Åh vad härligt att få logga in via datorn igen.. Känns som en hel evighet sedan sist..?! Har dock inga större planer på att bli sådär värst långdragen idag, då dotera vill ha sällskap i leken med sina dockor..

Tänkte faktiskt "bara" plocka ihop några bilder och skriva något litet till varje..

De flesta bilderna har publicerats via facebook eller instagram, men eftersom inte alla har tillgång till detta.. (mamma..?!) så vill jag visa dem även här på bloggen.. Bilderna hamnar nog lite huller om buller, men det får man ta.. *smile*

- Varsågoda:

 Jag och barnen är på Toys R Us.. och kollar Halloweenkläder till Charlie.. och

det blir en hel del annat också..?! Som att prova en massa masker tillexempel..?!

Ett besök i leksaksaffären, är ingenting man kan stressa igenom..!!

En dag när jag slutat jobb och kom ut till bilen, var den bombaderad av fågelskit..?!

Framrutan, bakrutan, alla sidorutor OCH taket..?!!! Mindre kul.. Nu när jag tänker efter,

känns det lite dumt att jag inte gick och köpte mig en trisslott, eller två..?!

En bild, som jag fick skickat till mig, från när Jasmine var med sin pappa.. Alltså Tomas, som

har tagit bilden.. Mynten var slut, så det fick bli att sitta i en korg istället för en kundvagn..

.

.

Bella, min lilla trasseltuss.. har krupit ihop på mina kuddar och väntar

på att jag ska komma och lägga mig inför en god natts sömn..

.

.

- Årets första Lussebulle.. avnjöts en morgon på jobb.. Mumsigt värre..!!

.

.

Ett projekt, jag faktiskt blivit klar med.. En begagnad docksäng, som Jasmine fått av sin kusin.

- Målad och dekorerad.. med hemmasydda sängkläder.. bäddad och klar! *smile*

.

.

Putte och Puttelina..

Två fiskar som bara var små yngel, när vi fick hem dem, men som nu har vuxit sig stora..

De bor fortfarande hemma hos Tomas.. och jag måste medge att jag saknar dem mer än vad

jag trodde att jag skulle göra, när jag lämnade dem kvar, då jag och Tomas separerade..

.

.

Hösten är ett faktum..

.

.

.. och det regnar på jobb.

.

.

Det syns inte överdrivet mycket, men här är en bild på Jasmine med fläskläpp..

Det blev en jäkla dag (mest pga. allt extragöra..) när Jasmine trillade en morgon på dagis och jag

fick lämna jobb, efter bara 1,5 timmars arbete.. Sen blev det att ringa försäkringsbolag x2.. och

försöka fixa en tid hos tandläkaren, för att senare, på eftermiddagen åka dit för kontroll..

Höger framtand i överkäken, fick bedömningen - något överrörlig, men mycket farligare än

så var det som tur inte.. - Vilket lillstumpan bevisade några timmar senare, när hon utan

problem, åt en knäckemacka med ost..

.

.

Dotera ligger hemma på golvet, i vardagsrummet och leker med sin häst..

.

.

  Jag är numera en tallrik mindre..*suck*

.

.

.

- Mmmh, så är det.. Det finns bra dagar och det finns mindre bra dagar..?!

.

.

En dag under höstlovet.. Båda mina pojkar är och hälsar på, på jobb..

.

.

Ett kollage gjort på 8 bilder på mig och 1 bild på Jasmine..

Ett annat kollage, med bilder på mig och dady från -79

.

.

1. I soffan med ett lånat gosedjur, hemma hos en kär vän till mamma.

2. Hemma på golvet, mellan tv:n och storebror Charlie i soffan.

3. I mammas knä, hemma hos pappa..

.

.

.

Mitt lilla Änglatroll.. eller ska jag säga "docka"..?! 

Då "Mina Jasmine" har börjat använda docknapp..?!

.

.

Och däääär, var bilderna slut för idag..

- Rätt kul att göra uppdatering i bildform. Känns som om jag fått med en hel del..?!

Kanske är det såhär jag ska göra, när jag inte bloggat på länge..?!

