Idag har jag lagat mat tillsammans med mina barn.

Jag fullständigt älskar när vi alla rör oss som ett gäng myror fram och tillbaka i köket.. En skär gurka, en steker kött, den tredje dukar bordet medan jag kollar pommesen i ugnen.. Hundarna som vanligtvis brukar ligga mitt på köksgolvet under denna tid, inser att de har det bättre i soffan där de inte ligger ivägen.. Musiken står på och allting tycks gå så smidigt.. Ett, tu, tre.. så är allting färdigt och vi kan sätta oss ner vid ett dukat matbord, redo för att hugga in i dagens festmåltid.

Vi äter ganska så fort, men sitter kvar i nästan en timme till.. Kvalitetstid av högsta rang! De två yngsta berättar om sin dag i skolan.. Lunchen de ätit, tråkiga läsämnen, vad de gör på slöjden, om kompisar och lärare. Den äldsta berättar om veckan som kommer på jobb.. Bokade dubbelpass, intervjuer som ska påbörjas och trivseln med arbetskamrater. Det skrattas och skojas, kivas och diskuteras om vart annat och jag njuter i fulla drag av stunden vi gör tillsammans. 

Det är ingen självklarhet längre.. att vi alla fyra är samlade runt matbordet. Sedan den äldsta började jobba kvällar och nätter, är det mer ovanligt än vanligt, att vi alla är på plats samtidigt.. Men när det händer är det ren och skär glädje. För det är något speciellt när vi är tillsammans. När vi får dela med oss av vår vardag. När vi sitter där och lyssnar på varandra.. 

Efter maten, när vi har dukat av, sätter pojkarna sig tillsammans i soffan.. De slår på TV:n och tittar på en video om något spel som skapar enade diskussioner bröderna emellan. De trivs. Och jag njuter. Dottern kommer och vill ha hjälp med tvätten och när vi fått igång maskinen med tvätt, kommer vi upp till pojkarna som nu sitter vid matbordet och spelar schack tillsammans.. Jag går ut i köket för att hälla upp en kopp kaffe, som just runnit klart, medan dottern slår sig ner på en stol för att göra sina bröder sällskap. De trivs. Och jag njuter. 

Känslan av harmoni fyller huset och jag sparar minnet av kvällen tills nästa gång vi alla sitter ner och äter tillsammans igen..

Så mycket mer än bara Kärlek & Ärtor!

.

.

.

.