Det var en strålande morgon.. Jag fick sova lite längre.. och även om det inte blev någon serverad frukost, när jag kom upp, så kunde jag i lugn och ro fixa några mackor som jag kunde äta under tiden som jag läste HELA tidningen.. Tomas tog Jonathan till träningen (hans gympa som har börjat igen) och jag var hemma med en sovande Charlie.. Än så länge harmoni under taket.. 

Efter gympan åkte Jonathan med kusinen hem (hon går på samma gympa) och Tomas åkte hem till sin mamma för att klippa sig.. När Tomas kom hem igen hade Charlie vaknat och det var inte riktigt lika lugnt och harmoniskt längre. Eftersom det var så fint väder, ville jag ut, så jag ringde mamma för att fråga henne om hon fortfarande ville ha hjälp med att klippa häcken.. och det ville hon. Det var här dagens trubbel började.. Tomas blev sur för att jag så impulsivt skulle lämna honom och båda barnen ensamma under eftermiddagen och missförstånden haglade.. Allt jag sa blev fel.. och det hela slutade med att Tomas smällde igen ytterdörren och åkte iväg för att hämta Jonathan. Ensam kvar stod jag och tårarna sprutade! *så jädra orättvist allting* 

Jag tog hunden med mig och gick ner till bilen för att åka till mamma, men eftersom tårarna bara fortsatte att rinna, körde jag en runda först, innan jag åkte hem till henne.. Jag kände inte alls för att hjälpa mamma länge, men eftersom jag redan hade lovat henne, fick jag bita ihop.. Något koncentrerad mötte jag mina föräldrar, sittandes ute på terrassen. Mamma såg ju så klart att jag hade varit ledsen, men jag ville inte prata om det, så vi satte igång med att klippa häcken istället.

När häcken var klar.. kändes det något bättre och jag kunde berätta för mamma varför jag varit ledsen. Mamma gjorde kaffe och vi hamnade ute på terrassen, tillsammans med pappa och hundarna. Vi satt och pratade om allt möjligt och när klockan var sju, kände jag mig tvungen till att åka hem till de mina.

Jag handlade mat på vägen och när jag kom hem, ställde jag mig vid spisen direkt.. *suck* Tomas verkade inte sur längre och jag lådsades mig som om ingenting hänt.. Båda barnen var glada att se mig och det gjorde genast dagen mycket bättre.. Att få sakna en stund, är det bästa sättet att kunna uppskatta det och dem man har.. (tycker i alla fall jag) Vi åt, Jonathan satte sig i våra sängar och tittade en stund på tv, Charlie kom i säng och Tomas satt en stund vid datan, innan han flyttade över till soffan, för att kolla på burken. Jag tog fram en duk och satte mig på balkongen för att skapa..

Tomas tog en dusch och gick sedan och lade sig.. Jag flyttade in i köket, då det blev kallt där ute, för att sedan sätta färg på det jag ritat på duken.. Tavlan är nu ritad och färgsatt.. men jag vet inte om jag kan anse den vara färdig.. Det känns som om något saknas, men bestämde mig ändå för att avsluta för idag.. Den får helt enkelt bli klar en annan dag.. När det väl händer, kanske jag tar en bild på den och sätter in den här.. Vi får väl se..

Nu ska jag göra mig klar för sängen.. för nu orkar jag inte mer.. En dag med så många känslor, som jag haft idag, tär dubbelt så mycket på en , än vad en vanlig dag gör.. Så:

-Tjingeling.. och Natti natti..