Hade fotografering med barnen på jobb härom dagen och reflekterade över följande:

Alla har vi olika sätt att hantera obekvämligheter.. Och det gäller redan från det lilla barnet, alltså inte bara oss vuxna..

Dagens stora utmaning, för varje barn, var att stå ensam framför kameran, med all fokus riktad mot sig.

Dessutom ställda inför en lång, skäggig, vilt främmande man som försökte pocka på uppmärksamhet och som (enligt min personliga upplevelse) få fram ett smile (på ett mindre pedagogiskt sätt..)
Vilket naturligtvis inte gjorde upplevelsen mindre dramatisk..

För oss som känner barnen, blev det väldigt tydligt i vem som känner vad. Och framför allt hur press och stress visar sig i de olika individerna och i deras personligheter..

Någon brast ut i gråt direkt och kunde hejdlöst inte sluta.. En annan började att skratta hysteriskt, när det bads om ett smile. Någon stod och svängde med hela kroppen, för att hålla känslorna i schack. Ett fungerande sätt, fram tills det att vi bad barnet att stå still. Två sekunder senare i total stillastående, svallade känslorna över och gråten bröt ut. Ett annat barn blev påtagligt rädd för blixten som gång på gång slog i ögonen.. och fick barnet att reagera med att blunda och ducka inför varje bild.

Somliga barn hade inga som helst problem.. Trygga i sig själv och i det som krävdes av de i stunden. Andra höjde på ögonbrynen, men valde (klarade av) att spela med för att få det överstökat..

???

Det var sista gången vi hade fotografering med barnen på förskolan.. något som känns som en befrielse, inte bara för oss pedagoger, som nu slipper behöva få barnen till att göra något som så många av de tycker är obehagligt. Men också en lättnad för barnen som inte längre kommer ställas inför ett framtvingat agerande som i värsta fall kan pressa fram det allra innersta..

???

En annan reflektion i samband med detta är det faktum att vi vet så mycket mer idag, än vad vi gjorde tidigare..
-Då var det inget snack om saken. Barnen skulle göra och så var det med det! Idag har samhället en helt annan kunskap om hur barn fungerar.. att de faktiskt är lika mycket människor som vi vuxna.. Vilket gör att en självklar sak som skolfoto, inte längre är så självklar..

-Hade varit spännande att höra vad du tycker.. Vad är dina funderingar kring detta..?! Kommentera gärna och dela med dig av dina åsikter.

Kärlek & Ärtor..

Ps. Ha en härlig fredag!!