Ja ja.. hur som helst.. Detta får räcka för nu.. Vi ses, när vi ses..

- Tah taaah.. *smile*

.

.

.

Ja, jag vet att klockan är mycket.. och att jag borde nannat kudden redan..
Och ja, jag vet att jag inte har bloggat på överlänge.. Det är inte det att jag inte har haft något att skriva om.. Tvärtom så har det varit alldeles för mycket, varav det har blivit - inget..?! Kanske svårt för en del att förstå, men jag vet att det finns de som faktiskt gör det!!

Du kanske tycker att jag pga detta skulle kunna strunta i att blogga idag också, då en dag mer eller mindre spelar mindre roll.. men nej!! Jag helt enkelt bara måste skriva några rader idag, innan mitt möte med kudden..

Det är nämligen så.. att jag, idag, tror att jag har kommit på vad som får mig att känna mig mest levande..?! Jag har, efter en tids puzzlande, äntligen fått det stora nöjet att få träffa en jämlike.. Någon som kan förstå mina "inre demoner" och som jag kan känna igen mig i.. En helt fantastisk person, som med sin egen historia och bakgrund, har sina egna "demoner", men som precis som jag, strävar efter att "bli bättre".. Inte så mycket i att bli bättre som människa, utan mer som i att kunna se saker och ting på mer än bara ett sätt.. Att kunna acceptera sånt som man inte själv kan påverka, samtidigt som man försöker förändra det som man inte kan acceptera.. Krångligt jag vet.. men så är det!

Vi pratade och pratade, som om vi känt varandra i flera år och även om det blev väldigt personligt i mellanåt, så kändes det hela tiden väldigt tryggt.. Vi pratade mycket om intryck, mm.. och jag måste säga att efter vårt möte, när jag kommit hem och satt mig ner i soffan, kunde jag inte hjälpa att fortfarande känna..?! För första gången, kunde jag liksom skilja på vad som får mig att känna mig mer levande.. och på vad som är dess motsats.. Detta möte gjorde alltså ett jättestort intryck på mig! Så stort att jag för första gången, kände att det kanske var lite mycket att bearbeta..?! In a good way!! men ändå.. mycket.. och stort!!

*Hahaha* Helt galet! Men underbart!!
-Så nej.. Detta hade INTE kunnat vänta tills imorgon.. även om tiden på dygnet, hade varit mer passande då kanske..?! TACK ANNA!! För en helt fantastisk upplevelse! Inte bara för att äntligen få träffa dig "live".. utan för att du gett mig en sådan "kick".. Ruset håller fortfarande i sig, men sängen ropar.. Är ganska så övertygad om att jag kommer att känna mig lika upprymd imorgon, så jag låter sömnen få ta över nu..

Igår morse, när jag kom för att lämna Charlie och Jasmine på dagis, kom jag inrusande med Jasmine på armen.. Charlie var redan lämnad på sin avdelning.. I kapprummet stod det en annan mamma och pratade med en av tjejerna från personalen.. Jag sa hej, men ville inte störa dem, så jag satte mig bara tyst på bänken för att ta av Jasmine sin jacka och sina skor.. Det tog en stund innan jag förstod vad de pratade om.. Mamman var tydligen gravid och hon berättade att det nu hade gått så långt att hennes arbetskamrater hade börjat fråga henne..

Jag ville inte blanda mig i deras samtal, även om det var en glad nyhet.. Jag känner mig fortfarande relativt ny på avdelningen.. och jag vill ju inte skrämma de andra föräldrarna med mitt "rätt fram-rakt på".. Jag och "mamman" har bara passerat varandra i hallen några gånger.. och dessutom hade hon hunnit gå innan jag kunde släppa fokus från Jasmine..

Jag lämnade över Jasmine i armarna på "fröken".. sa hej då.. och lämnade dagis..
På vägen tillbaka till bilen kunde jag inte låta bli att le för mig själv.. Dels i tanken om vad mamman hade berättat.. men mest pga känslan jag hade inuti mig själv.. En harmonisk känsla av att vara "färdig"..?!

