Visst nämnde jag att jag hade tandvärk igår, när jag beklagade mig över min söndagsmorgon som inte blev som jag hade tänkt..?! Tandvärken, som under dagen blev värre och som igår kväll hade fått käken att svullna en aning, var outhärdlig i morse och svullnaden kändes enorm..

Så.. Tidigt i morse satt jag och googlade runt efter en ny tandläkare.. (Är allt annat än nöjd med folktandvården "Dockan".. som aningen oseriöst har svårt för att återkomma, enligt uttalade planer..?!)

Hittade ungefär sju tusen olika privattandläkare i Malmö på Google, men bestämde mig efter att ha kollat upp cirka ett tjugotal, för en privatklinik som heter "Stjärntandläkarna".. Jag har absolut ingen referens, utan gjorde mitt val helt och hållet baserat på läge, pris, behandlingsmöjligheter och öppettider.

Jag ringde, fick bokat en tid.. och var där.. Och jag måste säga att mitt första intryck var bra. Inte nog med att det fanns en lättillgänglig och gratis parkering, att lokalerna var fräscha och bemötandet var bra.. Tandläkaren som fotograferade och undersökte min onda tand, gav mig en väl utformad plan!

Det är lite av ett tabu, upplever jag, att prata om sina dåliga tänder.. Något som säkerligen många har, men som man som sagt inte gärna skryter om..?! Jag är en av de som egentligen alltid har haft problem med mina tänder. När jag var liten tyckte jag om att gå till tandläkaren, men som tonåring krossades min entusiasm, när skoltandläkaren alltid talade illa om min mun och jag alltid fick höra hur hemska tänder jag hade..?!

När jag slutade skolan, slutade jag också att gå till tandläkaren.. men insåg efter några år att jag var så illa tvungen att gå till en.. Då, av en slump, hittade jag en privat tandläkare vid triangeln, som hjälpte mig med omfattade behandlingar och jag var säker på att jag hade hittat "min" tandläkare..?! Men så visade det sig att han var så bra, att han fick jobb på en specialklinik i Schweiz.. Och kvar blev jag.. utan någon bra tandläkare.. Detta innebar dock inte att mina tänder automatiskt blev bättre..?!! Tvärtom. Och genom åren har jag gått från klinik till klinik och den ena klåparen, efter den andra, har sakta men säkert fördärvat min mun..
- Alla kan laga en trasig tand, men ingen har, som tandläkaren idag, blickat framåt, för att uppnå bästa möjliga slutresultat..

Det kommer att bli dyrt.. Ja det suger! Men i ärlighetens namn, så är det faktiskt värt det.. Som odödlig tjugoåring, kändes det totalt ointressant.. Men idag vet jag bättre och med egen erfarenhet kan jag koppla ihop en fin mun, hela tänder och allt det där, med en bättre självkänsla.

Jag har fått antibiotika för att dämpa svullnaden och det obeskrivliga onda.. och fått bokat en ny tid, för återbesök, redan på torsdag.. Och trots att jag vet vad som väntar, med obehagliga bedövningssprutor, rensning och pengar som försvinner, ser jag konstigt nog fram mot torsdag.. (Kan dock vara den påtagliga värken, jag har just nu, som får mig att längta..?!)

Nåväl.. Skönt att få skriva av mig.. nu när det tar emot att prata..
(Drömläge för en del..?! Jenny är tyst..?! *smile*)

Kärlek & Ärtor..
.. och glöm för bövelen inte fluor!

Jag fick sovmorgon och blev väckt strax innan klockan tio..
- Visserligen skönt, men mindre roligt när Tomas tio minuter senare skulle åka till fotbollen för att hjälpa till med matcherna..?! Strax därefter tog Charlie sin spark och gick hem till en kompis. Jonathan, som har skadat foten och inte kan vara med på fotbollen, är fortfarande hos sin kompis i Kävlinge-trakten.. Med andra ord, inte hemma.. Och kvar blev jag och Jasmine..?!

Jag har tandvärk och Jasmine tycker inte om bröd med "kärnor" i.. så.. ja..?!
-Heja! Denna söndagsmorgonen..

Men vi smakade på brödet igår.. (läs i natt) och det var faktiskt jättegott!

- Den med smör och ost på!! Serveras helst med sällskap, men går att äta ensam..

