Det är alltid lite nervöst i början, innan man lär känna den nya hunden och får se hur den fungerar ihop med den som redan är på plats.. Men nervositeten varade inte länge.

Det tog inte många minutrar innan vi insåg att detta är rätt. Vårt nya lilla yrväder är underbar, precis som berättat om och jag är så glad för mina två fina tjejer! *smile*

Nu ligger det många dagar framför oss, som vi ska vänja Siggi (the lurcher) in i våra rutiner och med träning på olika kommandon.

Älskade lilla troll kan absolut ingenting vad gäller sitt, ligg, eller dylikt.. men hon är relativt duktig på att komma när man kallar.. än så länge.. *smile*

Nåväl.. Det blev en kort presentation av Siggi, då lunchrasten snart är slut och jag måste återgå till arbete.

Längtar tills jag får åka hem till familjen och våra två hundar!

Ha en underbar måndag.

Kärlek & Ärtor!

Tiden har gått så otroligt sakta.. men jag tror det är för att jag är på jobb hela dagarna..?!

Upplevde min 30-minuters rast som två minuter idag.. *puff* så var den slut..?! Men i tjänst, upplever jag minutrarna som timmar..

Och det värsta av allt är att jag har hela nästa vecka också, innan jag totalt utmattad (om ens levande..) krypa mig in i semestern.

Jag är så förbaskat trött att jag håller på att krevera på dagarna.. och jag ber till de högre makterna, vem de än må vara, att jag inte ska krascha innan semestern hinner fram.

Räddaren i nöden är vår hund nummer två, som jag ÄNTLIGEN ska få träffa imorgon. Jag säger hund nummer två, då vi ännu inte har kommit underfund med hennes perfekta namn. Något jag hoppas kunna lösa under de kommande dagarna, när jag lär känna henne lite bättre.

Lika förväntansfull och upprymd som jag känner mig inför morgondagens möte, är jag lite nervös.. Jag har gjort detta tidigare, men det är alltid lite pirrigt när man ska ta emot en okänd individ och få fullt ansvar. (Det är vid tillfällen som dessa som jag inser hur trygg relation jag har med Spira.. och hade med Bella..)

Jag är inte orolig. Inte ett dugg faktiskt. Bara lite nervös.. *smile*

Förberedelserna är klara. Planen och upplägget är fastställt. Så nu väntar vi bara på att jag ska överleva veckans sista arbetsdag imorgon, så jag kan åka och hämta hem vår nya familjemedlem.

Kärlek & Ärtor..!!

Jag hoppas att din midsommarafton var till belåtenhet och att både gamla och nya traditioner kunde närvara..

Ingenting är som det var, när det kommer till mig och min midsommar.. Men tack vare livets erfarenheter, som lärt mig att släppa taget och att minnas glädjen istället för att låta saknad och bitterhet förpesta, kan jag fira midsommar med nya människor, på andra platser, med gamla traditioner..

Precis som jag gjorde i år.. igen.. *smile*
Midsommar 2020, blev bättre än förväntat och jag är stolt över mig själv för alla vuxenpoäng jag fick ihop under kvällen.

- Mormor och morfar.. ni finns i mina tankar.

Kärlek & Ärtor.

En tung morgon..
Vaknade i soffan, där jag slocknade strax efter kl 21:30 igår. Ont i kroppen och med en dunkande huvudvärk.. Och inte blev det bättre när mannen kom ut i trädgården, där jag höll på med midsommarstången, med en energi som ett åskmoln..

- Ingen bra dag att ha en dipp på.. med tanke på att vi ska ha gäster ikväll och mycket ska förberedas..

Hur som helst..
Jag får väl rycka upp mig.. på något vis.. och fortsätta med allt.

Hoppas din dag är och förblir fantastisk..
- Det är ju trots allt midsommarafton.

Kärlek & Ärtor!

Jag har sedan en tid tillbaka sökt efter en andra hund.. och kan nu berätta att hon är funnen..! Likt Spira är hon en så kallad rescue, men kommer från Irland istället för Spanien. Hon är en lurcher (vinthund blandat med annat - ingen aning om vad) är strax under året och har just kommit till Sverige..

   Pga. olika omständigheter blev hennes resa till Sverige flyttad till tidigare än planerat, därav att hon placerades i jourhem. Där ska hon vara tills vi kan ta emot henne om några veckor när semestrarna kickar in.   

- Nedräkningen har börjat..!!

I nuvarande läge kallas hon för Alannah, men vi är inte helt hundra på om vi kommer att fortsätta kalla hnne för det..?! Vi har bollat olika namn, fram och tillbaka.. men har kommit fram till att vi nog behöver träffa henne och lära känna henne lite mer, innan vi kan hitta det rätta, mest passande namnet. 

Hon är cirka fem centimeter lägre än Spira, vilket är perfekt. En jämnstor lekkamrat, med samma typ av spring i benen.. Ganska lik Spira, fast med ljusare päls..

Enligt jourhemmet är hon en underbar hund och hade hon

inte redan varit adopterad av mig, hade jourhemmet behållt henne..

- Jag tror att det kommer att bli galet bra!

Kärlek & Ärtor!

Det har gått fyra år, på dagen, som min första.. alldeles egen hund, hastigt lämnade oss.. Saknaden är fortfarande stor, men det smärtar inte lika mycket längre..

Hon finns i våra tankar och vi pratar ofta om henne.. Alla minnen som hon gav, kan fortfarande få oss att skratta gott.. och vi minns henne med värme och kärlek..

Min lilla morrhoppa tiil pälsboll, som gjorde det som föll henne in.. En riktig fena på att göra en massa trick.. om belöningen var mödan värd.. *smile*

- En soldyrkare, värre än oss alla tillsammans..

Alltid nära och redo för nya äventyr.. 

När Bella lämnade oss, behövde jag sörja.. 

Jag minns att Jonathan, som det året skulle fylla tretton, frågade mig veckan efter Bellas död, när vi skulle köpa en ny hund..? Och att jag svarade honom att det kommer ta lång tid innan jag kan skaffa hund igen.. Men efter två månader höll jag på att bli tokig av att inte få komma ut på mina hundpromenader..

Jag kände mig ensam och instängd. Efter att ha haft hund i elva år, gjorde bristen av att inte få komma ut och träffa hundfolk och andra hundar, att jag började leta hund igen.. Och cirka två månader senare, hittade jag Spira.. min lilla spanjorska.. 

Jag sörjer inte Bella längre, men jag saknar henne nästan varje dag.

Samtidigt vet jag att hon är med oss i våra minnen.. tills vi möts igen..

- Älskade Tuss!

Kärlek & Ärtor!

- Hoppas du får dagen du förtjänar!

Kärlek & Ärtor!

Jag är trött och har en känsla av att jag skulle behöva gråta.. men jag vet inte varför..?!

Jo det vet jag nog innerst inne, men det är bättre att hålla tyst.. Orkar inte försöka förklara, än mindre försvara mina tankar, som ändå alltid tycks vara fel..?! (Kan vara antaganden, men jag är gammal nog till att våga lita på min magkänsla..)

Förnekar mig själv och går och lägger mig istället.. ska bara kräka lite över mitt självömkande först.. sen är jag klar för kudden.

- God natt.

Kärlek & Ärtor!