Förr, när Charlie var i Jasmine's ålder.. kunde jag ofta.. eller nej.. kände jag ALLTID.. varje gång jag såg en gravid kvinna, eller en pyttebebis.. en längtan efter att jag också skulle vilja vara gravid igen.. En näst intill frustrerande känsla som fick hela mitt inre jag att sukta efter att också få ha en "fin mage", som senare skulle resultera i en bebis till.. Jag har ju alltid velat ha tre barn..?!

Känslan jag fick igår morse, har jag faktiskt noterat vid några tillfällen tidigare, men oavsett.. så fick "färdigkänslan" mig att känna total harmoni hela morgonen!

Jag känner mig så lyckligt lottad, över mina tre änglatroll, så det går inte att beskriva!! Tre jättefina, underbara, härliga.. och friska barn.. som förvisso jobbar hårt på att ändra min hårfärg till grå..?! Men ändå.. MINA TRE UNGAR!!

Jag har haft det stora nöjet med att få uppleva "spänningen" under min första graviditet. "Vanan" under min andra - som visade sig vara helt olik den första i alla fall..?! Och den "totala lyckan" under min tredje och sista graviditet.. Min dröm om att få tre barn har blivit sann! Och jag känner mig färdig, vad gällande "fin mage" och pyttebebisar..!! Nu är det andra äventyr som väntar.. Jasmine är ett, en ålder som jag varit ned om två gånger tidigare, men då var det pojkar.. så nu är det helt nytt..?! Charlie är snart fem.. En ålder som jag varit med om en gång tidigare.. Men nu är det tillsammans med en storebror och en lillasyster.. så även detta är något helt nytt..?! Och så har vi vår älskade Jonathan.. min "lilla" kille, som snart, ve och fasa, fyller tio år..?!! Hela han är som ett spännande projekt.. *hahaha* om man får uttrycka sig så, så nära efter internationella barndagen..?! *hahaha*
- Ja ja.. Ni fattar vad jag menar.. Jonathan kommer alltid att vara först!

Nu kändes det lite som om jag tappade fokus faktiskt..?! Men för att återkomma till tanken som fick mig att le igår, så känns det så fruktansvärt skönt att inte längre behöva känna frustation över något jag så länge längtat efter.. utan istället kunna, fullständigt mysa i tanke och känsla.. över att jag är färdig.. *smile*

Denna bilden togs idag.. Kanske inte världens bästa kvalitet.. men enligt mig, på det bästa som finns!!

Sitter på balkongen och dricker kaffe..?! REDAN UPPE ?!! Har tvättat håret och ska snart gå in och göra mig iordning, med arbetskläder och smink.

Bestämde mig igår kväll, eller ja.. i natt.. Att jag ska försöka slippa min inte stress och "tagga ner" då jag tror att det är en av de största faktorerna till att jag inte mår så bra just nu.
Ibland ska man bara bestämma sig, då jag förhållande vis lätt, kom upp ur sängen redan klockan 05:30..?! Vilket annars brukar vara en lögn i he*vete..?! Ska kanske tillägga att jag inte somnade förrän cirkus klockan 02..?!

Ja ja.. Nu ska jag inte sitta här och ödsla mer dyrbar tid.. Måste väcka barnen också..

Ha en underbar måndag Alla!
Kram på Er!!

Jag vet inte om det är bra, eller dåligt..?!
Men jag vill nog ändå känna mig aningen stolt över det hela..?!

Saken är den att jag mådde piss (ursäkta mitt ordval..) igår.. men av någon konstig anledning så tycktes mina arbetskamrater bara se hur bra jag mådde..?! Jag hatar att "spela" något jag inte är och gör det näst intill aldrig.. Och så även inte heller igår, men ändå uppfattades jag som uppåt..?!
Kan det vara så att jag har lärt mig att visa en glad utsida, trots mina inre demoner.. utan att känna mig fejkad..?! Eller är det människorna runt omkring mig som kanske inte ser mitt verkliga jag, i brist på okunskap..?!

Egentligen.. spelar det ingen roll.. En tanke som slog mig bara..?!

