Att aldrig ha fått chansen till att kunna göra något åt min situation (och mina barns) är

nog det som jag sörjer mest.. Samtidigt så vet jag att om Tomas verkligen hade velat, hade

han gett mig chansen.. ?! Men det spelar egetligen ingen roll nu.. för nu är det försent.. oavsett..

I dag, fredag, är det en vecka sedan Jasmine kom till världen och jag (och barnen) har träffat

Tomas varje dag.. De första dagarna efter BB bodde Tomas hos oss, för att hjälpa till med Jasmine, men eftersom hon var snäll som en liten docka.. flyttade han hem igen..

Men ändå har det blivit att vi setts varje dag.. och varje gång vi träffats, har han

efter att ha hälsat på mig och pojkarna, pussat på Jasmine och sagt: "Hej pappas lilla tös"

Varje gång det hänt, har det skurit i mitt hjärta..

För samma tanke slår mig varje gång han säger "pappas lilla tös"..

- Ja, men hur länge då..?!

Blir ledsen, för Jasmines skull, då jag vet att det inom snar framtid, kommer en vardag..

.. då pojkarna kommer att vara varannan vecka hos Tomas och varannan vecka hos mig, igen..

Och det är väl okej.. för det har jag redan accepterat..

- Det har jag sett att pojkarna inte mår dåligt av..

(Förstå mig rätt. De hade mått bäst om mamma och pappa bodde tillsammans, men jag vet att det fungerar och det fungerar bra att de är hos vardera förälder, varannan vecka.. Jag behöver inte vara ledsen för deras del, för de är ju så stora och klarar det galant..)

Jasmine däremot. Hon är så liten och för att hon överhuvudtaget ska kunna lära känna sin pappa, måste hon egentligen träffa honom varje dag, i alla fall det första året.. och då egentligen mer än bara vid en fem minuters hälsning.. Sen å andra sidan.. Eftersom Jasmine inte vet något annat än det liv hon får utan sin pappas närvaro på heltid.. så kommer hon inte ha något annat att minnas, så som pojkarna har..

Ja.. Jag sitter här och tänker för mycket nu, känner jag..

Får väl ta mig i kragen.. och masa mig i säng.. Det kommer ju en dag i morgon också..

Men jag kan ändå inte låta bli att tycka lite synd om Tomas, för valet han gjort och för

konsekvenserna som blir hans framtid..