Eftersom Charlie åkte med sin mormor hem till skogen, i onsdagskväll, var det bara jag, Jasmine och Jonathan som var här hemma igår.. Konstigt att inte ha mitt busigaste änglatroll hemma, men samtidigt skönt att kunna fokusera desto mer på de andra två.. För första gången fick jag känna hur mycket plats Charlie egentligen tar.. då det kändes väldigt tomt imellanåt..

Farmor kom upp om för att lämna påskägg till ungarna.. och hade en av kusinerna med sig.. Och det blev att han stannade hos oss en stund innan vi körde honom hem.. Detta gjorde vi i samband med att vi skulle åka hem till Tomas faster, för att lämna Jasmine.. då jag och Jonathan, lite spontat, bestämde oss för att gå på bio tillsammans. Ett nöje som man unnar sig alldeles för sällan..?! Finns ju dock en anledning till att det inte blir oftare.. då vår lilla impuls gick på strax under 400 kronor.. allt som allt med biljetter, popcorn menyer och parkering..?! Men absolut.. Det var det helt klart värt, med tanke på hur lycklig det gör mitt äldsta änglatroll!! Och hans glädje är min glädje! *smile*

- En trevlig film, som gav en del sköna skratt..

När filmen var slut och vi kommit hem till "faster" igen, för att hämta Jasmine, träffade vi farfar och hans fru, som kommit på kaffe.. Vi satt ner och pratade en stund innan de gick hem igen, vilket var trevligt då det var ett tag sedan vi träffades sist.. Tanken var att jag och mina två.. mini och maxi.. också skulle åka hem strax därefter.. men det blev att vi stannade på middag, innan jag körde hem med bara mini.. Jonathan ville sova över, vilket han fick, så honom lämnade jag kvar på plats.

Idag är det fredag.. och jag har lovat Jonathan "fredagsmys"..

Charlie är fortfarande hos mormor.. och kommer att vara det tills jag och de andra två åker dit för att hämta honom på lördag.. alltså imorgon.. Har haft det lite si och så med dagarna denna veckan..?! Svårt att hålla reda på dem när man inte har skola eller dagis, som styr upp dagarna med rutiner.. -Misstolka mig rätt.. Jag älskar lov!! Och slipper mer än gärna de trista rutinerna!!

Jaha..?!

Det börjar bli dags att göra oss klara för att åka och hämta Jonathan..

Sen får vi se vad dagen oss ger..

- Tjingeling!

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att sätta mig ner för att blogga lite.. men så har något kommit imellan och sedan har det inte blivit något av.. Har haft en hela del tankar snurrande i huvudet, den senaste tiden.. och kanske är det just pga. kaoset i mitt huvud, som har gjort att jag inte har kunnat få ro till att sätta mig ner och sortera ut något speciellt att skriva om.. Och därav inget skrivet..?!

Våren närmar sig.. och det känns i luften.. Men också i magen och i huvudet..

Jag brukar alltid bli full av energi.. och en massa ideer, när våren visar sig, men

som sagt.. just nu är det nog lite förmycket av det goda..?!

- Så mycket att jag inte får gjort något alls..?!

Pojkarna är hos mig denna veckan, vilket är extra skönt nu när det är påsklov.

I måndags var vi hemma hos en dagiskompis till Charlie..

 Här en bild på Jasmine, som somnat i soffan..

Igår var vi i Pildammsparken och matade ankorna, gässen och måsarna.. Skönt att inte behöva

stressa upp på morgnarna.. och att inte behöva bråka om läggdags på kvällarna!

Här är en bild på pojkarna.. från Pildammarna..

   Och lite fågelbilder..

I eftermiddag kommer mamma hit, efter jobb, för att hämta Charlie, som ska följa med henne hem. Det blir lite egentid med mormor, för lilleman, vilket jag vet att han uppskattar.. (Han har tjatat om detta sedan för två veckor sedan..) Jag och Jonathan får lite egentid, utan lillebror, vilket också är uppskattat..

När pojkarna var små, var jag noga med att inte dela på dem utan att låta de få åka tillsammans, när de skulle hem till någon.. och det var bra då.. men nu anser jag att det är bra för dem att komma ifrån varandra lite då och då, så att de får sakna varandra.. Om inget annat så pga att de numera delar rum, när de bor hemma hos mig.. och därför är på varandra hela tiden i stort sett..

