jag har försökt att inte slå på mig själv, utan istället ge mig själv en klapp på axeln och lite uppmuntran.

Jag hoppas att du snart mår bättre igen! Kram!

http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se

Jenny-Blue

20 oktober 2021 18:16

Åh fina du!!
Tack snälla för att du vill dela med dig!

Min psykolog har försökt hitta någon form av trauma i mitt inre, men där finns ingenting att hitta..?! Och jag försöker trösta mig i min tro om att det varit något som hänt min själ i tidigare liv.. men det hjälper inte alltid, då det fortfarande kan göra så ont..

Känner mig dock så otroligt tacksam för de vackra själar som korsar/ korsat min väg genom livet. Som genom bekräftelse på att vi är fler, lindrar ensamhetskänslan. Jag VET att jag inte är ensam, men ibland blir det bara för mycket känslor..

Tack igen! Du fick mig att le!!
Kramar tillbaka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har tagit bort mitt förra inlägg. Ber om ursäkt och yrkar på sinnesförvirring..  - Kärlek & Ärtor till alla!      ...

  Idag har jag haft en hel rad av tänkbara rubriker att blogga om.. fram tills nu..?! Så jag skriver bara några rader om hur tacksam jag är för att jag har så fina barn. Jag är så stolt över alla tre, att jag skulle kunna spricka emellanåt.. Känner...

  Igår var jag i Åkarp med uppdrag aniktsmålning för barn. En givande uppgift en solig lördag, för mig som pedagog och konstnär..    Man skulle kunna säga att det är den perfekta kombon..?! Även om ansiktsmålning är något helt annat än akryl ...

  För ett halvår sedan kunde jag knappt hantera frågan. "Vad ska vi äta idag mamma?"   Idag kör jag och handlar efter jobb.. åker hem och packar in matvarorna i kylen, för att sätta mig i bilen igen och köra bort till fotbollsträningen som jag ...

  Jag har ändrat runt lite i menyn och uppdaterat några texter.. Och jag firar att jag varit driftig som attan under dagen..    Först jobb, med start 7:30.. som jag överlevde.. ?! (Bara det är en bedrift..) Sedan lyckades jag hitta ett spec...