Som yngre brukade jag ha ?uppe-nätter?, där jag i ensamhet ältade, spydde (med penna på papper) och samlade ihop mina tankar, för att mötas av morgonljuset och hoppet om en ny start..

Då, kallade jag dessa nätter för nödvändiga, för att återställa ordningen av kaoset som hela tiden skapas efter dagar av tankar som lagrades och fyllde mitt huvud..

Men något hände..?!
Livet för att tillfredsställa andra tog över och kampen mot klockan för att hålla mig inom samhälls-ramen tvingade mig till att prioritera om.. Tempot och stressen som dagligen pressat på har helt enkelt fått mig att glömma bort mina livsviktiga nätter..

Men så i natt hände det.. och det går inte att beskriva den förlösande känsla av lugn och kontroll som nu råder i min kropp. Som om att jag mött mina inre demoner, bråkat och blivit sams igen. *kärlek*

För två dagar sedan kände jag mig otröstlig, hopplös och totalt dränerad på ork till att fortsätta med min inre kamp.. idag känner jag mig stark.

Jag inser att jag kommer att behöva slåss för MIN rätt mot ?ramen? och ?klockan? men med dagar som denna kan det kännas värt det!

Texten ovan skrev jag i förmiddags, strax efter jag vaknat, efter ett par timmars sömn, och druckit dagens första kopp kaffe.. men jag blev tvungen att bryta pga. dagens planer innan jag hann publicera inlägget. Så därför kan jag ge er hela min dag och berätta att det inte bara var morgonen/förmiddagen som var tillfredställande för kropp och själ.

Jag har hållit mig sysselsatt hela dagen, men med en fridfull harmoni rådandes inuti, vilket har fått dagen till att bjuda på fler än ett hjärtligt skratt och ?tycka-om-känsla?..

Dottern har varit på kalas. Jag har varit och handlat.. två gånger.. Jag har lagat mat, ätit med alla barnen (plus en vän till den äldsta) och till och med hunnit ta hand om disken. Och mellan varven, innan jag tog tag i ?köksgörat? har jag lullat runt i trädgården och myst till doften av sommarregn, ljudet av fågelkvitter och i sällskap av en och annan humla.

Med andra ord.. Jag kommer definitivt att ägna mig mer och framför allt oftare ?uppe-nätter? med full fokus på att organisera mitt inte kaos, eller i alla fall försöka hålla det i schack, så att jag kanske kan återförenas med den Jenny jag så länge saknat..?!

Kärlek och Ärtor!

Ps.
På bilden på mig ovan kan man ana en gnutta hopp i ögonen, kalla det glimt.. och jag är så lycklig över att ha fångat den på bild.
Känns som om det var länge sedan jag såg (eller kände den för den delen) sedan sist.

Den andra bilden är på min murgröna, som likt mig själv växer sig starkare och större för varje dag som går..

Ds.