Har du någonsin hamnat i den där "bubblan", som får dig att tappa fotfästet..?!
Och nej.. Det är inte bubblan av förälskelse, som jag syftar på nu.. utan den där andra, väldigt liknande bubblan, som är precis tvärtom..?! Förälskelsebubblan, är underbar! Den där andra, som jag tänker på just idag, är allt annat än behaglig..!! Näst intill avskyvärd faktiskt..

I tankar om en trevlig kväll, tar jag initiativ till att ringa upp min saknade särbo.. men i samma sekund som han svarar, gör känslorna en helomvändning och allt blir genast bara fel..?! Det är inte det att det är menat att bli fel.. det bara blir det..?! Och på två röda, känns det som om jag har stängt in mig själv i ett hörn..?! Oavsett vad jag än säger, så känns det som om mina ord kommer att bli fel..

"Jag försöker säga någonting klokt, men allting låter dumt.." som Lisa Nilsson sjöng i sin låt "Himlen runt hörnet"..

Jag kan inte tänka.. Jag försöker verkligen komma fram till ett beslut, gällande vad, hur och när vi ska äta, men det går bara inte..?! Totalt fast i min låsning, får jag panik och vill egentligen bara lägga på luren och låtsas som om jag aldrig hade ringt.. (Vilket också hade varit fel, såklart..) Tomas, i andra änden av luren, känner säkert precis likadant..?!

Så fruktansvärt frustrerande.. energikrävande.. Ja tröttande, rent ut sagt..! Att ena sekunden ha tusen och åter tusen saker att berätta, men som på grund av en konstig känsla, inte komma på något vettigt alls..?! Som om kroppen, eller ska jag säga huvudet.. (?!) Helt plötsligt inte vill berätta något.. Kroppen känns liksom tung på något konstigt vänster.. Så tung att den inte orkar säga något.. trots att den vet att den borde i alla fall komma fram till ett sådant enkelt beslut som vad den ska äta..?!

- Ah, jag vet inte..?!
Säkert dumt att ta upp det här på bloggen också..?! Känns lite som om jag hänger ut Tomas, även om det inte alls är menat så! MIN blogg.. MINA känslor.. Orättvist må hända, men för mig, drabbar det bara den som inte vet bättre..?! Den som inte förstår, eller vet hur jag fungerar, kan misstolka mig från morgon till kväll.. (Det bjuder jag på..) Den som vet dock, skulle inte ta åt sig personligt.. (Om denne inte själv, lider av egen psykisk ohälsa..) Känner här att jag har gått in i försvarsställning och att jag skyddar mig själv, med lama förklaringar..?! Som om jag måste rättfärdiga mina tankar och agerande..?! Kroppen stänger av.. Hjärnan hamnar på pausläge och hjärtat tar inte längre emot några känslor.. Allt för att hålla mig ifrån det där känslomässigt jobbiga, som får mig ur balans..

Bubblan jag nu befinner mig i, är som ett vakuum.. Ingenting in och ingenting ut..?! Allting bara passerar.. Jag tittar och ser, men jag känner ingenting.. Det registreras liksom inte, utan bara flyter förbi.. Det kommer, jag ser det.. och så är det borta..?! Faktiskt lite som när man sover..?! Man är där, men ändå inte..?!

Ja, så härligt positivt allting blev nu då?! Såhär lagom inför fredagsmyset..?!
Fredagsmyset.. som är så förbannat, jävla trevligt.. med allt jädra jox, som ska till.. för att det ändå bara ska bli fel..?! (Må hända att jag är överdrivet negativ just nu, men jag måste ändå säga att jag älskar verkligen ironi.. *smile*)

- SÅ! Nu orkar jag inte sitta här och käbbla längre..!
Ber om ursäkt.. (Ja du läste rätt..) Jag ber om ursäkt.. om jag på något sätt har sabbat din fina fredag. Det var inte alls meningen.. det heller.. Men jag hoppas att du återhämtar dig inom kort!

Kärlek och Ärtor, till dig som vill ha..
resten skiter jag i, då jag har mycket med mig själv som det redan är..

Det är fredag.. och helgen ligger inför våra fötter.. En väldigt välförtjänt sådan, kan tyckas..?! I alla fall gällande mig och "mina" här på jobb, både barn och pedagoger..!!

Men NU måste jag jobba en liten stund till.. Rasten är snart slut!
På återseende!
Puss och Kram