Det händer fastän vi inte ser..

Bilder på Insta, facebook, snapshot, mm.. Det är snyggt, coolt, fett, glassigt, härligt.. fyllt med glädje, kärlek och engagemang.. Vackra färger, goda bakverk, spännande platser, lycka och harmoni.. "En bild säger mer än tusen ord"..

Men om man läser mellan raderna, kan man med sunt förnuft, se tragedi, hat och hjärtekrossare sorg.

Min bild visar en lycklig trebarns-mamma, med allt man kan önska sig och begära.. Med tre friska, hela, rena och lyckliga barn.. Tak över huvudet, mat på bordet, fast jobb, en man som älskar mig och som skulle plocka ner månen till mig om han kunde.. Ett skyddsnät i storlek större, med sanna vänner, mamma och pappa fortfarande i livet och en bror som skulle göra vad som helst..

Min profilbild visar lugn, spralliga påhitt, eller lyckliga ögon.. Färgstark och inspirerande.. Min bild, vackra blommor, sköna platser, goda drycker, mm.. Allt lika sant som jorden jag står på.. Men det är bara den ena halvan av min värld..

Den andra halvan syns inte.. Jag visar inte bilden av mig själv, sittandes ensam på golvet inne på toaletten, med rödsprängda ögon och kinder fulla med tårar..

Jag berättar ibland om mina känslor.. besvikelser, hopplös längtan eller förkrossande sorg, men det är ingenting som syns i min bild.. Och det är inte bara min bild. Alla har vi en andra halva av vad vi väljer att visa.. Alla, oavsett kön, ålder eller ras, har vi en andra sida av bilden som vi visar upp.. Det är ingenting konstigt alls, mer än att vi andra har så svårt att läsa mellan raderna och förstå bildernas baksida..

Jag är inte säker på om jag talar för mig själv, eller om jag vill påstå något för alla..?! Vet bara, att jag inte är ensam.. och jag förmodar att jag bara vill berätta för de som ännu tror att de är oförstådda och ensamma, vilsna själar i mörkret, att ALLA har en baksida även på sin vackraste bild.

Jag är stark, positiv, tacksam och känner lycka dagligen, men är samtidigt liten och svag, pessimistisk, och avskyr.. Jag kan ge upp flera gånger varje dag, men visar bara bilden på den gången jag fortsätter och lyckas.. Och jag vet att jag inte är ensam.

Det positiva föder optimist.. eller avundsjuka och självförakt.. allt beroende på om du väljer att se HELA bilden, eller inte.. Och framför allt, beror det på hur du väljer att se på dig själv.. Bli medveten om din egen baksida och uppskatta alltid bilden du väljer att visa upp.. Jämför aldrig!

Gläds åt andras glädje och vet, att glädjen är sann, då olyckan alltid finns ändå..

Kärlek och ärtor!