Frihet - 40x60cm
December 2020

- Kärlek & Ärtor!

Med bara 30 minuter kvar av 2020.. vill jag tack alla fina själar, som på ett eller annat sätt förgyllt mitt år.. allt ifrån en hjälpande hand, en värmande kram, snälla ord, till presenter (stora som små) omtänksamma tankar, bekräftelse och nylagat kaffe.

Det finns många saker jag tar med mig ifrån året som har varit.. 2020.. Året som vände uppochner på världen.. och jag lovar mig själv att vara mig själv trogen.

Handling framför tomma ord.. Mer kärlek till de som får mig att må bra och våga släppa taget om sånt som får mig på fall.

Var rädda om er.. och ta hand om varandra.
Gott slut och ett bättre nytt!

- Kärlek & Ärtor!

Ps. Aldrig ensam..

.. men man kan inte förbjuda allt som har med raketer och smällare att göra..

Sjukvården kryper på knäna som det är.. och ikväll kommer de dessutom tvingas laga en massa idioter som genom eget val orsakat sig skador..

Brandkåren kommer att behöva ta av våra skattemedel pga. idioter, som leker med smällare och sätter fyr på både det ena och det andra..

Alltså.. Ni anar inte hur arg jag är..?!!
Allt ovan är väl grundade anledningar till att förbjuda skiten, men det som gör mig så arg är tanken på alla djuren.. Mina två hundar främst, men även alla andra hundar och katter, mm som bor i området.

Strax innan 18:00 satte de igång i parken. Ett stort sällskap med en massa ungar.. Efter en halvtimme och fortfarande igång, gick jag ut i parken i ren frustration, men insåg mig maktlös inför deras stora sällskap och vände tillbaka in igen.

Det slutade att smälla efter typ 45 minuter, och bara några minuter sedan kom brandkåren. Det hade börjar brinna på fotbollsplanen intill lekplatsen där sällskapet stod. Samma sällskap som försvann två minuter tidigare, efter att civilpolisen kommit körandes..

Nu är det tyst i parken, men det smäller så klart överallt ändå. Lyckades dock hinna ut med båda hundarna mellan knallarna..

-Må idioterna känna innerlig rädsla varje gång de ska sätta sig ner för att skita, tänker jag och lovar mig själv och mina hundar att vi inte kommer att vara i stan nästa nyår.

Kärlek & Ärtor..

Och ja.. gott nytt år.

Det här med planering är ju inte riktigt min starkaste sida.. vilket resulterade i en mindre chock i förmiddags, när jag och mannen skulle beställa varor på nätet..
Själva beställningen var inte så svår att göra, men väl klara med alla 55 varor.. däribland vår nyårsmeny.. visade sig att tidigast dag för upphämtning skulle vara den 4/1-2021..

*Hahahaha* Hysteriskt roligt! Ni skulle sett oss, sittandes där vid bordet och bara stirra på varandra..
- Vad gör vi nu?!

Vi försökte välja annan butik.. tre gånger.. innan vi fick komma på en plan B.

Lösningen blev.. och jag tackar gudarna för, syskon och fina grannar.

Dagens middag, kaffe, bröd och lite annat löste våra fina grannar, som så vänligt tog sig tiden att handla till oss.
Nyårsmenyn och dagen-efter-mat har mannens syster lovat oss att hjälpa till med senare ikväll.

All ära åt tekniken.. men med dålig planering och utan skyddsnät, hade vi fått äta soppa i tre dagar..

Kärlek & Ärtor!

Kommer ni ihåg när jag skrev att jag inte längre var symptomfri..?! Nu är jag nästan det, då snuvan jag hade nästan är borta..

Jag har inte varit så sjuk.. ingen feber.. ingen hosta.. bara precis lite snuva..

Det var när jag tog ett tuggummi den 23/12, som blev den utlösande faktorn för mig att boka ett självtest.. Jag kunde nämligen inte känna smaken av mint som annars.

Jag bokade testet samma dag, men fick vänta tills den 27/12 för att göra det. Och igår fick jag provsvaret..
- Jag är positiv i Covid-19..

Det tog några timmar, efter jag fått provsvaret.. innan jag hade läst allt som skulle läsas och meddelat alla som varit i min närhet (eller i anslutning till) mellan den 21/12 fram till dagen för provresultatet. Och jag tackar gudarna att jag varit hemma från jobb sedan symptomdagen, då den lilla listan jag hade, skulle kunna vara såååå mycket längre.

Eftersom jag inte är så sjuk, känner jag ingen större oro.. men hu jeda mig.. jag känner mig lite som en spetälsk.. Hela familjen sitter i karantän och jag är den som har pesten.. missförstå mig rätt.. *smile.

