En av de bättre sakerna, med min och Tomas separation, är att våra respektive familjer aldrig

tagit någons parti eller valt sida.. Jag umgås till exempel, fortfarande med Tomas syster.. får

hjälp av Tomas pappa.. och träffar Tomas mamma, oftare än vad jag träffar min egen..

Och vad gäller Tomas och min familj.. är allt som vanligt..

Allt detta är jättebra, verkligen.. Jag tycker verkligen det!

Däremot, kan jag erkänna att det känns liiiiite konstigt.. när en av mina kusiner åker hem till Tomas (som bor tio minuters promenad, ifrån mig) för att hjälpa honom med en grej.. men att hon

inte kommit och hälsat på mig och Jasmine än..?! Eller att en av mina andra kusiner, vill veta

vilka veckor Tomas har barnen, respektive, inte har barnen, så att de kan träffas, med eller

utan barn..?!

Eller som idag.. då Tomas skulle till min moster för att hjälpa till med ett trädäck.. 

- INGET konstigt i det! Men när jag ringde till Tomas för att jubla lite över Sveriges

seger i semifinalen i handbollen.. fick jag höra att min morbror och hans familj är nere

i Skåne och att de hade sett den spännande matchen tillsammans..

- Så trevligt för er.. Jag satt ensam..?!

Och så kul (ironi) att INGEN av (alla) mina familjemedlemmar, som var där ikväll..

.. har träffat Jasmine..?! Ingen av dem har varit här och hälsat på mig, efter att

Jasmine föddes..?! Ja, jag vet att det kanske låter lite barnsligt.. men helt ärligt..?!

- Det kan inte vara helt omöjligt (?!) att förstå min känsla av ensamhet och min

aning till avundsjuka, när Tomas verkar vara mer av intresse än vad jag gör..?!

Det är nästan lite pinsamt.. min "tighta" familj..?!

- Eller inte..?!

Jag har alltså.. tro det eller ej.. fått mer stöd från en av Tomas kusiner

(som jag typ träffat ett tiotal gånger i mitt liv) än vad jag fått från min egen familj..?!

Försöker intala mig själv, att det blivit så här pga. att de inte vet hur de ska

hantera situationen, eller att det är pga, att de tror att jag inte behöver dem..?!

Man skulle också kunna skylla på tiden och att den inte har räckt till, men det kan 

jag tycka, låter lite lamt.. faktiskt.. Om jag får säga min osensurerade mening..?!

Jag vill inte snacka skit om min familj! Det är inte det, detta inlägg handlar om!

Detta inlägg handlar om min uppfattning.. och om mina känslor.. om vem som

verkligen är där när det väl gäller.. Inget illa menat alls, gentemot min familj..!

- Jag älskar min familj! Allihop! Hela bunten, med alla sina olika personligheter!!

Och förmodligen är det just därför, som jag känner mig lite ledsen över att de inte

varit och hälsat på, eller ringt, eller skickat sms, eller skrivit något på Facebook..

.. men att de ringt, sms:at och träffat Tomas..

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Om man ska vara riktigt jävlig i sitt tänkande.. så har alla i familjen gratulerat Tomas

till lilla Jasmine.. och det är ju fint! Men att det sen är jag, som har hand om henne

i stort sett 24 timmar om dygnet.. Att det är jag som har krystat ut henne..!!

Det är det få som gratulerat mig till.. Men så ska vi ju inte tänka..?!

- För det skulle ju varit riktigt lågt av mig..?!

Förlåt.. Kände att jag gick igång en aning där..   

- Måste ha varit mitt självförsvar som tittade in..

Ja ja.. Så är det i alla fall.. och så må det vara..

Familj eller inte.. Blod eller vatten..

Jag har fått sååå mycket stöd

och får fortfarande 

från sååå många människor,

så jag ska inte misströsta!

   Jag är Er evigt tacksam!   

För alla varma hälsningar, fina kommentarer, sms, meddelanden.. 

Alla stöttande o tröstande ord.. och ert hjärliga engagemang!

- Jag vet precis vem ni är och det hoppas jag att ni vet att jag vet..

Puss & Kram på er Alla!

Efter att ha fått en paus igår, med Tomas hjälp.. känner jag mig hyfsat pigg idag..

Och eftersom det är tvättdag, känner jag mig flitig också!

Jag har redan varit nere i tvättstugan två gånger och jag måste säga att det

fungerar bra än så länge, med både Jasmine och Charlie. Charlie hjälper mig med

att hålla dörrar och Jasmine har suttit i sin bilstol och bara varit..

Tror att det är ljudet från maskinerna som gör henne så lugn..?!

Nu är det dags att gå ner och ta hand om tvätten igen..

Skriver kanske igen, senare, när jag är helt klar i tvättstugan..

.. Om lillan tillåter, ska väl tilläggas..

Puss & Kram