Jag är långt ifrån att vara ensam om att må dåligt på insidan, det är jag mer än väl medveten om.. Alla har vi våra inre demoner, mer eller mindre.. Somliga är bättre på att hantera dem än andra dock och det handlar egentligen bara om att man ska lära sig att "agera rätt" vad gällande sina känslor och tankar..

Det är några år sedan nu, men jag gick till en psykolog, när jag hade det som värst senast.. Och denna gav mig de rätta verktygen till att hantera mina demoner och agera rätt utifrån mina känslor och tankar som då höll på att förgöra mig.. (Kändes det som i alla fall..?!)

Resultatet av min "behandling" visade sig.. Och detta glömmer jag aldrig.. När jag och Tomas var centimetrar från att få huset vi lagt bud på, men som vi gick miste om pga att säljaren valde att sälja till det andra paret som lagt samma bud som oss.. Jag kommer ihåg att jag fick beskedet om att huset inte blev vårt och hur fruktansvärt ledsen jag blev, men att jag kunde sortera bort uppgivenheten och fortsätta att jobba i några timmar till, utan att bryta ihop. Först när jag kom ut från jobb och satte mig i bilen, lät jag mig få gråta, vilket jag gjorde i floder.. Men efter några minuter, kunde jag, lika snabbt som jag "satt på".. "stänga av" och gå vidare.. Innan min "behandling" hade jag nog gråtit fortfarande..?! Då jag hade lätt för att fastna i mina negativa tankar och känslor och sedan bara låta de mala och mala..

Ja ja.. Huset är ännu inte glömt, men "förlåtet" och placerat i det förflutna.. Men minnet av mitt agerande.. och framför allt alla känslor omkring det, finns kvar och jag vet därför att man KAN må bra, fastän man har inre demoner.. En vetskap och styrka, som fick mig att kunna ta mig igenom min och Tomas separation, relativt enkelt (?!) när den kom, ett par år senare..

Tyvärr är det så att jag, sedan jag började jobba igen, har känt en stark dragningskraft "neråt" och därför har jag nu, faktiskt varit så duktig och ringt och fått en självremiss från vårdcentralen till en ny "behandling".. Det är samma demoner.. fast nu i en annan skepnad.. Och för att inte hamna på botten och dra ner min omgivning med mig i mitt fall, sitter jag nu med pappret framför mig, redo att fylla i och skicka tillbaka.. för att förhoppningsvis få den hjälp jag behöver..

Ikväll är det föräldramöte på dagis, på Jasmine's avdelning och eftersom Tomas har pojkarna denna veckan och dessutom fotbollsträning ikväll, så ska "Mina Jasmine" få träffa Tomas faster ikväll..

Helgen har varit okej, trots Jasmine's förkylning.. Fredagen var kanske inte den bästa..?! Då jag känt "väggen" komma allt närmare, den senaste tiden, men efter att ha fått sova ut.. lite mer än vanligt.. så känns det rätt bra nu när det är måndag igen.

Önskar er en bra måndag!
Nu fortsätter jobb..?!!

Jaha.. Det blev varken tid, eller ork över igår, för varken blogg eller färgning av håret..?! Det blev knappt att jag kunde gå ut sista rundan med hunden.. då stackars lilla "Mina Jasmine" hade mer än svårt för att komma till ro, för att kunna somna.. Snoret det rann och hennes hosta fick henne att nästan kräkas flera gånger.. Tack vare att Tomas kom, runt 23-tiden, kunde jag lämna henne en liten stund i pappas famn, medan jag gick en runda med doggy.. En stund efter att jag och hunden kommit hem igen, kunde jag lägga henne i sin säng.. men bara tjugo minuter senare, strax efter Tomas hade åkt hem till sig igen, vaknade hon och kunde inte somna om..

Här kommer baksidan av att ha tre ungar i samma rum.. Jasmine's gråt höll på att väcka pojkarna, gång på gång.. så till slut tog jag hennes madrass och lade på golvet, sidan om min säng.. Under tiden jag höll på att fixa och dona, hade jag lagt Jasmine i min säng, där hon somnade.. Jag lät henne ligga kvar, vilket hon gjorde en stund innan hon trillade ner på madrassen..?!! Hon måste ha varit jättetrött, då hon bara gnällde till lite av fallet och fortsatte sedan att sova..?!! Jag gjorde mig klar för sängen och precis när jag skulle krypa ner under täcket, vaknade Jasmine igen.. och eftersom jag, vid det tillfället, var lika jättetrött som lillstumpan.. lade jag mig ner på madrassen bredvid henne och så somnade vi båda två..?!