Nåväl.. Jag har blivit en i statistiken.. och jag pendlar mellan skönt att ha det gjort och känslan av att vara farlig för allmänheten.. Tacksam för att jag tagit alla råd och restriktioner på allvar och att jag planerade att vara ledig under hela julhelgen.

Min bror, världens finaste, har erbjudit sig att hjälpa familjen då vi ska hålla oss i karantän.. och jag glädjs åt alla finesser som finns att tillgå, som att beställa varor via nätet för att hämta ut, utan att behöva vara i kontakt med någon annan.
Vi har det så jädra gött bäddat här i Sverige, om man tänker efter.. eller i alla fall har vi det..?!!

Jag har varit lite kluven om att skriva detta inlägg eller inte.. men jag tänker, varför inte..
Kan kungahuset kan väl jag, tänker jag..?!

Så ja.. Det som egentligen bara var en tidsfråga är nu ett faktum och jag tackar gudarna för att jag inte är värre drabbad än lite snuva och smaklöshet..
Skänker en tanke till alla de som drabbats värre då de, enligt mig, behöver nämnas.

Covid-19 är på riktigt och jag hoppas att alla tar det på allvar.

Ta hand om er och var rädda om varandra.

En bild på en av mina rosor, tagen idag.. 29 december 2020.. Lika galet som resten av världen.. men vackert och ändå hoppingivande..

Kärlek & Ärtor!

Jag vill tro att jag är en omtänksam person och att jag är så hela året, men varje år när det vankas jul går tankarna igång lite extra, på allt jag skulle vilja göra för andra..

När jag tänker efter är det nog medmänniskan i mig, som tar över då tankarna går till att vilja göra något speciellt för personer jag egentligen inte känner..?! Som att dela ut kort med en värmande hälsning till grannarna i området..?! (Något som jag aldrig gjort, men som jag tänkt mig vilja göra sedan några år tillbaka..) Anledningen till att det aldrig blivit gjort är tidsbrist, men förhoppningen är att jag en dag faktiskt ska hinna organisera mig i tid.. (Det där med självdisciplinerade planering är ju inte min starkaste sida..)

Nåväl. Det kommer fler jular.. och dessutom.. (?!) Vad är det som säger att det måste vara jul..?! Det måste ju som sagt inte handla om julen.. bara för att det är då som tanken och viljan kommer över mig..?!

Det har snart gått ett år med Covid-19, där omtanke har legat i fokus, så varför inte spela vidare på det..?! Världen är (fortfarande) uppochner och det vi hoppades på att gå över under sommaren råder fortfarande.. om än inte värre nu än då..?! Människor som dör, företag som går under, ensamhet som tär.. Isolering som får människor att klättra på väggarna, arbetslöshet, misär bakom stängda dörrar..

Kanske är det därför som viljan över att vilja ge det där lilla extra varit så mycket starkare denna julen..?!

Hur som helst..
Ibland får man väl bara inse att viljan är större än makten och göra så gott man kan..?!

Kärlek & Ärtor!

Läget är lugnt, precis som det egentligen brukar vara, så här på självaste julafton.. Det är dagarna innan som brukar ställa till det för mig och även om jag inte varit lika stressad som tidigare år, följer jag mitt mönster med att känna mig ha nått i mål på något vis..?!

Situationen är som den är.. man får inte umgås.. och dessutom är jag inte längre symptomfri.. så för mig och mina är det ett ännu större BIG NO NO..

Men det kvittar.. Vi har haft en skön dag tillsammans, vi fem i familjen, med hundpromenad, trevlig frukost/brunch och med gottor till Kalle anka på tv.. allt tillsammans i gemenskap med varandra.
Snart vankas det mat och sen kommer höjdpunkten barnen tjatar om sedan imorse.. Julklapparna.

Jag hoppas att ni har en skön jul och att ni lovar att ta hand om varandra lite extra..

Kärlek & Ärtor!

.. Snälla säg inte att du älskar mig, om du sen tänker köra över mig ute på gatan..

Jag har blivit knäckt.. så många gånger..

Jag har rest mig igen.. så många gånger..

Jag har vridit ut och in på mig själv.. så många gånger..

Kanske för egen skull, men mest för att visa att jag inte vill ge upp..

Men alla har en gräns.. och jag tror att jag har nått min..?!

Jag kan erkänna för världen att jag behöver hjälp.. men jag kan slå mig själv blodig.. om jag lämnas för att fixa allting själv.. Jag kommer nämligen aldrig att kunna fixa detta ensam.. Det är bara så..

Då får din stolthet vinna..

Jag är helt enkelt slut som soloartist i duon jag spelar..

Kärlek & Ärtor.