Inlägg publicerade under kategorin Hunden - Spira

Av Jenny-Blue - 7 januari 2019 17:33


Jaha, så var man tillbaka i vardagen igen.. och jag måste erkänna att det kändes rätt skönt att komma tillbaka på jobb. (Även om vi bara hade planeringsdag utan barn, idag.)

Det enda som känns trist med vardagen är omprioritering gällande dygnets antal timmar, vilket tack vare jobb resulterar i tiden för hunden hamnar (än så länge) under de mörkare timmarna..
- Hade varit nice med en lampa i hundrastgården, men det är väl bara till att gilla läget..?!

Så här vackert kan det vara dagtid..

Och såhär mystiskt kan det vara kvällstid.. (här med dimma som enda sällskap, bortsett från hundens närvaro då naturligtvis..

Nåväl.. Det är som sagt bara till att gilla läget.. Hunden springer oavsett ljus eller mörker.

Jag hoppas att alla ni som, liksom jag, haft er första arbetsdag idag efter långledigt över jul och nyår.. har haft en givande och kanske till och med inspirerande dag och att ni fått en riktigt bra start på det nya året!

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 2 januari 2019 19:31


Såg just ett inlägg på instagram publicerat av hundstallet, där de berättar om att det senare kommer att läggas upp fler hundar på deras hemsida för adoption, då det idag hämtat upp 29 stycken hundar.
- TJUGONIO STYCKEN??!!

Och mitt hjärta går sönder när jag ser att rasen på de omhändertagna hundarna är av podenco/podengo (?) ras..
Min första tanke och känsla är att det är någon som adopterat och som sen avlat vidare, då raserna fortfarande är ganska ovanliga i Sverige. Notera här att det är helt och hållet min egen tes, då det inte är bekräftat! (Mest för att påpeka att spridning av detta inte är faktabaserat och kan vara helt felaktigt!)

Men även om min tanke eller känsla är faktabaserad, så kan jag inte låta bli att känna OERHÖRD TACKSAMHET för att organisationen jag volontärar för, Amigos Mios, har som regel att alltid kastrera sina hundar innan ankomst till Sverige! Just för att sådant här inte ska kunna hända!!

Att adoptera för att avla vidare är vidrigt och jag får kräksmak i munnen. Att adoptera innebär att HJÄLPA ett nödställt djur.. inte något man gör för att hjärtlöst tjäna pengar till sig själv.

Att driva kennel är en sak.. ett yrke som utövas enligt lagar och bestämmelser, under kontrollerade former. Men att avla hundar på löpande band utan egentligen efterfrågan är för mig inget annat än vidrigt!

Jag vet, som ägare av en föredetta spansk hund, att många kan tycka lite si och så om adoption av importerade hundar, då vi redan har alldeles för många nödställda hundar (och katter) i Sverige.. Och när man ser sånt som jag just gjorde på instagram, förstår jag varför.. och kan trots min egen adoption hålla med till 100%!! (Även om det fortfarande rör sig om mina egna spekulationer, gällande inlägget..)

Hoppas innerligt att de 29 omhändertagna hundarna får den lyckliga framtid de förtjänar, men känner mig trygg i vetskapen om att de nu är i tryggt förvar under vingarna av de fantastiska människorna på Hundstallet.

Kärlek & Ärtor till alla rätt funtade människor.. och nej jag tänker inte be om ursäkt om någon IQ-befriad hundplågare känner sig kränkt.

Det finns inget ärligare än en trogen hund.. För om du är värdig, är det precis vad den kommer att vara..

Ds.

Av Jenny-Blue - 20 november 2018 21:29


Efter det att jag skrev det förra inlägget har jag varit i kontakt med både polis och länsstyrelse för att ta reda på fakta gällande anmälningarna på min hund.. Hos polisen var det tvärstopp.. Man har tydligen ingen rätt till att få veta antal..?! (Eller så är det så att det helt enkelt inte sparas, då kvinnan på andra sidan luren sa att hon tyvärr inte kunde ge ut denna information..?!) Jag hade förstått om jag fått avslag på information om VEM, vilket jag struntar fullständigt i, men ett antal tycker jag nog att jag borde ha rätt till att få veta..?!

