Ja.. idag blev det precis så sent som det brukar.. men det är ingen fara på biltaket.. som de säger i en radioreklam.. Tycker att det är på sin plats med en liten bild, såhär i nattens timma..

Tjingeling..

 * * * * *

Som sagt.. det gick.. men det var lite kämpigt där ett tag..

Jag försov mig av någon konstig anledning.. Möhippasyndrom.. ?! Så jag var inte i lokalen klockan 10:30 som jag och mamma bestämt dagen innan, under tiden vi dukade borden.

-Nä.. jag kom inte till lokalen förrän 11:17 och då hade jag glömt en påse med saker jag behövde.. Mamma stod och hoppade jämfota utanför dörren så jag fick släppa in henne inna jag körde hem igen för att hämta min viktiga påse.. 

Mamma var i upplösningtillstånd, när jag kom tillbaka..

-Jag måste hem och göra mig iordning! Sa hon nog tretton gånger innan hon lämnade.. Jag fortsatte med förberedelserna i köket och plötsligt kom Tomas in med Charlie i famnen..

-Kan du ta Charlie, säger Tomas i vädjan om att jag skulle byta blöja och sätta på honom klänningen.. Då var det jag som blev upplösningsbar..?!

Som tur var kom min Kusin.. Charlies då blivande fadder.. in genom dörren och räddade mig..

Jag fick lämna köket.. för att slänga mig in på en av toaletterna, där jag bytte kläder.. Jag hann till och med slänga lite smink i huvudet.. men det var precis.. 

OBSERVERA! mina fötter var ömma som en biten kind.. 

Jag hoppas att ingen såg något, men det kändes som om jag haltade mig fram i kyrkan.. Jag gjorde allt för att mina våndor inte skulle synas.. vet dock inte om jag lyckades..

Akten i kyrkan gick fort och smidigt.. Charlie var en liten ängel hela tiden.. bortsett från den lilla insidenten med en rap som behövde komma ut.. vilket den också gjorde.. *hi hi*

Det ekar i kyrkan.. för er som inte visste det.. *hi hi*

 -Nä, förlåt.. så farligt var det inte, men visst lät det lite roligt.. ?!

Efter själva dopet.. (Jonathan var jätteduktig, måste bara tilläggas..) var det mat, mm nere i lokalen.. Jag tror att våra gäster trivdes.. i ärlighetens namn hade jag svårt att hinna med att prata med dem.. Jag sprang mest runt, på mina ömma fötter, och fixade med allt som skulle fixas med.. Det verkade i alla fall som om de trivdes.. våra gäster..

Tack vare min mamma och min lillebror, som hjälpte mig och Tomas att städa lokalen, var vi klara med allt.. disk, golv, sopor, möblering.. klockan 18:30 give or take.. och det var väl okej..

Jonathan hade fått följa med ett par vänner hem, under tiden som vi städade så Tomas hämtade upp honom på vägen hem.. Jag och Charlie var därför först hem.. Jag slängde bara in påsarna med alla grejer i hallen, för att koppla hunden och ge mig ut på en UNDERBAR promenad i småregnet. Det blev en långrunda med snabba steg, jätteskönt! Jag kände mig riktigt hälsosam.. lite sportig till och med.. men oavsett, så var det en skööön runda. Charlie som var med i vagnen, sov som en stock hela tiden..

Fem minuter i nio.. 20:55, med andra tecken.. satte jag mig ner i min soffa.. och det var skönare än sex.. Ja, ni får säga vad ni vill, men mina stackars fötter höll på att explodera.. och när jag efter en hel dags springande rundor, var det en befrielse att lägga upp fötterna i soffan och bara låta dem vila..

-Sååååå jädrans skönt!!  

Charlies dopdag, var rolig att planera och verkställa, men jag är glad att det är över.. Nu dröjer det tills den 11 november.. Charlies födelsedag.. innan det är dags för nya planer med middag, släktingar och ev. lokal..

-Den tiden den sorgen..

-Tjingeling..