Jag vet inte riktigt vad det var med mig igår..?!
Men jag var helt klart inte på min högsta topp, om man så säger..?!

Det är alltid lika jobbigt, när man känner sig nere inuti, men egentligen är mitt i något roligt..?! Känslorna krockar liksom på något konstigt vis.. och det blir obalans i kropp och själ..?! Ännu jobbigare är det när man inte kan uttrycka i ord, varför man känner sig nere.. Det gör det så mycket svårare, näst intill omöjligt, att kunna svara på "varför" för ens omgivning..

Att vara känslomänniska, som jag är.. kan vara helt underbart, när det kommer till att kunna känna andras glädje, väldigt lätt.. Men samtidigt är det ibland en riktig mardröm, då andras sorg gör sig minst lika påtaglig för mig.. Jag har med åren, lärt mig att kunna sortera bland alla de känslor som strömmar runt/genom mig varje dag.. Jag har lärt mig, tack vare hjälp utifrån, att kunna "sörja", men att kunna "stänga av" det efter en stund.. Att få utlopp för det som tynger mig, är ett näst intill måste, annars ruttnar jag inifrån.. Men att inte fastna i de negativa känslorna och på så sätt kunna gå vidare och kanske hitta något roligare att känna istället..

Vi var på resturang igår och firade Tomas pappa, som fyllde 60.. Härligt att vara tillsammans med en massa varma människor, som känns som lika mycket min familj, som det är Tomas.. Svärfar, som vi firade, var på ett strålande humör.. och jag njöt verkligen av att se honom så glad. Hans fru likaså.. Och ja, alla de andra som var med också.. fast svärfar var verkligen på topp.. *smile*

Samtidigt som denna enorma lycka och värme fyllde min kropp, fanns där något annat.. Något mörkt, kallt och ledsamt.. Jag kan inte sätta fingret på riktigt vad, men det störde helt klart balansen i kroppen.. Som om jag hade 80% lycka och 50% sorg..?! Och ja, det säger ju sig själv, att det inte går ihop.. oavsett hur kass man än är i matte..?!

När vi kom hem, senare på kvällen.. efter en underbart trevlig stund tillsammans, men mycket gott, både i matväg och i glasen.. kunde jag inte kontrollera överflödet av känslor längre.. så jag kopplade hunden och gick ut.. Hunden gjorde vad hon skulle, medan jag grät, plockade hundbajs.. och grät lite till.. Jag trodde att jag "var klar".. när vi kom tillbaka upp till Tomas i lägenheten.. Men det räckte med att han ställde frågan: "Vad är det Jenny?" Så brast jag igen.. Fast nu grät jag nog inte över överflödet av känslor, utan mer pga. bekräftelsen från Tomas, som sett att något varit "fel" hela eftermiddagen.. Min brist på någon förklaring och ett konkret svar, skickar automatiskt ut ett: "Det är ingenting".. följt av ett: "Jag vet inte.."

Tomas, min klippa.. som känner mig ganska så väl, vid det här laget.. ibland till och med bättre än vad jag själv gör.. tog ett steg bak och lämnade mig ifred på balkongen.. Jag kände att jag var på väg att fastna.. med tankar snurrande runt i hundranittio.. Varför, vad, vem, hur, vilka, när, om, som..?! Mitt hamsterhjul av analys hade satt igång.. För att bryta detta var jag bara tvungen att sätta på lite musik.. ett perfekt hjälpmedel.. i alla fall för mig.. Jag öppnade Spotify och valde en låt som jag spelad väldigt mycket, precis i början av min och Tomas separation, när jag fortfarande bodde kvar hemma hos honom.. "The Awakening" med James Morrison.

