Det är alltid lite nervöst i början, innan man lär känna den nya hunden och får se hur den fungerar ihop med den som redan är på plats.. Men nervositeten varade inte länge.

Det tog inte många minutrar innan vi insåg att detta är rätt. Vårt nya lilla yrväder är underbar, precis som berättat om och jag är så glad för mina två fina tjejer! *smile*

Nu ligger det många dagar framför oss, som vi ska vänja Siggi (the lurcher) in i våra rutiner och med träning på olika kommandon.

Älskade lilla troll kan absolut ingenting vad gäller sitt, ligg, eller dylikt.. men hon är relativt duktig på att komma när man kallar.. än så länge.. *smile*

Nåväl.. Det blev en kort presentation av Siggi, då lunchrasten snart är slut och jag måste återgå till arbete.

Längtar tills jag får åka hem till familjen och våra två hundar!

Ha en underbar måndag.

Kärlek & Ärtor!

Det har gått fyra år, på dagen, som min första.. alldeles egen hund, hastigt lämnade oss.. Saknaden är fortfarande stor, men det smärtar inte lika mycket längre..

Hon finns i våra tankar och vi pratar ofta om henne.. Alla minnen som hon gav, kan fortfarande få oss att skratta gott.. och vi minns henne med värme och kärlek..

Min lilla morrhoppa tiil pälsboll, som gjorde det som föll henne in.. En riktig fena på att göra en massa trick.. om belöningen var mödan värd.. *smile*

- En soldyrkare, värre än oss alla tillsammans..

Alltid nära och redo för nya äventyr.. 

När Bella lämnade oss, behövde jag sörja.. 

Jag minns att Jonathan, som det året skulle fylla tretton, frågade mig veckan efter Bellas död, när vi skulle köpa en ny hund..? Och att jag svarade honom att det kommer ta lång tid innan jag kan skaffa hund igen.. Men efter två månader höll jag på att bli tokig av att inte få komma ut på mina hundpromenader..

Jag kände mig ensam och instängd. Efter att ha haft hund i elva år, gjorde bristen av att inte få komma ut och träffa hundfolk och andra hundar, att jag började leta hund igen.. Och cirka två månader senare, hittade jag Spira.. min lilla spanjorska.. 

Jag sörjer inte Bella längre, men jag saknar henne nästan varje dag.

Samtidigt vet jag att hon är med oss i våra minnen.. tills vi möts igen..

- Älskade Tuss!

Kärlek & Ärtor!

- Hoppas du får dagen du förtjänar!

Kärlek & Ärtor!

Ja.. jag vet att jag typ lovade att uppdatera under kvällen.. men jag fastnade med min gitarr i pergolan istället..?!

Det är några år sedan nu, som jag bestämde mig för att lära mig spela gitarr.. (och jag var på god väg..) men så hamnade gitarren i hörnan och fick stå där tills nyligen då jag tog upp visionen igen.

Så istället för att grotta ner mig i teknikens alla under.. har jag som sagt suttit i vår pergola och övat på Ekorr?n satt i granen, Blinka lilla stjärna, Lilla snigel och Idas sommarvisa.. *smile*

Så den där rejäla uppdateringen jag snackade om tidigare idag, får helt enkelt vänta tills imorgon.. om jag inte får för mig något annat att göra på vägen..?! *smile*

Kärlek & Ärtor
.. och God Natt!

För första gången någonsin.. under min livstid.. ska jag fira påsk utan att måla ägg tillsammans med mina föräldrar.
- En galen verklighet.. som får till och med mitt hårdhudade hjärta att blöda en smula.

Det har snart gått en månad sedan jag bloggade sist och det känns som om jag kommit ikapp verkligheten, eller i alla fall kommit lite närmare..?!
Informationsflödet har ebbat ut en aning och forsar inte lika vilt och utmanande som tidigare och det ger mig tid att hinna sortera det som händer runt omkring mig.

Jag har kommit till punkten där jag kan se utanför min bubbla och perspektivet skänker mig ett konstigt lugn i allt kaos.
- Världen är upp och ner och människorasen lider.. och jag med den. Men med respekt för vår allas Moder jord och hennes gudomliga sätt att ta hand om sig själv, fylls jag ändå av hopp och tillit till det som är så mycket större än oss alla.

