Jag har kommit fram till att jag inte ska lägga mer vikt på några inlägg gällande min konst här..
Har ju en annan blogg som jag öppnat för de saker som rör mitt skapande..

Jag behöver nämligen denna bloggen.. min ursprungsblogg.. för mer vardagstankar och bekymmer..?!

Grejen är att jag är skrikarg på mitt liv just nu. Och jag är skrikarg på mig själv för att jag inte tar steget och gör något åt det.

HATAR att känna mig ensam.
HATAR att behöva öppna upp, berätta de där jobbiga sakerna.. och sen bli bemött som om det var jag som trampat någon på tårna.

- BAJS PÅ DET!!

Egentligen skulle jag vilja gråta. Men till vilken nytta?! Den som jag behöver tröst ifrån sitter bara och lipar själv över att allt blir så jobbigt när jag inte är glad..

Helt ärligt..?!

Och på jobb är det inte ett dugg bättre just nu. Känner mig totalt värdelös på jobb. Utanför allt.. och totalt värdelös. Och det gör mig så arg.

Arg på jobb. Arg hemma. Fatta jag är trött hela tiden. Och inte fan finns det någon empati för att jag inte mår bra..

Jag vet jag skrämmer bort alla i min omgivning när jag hatar allt.. men jag tycker ändå att kanske någon borde känna mig vid det här laget..?! Någon borde se/ höra/ förstå hur jävla mycket hjälp jag behöver.

Ah.. jag skiter i det.
Jag ska göra mitt yttersta för att hålla käften. (Mina åsikter är ändå bara jobbiga.) Jag ska göra det jag måste och bara se till att överleva en dag i taget.

- Tulla inte med mig.
Jag behöver inget medlidande!

Kärlek & Ärtor.. till de som pallar besväret..