Ja ja.. Tankarna snurrar fortfarande, men jag vet inte riktigt hur jag ska kunna få ner de i print..?! Det blir så mycket känslor i samband med kaoset och jag väljer därför att inte försöka fokosera på det utan istället trava på och ta dagen som den kommer.. Lite som att gå i en tunnel.. tittandes ut mot ljuset i tunnels slut.. Jag lägger ingen vikt på att se klottret på väggarna, utan går bara mot ljuset..?!

Mmmh.. Nog om det.. Nu ska jag inte sitta här längre.. utan tar tag i några måsten istället.. *suck* Tråkiga måsten, som ändå är de som håller mig uppe och på väg..

- Ja ja.. Det blir nog bra..

Sköt om er.. och ta hand om varandra.

Och kom ihåg.. Kramar kan man aldrig få förmycket av.. men man måste ge för att få!

Jag sitter här, på min balkong och blir så ledsen..
Och jag kan inte stoppa tårarna från att komma..

Igår råkade jag fastna i ett debattprogram på tv, där de diskuterade mobbing..
Pga. det fruktansvärda som hände, den 13-åriga flickan, som tog sitt liv i fredags..
Idag, nu i morse, läste jag om samma tragik på Aftonbladet.. En kvinna, vid namn Agneta, från Barnens Rättsskydd (BRY) har skrivit "Hur många väckarklockor ska vi behöva?" En artikel som åter igen, fick mina tankar och känslor att svaja..
Eftersom jag blir så fruktansvärt berörd, länkade jag Aftonbladets (Agnetas) artikel till min facebooksida. Det MÅSTE komma ut.. Synas.. Vi kan inte blunda för detta! Det är våra barn, det handlar om! Vår framtid!!

Så går jag in på facebook och bland det första jag ser är ett inlägg om en annan 13-årig flicka, som inte heller hon finns med oss längre.. (Vad jag förstod av det hela, så tog hon sitt liv för drygt ett år sedan?) Och det blev bara för mycket..
Tankarna går till barnens familjer, men också till dessa fantastiska barn.. Så oskyldigt små, som tagit så fruktansvärt stora beslut och sett sin enda utväg, i att ta livet av sig..?!!

- Det är därför jag sitter här på balkongen och är ledsen..

Det är fredag.. den 8 mars.. och vi firar internationella kvinnodagen..

Eller ja.. Hur firar man denna dag egentligen?

Jag vill ju tro att vi kvinnor blir firade med blommor, eller kanske en god middag.. från våra män..?! Men sen å andra sidan, tillhör jag ju de som har det väldigt bra som just kvinna.. Jag får klä mig som jag vill, tycka som jag vill, säga.. nästan.. vad jag vill.. Jag är fri till att träffa vem jag vill, när jag vill, hur jag vill.. Jag har bostad och jobb och tjänar mina egna pengar.. Jag har tre underbara ungar, som jag får träffa, trots seperation från deras pappa, precis när jag vill..

Så egentligen är nog inte denna dagen sådär värst mycket till mig.. även om jag är kvinna..?!

- Visst är det nice att få blommor.. men det känns ganska så "ytligt" en dag som denna..?!

Denna dagen är mer till alla de kvinnor som inte har det så bra.. En dag som ska få oss, kvinnor och män att uppmärksamma det faktum att det finns kvinnor runt omkring oss.. i hela världen.. som går fruktansvärda öden tillmötes.. 

Kvinnor som blir misshandlade och hotade till livet, vardagligen.. Kvinnor som blir våldtagna.. av en, eller flera.. eller till och med av sina egna makar.. Kvinnor som inte får klä sig som de vill, eller som inte anses ha någon rätt till att tycka, eller säga, vad de vill.. Kvinnor som förföljs och blir tvingade till att fly.. lämna sina nära och kära, för att under okänd identitet kunna överleva.. Kvinnor som lever i skräck.. för sina egna och sina barns liv.. Kvinnor som är så fattiga att de inte kan ge sina barn, det alla barn förtjänar.. mat, nya kläder, leksaker.. eller ens en frukt i skolan..

Samtidigt som jag känner otroligt mycket för "mina systrar", känner jag mig väldigt liten, då hjälpen jag kan ge ses som liten..?! Men det har faktiskt hänt att jag har fått den stora äran att kunna sträcka ut min hand till en behövande.. Hon blev lämnad av sin överkontrollerande man och han tömde deras lägenhet på allt.. Inte så mycket som en disktrasa, fick hon behålla.. Hon fick sova på golvet, då han tog både sängen och soffan.. och med en hyra som tog mestadels av hennes pengar, hade hon ett helvete att få ihop till ett "nytt hem".. Hon hade/har tre barn.. och att vara mamma, samtidigt som att råka ut för en sådan "smäll" måste ha varit ett rent helvete.. Inte det att vara mamma.. missförstå mig rätt.. men att ta sitt vuxna ansvar och "hålla ihop" rent personligt.. Bara det att försöka förklara för sina barn..?!!