Ländstyrelsen var mer tillmötesgående och inom några minuter hade jag fått information från de tre gjorda anmälningar, sänt via mail.. Som alla är avskrivna efter kontakt via telefon mellan mig och de.. då de fått en klarare bild av verkligheten och den egentliga faktan som ligger bakom.. bör tilläggas, känner jag.

Och ja, så var det med det..

Härom kvällen när jag var ute med Spira, träffade vi på en av de engagerade.. kan vi kalla henne för.. som jag hade ett snack med gällande Spiras första äventyr i parken, efter att hon hotat min mellersta son med polisen, i början av sommaren.. Och även om känslorna inom mig fick mig att vilja kräkas, stannade vi till för att visa vår allra trevligaste sida..

Den engagerade kvinnan frågade om ?han lugnat ner sig då hon inte sett han på ett tag..? Jag svarade att vi gått in i hårdträning, för att undvika det som så många människor avskyr, varpå kvinnan säger ?ah det är synd.? Hon menade att det nu skulle vara synd om min hund för att vi tränar på att inte hitta på egna äventyr ensam ute i parken..?!

Och ja, vad säger man då..?!
Spontant ville jag skrika henne upp i huvudet att hon får skicka in en anmälan, men valde istället att förklara i stilla ton att träningen är konsekvensen av alla anmälningar och hot från polisen om att bli av med min hund..
Jag tror att hon förstod, men skulle inte sätta mitt liv på det.. Samtalet avrundades och vi gick åt vars ett håll..

- Är det konstigt att jag är nojig över folket i min omgivning..?! Först anmäls man för att hunden hittar på bus, alternativ är undernärd, alternativ aldrig setts tillsammans med varken matte eller husse.. sen tycker de att det är synd om hunden när man börjat träna med den..?! Omg?! Hetsjakt är vad det är..

Men ja.. Jag skiter i det nu! Folk får tycka som de vill.. Jag vet vad jag gör och inte gör med min hund. Folk får helt enkelt spekulera i det bäst f*n de vill. Och vill de lägga tid på att skriva långa brev om vad det TROR för att skicka det till länsstyrelsen, istället för att våga komma och prata med mig personligen (de vet ju min adress) så får det vara upp till dem. Jag har ALDRIG nekat någon att ställa frågor. Jag har till och med haft främmande människor inne på min tomt, för att stilla deras oro.. Så åter igen.. jag vet vad jag gör och inte gör..!!

Av Jenny-Blue - 12 oktober 2018 22:50


Jag är ganska så säker, att i de flesta fall, medmänniskan i var och en hade tagit över om man orkat ta redan på fakta innan man gått till anfall..

Helt och hållet övertygad.. (kanske jag lurar mig själv..?!) att näst intill alla hade haft någon form av medlidande, eller i alla fall en gnutta bättre förståelse, gentemot någon som lider av psykisk ohälsa, stress, panikångest, etc. då det i dagens läge ligger så många nära till hands..?!

Anledningen till att jag skriver idag, är att jag är både galet j*vla skitförbannad, men samtidigt väldigt, väldigt ledsen..

Idag, för andra gången sedan i somras, har länsstyrelsen tagit kontakt med mig gällande min hund.. *suck* (here we go again)

Någon har gett sig självaste fanken på att sätta dit mig för att jag skulle missköta min pälskling och gör tydligen allt.. utom att komma till mig personligen och faktiskt fråga om hur vi, men framför allt hur hunden har det..?!

Första samtalet jag hade med länsstyrelsen var huvudsakligen riktat gällande Spiras vikt, då den anonyma anmälaren menade på att hunden var kraftigt undernärd..?!
Och ja, om man jämför med en golden eller schäfer, så är Spira några kilo lättare.. Men nu råkar det faktiskt vara så att Spira varken är en golden eller schäfer.. Spira är en podenco/vinthund alltså en väldigt smärt och smidig hund med en normalvikt runt 20kg..

