Just nu, i skrivande stund, sitter jag på trätrappan, utanför mammas uterum och fullständigt njuter.. Med solen i ögonen, fågelkvitter och en kopp kaffe vid min sida,andas jag ut.. Det blåser en aning, men inget störande, eftersom allting annat är så behagligt..

Jag har nästan precis ätit frukost, tillsammans med mamma.. Efter att ha suttit vid köksbordet, med näsan i tidningen, diskuterandes rubrikerna med mamma, tittade jag upp och fick syn på det här..

Bella har hittat en plats i köket.. och det såg så underbart, skönt ut..

Det går inte att beskriva för den som inte förstår, men denna bilden fick mig att känna anledningen till varför jag så innerst inne, önskar mig ett eget litet hus.. Harmonin som det ger, att känna rummet fyllas av harmoni.. Den oerhörda glädjen, som sprider sig i kroppen, när jag kan släppa ut hunden i trädgården och få ta del av friheten i hela hennes lilla, lurviga kropp, där hon kan gå och strosa i sin egen takt utan att jag manar på att vi måste skynda oss hit, eller dit..

Drömmen om mitt hus lever och drivkraften känns starkare än vad den har gjort på länge.. (Ett tag var det så illa att jag nästan till och med gav upp.. men så är inte fallet längre..)

Hörde för ett tag sedan, vet inte om det var i en film, eller var det var, men orden som sades, berättade om det oundvikliga.. "Om man vaknar varje morgon, med en känsla som skriker i hela ens kropp, om något man känner att man behöver, så är det något som man verkligen behöver.." Allt ifrån att lämna sin partner, till att resa ut och se världen, till att bo i hus..

I femton år, dagligen.. har jag känt längtan efter "mitt hus".. I femton år, har det skrikit i hela mig, att jag är på fel plats.. Det började som en oskyldig dröm.. En dröm som senare blev en längtan.. En fruktansvärd längtan, efter utrymme till harmoni och frihet.. En längtan som jag idag blev påtagligt påmind om, när jag såg min lilla lurveltuss till hund, ligga på köksgolvet och njuta i solen..

Jag är en människa, person, som lever efter mitt hjärta.. Jag kan inte leva på något annat sätt.. Jag vet inte hur.. Så jag kommer att fortsätta att längta och drömma.. men med hopp.. För jag VET att jag kommer att finna min plats. MIN plats för harmoni och frihet!

Nu ska jag ta en promenad med hunden, i sällskap av mamma, i skogen.. Och även om det inte är min alldeles egen plats, så tänker jag njuta av varenda sekund..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har tagit bort mitt förra inlägg. Ber om ursäkt och yrkar på sinnesförvirring..  - Kärlek & Ärtor till alla!      ...

  Idag har jag haft en hel rad av tänkbara rubriker att blogga om.. fram tills nu..?! Så jag skriver bara några rader om hur tacksam jag är för att jag har så fina barn. Jag är så stolt över alla tre, att jag skulle kunna spricka emellanåt.. Känner...

  Igår var jag i Åkarp med uppdrag aniktsmålning för barn. En givande uppgift en solig lördag, för mig som pedagog och konstnär..    Man skulle kunna säga att det är den perfekta kombon..?! Även om ansiktsmålning är något helt annat än akryl ...

  För ett halvår sedan kunde jag knappt hantera frågan. "Vad ska vi äta idag mamma?"   Idag kör jag och handlar efter jobb.. åker hem och packar in matvarorna i kylen, för att sätta mig i bilen igen och köra bort till fotbollsträningen som jag ...

  Jag har ändrat runt lite i menyn och uppdaterat några texter.. Och jag firar att jag varit driftig som attan under dagen..    Först jobb, med start 7:30.. som jag överlevde.. ?! (Bara det är en bedrift..) Sedan lyckades jag hitta ett spec...