Hoppas att ni får en bra söndag..
Kärlek & Ärtor!

Ps. Tänkte dela med mig av receptet, men väljer att lägga det i sidomenyn..

Det var en dag nu i veckan, som en av mina söta arbetskamrater hade med sig hembakat bröd till jobb. I ärlighetens namn, såg det inte jätteaptitligt ut, med sin mörkbruna nyans. Det var platt och fullt med en massa kärnor..?! Men efter att ha smakat en bit, var jag bara tvungen att be om receptet, då det visade sig vara riktigt gott!

Jag fick receptet och tänkte igår, att jag skulle överraska familjen med nybakat bröd till söndagsfrukosten. Men när jag kom hem från affären, tyckte Tomas att jag skulle baka redan ikväll.

En liten parentes: Tanken slog mig när jag var på väg till affären, strax efter klockan 21, att det faktum att vissa affärer har öppet till sent in på kvällen nu mera, är något jag anser vara toppen.. Äntligen är samhället på väg att anpassas för oss B-människor (även kallade nattmänniskor) och jag har stort hopp inför framtiden. Tänk så härligt att få känna att man lever i rätt tid.. Att slippa känna sig som om man är före alla andra i tanke och åsikt och faktiskt få leva så som man är menad att göra.. I en tid där varje människa får lov att vara unik och faktiskt ha rätt till att följa sin egen rytm.. Bara en parentes..

Hur som helst.. Tid eller otid.. Nu är brödet jag bakat färdigt och jag måste medge att det ser inte riktigt ut som brödet jag fick smaka på jobb..?! Men det luktar ljuvlig och med tanke på att det är första gången som jag bakar bröd, önskar jag bara att det går att äta, så få det se ut hur det vill..?!

De blev ju allt annat än platta i alla fall.. Och om de skulle visa sig att de inte går att äta, får man ju ändå vara nöjd med "pluffet"..?! *smile* Nu väntar vi bara på att det ska svalna.. sen får vi svar på om det är ätligt eller ej..

Kärlek & Ärtor!

Det har varit en lång dag.. Maxad med händelser, redan från i morse, när vi startade dagen ned ägg-frukost hemma. Sedan har det bara rullat på.. Planering på jobb, träning på gymmet, kört den äldsta till en kompis utanför Kävlinge, hämtat köpmat hemmavid, hem till Tomas, äta, natta barnen, duscha och nu.. ute med hunden.

- Ska bli galet nice att få slänga sig i soffan om bara några minuter, dricka en flabb kaffe.. och därmed räkna dagen som avslutad..

Ta hand om dig själv. Var rädd om varandra. Och kom ihåg.. var alltid tacksam.

Kärlek & Ärtor!

Sitter på balkongen och lyssnar till fågelsången som håller på att avta..

Alldeles strax är det dags att störa barnen, som alla sitter tysta och stilla och pysslar med sitt. Känns aningen motigt, då jag vet att det kommer att ta ungefär tre och en halv nanosekund efter att jag sagt vad som väntar (läggdags) tills det att stormen brakar loss..
- Tårar kommer att flöda.. Beklagandet kommer att vara öronbedövande och håret på mitt huvud kommer att få ytterligare en grå nyans..

Suckar djupt och försöker samla mod.. Om en stund kommer striden vara över och mina små änglatroll kommer att ligga i sina sängar och snarka gott..

- Så är det att vara mamma..
Det är krävande, men jag älskar det!

Kärlek & Ärtor!

Känns som om jag är på hugget just nu, gällande personliga utmaningar..?! Ja, antingen det eller så är jag bara trött på det gamla vanliga..?!

Först medlem på gymmet och sedan en ansökan till att få vara med i en större tävling..?! Inget har med varandra att göra.. mer än att båda hände under samma vecka..

Sista ansökningsdagen till tävlingen var idag och som den tidsoptimist jag är, skickade jag mailet för bara ett par timmar sedan.. Jag var något taggad när det väl var gjort och det känns lite som om väntan på besked (på om jag blir antagen eller ej) kommer att bli lång..?! Hoppas (så klart) innerst inne, på att jag blir antagen.. men min självkritiska personlighet, tror sig ha väldigt små chanser för att bli en av de tio, som blir uttagen till själva tävlingen.