Detta ärende lades ner efter jag berättat FAKTA för tjejen från länsstyrelsen. 1. Att rätta Spiras ras från dingo-liknande, till podenco/vinthund. 2. Att hon är en adopterad gatuhund från Spanien och INTE från Rumänien.. och 3. Att hennes mening här i livet (instinkt via gener) är att jaga.. samt 4. Skickat bilder på min ?fina hund? som tjejen på länsstyrelsen själv sa efter hon sett min hund från alla vinklar.

Dagens telefonsamtal från länsstyrelsen kom pga. ett inskickat brev skrivet i september i år.. Detta brev hade en avsändare och jag ger personen i fråga ett poäng för att våga stå för sitt namn.. (som jag givetvis inte tänker skriva här!) men tar genast tillbaka samma poäng, då hen valt att skriva ett långt brev till länsstyrelsen istället för att komma direkt till mig.. Enligt brevet (som jag fick uppläst) har hen koll på både min adress och till och med hur länge jag har bott här, så tekniskt sett borde det kosta mindre, både i tid och handling att bara palla sig hit och få svar på sina frågor.. ISTÄLLET FÖR ATT ANTA!!

Jag har absolut ingenting att dölja! Skulle kunna visa upp, till och med VILJA visa upp hur min hund har det här hemma. Inte för att det är min skyldighet att tvunget visa dessa nyfikna, trångsynta, okunniga människor mitt hem, eller för den delen ens behöva förklara.. men jag gör det gärna för att skapa sinnesro för dessa stackars individer om det är det de behöver för att kunna sova gott om natten..?!

Jag har inte adopterat en hund ifrån gatorna i Spanien, för att missköta henne här hemma i Sverige..!!

Jag är uppvuxen med hund. Och i hela mitt liv har jag älskat dessa fyrbenta pälsklingar.

Min förra hund Bella, hade jag vid min sida i elva år och även om en del av mig dog när hon lämnade jordelivet för några år sedan, kan jag inte leva utan hund. Så jag adopterade Spira.. En sju månaders valp, övergiven utan mamma och hem. Hittad och räddad två månader gammal, tillsammans med sin syster, ensamma och rädda, från en tyst och mörk kyrkogård.

När Spira kom till Sverige för två år sedan, var hon rädd för allt! Men med kärlek och trygghet fick hon mer och mer tillit till mig, min familj och framför allt till sin egen förmåga. Det första året var minst sagt krävande, men helt klart värt varenda minut, då hon är en sådan fantastiskt fin hund idag!!

Knepet är hennes IQ, som jag tyvärr måste benämna negativt pga. allt som hänt, då hon är så galet smart.. Något som tydligen få hundägare i min omgivning klarar av att förstå.. Och jag köper det om man kanske saknar erfarenheter av att ha en fd. gatuhund fostrad alldeles för kort, av en mamma som förmodligen även hon levt ensam på gatan..?! Ni får tro vad ni vill, men det räcker med ETT försök, EN gång, och ett lyckat resultat, så har hon lärt sig. Spira vet hur man låser upp dörrar. Hon vet hur man trycker nosen under en hasp så till exempel grinden öppnar sig. Hon ser hur vi gör och efterliknar det och vips har vi en galet smart hund, med hela världen (läs parken) inför sina tassar.. Och det tillsammans med hennes smidighet, hennes otroliga snabbhet och hennes förmåga att lätt hoppa från stillastående rakt upp på till exempel ett köksbord, gör henne till just den fantastiska hund hon är.. och som JAG ser. Hennes milda personlighet, nyfikenhet och egen vilja gör henne till en av de trevligaste och roligaste hundar jag någonsin har träffat, än mer fått äran att vara ägare till..

