Jag skulle vilja skriva om hur skönt jag har det, sittandes i solen, med en hel kanna kaffe tillgänglig vid min sida, till toner av favoritmusiken.. Men min medvetenhet räcker tyvärr inte hela vägen fram till "skönkänslan"..?! Tänkbart tacksam, men inte helt i harmoni.

För hur skönt och avslappnat det än verkar se ut runt omkring mig, är jag mitt uppe i ett krig med mina inre demoner. Det som "normala" (eller ska jag säga "friska"?) människor kan uppfatta som njutbart är mer som "bara" ett stopp för mig.. Jag kan liksom inte nå njutningen, även om jag sitter mitt i den.. Jag kommer bara till punkten där allting stannar. Jag mår inte dåligt, men inte heller bra.. Hur omöjligt det än låter, när man egentligen borde njuta till fullo på platsen och i tiden jag befinner mig på och i, just nu..?!

Vanligtvis hade dessa stunder förgyllt mitt liv.. men i ärlighetens namn är det nog mer vanligt, nu för tiden.. att de brukar ge mig mer dåligt samvete än guldkant. Ja, det låter ju helt vansinnigt, jag vet.. Men jag får alltså dåligt samvete för att jag inte mår bra, när jag vet att jag egentligen borde det..?! Och nej.. Det hjälper inte att man säger till mig att jag inte behöver ha dåligt samvete för en sådan oskyldig sak, för det får och har jag ändå.. Försöker fokusera på tacksamhet.. Har fått för mig att glädjen kan infinna sig först efter tacksamheten är fångad..?! 

Jag vet vad tacksamhet är.. och jag inbillar mig att anledningen till min brist på just detta, är min tillfälliga oförmåga till att se någon mening med någonting..?! Jag tänker: Hur kan jag känna tacksamhet när jag inte ser meningen med det jag gör..? Allting går liksom på rutin och det bara görs.. Jag älskar egentligen kaffe, så jag dricker kaffe, men själva känslan är borta.. Där finns liksom ingenting bakom..

- Ah! Det är ju skitsvårt att förklara.. vet inte varför jag ens försöker..?! Skulle kunna bli klassad som världens nutcake om jag inte redan blivit det sedan tidigare..?! Eller jo.. Det vet jag visst! Jag VET viss varför jag skriver om mitt vridna och trasiga inre! Det är ju för att visa andra vilsna själar, att de inte är ensamma om att lida av motsägelsefulla ekon i huvudet.. Att det finns fler som lider av psykisk ohälsa.. Att påvisa att inre konflikter snurrar i fler kroppar än bara i deras egen snedvridna värld.. 

Jag skriver i cirklar och ursäktar mig för mina kanske obegripliga tankar.. Men det är så det är.. 

Kärlek & Ärtor!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har tagit bort mitt förra inlägg. Ber om ursäkt och yrkar på sinnesförvirring..  - Kärlek & Ärtor till alla!      ...

  Idag har jag haft en hel rad av tänkbara rubriker att blogga om.. fram tills nu..?! Så jag skriver bara några rader om hur tacksam jag är för att jag har så fina barn. Jag är så stolt över alla tre, att jag skulle kunna spricka emellanåt.. Känner...

  Igår var jag i Åkarp med uppdrag aniktsmålning för barn. En givande uppgift en solig lördag, för mig som pedagog och konstnär..    Man skulle kunna säga att det är den perfekta kombon..?! Även om ansiktsmålning är något helt annat än akryl ...

  För ett halvår sedan kunde jag knappt hantera frågan. "Vad ska vi äta idag mamma?"   Idag kör jag och handlar efter jobb.. åker hem och packar in matvarorna i kylen, för att sätta mig i bilen igen och köra bort till fotbollsträningen som jag ...

  Jag har ändrat runt lite i menyn och uppdaterat några texter.. Och jag firar att jag varit driftig som attan under dagen..    Först jobb, med start 7:30.. som jag överlevde.. ?! (Bara det är en bedrift..) Sedan lyckades jag hitta ett spec...