Det underbara som ligger i att drömma om något..
Det sköna, jobbiga som finns i att sakna någon/något..
Det fantastiska som gömmer sig i att längta efter något..

Allt det här är känslor, som kanske tas lite för givet..?! Känslor som egentligen inte alls måste finnas där, men som är så härliga att ha..?! Detta (inlägg) är baserat på min erfarenhet, då jag är en typisk känslomänniska.. Känslor som kanske inte alla går runt och tänker på dagligen.. och så inte heller jag.. Men om jag jämför idag, med för ett år sedan, inser jag att jag faktisk har börjat känna igen..?!
- Jag drömmer igen.. Saknar igen.. Längtar igen..!!

Under min depression, hade jag fullt upp med att hålla näsan över ytan..
Att hitta ut, upp från den svarta botten jag befann mig på/i..
- Att överleva, helt enkelt..

Jag tror att det var pga. denna självbevarandedrift som alla andra känslor fick ligga på vänt..?!

Som deprimerad, ser man ingen glädje.. i någonting.. alls..
Man saknar inspiration.. Och värst av allt motivation.. och man vill verkligen ingenting..?!
- Man vill inte prata med någon.. Inte träffa någon..inte göra något.. Man har inga drömmar.. Inga förhoppningar.. Ingenting som egentligen säger att det ens är lönt att fortsätta kämpa..?! Men så länge det inte hinner gå för långt.. att man hinner inse fakta, INNAN man blir helt och hållet passiv, finns det ändå hopp..!

Det gör ont i hjärta och själ, när jag säger att jag mådde så dåligt, att jag inte ens kunde se någon glädje i att få träffa mina egna barn.. Samtidigt så är jag innerligt tacksam för min starka kärlek till dem, då det var pga. dem som jag kände mig fast besluten i att kämpa vidare.. (Men förstå dilemmat.. Den fruktansvärda inre konflikten.. med att vilja ha tre barn, sedan jag själv var barn.. och sedan hamna i ett sådant sinnestillstånd, där jag hade kunnat klara mig helt utan att få träffa dem..?! *fruktansvärt*)

Att få äga ett hus, är en av mina äldsta drömmar.. Något som jag, också redan från barnsben.. känt en stark drivkraft till.. Som ett dagligt skrikande i hela kroppen.. både i hjärta och i själ.. År, efter år.. efter år, efter år.. har jag längtat.. väntat.. tjatat.. gnatat.. letat.. och drömt.. Men så kom dagen, under min depression, som jag inte orkade önska längre..?! Plötsligt stod jag med ett blankt "jag skiter i vilket".. och samtidigt som jag verkligen inte brydde mig om något hus, blev jag livrädd för den jag hade blivit.. Och ännu en inre konflikt satte fart..?!

"När Jenny inte vill ha något hus längre, då är det illa.." som min mamma sa..

- Men lugn.. bara lugn.. Älskade Mamma! Jag är tillbaka! Kanske inte helt och hållet: "tipp-topp-jag-är-ostoppbar-tillbaka".. men depressionen ligger bakom mig.. och även om jag fortfarande kan känna mig liten och bräcklig emellanåt.. så är i alla fall mina känslor tillbaka! Jag drömmer på nätterna.. Jag drömmer på dagarna.. Jag längtar, saknar, önskar, hoppas, vill och ser fram mot.. vilket är helt fantastiskt, ljuvligt!!

Mina mål är satta.. och även om vägen dit fortfarande kan vara oklar, så vet jag i alla fall vart jag ska..
- Jag känner mig stark i min vilja, fast besluten om hur jag vill ha det.. vilket är precis så, som det ska vara!!

- - - - - - - - - - - -

Till alla er som inte mår bra.. Till er som lider av egna inre demoner:
- Sök hjälp!! För det finns hjälp att få!!

Det finns absolut ingenting, som säger att du förtjänar att må psykiskt dåligt! Och även om det fortfarande kan finnas en underton av "forntida galenskap" i ett erkännande av att inte må psykiskt bra.. så blir det aldrig bättre av att inte försöka göra någonting åt det!

Jag har skrivit och skriver forfarande om mina inre demoner.. för att på mitt sätt, med min förmåga, dra mitt strå till stacken.. och visa att det ÄR OKEJ att be om hjälp! Att det är mänskligt att må dåligt! Sök hjälp, Inte för någon annan, men för DIG som inte mår bra!! Du förtjänar hela världen.. och tro mig, jag vet.. den kan bli din..! När och om, du får hjälp med att "kontrollera" dina inre demoner.. så kommer även du att kunna känna sköna känslor igen..
- Härliga känslor, med förmågan att fylla på, din kropp med energi, istället för att dränera den på den lilla ork du har..

Börja med att kontakta din vårdcentral.. Kan vara skrämmande, att behöva erkänna inför någon annan att man faktiskt är i behov av hjälp.. men stå på dig. Våga! För din egen skull.. Se det som en bokning inför en synundersökning, eller ett besök på nagelstudion..?! Personalen på vårdcentralen är utbildade och det är deras jobb, samt deras kall, att få ge dig den hjälp du behöver.. (I mitt fall, fanns det ingen hjälp att tillgå på vårdcentralen, just den här gången, men de såg snabbt till att jag fick hjälp på annat ställe.) Dessutom är det till rimliga kostnader, om man går via vårdcentralen.. 160kr/gång.. och "När du under en tolvmånadersperioden debiterats sammanlagt 1100kr för besök inom öppenvården, har du rätt till ett frikort utfärdat för resten av perioden."

- - - - - - - - - - - -

Jaha.. Så fick vi in lite ren fakta i dagens inlägg också.. Inte bara egna erfarenheter.. *smile*

- - - - - - - - - - - - - - - - - -

Nåväl.. Hur som helst.. Det är BARA DU som kan få det att hända! Hårt att höra kanske.. Oftast inte direkt det man vill höra, när man mår botten, men så är det.. Våga visa att du är värd ett bra liv! För det är vi alla!!

(Du får gärna skriva till mig, om du har något på hjärtat.. Inte för att jag har någon som helst utbildning, på papper.. men jag har erfarenheten.. och jag hjälper gärna till i den mån jag kan.. Obs! Om du inte vill att jag ska publicera din kommentar, kan du närma detta, så raderar jag den efter att jag har läst den.. Självklart kan du skriva anonymt.. mest bara så du vet.. *smile*

Love and Peace.. Eller som jag brukar säga.. "Kärlek och Ärtor".. till er alla!!