När ett barn inte får som det vill, så är du som förälder dum.

Exempel: Din femåring vill ha godis. Du säger nej för att du som förälder vet att det är skadligt för tänder och att det inte är bra med socker i överflöd. Femåringen blir (helt naturligt) arg och säger utan konsekvenstänk att du är dum.

- Du som förälder vet anledningen bakom och står (förhoppningsvis) fast vid ditt svar, då du som vuxen vet bättre än femåringen. 

Samma sak gäller när du som förälder vet att man behöver sova, äta, ha hjälm när man cyklar, ha jacka när det är kallt, osv, osv.. 

Nu till de lite äldre barnen.. som kanske vill ha den senaste telefonen, eller tjatar om märkesskor, alternativ inte är nöjd med sin gamla cykel för att den helt plötsligt har fel färg.. Du som förälder har inte pengar till att köpa en ny telefon för trettontusen, eller till märkesskor, eller en ny cykel heller för den delen. Så du svarar helt enkelt nej vid frågan, då du vet att det är viktigare att vi har mat på bordet, eller kläder på kroppen. 

Det äldre barnet kan kanske inte förstå varför du inte har pengar, när alla andra verkar kunna ge sina barn alla dessa saker.. Du är dum och det äldre barnet tycker kanske synd om sig själv..

Inget av detta är egentligen så svårt att förstå.. Det är så människan fungerar och det är så för väldigt många av oss.. även om de olika senarierna kan se lite olika ut.. 

Kärleken till våra barn är inte mindre för att vi säger nej, men den är svårare att bevisa i stunden.. Barn vill ha och tycker att vi ska ge. När vi inte ger dem det de vill ha är vi dumma och fattar ingenting.  

Jag älskar mina barn. Alla tre. Men ju äldre de blir desto mer tvivlar jag på att de faktiskt inser hur mycket.. Jag förstår att de kanske inte inser hur stor skillnaden är på ett hushåll med en inkomstkälla istället för med två som tidigare delat på allt. Och det är inte heller meningen att de, som är barn, ska tänka på sådana saker.. Men kampen som jag som vuxen uthärdar varje dag, för att kunna göra skillnaden så liten som möjligt är mer bevis på kärlek än både godis, ny telefon och en cykel i annan färg tillsammans.

Även om mina barn inte lägger sig ner på golvet och skriker efter det de vill ha, känner jag besvikelsen när jag begränsar och säger nej. Deras förstånd räcker möjligen till att det kanske handlar om pengar lite utanför budgeten, medans den i min värld handlar om att vi inte kommer ha mat resterande dagar innan lön. 

Vissa saker säger jag rakt nej till.. Andra måste jag pussla för att få ihop till, oavsett.. Som ny klänning till dottern till skolavslutningen till exempel.. Det bara måste gå.. Och fråga mig inte hur, men jag löser det.

Detta är ett av mina sätt att älska på. Krypa på knäna för att andra ska ha det bra.. Och det är okej.. jo faktiskt okej.. så länge andra hade gjort samma.. Men så enkelt är det ju så klart inte.. Kärlek har mer än bara ett sätt. För kärlek kan också vara "Jag betalar allt du vill ha bara jag slipper att gå med dig till affären".. Vilket är PRECIS den typen av kärlek som små barn och ungdomar lättare kan förstå. Och det är här jag förlorar min kamp.. 

Jag försöker hålla huvudet högt och kämpa mig igenom dagarna i hopp om att mina barn en dag ska inse vilket som är vad. Att kärlek faktiskt inte går att köpas för pengar.. om den ska uppfattas som genuin? Ge mig din tid och jag vet att du älskar mig..?!

Eller så har jag helt ducking fel..?! Eller.. Jag vet att jag har fel om du frågar personen som tycker annorlunda.. Och det är väl här som kampen blir ännu svårare, då den inte ens går att förklara för den som tänker och fungerar annorlunda.

Med andra ord. Min kärlek är dömd att misslyckas. Att jag ger mestadelen av min vakna tid åt mina barn och åt sånt som rör dem, betyder inte jack as eftersom det handlar om sånt som de inte ser. Saker som tas för givet, eftersom det alltid har varit en självklarhet. Maten på bordet är ändå inte gourmet.. Hemmet är ändå inte som på tiktok.. Kläderna räcker ändå aldrig till.. och den inköpta chokladen är aldrig just den man var sugen på.. (Se min dolda förtvivlan i min yttrade frustration, när jag vänt på kronorna för att kunna köpa lite godis som jag tycker att alla kan vara värde efter en lång vecka i skolan och svaret blir fel sort, istället för tack..)

Jag vacklar i mina tankar under tiden som jag skriver.. Ena stunden är det så självklart.. i nästa vet jag inte vad jag säger..?! Jag antar att jag skriver, allt eftersom tankarna dyker upp i skallen och det som kändes viktigt från början känns mindre viktigt nu när jag upplever mig själv ha tappat tråden..?!

Men om jag utgår ifrån mig själv och vad mina känslor säger mig, så känns allting så himla hopplöst emellanåt. Jag gör mitt yttersta, men uppfattas tvärtom. Förmodar att det grundar sig i att jag egentligen känner mig ensam och oförstådd..

Utan skuggor över barnens andra förälder, som säkerligen gör sitt yttersta de tio timmarna i veckan som han tar ansvar, med kärlek på sitt sätt, får jag helt enkelt acceptera att mina barn har samma rätt till psykolog som jag har, när de blir vuxna..?! Det kommer att bli människor av de också, även om de kanske väljer att ta avstånd från sin mamma som visade mer frustration är vad hon visade sin kärlek..

Kärlek (hur du än väljer att se den) & Ärtor!

.

.

.

.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har tagit bort mitt förra inlägg. Ber om ursäkt och yrkar på sinnesförvirring..  - Kärlek & Ärtor till alla!      ...

  Idag har jag haft en hel rad av tänkbara rubriker att blogga om.. fram tills nu..?! Så jag skriver bara några rader om hur tacksam jag är för att jag har så fina barn. Jag är så stolt över alla tre, att jag skulle kunna spricka emellanåt.. Känner...

  Igår var jag i Åkarp med uppdrag aniktsmålning för barn. En givande uppgift en solig lördag, för mig som pedagog och konstnär..    Man skulle kunna säga att det är den perfekta kombon..?! Även om ansiktsmålning är något helt annat än akryl ...

  För ett halvår sedan kunde jag knappt hantera frågan. "Vad ska vi äta idag mamma?"   Idag kör jag och handlar efter jobb.. åker hem och packar in matvarorna i kylen, för att sätta mig i bilen igen och köra bort till fotbollsträningen som jag ...

  Jag har ändrat runt lite i menyn och uppdaterat några texter.. Och jag firar att jag varit driftig som attan under dagen..    Först jobb, med start 7:30.. som jag överlevde.. ?! (Bara det är en bedrift..) Sedan lyckades jag hitta ett spec...