Men hur funkar nu detta, min känsla för min älskade galenpanna till hund i samband med återkommande anklagelser om att jag på ett eller annat sätt skulle missköta, misshandla, eller plåga min hund..?! Nja, det rimmar ganska så dåligt faktiskt, om jag nu behövde säga det..?! Kombinerar vi dessa två med ytterligare en nackdel, som min depression i somras tillexempel, skulle vi kunna få en omplacering av ännu en hund alternativ självmord på ägaren, när det var som värst..

För det är inte bara, ett eller två telefonsamtal om hur min hund egentligen har det.. Det är iakttagelserna, antaganden, förföljelsen, hoten till mina BARN (?!) om att ringa polisen.. Polisens hot om att komma och ta min hund ifrån mig för att de är trötta på alla samtal gällande denna hund som setts springa lös i parken hela sommaren.. osv.. osv.

Jag skriver inte detta i hopp om att få medlidande.. Jag behöver inget medlidande! Jag behöver FÖRSTÅELSE!!

För j*velen.. PRATA med MIG! Ni människor som (mest troligt) aldrig kommer att läsa detta, men som hellre väljer att skriva långa brev till länsstyrelsen eller ringa till polisen.. (och ta deras dyrbara tid) ni anar inte hur mycket ni sårar en medmänniska.. nämligen MIG.

Jag har krigat.. (om jag nu vågar skriva så utan att få ännu en anmälning kastad i nacken..?!) ..mot min smarta hund hela sommaren! Hon har sett en möjlighet, löst hindret och älskat friheten ute i parken. Jag har höjt ribban så att säga.. satt upp fler, svårare hinder.. Spira har löst de och än en gång lyckats.. och så har vi hållet på Spira och jag.. sedan början på maj till början av september..

Det började med ett enkelt missförstånd när grannen tog bort en del av staketet och Spira hittade en väg ut.. Ut till en ännu större gräsmatta än den i trädgården, som dessutom var full av roliga kaniner att springa efter. Och det räckte. EN GÅNG. För staketet kom upp illa kvickt igen, redan efter första gången, men då hade Spira redan fått smak för äventyren utanför och sen var kriget igång.

-Amen varför sätter du inte bara fast henne med en löplina i ert stora träd då? Har jag fått höra..
- För den tuggar hon av.. och helt ärligt tänker jag inte kedja fast henne som om hon var kvar i Spanien, för det är det enda alternativet om man ska, så kallat binda fast henne.

- Du får ha koll på din hund! Du kan inte bara släppa ut henne i parken! Har jag också fått höra..
- Helt ärligt! Det är bara kränkande! Tror ni att jag är dum i hela huvudet eller?!

- Du ska kanske sätta upp ett staket så hon inte rymmer..
- Eh, ja?! 90cm högt (som fungerat i 1,5 år innan missödet med grannen) har byggts på.. och byggts på.. förstärkts.. och byggts på.. och är nu närmare två meter högt, något obehagligt och nästan farligt..?! Men absolut ett staket.. Vilken bra idé!!

- Är du medveten om att din hund är ute och springer i parken?!
- Vad vill du egentligen att jag ska svara här?

- Varför går du inte efter din hund, den springer i parken?
- Jo du förstår, ju närmare jag går min hund, desto tryggare känner hon sig.. och desto längre bort springer hon..

Ja, som ni säkert förstår, skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om vad främmande människor, mer eller mindre trevliga, har sagt och påstått om mig och min hund.. Och det är bara i verkligheten.. irl som det förkortas numera.. Sen har vi alla de meddelande via messenger med bilder hämtade från Facebook tillsammans med ett litet: Är inte detta Spira? Och alla kommentarerna i trådarna under dessa bilder på Facebook sen.. herre min skapare vad somliga människor kan vara grymma mot personer de aldrig ens träffat..??!! Men det värsta är att jag ändå, oavsett hur illa berörd jag än blivit ändå haft förståelse för ALLA..?!
Känner att jag bör tillägga här dock, att inte alla varit otrevliga! En del underbara, på riktigt- hjälpsamma människor (irl) har stöttat och till och med gått emellan och förvarat mig när stämningen på nätet taggats upp rejält.. och er är jag evigt tacksam!!