Jag kände redan igår, när jag var tillbaka på dagis, en tredje gång, för att hämta hem Charlie.. att vi förmodligen skulle stanna hemma idag också, vilket jag sa till personalen.. Och efter en natt som denna, kändes det som ett klokt beslut..

Idag har vi varit och lämnat Charlie på dagis och hunnit med att handla mat inför kvällen.. men nu är vi hemma igen och Jasmine har somnat.. och sover fortfarande som en liten pigglet..

- Mammas lilla tulla!! Helt slut i kolan..

Eftersom jag missar ännu en givande dag på jobbet, får jag väl se till att göra något givande här hemma..?! Skulle kunna putsa fönster eller något..?! Det är underbart väder ute, så varför inte passa på, menar jag..?!

Ikväll kommer Tomas.. och jag hade tänkt att laga någonting gott för hela familjen att äta.. Har till och med köpt en massa grönsaker, för att kunna göra en komplett middag.. Pannbiff, sås, potatis, lingon.. och sallad.. Mmmmh, det blir nog bra..?!

Nej, nu ska jag inte sitta här längre.. Får ta tag i det där "givande görat"..

- Ha det gott mina vänner.. Vi ses..

En något tagen "Mina Jasmine".. Första bilden från när jag hämtade henne på dagis igår..

De andra tre från idag, innan vi kom fram till affären.. Tulle Lille.. :/

När jag gick hos psykolog, för några år sedan, frågade hon mig om jag ofta "stämplade" mina

dagar.. Exempel: Jag kunde tappa något på golvet och tänka: "Åh, det är en SÅNN DAG..?!"

Hon menade på, att.. Hur kan det bli något annat, om man redan har bestämt sig..?!

- Och det är ju sant!!

Jag har sedan dess försökt att INTE tänka tanken på att just tisdagar är skit..?! Men ändå verkar det som om det är mitt öde att varje tisdag, så gott som, få en skitdag..?!! Det börjar ALLTID med att jag försover mig.. (Jag försover mig ganska ofta, men om det "bara" händer en gång i veckan, så är det garanterat en tisdag"..?!) Morgonstressen, som sedan följer, här hemma.. med ungar, hund och mig själv, slutar oftast med att jag kommer genomsvettig till jobb, med andan i halsen och med hjärtklappningen arne i bröstet.. Och jag har garanterat glömt något viktigt där hemma.. allt från den tänkta lunchen, till det viktiga pappret som skulle fyllas i..?!

Och det händer ALLTID på tisdagar.. och så även igår..?!

- Kan få magsår för mindre, även om jag är ganska så säker på 

att det kommer att komma pga. dessa förbannade tisdagar..?! 

Idag är det inte tisdag.. längre.. och det är ju bra.. men det blev ändå lite skit i kanten, då de ringde från dagis och sa att lilla "Mina Jasmine" inte mådde bra och behövde få komma hem och vila.. Inget konstigt alls, att behöva "vabba".. Herre gud! Barnen kommer före allt annat, så är det ju..!! Men så jädra tradigt, då det skulle ha blivit en givande dag på jobbet..?!

Jasmine mår under omständigheterna bra.. Hon är genomförkyld, men har ingen feber.. så.. Det är ju bra..?! Att det inte är något allvarligt, det vill säga..!! Hon gråter och gnäller mer än vanligt, men hon är fortfarande mil ifrån pojkarnas uppträdande, när de är dåliga..?!

Nu är klockan "dags att hämta storebror nummer två" så nu hinner jag inte skriva mer, just nu..

- Kanske tittar jag in igen, senare idag.. när vi kommer hem från "farmor" som ska bjuda på middag idag..?! Vi får väl se om jag orkar, eller om jag väljer att göra något annat..?! Som att färga håret till exempel..?!

- Tah taah..!!