Ni har kanske sett reklamen på SVT?
(Det här är SÅ INTE JAG när det gäller att berätta saker.. Brukar inte "snacka" om sådant som kanske blir flopp, men va' fasiken.. Jag går all in..)

De har sökt deltagare på SVT, till ett nytt program som kommer spelas in under våren och sommaren. I reklamen till programmet, som är en tävling, söker de "amatörkonstnärer" (vilket jag och en miljon andra människor är) där man varje vecka ställs inför nya konst-uppdrag..
- Så har i alla fall jag förstått det som..?!

Första gången jag såg reklamen, var barnen närvarande och Jonathan skrek högt om att han tyckte att jag skulle vara med. Jag skrattade bara och påpekade att jag är en droppe i havet, totalt osynlig för den törstiga.. Och saken var avgjord. Finns inte en chans att jag skulle ha något att komma med..

Men så dagen efter, ringde svärmor och berättade, med galen entusiasm, att hon hade sett samma reklam och hon insisterade på att jag skulle söka till programmet, eller ja, tävlingen som jag väljer att se det.

Fullt medveten om att det finns såååå många andra människor.. som är såååå mycket duktigare än jag på att måla.. Som också anser sig vara amatörkonstnärer.. och som förmodligen också skickar in en ansökning.. vet jag att mina chanser är ytterst små..
- Men ändå?! Jag kan ju aldrig riktigt veta, om jag inte ens försöker..?! Och tack vare svärmor, bestämde jag mig för att trotsa min inre övertygelse och skickade så småningom mailet..?!!

- Så håll nu tummarna, för tro mig, det gör jag..?! *smile*

Och med detta avslöjat, säger jag nu god natt!

Kärlek & Ärtor!

Igår skrev jag ett inlägg om träning och mitt nya medlemsskap på gymmet.. Där jag nämnde min förundran (läs lätt avundsjuka) på alla de unga människor.."som med vana hanterar maskinerna, som om de var födda med de i handen.." 

Senare, under förmiddagen, var jag och Jasmine på BK och åt en glass tillsammans, i väntan på att kalaset som Charlie var på skulle ta slut.. När glassen var uppäten, gick vi ut för att njuta en stund av solen innan det var dags att åka igen och då hände det här.. 

- Jasmine börjar träna..?! Hon gör det som om hon varit med på gymmet och lärt sig hur det går till.. "Som om hon var född med kunskapen i handen..?!" Hon är till och med medveten om att man kan ha olika viktmotstånd, som hon nämner som "ström" i videon..?! (Vill tillägga här, att ingen i vår familj har lärt henne detta, då vi är långt ifrån några träningsfantaster..)

Jag blev bara så paff och tyckte att det var lite lustigt, eftersom jag hade skrivit om just detta fenomen (?!) bara någon timme tidigare.. Och eftersom jag hann med att fånga det på film, delar jag med mig här..

Kärlek & Ärtor! 

God morgon!
Det är lördag och solen skiner!

Kaffet som var lagom varmt drack jag upp för bara några minuter sedan och koppen är nu fylld med nytt, rykande, varmt kaffe. Jag sitter på balkongen hemma hos Tomas och njuter av min morgon, samtidigt som jag kan börja ana en viss träningsvärk i min kropp.. För kan ni tänka er.. Jag har äntligen gått och blivit medlem på gymmet.. något som jag haft planer på i flera år, men som jag aldrig kommit till skott till att göra.. förrän nu!

De säger att alla människor vi möter i livet har en speciell mening.. och det kan ju stämma, då det är tack vare min nya arbetskamrat som min träning äntligen har kommit igång.. Hon är ett energiknippe, utan dess like och är numera även kallad av mig för min "PT" (Personliga Tränare) då hon inte bara fått mig till att bli medlem, men också lyckats att få mig till gymmet redan två gånger denna vecka..

Nästa visdomsord är att det aldrig är försent att börja, även om det kommer att ta ett tag innan jag kan bortse från alla små, nätta tjugoåringar som vant rör sig i lokalerna och hanterar maskinerna som om de var födda med de i handen..?! "Ålder före skönhet", slänger jag in, för att övertyga mig själv om att jag också platsar in.. tids nog..?! *smile*

"Alla är vi nybörjare från början".. och jag klappar mig själv på axeln för att jag äntligen har kommit igång!