Men nu undrar jag.. Är det någon av alla dessa ettriga människor, som någonsin har varit medvetna om min inre kamp VARJE GÅNG Spira gett sig ut på äventyr..?! Inte nog med att jag varit fruktastvärt orolig för min hund.. kommer hon hem igen? Tänk om någon galning tar henne? Och plågar henne? (Världen är full av sjuka djurhatare) Blir hon påkörd? Kommer någon fara illa pga. henne? Bilolycka? Cykelolycka? Ve och fasa att några barn sitter i parken med sin kopplade tamkanin i famnen och Spira kommer och rycker kaninen mitt framför deras ögon? Vi snackar traumatisering på hög nivå..
Fruktansvärda tankar, när man faktiskt försöker att ta ansvar och innerligt gör allt man kan..

Min hund, mitt ansvar, min ångest.. Och det har ju på något sätt varit rätt åt mig, jag är fullt medveten om detta.. men ändå.. Att sitta och bokstavligen vara fylld av alla dessa ångestladdade tankar, med oron inför allt som skulle kunna hända.. samtidigt som skräcken inombords får kroppen att skaka så fort någon passerar den öppnade grinden (i hopp om att hundjävern ska komma hem igen) är obeskrivlig. Jag blev alltså på allvar rädd för människor och säker på att de skulle vara arga på mig.. En känsla jag inte skulle önska ens min värsta fiende..

(Ah sluta gnäll och ta ditt ansvar, tänker säkert vissa.. och ja, absolut, jag är med på det för det är precis vad jag har gjort! Jag har stannat kvar, trots att hela mitt inre vrålat efter att gå och gömma mig. Jag har blottat mig för aggressiva människor med många tankar och starkt tycke. Jag har svarat på frågor som jag inte haft någon skyldighet till. Jag har visat upp mitt hem för oroliga personer som verkat tveksamma inför mina ord om att hunden har kommit hem och att hon faktiskt mår bra.. Jag HAR tagit mitt ansvar och jag gör det fortfarande, tills dagen då jag slutar andas. Men bara för att folk har åsikter betyder inte det att de har rätt till att kränka, hota, eller förfölja varken mig eller mina barn!

För att inte tappa fotfästet helt och hållet under sommaren som har gått, med allt vad den inneburit med anmälningar, polissamtal, klagomål, etc, .. har jag försökt att intala mig själv att det här egentligen handlar om människor som kanske helt enkelt bara bryr sig..?! Djurvänner som är/har varit oroliga över min hunds välmående.. och jag har försökt att se det fina i det, hellre än att alla hatar mig.. Men det har liksom gått till en viss gräns. Och idag, efter dagens telefonsamtal med länsstyrelsen kände jag bara att måttet var rågat. Jag blev uppriktigt sagt skitförbannad! Nu räcker det!!

På måndag är det jag som tar reda på fakta. Jag vill veta HUR MÅNGA klagomål polisen har fått in. Om de är från en och samma person eller om det rör sig om flera olika personer. Jag tänker också fråga polisen om de verkligen har rätt till att ta hunden ifrån mig, med enbart springer lös i parken som anledning. (För jag vet att Spira aldrig går fram till främmande, varken hundar eller människor..)

Sen tänker jag ringa till länsstyrelsen och be om kopior på de anmälningar som gjorts gällande mig och min hund.. Inte för att jag är säker på att jag skulle få några, men jag tänker är det mig det gäller borde väl jag om någon ha rätt till dessa papper?!

Och min och Spiras nyfunna disciplinträning kommer naturligtvis att fortsätta.. och kommer att vara fram tills det att våra gemensamma dagar är räknade.. med eller utan ingripande av myndigheterna..?!