Insikten av redan synbara konsekvenser, av att vår planet nu får en paus ifrån sin största fiende, känns på något sätt befriande. Med djurliv som återvänder.. Växtlighet som återhämtar sig.. Storstäder som fått renare luft och blivit synliga för satellitbilder.. mm, mm..

Det gör mig ont att behöva avstå mitt traditionella påskfirande, tillsammans med mina föräldrar pga. ett tråkigt virus, men det här är så mycket större än lilla mig. Jag (tillsammans med hela mänskligheten) är bara en droppe i havet om man ser till vår fantastiska Moder jord.. och Covid-19 är Hennes sätt att få oss att inse vår plats.
- Vi äger! Men vi har ingenting att komma med när Hon tar ton. Det har hänt förr, men aldrig såhär..

Det sårar oss, på så obeskrivligt många olika sätt.. På olika nivåer, inom olika områden.. och alla drabbas. Så många olika öden och vi kan inget annat göra, än att försöka anpassa oss.

Så trots att jag kommer att sitta och måla ägg, tio mil ifrån mina föräldrar i år, kommer jag att vara tacksam för varje minut som går.. Jag måste inte gilla läget, men jag behöver anpassa mig..

- - - - -

Av hela mitt hjärta önskar jag dig, läsare och medmänniska, glad påsk. Må färgerna lysa, påskäggen smaka och tacksamheten få råda..

- Kärlek & Ärtor!

.. jag är bara, helt enkelt.. uppslukad i något annat som får ta min tid..
-Att måla!

Kärlek & Ärtor!

.. och jag har liksom fastnat i en arg-period..?!

Det händer att jag gråter, men oftast är det bara när ilskan blir för stor och måste tystas.. (Vilket den behöver göras hela tiden, känns det som..?!)

Känns som om jag tar alldeles för mycket skit.. Att jag accepterar saker som jag egentligen inte vill. Att jag tvingas till att vara något jag inte är. Och det gör mig så *sensur* innerligt förbannad!!

Tiden springer ifrån mig. Jag hinner knappt tvinga mig upp ur sängen, förrän jag måste tvinga mig ner i den igen. Och allting fallerar runt omkring mig. Hushållssysslorna staplas. Läsläxor glöms bort.. Kvällsmiddagar uteblir och mina blommor i fönsterna håller på att dö.

Jag känner mig negativ. (Överraskning!!) Pessimistisk till den milda grad att jag skulle vilja få barn att gråta och säga att kattungar är fula.
-!!
Jag hatar kylan. Jag avskyr mörkret. Och jag skulle vilja slå sönder varenda klocka i hela världen.

Jag har försökt att använda min enorma (för att inte kalla den gigantisk) ilske-energi till något nyttigt.. men jag pallar funk inte det.
-För till vilken nytta, tänker jag..?!

Känner mig inkompetent och trampad på..
Och jag äcklas av fasader som i mina ögon lyser av fjäsk eller rena lögner..

Allt är bara så in i *sensur* *sensur* nattsvart just nu.. att jag inte kan se något annat..

Skulle vilja beskriva mig som en aningen mer vuxenanpassad Häxan Surtant.. (googla om du inte vet vem denna fantastiska kvinna är..) Men med vassare kommentarer, elakare skratt och med en *sensur* massa mer bitterhet..

Nåväl..

Jag skulle vilja säga bajs ihop med apa*..
..men det låter kanske inte så trevligt..?! (Och trevlig måste man ju vara.. *sensur* *sensur*..)

Så jag säger:
-Kärlek & Ärtor istället, som jag brukar.. och bjuder på en selfie..

.. men va? *sensur* är detta för filter..??!! Från det ena till det andra..

Gulligt med hjärtan, kanske någon tycker, men kom ihåg vad jag sa om kattungarna..

Alla hjärtans dag..?! Vänliga veckan..?! Vilket *sensur* bajstema tänker jag.. för precis så negativ känner jag mig just nu..

(*Bajsapa är ett av mina egna favoritord, som används flitigt när något är fel..)

Jag är sjukt trött.. och känslan av att inte hinna med en tredjedel av allt jag borde, och framför allt det jag VILL göra, får mig att tappa lusten inför det mesta..

MEN!! Oavsett min inställning till just fredagar, så är dagen kommen och jag välkomnar den med öppna armar!

Hoppas din fredag blir nice och att min blir likaså..

Kärlek & Ärtor!