När jag arbetade i fabrik, 2010-2014, var vi tre stycken tjejer som jobbade ihop.. Tomas jobbade på kontoret och jag ute på golvet. Min roll var den samma som de andra tjejernas, men jag fungerade också lite som en mellanhand, med koppling till en av cheferna inne på kontoret. 

Jag kände mig aldrig underminerad trots den mansdominerade arbetsplatsen. Jag har alltid trivts bättre med killar. Mest troligt efter min erfarenhet av långsinta tjejer, falska upp till hakan fulla av skitsnack. Killarna har liksom alltid tagit så mycket lättare på saker.. Mer raka rör liksom.. lite som jag själv.. inte så mycket energikrävande skitsnack.. 

En dag uppstod en dispyt mellan en av mina kvinnliga kollergier och en av de nya snubbarna på arbetsstationen bredvid vår. Hon sa ingenting om det först, men berättade senare när vi insåg att hon verkade ledsen över något.. Lång historia kort, utan att dömma, handlade det om att hon var kvinna och skulle veta sin plats. Han var man och behövde inte lyssna på henne. Detta fick mig att gå i taket. Jag blev fullständigt vansinnig..!

Jag minns inte vilken ordning allting hände.. men jag vet att jag gick in och berättade om det inträffade på kontoret. Jag vet att jag var med i någon forma av diskussion gällande kvinnors talan och röst. Och jag vet att jag tog på mig uppgiften, som just kvinna, att informera den nya snubben om vad som gällde.. om jämstäldhet och allt det där.. Och det var en fröjd att få sätta snubbens beteende på plats, även om det tog flera veckor innan han ens tittade på mig igen..

Jag är inte konflikträdd, men kräver en viss sinnestämning för att ta första steget.. Det som hände i fabriken var mer svar på tal och jag kände mig bra efter att ha kunnat stå upp för min kvinnliga kollega. Hennes röst verkade inte spela någon roll för snubben, i hans sätt att se på kvinnor.. men av någon anledning lyssnade han på mig.

Då trodde jag att det var pga min nationalitet och för att jag faktiskt vågade säga ifrån..

Senare skulle jag dock inse att den faktiska anledningen enbart handlade om att jag var chefens "fru"..

Att snubben hörde vad jag sa, hade ingenting med mig att göra.. Mitt värde låg inte i mig som person.. Det låg helt och hållet i min koppling till en av cheferna.. Och jag tror att snubbens fortsatta beteende nog baserades mer på rädsla för chefen än av respekt för mig..?!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har tagit bort mitt förra inlägg. Ber om ursäkt och yrkar på sinnesförvirring..  - Kärlek & Ärtor till alla!      ...

  Idag har jag haft en hel rad av tänkbara rubriker att blogga om.. fram tills nu..?! Så jag skriver bara några rader om hur tacksam jag är för att jag har så fina barn. Jag är så stolt över alla tre, att jag skulle kunna spricka emellanåt.. Känner...

  Igår var jag i Åkarp med uppdrag aniktsmålning för barn. En givande uppgift en solig lördag, för mig som pedagog och konstnär..    Man skulle kunna säga att det är den perfekta kombon..?! Även om ansiktsmålning är något helt annat än akryl ...

  För ett halvår sedan kunde jag knappt hantera frågan. "Vad ska vi äta idag mamma?"   Idag kör jag och handlar efter jobb.. åker hem och packar in matvarorna i kylen, för att sätta mig i bilen igen och köra bort till fotbollsträningen som jag ...

  Jag har ändrat runt lite i menyn och uppdaterat några texter.. Och jag firar att jag varit driftig som attan under dagen..    Först jobb, med start 7:30.. som jag överlevde.. ?! (Bara det är en bedrift..) Sedan lyckades jag hitta ett spec...