Kärlek & Ärtor (till alla som förtjänar det..)
Pest & Kolera till resten.. (Ni vet vem ni är, för jag har ingen aning och jag tänker inte anta..)


Av Jenny-Blue - 9 april 2018 10:56


Värmechock Arne!
- ÄNTLIGEN!!

Spenderade söndagsförmiddagen med hunden.. där vi först gick och lämnade dotera hos en kompis, för att sedan gå vidare till att se på äldsta sonen spela match. När fotbollen var slut gick vi vidare till hundrastgården för att springa några varv, för att sedan avsluta med en promenad hem igen. Vi var bara borta i två timmar lite drygt, men oj så trötta vi båda blev.. Så trötta att vi fick ta oss en liten powernap i vars en soffa i uterummet.. vilket var riktigt nice i solen!!

Idag är det måndag, men solen värmer fortfarande och eftermiddagen kommer förhoppningsvis innebära ännu en skön långpromenad tillsammans med pälskling..?!

Av Jenny-Blue - 20 mars 2018 13:21


Vaknade imorse till ett vitt vinterlandskap.. igen..?!! Kanske inte jättekul i min värld, då jag känner att det räcker med vinterkänsla nu, men hunden däremot verkade bli desto gladare.. Och ja, inte kan väl jag tycka något annat än att hålla med då.. när hon fullständigt sprudlar och öser glädje omkring sig..?!

- Stå inte där och frys.. LEK med mig!!

Attack!! Spira tar tag i leken själv, när jag inte verkar fatta vad som gäller..

- Älskade hund, vad du får mig att må bra!! *smile*

(Kärlek & Ärtor..)

Av Jenny-Blue - 29 januari 2018 10:59


Trodde klockan var 04:34, vilket är en ok tid att gå upp när man öppnar på jobb.. Men när jag var halvvägs upp för trappan upptäckte jag att klockan bara var 03:42..?!

Oh my God! Tänkte jag, men höll mig ändå uppe! Passade på att mysa med hunden i soffan en stund, samtidigt som jag lyssnade på min första pod.. (har hört sådana förr, men aldrig själv gjort ett aktivt val..)

Det handlade om ilska.. och det var så givande att jag var tvungen att spara den i listan. "Psykologi" tror jag poden hette, men jag är inte helt säker..?! (Skyller helt och hållet på tidens timma..)

Jag och hunden i soffan, innan jag drar till jobb.
- En skön stund och förmodligen den bästa starten på en ny vecka..!!

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 31 december 2017 04:29


Det har varit ett tufft år, med många känslostormar både inombords och utåt sett. Och för att beskriva allt som hänt, med ett ord, skulle jag skriva "galet".. Inte bara i negativ mening, för det har varit många positiva händelser i "upp-och-ner-form"..

Jag tänker på flytten från två lägenheter i tidig våras.. där jag blev tvingad till uppskov tidsmässigt pga. en hiss som strulade varje gång vi skulle lasta.. (Inte helt kul att flytta från sjunde våningen utan hiss, kan jag erkänna..)

Sen att bo i kartonger från två hushåll, med sovrum i vardagsrummet, kändes något bakvänt.. även om det gick förhållandevis bra, trots alla ungar som dagligen hoppade i sängen..


Sen har det varit en galen sommar i trädgården! Galen som underbar, skön, fantastisk och efterlängtad.. Galen som i en dröm! *kärlek*


Vi har haft sommarkalas för dottern och sommarfest för bara vuxna, där vi invigde vårt uterum med härlig stämning..


Vår planerade Värmlandsresa blev helt galen, då hunden fick för sig att springa ut i parken och blev påkörd, i samband med att vi höll på att packa bilen. Familjen blev splittrad när Tomas och de två yngsta åkte som planerat och jag och den äldsta fick stanna hemma med hunden som behövde komma på återbesök bara några dagar efter midsommarafton.


..men det gick att fira midsommarafton i Malmö också.. även om det kändes helt upp-och-ner..


