Att vara mamma på heltid är krävande, men en självklarhet för många..

Att vara mamma på halvtid borde kanske inte vara lika krävande, men om sanningen ska fram, tycker jag att det är dubbelt upp..

Visserligen har jag bara barnen varannan vecka, men näst intill varje dag är det något som måste fixas i praktiken.. Och eftersom jag och Tomas inte bor på samma ställe längre blir det aningen klyddigare att fixa och dona, så att allt blir bra med barnen i slutändan.

Sen kan det ju vara så att det är pga. att allting är så nytt fortfarande, som gör att jag upplever det lite extra svårt..?! Det har ju bara gått tre veckor sedan jag ¨flyttade hemifrån¨..

Kanske blir det lättare sen när rutinerna kommer igång på riktigt..? Men ändå, försvinner inte det faktum att vara mamma och utan sina barn.. känns helt onaturligt!

Jag ska dock inte sticka under stolen, med att det kan vara skönt ibland att få lägga sig i badet, klockan 17:00 en vanlig onsdag och bara få rå om sig själv.. utan att behöva tänka på matlagning, disken, eller syskonkonflikter, mm.. Jag erkänner! Men innerst inne.. känns det VÄLDIGT konstigt att inte ha någon, mer än hunden, som behöver ens uppmärksamhet..

Även om det idag inte är något speciellt, att vara skiljd eller separerad.. så hade jag ändå föredragit att tillhöra de 50% som faktiskt håller ihop..

- Så snälla du.. Om du är mamma.. på heltid.. Och om ändock, en väldigt trött mamma, på heltid.. Uppskatta det du har! Barn är krävande, men de är det käraste vi har och tröttheten de framkallar är ingenting i jämförelse med saknaden efter dem, när de inte är nära..