Jag tvingar mig själv till att logga in på bloggen..

Ja, det låter ju corny, med tanke på att jag bloggar för min egen skull..?! Men det är just det.. Jag vet att jag behöver skriva av mig, men samtidigt känner jag mig totalt ointresserad av att skriva..?!

- Så! För att inte fastna i mitt "Ah-jag-pallar-inte-mood" så tvingar jag mig själv hit ikväll.

Jag har sedan förra inlägget, känt mig aningen nere.. Känner igen signalerna.. och försöker verkligen att hålla huvudet uppe.. men det är svårt. Det är precis som om varje liten grej, jag snubblar över, blir till berg och även om jag vet att det bara är småsten, måste jag kämpa för att kunna ta mig över..

Idag är en sådan dag, då jag helst av allt egentligen bara skulle ha stannat kvar i sängen..?! Inte för att omvärlden har varit kall, men för att jag ofrivilligt inte har kunnat se något annat än kyla och mörker..

- Känner mig som en looser, med stort L.. Fet och ful.. och dålig på och inom allt.. (Och nej, jag söker ingen sympati idag heller.. Vill inte höra smicker eller tröstord.. Jag bara enkelt förklarar hur jag känner..) och allt som jag rör vid blir kattskit, eller soppa, eller vad vi nu ska kalla det för..?! Min energi har inte sipprat, utan fullständgt runnit ut ur min kropp.. Och trots flertaliga försök, har jag inte lyckats hitta något med möjlighet till att kunna stoppa flödet..?!

När jag satt i bilen, på väg hem ifrån jobb tidigare idag, försökte jag tagga mig själv inför några inspirerande timmar hemma innan läggdags.. men när jag väl kom in genom ytterdörren, ville jag bara krypa upp i soffan och släppa verkligheten med hjälp av tv:n.. Känslan av att få göra det samma, men i en gemensam soffa slog mig.. och de sista dropparna av energi försvann..

Lustigt det där.. med hur det fungerar.. (om man nu kan säga att det fungerar..?) Jag har sedan vecka nio, när jag hade barnen hos mig.. gått och planerat i huvudet om hur och vad jag ska göra inför veckan utan barnen.. Men när veckan kom, blev det att jag bosatte mig hemma hos Tomas.. och sen var det dags för min vecka med barnen igen.. Det är alltså först denna veckan (v.12) som möjligheten för alla mina fantastiska planer skulle kunna gå igenom..

- Och så pallar jag ingenting?!!

Något positivt däremot.. som slog mig nu.. är det faktum att jag börjat att drömma på egen hand igen.. Sedan oktober 2014 har jag varit i behov av läkemedel (antidepresiva) för att kunna vakna i minne av att jag drömt något.. Men som sagt.. Nu fungerar drömeriet av sig själv..

Sen kan det ju kännas aningen trist, att jag måste börja med mina piller igen för att inte deppa ihop.. Något som jag garanterat kommer att göra om jag inte tar signalerna på allvar.. vilket jag kan försäkra er om att jag gör! Jag tänker INTE gå tillbaka "ner dit".. om ni fattar vad jag menar..?!

Nej.. Nu tänker jag göra något åt min situation!

BRA! att jag tvingade mig själv till att blogga ikväll! *Visste jag väl.. smile*

Det blir tillatt tvinga mig till att färga om håret också! En av planerna jag haft, som först började som ett "det är dags".. som blev till ett "jag orkar inte".. som tillslut blev ett "vem f*n bryr sig".. som nu blev ett "jag mår bättre på insidan om det ser ut som om jag trivs på utsidan"..

- Ytligt kanske, men det fungerar faktiskt! Har gjort och gör fortfaranade, i alla fall på mig.

- Åh, varför gjorde jag inte detta tidigare..?! Satte mig ner och bloggade?!

Har haft rubriker i huvudet, näst intill dagligen sedan förra inlägget, men har lagt dem åt sidan i brist på engagemang.. Ja, visst, tiden har väl spelat sin roll i det hela också, men ändå..?! Det gör ju mig gott! Jag känner redan hur energin fyllts på.. med minst en deciliter.. och det borde ju räcka för en timme i badrummet, med huvudet över badkarskanten.. *smile*

- Jepp.. I´m going purple..!! Och så är det med det!!

Innan jag lämnar er dock.. ville jag bara säga Tack! Mycket för att ni inte dömmer mig.. "galenpanna" som jag är.. men även för att ni finns där, på andra sidan så att säga.. Ja, jag skulle i och för sig kunna tacka er, även om ni skulle dömma mig, eller inte finnas där.. För på så sätt vet jag ju bara lättare, vem jag ska hålla närmare hjärtat.. Så.. TACK!

Kärlek och Ärtor!

Nu går denne här och blir med färg i håret! *smile*