Sen har vi, hela familjen varit på ett kärt återbesök i Åhus, där jag och Tomas träffades för första gången.. för 22 år sedan..?!!

Hunden har tuggat upp väggar och karmar i källaren.. innan hon lärde sig att vara ensam på dagarna.

Vi har gjort klipp genom blocket när vi köpte ett matbord i massiv ek för åtta personer med stolar till. (Var på jakt efter utemöbler, men man kan ju inte få allt..?! *smile*)

Jag har målat om vardagsrummet..

Vi har köpt en gigantisk soffa, som Tomas fick in i huset alldeles själv och monterade efter att han hade fått ut den andra klumpen..

Jag har målat barnens rum.. En lila vägg till dottern och en grön till en av sönerna.

Vi har köpt en stege så Tomas kunde tömma rännorna på huset OCH putsa sitt första fönster.. *smile*

Jag har varit på Big Slap.. *kärlek*

Vi har renoverat källaren och fått klinkers på alla golv.

Jag har målat sovrummet i källaren.

Vi har fått indrager fiber till huset. Något som påverkade oss i båda ändar.. Prova gärna att leva några månader helt utan tv och datanät tillsammans med tre ungar.. *gasp*

Jag har målat hallen.. både den lilla och den lite större..


Jag har fått flertalet blombuketter av Tomas..

Och jag har provat gjuta för första gången..


Jag har fått ordning på röran i garaget och lyckats uppleva drömmen som jag haft sedan många år tillbaka..
- Min egen ateljé!


Vi har haft brandutbildning på jobb..


..och jag har busat galet mycket med min närmaste arbetskamrat.. (som exempel att ställa upp en massa pärlor över hela golvet i köket.. *smile*)

Jag har fått äran att bli fadder, eller gudmor som jag hellre föredrar att titulera mig som, till gullungen Astrid.. *smile*

Jag och familjen har haft galet mycket fredagsmys och tillsammans har vi sett åtskilliga animerade filmer tillsammans.


Den röda tråden genom året har varit min trofasta vän.. Min fyrfota pälskling Spira som värmer mitt hjärta varje minut av tiden.


Vi har provat att vara jourhem åt en andra hund och fått uppleva allt som har med det att göra.. Något som jag med all säkerhet kommer att göra igen.


Ja, året har verkligen varit fullt av action.. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst.. men känner att jag kanske borde avsluta mitt skrivande och gå och nanna kudden en stund innan det är dags för årets sista fest..?!

Gästerna kommer till oss i år, vilket också känns lite galet.. (det har varit många trevliga tillställningar i huset sedan vi flyttade in..)

Nåväl.. Det är dags..
Jag tackar för året som har varit. För alla skratt jag har fått. För alla värmande ord och handlingar som kommit min väg, men också för de nederlag som gett mig lärdom och vishet. Jag tackar för kärlek och hopp och önskar alla ett riktigt gott nytt år!


Kärlek & Ärtor!

LITE MER OM MIG...

KALENDER

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2023
>>>

   

 

      Privat konto: 

     jenny78blue 

 

    Konst konto:

     jenny78blue_art

 

      MaryKay konto:

     jennyblue_mk

 

 

LETAR DU EFTER NÅGOT SPECIELLT? SÖK HÄR:

SIDOMENYN UPPDATERAD

    16 augusti 2023

 

BLOGGFÄRG UPPDATERAD

    15 augusti 2023 

 

MIN KONST - HEMSIDA

www.jennyblueart.com

 

Följer du länken ovan, hittar du info om bokade utställningar, mig och mina verk, presenttips, mm..     

 

      

     

     

         

            - Välkommen!

 

 

LÄNKAR TILL ANNAT VIKTIGT

     

         

     

        

     

 

     

 

     

 

 

KATEGORiER

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

ARKiV

   

 

 

 

       

 

 

 

       

 

 

 

      

 

 

 

       

 

 

 

      

 

 

 

       


Skapa flashcards