Klockan är 02:54, i skrivande stund och jag sitter på trappan utanför ytterdörren och njuter av tystnaden. Ett tunt lager med snö ligger över marken och enstaka snöflingor faller över skärmen på telefonen som jag skriver på..

Jag gör hur något knäpper i hundens frusna vattenskål som står runt hörnan på uterummet och jag ler i tanken på att det kan vara husmusen som är ute och jagar mat..

Jag vet att jag borde ligga i sängen och sova, men vaknade just i soffan och känner mig därför inte speciellt trött. Har mer behov av att sitta här just nu faktiskt. Och lyssna på tystnaden.

Det har börjat bli hög tid att planera inför mitt fyrtioårs firande, men känner att jag behöver hjälp med det. Entusiasmen jag hade för några månader sedan känns som bortblåst och jag inser att jag är inne i den årliga dippen, då jag har svårt att se vem som skulle vilja komma och fira mig..?!
- Jag vet att jag har fel när jag tror att ingen bryr sig, men behöver nog ändå höra från någon som kan se "verkligheten" och som kan berätta för mig vem som bör bjudas.

Känner mig lugn i kroppen.. Jag älskar denna tystnad. Det är så obeskrivligt skönt att bara sitta här utan en massa intryck som alltid annars fyller mina tankar med en massa galenskaper. Det är som om demonen inombords sover den med, trots att jag är vaken..?!

Det gnistrar i det tunna snötäcket framför mig och jag mår bra av det jag ser. Tänder en cigg till i viljan av att stanna kvar här ute, trots att mina fingrar skriker av kyla och egentligen önskar att få gå in i värmen.

Kan inte riktigt fatta att jag fyller fyrtio om drygt en månad..?! Bilder med mig på flickrummet i mitt barndomshem flyger förbi näthinnan och jag minns att jag redan då kunde sitta såhär som jag gör just nu, ensam vaken i tysthet och bara njuta.
- Skönt ändå att fortfarande vara jag. Det kanske inte är så lätt alla gånger, med inre demoner och galna tankar kors och tvärs, men känslan av "det vanliga" känns ändå tryggt på något vis. Jag är den jag är helt enkelt.

Jag går in..

Kl 03:39.. Jag tänkte gå och lägga mig, men landade i soffan igen, efter att ha gjort mig "nattklar".. Sambon ligger och snarkar tryggt i sin hörna och med hunden på andra sidan om mig, käns det rätt behagligt att sitta här till ljudet och ljuset från tv:n..

Känner hur jag tappar fokus i mitt skrivande och tv:n tar över.. så jag låter tankarna vila och avslutar därför mitt skrivande här och nu..

Tills nästa gång.. Kärlek & Ärtor!