Våra vägar möttes i samband med "hennes stora smäll".. och när jag fick höra om hennes situation, blev jag fruktansvärt arg.. och kunde inte låta bli att engagera mig! Jag plockade ihop lite hushållsgrejer, dubletter, som jag hade hemma.. och tog en runda till ÖB och köpte sånt som man (bara) har hemma (?!).. Tvättmedel, sköljmedel, diskmedel, diskborste, kökssvampar, mm.. Allt som allt tog det väl två timmar och kostade 300 spänn.. "Mini" för mig (då) men "MEGA" för henne!

Hon blev överlycklig över de två diskhandukarna jag hade stoppat ner i lådan..?!! Det förklarar hennes situation och beskriver hur "lite" som krävs för att hjälpa en behövande! Hon är tacksam än idag.. och det värmer mitt hjärta att jag hade och fick möjligheten, att få hjälpa en "syster i nöd"..!!

Men långt ifrån alla blir "räddade".. Och det är väl därför vi har denna "internationella kvinnodag"..?!

Sen att det bara finns en dag, som denna, kan ju kännas lite skruvat, då de utsatta kvinnorna lever 365 dagar om året..?! Men visst, det är kanske en start.. och bättre än inget..?!

Idag är det MIN dag!!

Och solen lyser som den brukar..

*smile*

Pratade med Tomas, som ringde igår och fråga hur jag hade tänkt mig min dag..

Jag svarade i all enkelhet, att jag inte hade planerat något..

"Inget mer än att jag ska tvätta kl 11-15" sa jag.

Pojkarna är hos Tomas denna veckan och trots att jag älskar att

fylla år (fortfarande?!) så har jag intalat mig själv att jag för första gången

i mitt liv, ska fira min dag genom att bara ha en helt vanlig dag..?!

Med knäckemackor och kaffe, som vanligt, till frukost..

Lite städning.. Tvätt.. Hund.. Jasmine.. Tv..

"Köbemat".. Kanske ett bad..? Och sen sängen..?!

Hur som helst.. oavsett vad jag hade tänkt.. så ville Tomas veta..

Och eftersom han tyckte att jag inte skulle vara ensam på min dag..

"Du fyller faktiskt 35, Jenny".. så blev det att vi bestämde att han och pojkarna skulle

komma hem till mig efter jobb, dagis och skola.. och att vi skulle äta någonting tillsammans.

Jag fick tårar i ögonen, när jag försökte förklara för honom, Tomas alltså, att ensamheten

skulle ha varit okej.. Jag tycker att det kan vara rätt mysigt att få vara ensam.. ibland..!

- Det jobbiga är inte ensamheten.. sa jag..

"Det jobbiga är att ingen kommer och sjunger för mig imorgonbitti.."

.

.

.

.

. 

Men så imorse.. vaknade jag av sång..?!

"Vi gratulerar. Vi gratulerar. Vi gratulerar våran* mamma idag.."

    - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -- - - - - - - - - - - - - - - (*våran - vår, på skånska)

Tomas och pojkarna hade gått upp en hel timme tidigare, än vanligt.. för att hinna inom och

gratulera mig, med morgonsång.. på min dag.. innan det var dags för skola, dagis och jobb..

.

.

.

.

Ja.. Jag blev bara så himla glad!!

De hade till och med gjort en macka, som de tagit med sig.. tillsammans med ett värmeljus..

Och när de hade sjungit klart och sagt grattis, gick Tomas ut i köket och gjorde kaffe..

.

.

- Vilken HÄRLIG start på min MIN dag!

.

.

.

.

Jag har lovat pojkarna, att vi ska åka till Vellingeblomman idag..

Charlie har tjatat, sedan det blev bestämt i onsdags eftermiddag

och Jonathan blev överextas när han fick påminnelsen i morse..

Kan ju vara en trevlig start på fredagsmyset..?!

- Men det återstår ju att se..?!

Det kan ju vara så att mammas nerver tar slut, beroende på hur vida pojkarnas

"sprall i benen" visar sig.. Mer eller mindre kontrollerat.. det vet man ju aldrig..?!

Nu ska vi i alla fall göra oss klara, för att hämta Jonathan på skolan.. sen bär det iväg!

- Ha en skön fredag Alla!