Konstigt låtval igårkväll kanske..?! Men för mig, är låten konstigt nog inte förknippad med brusten kärlek.. som man kanske skulle kunna tro..?! Tvärtom gör den mig lugn.. Fokuserad. Den återställer balansen, på något konstigt vis och jag känner mig tryggare med mig själv inombords.. Tror själv att det har att göra med att jag, trots allt det hjärtkrossande då, lyckade hitta mitt inre center.. Min kärna, som håller alla mina känslor.. och att de alla var i precis lika mycket mängd, eller i varje fall, i rätt mängd för mig, just då..?!

- Ja, det är svårt att förklara.. Men de som förstår, de förstår.. ni andra får helt enkelt hålla till godo med att försöka förstå.. eller ännu enklare.. bara låta bli..?! *smile*

Tomas kom och sade god natt och gick och lade sig.. Jag satt uppe en stund till.. med spel på plattan, för att aktivera min lilla hjärna med något annat än verkligheten.. Jag slumrade till i soffan och vaknade några minuter senare av att jag hade en konstig dröm.. Jag brukar minnas mina drömmar när jag inte mår bra inuti.. (något jag kommit på efter hand..) Är medveten om att vi drömmer hela tiden, men det är som om kroppen/knoppen försöker berätta något för mig i vaket tillstånd och låter mig minnas drömmen jag haft.. Så att jag ska kunna analysera vad som är fel och vad som måste göras.. En annan sak gällande mina drömmar är att jag vet att mitt känslotillstånd, visar sig i form av olika rum i hus, lägenheter, hotell, gårdar.. Allt ifrån runda, varma rum, till kalla, skabbiga korridorer.. Stora, ljusa rum.. Mörka, små rum.. Tomma rum, överfyllda rum.. Ja, ni fattar..?!

Rummet jag drömde om igår var stort och tomt. Parkettgolvet var rent och fint, väggarna fräscha.. Där fanns två ingångar till rummet, utan dörrar och ena väggen hade stora vita fönster, med natt utanför.. Ljuset i rummet var mysigt varmt och det var precis lagom temperatur..
Det fanns mer i drömmen, men det skulle bli alldeles för flummigt.. Mer om möjligt..?! *ha ha ha* Så vi skippar det idag.. (Tror att jag har koll på det som skapade gårdagens obalans, nu i alla fall..?!)

Klockan var kanske 02, cirkus.. när jag väl kom i säng.. Minns inte helt, men jag har ett svagt minne om trygghetskänslan som infann sig när jag lade mig ner i sängen, intill Tomas sida.. och jag kunde höra hans sovande, djupa andetag.. Fick en flash av att inte alla låg tryggt i sina sängar, som jag.. Alla de olika livsöden, som händer olika människor..?! Låg väl och funderade en stund, men somnade ganska så snart av total utmattning.. Och sen sov jag som en liten Miss Piggy fram till klockande tio.. *smile*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har tagit bort mitt förra inlägg. Ber om ursäkt och yrkar på sinnesförvirring..  - Kärlek & Ärtor till alla!      ...

  Idag har jag haft en hel rad av tänkbara rubriker att blogga om.. fram tills nu..?! Så jag skriver bara några rader om hur tacksam jag är för att jag har så fina barn. Jag är så stolt över alla tre, att jag skulle kunna spricka emellanåt.. Känner...

  Igår var jag i Åkarp med uppdrag aniktsmålning för barn. En givande uppgift en solig lördag, för mig som pedagog och konstnär..    Man skulle kunna säga att det är den perfekta kombon..?! Även om ansiktsmålning är något helt annat än akryl ...

  För ett halvår sedan kunde jag knappt hantera frågan. "Vad ska vi äta idag mamma?"   Idag kör jag och handlar efter jobb.. åker hem och packar in matvarorna i kylen, för att sätta mig i bilen igen och köra bort till fotbollsträningen som jag ...

  Jag har ändrat runt lite i menyn och uppdaterat några texter.. Och jag firar att jag varit driftig som attan under dagen..    Först jobb, med start 7:30.. som jag överlevde.. ?! (Bara det är en bedrift..) Sedan lyckades jag hitta ett spec...