Jag hade varit hos tandläkaren i kvarteret där jag växte upp och fick för mig att jag lika väl kunde handla i butiken där, som hemma..

Till saken hör den att när jag var typ 22-23.. fick jag möjligheten, att genom mitt dåvarande jobb i livsmedelsbutik på Möllan i Malmö, vara med och starta upp just den butiken igen under nytt namn..
Jag jobbade där i tre år och klättrade så högt jag kunde.. (och ville..) innan jag fick avsmak och drog mig ut i världen för nya äventyr..

Eftersom mina föräldrar fortfarande bodde kvar i området efter jag slutat jobba där, hände det att jag var inom och handlade ibland.. Men sedan mina föräldrar flyttade för ett tiotal år sedan, har besöken varit näst intill obefintliga..

Men så idag gick jag då in där igen..
För första gången på som sagt säkert tio år..?! Butiken i sig har inte förändrats speciellt mycket.. Fortfarande väldigt mörk, med brist på insläpp av dagsljus.. och fortfarande liten och trång till känslan.. Men ändå fortfarande en butik med mjölk, smör och bröd.. och sånt där som man nödvändigtvis kan tänka sig behöva för att fixa en måndagsmiddag, så ja det fick väl gå.

Det var inte förrän jag kom till kassorna, som chocken nästan slog luften ut mig.. Plötsligt ropade kassörskan i kassan bakom mig:
- Jenny!! Och jag vände mig om..

Det visade sig vara en av tjejerna som startade upp butiken tillsammans med mig, som hade ropat mitt namn. Och plötsligt inser jag (samtidigt som kassörskan som registrerade mina varor inser att jag är jag) att kvinnan i min kassa också var en av de tjejer som började jobba strax efter vi startat upp butiken..

-?!

Herre Gusseness!!
Vilken bragd att fortfarande jobba i samma lilla mörka butik, efter 15 år.. Och vilken skräck att inse hur mycket jag hade missat av mitt liv om jag hade gjort det samma?!

I ARTON ÅR!! sa min fd. arbetskamrat att hon nu hade varit där..?!
- Ja jag var i chock!! (Och är det nog lite fortfarande, om ärligheten ska fram..)
Arton år?!

Under de femton åren som har gått sedan jag tog mitt pick och pack och lämnade butiken för att göra något annat, har jag lyckats hinna med sex år inom dekoratörsyrket, fyra år som maskinbiträde i fabrik (där jag för övrigt även skaffade mig truck-kort) och fem år - tillbaka inom barnomsorgen - där min grundutbildning ligger, men med åtskilliga extra kurser, föreläsningar, seminarier, mm..

Förskräckelsen i tanken är nästan lamslående..
- Tänk om jag hade stannat kvar?! Tänk om jag inte hade vågat ge mig ut i världen utanför min då trygga tillvaro..?!
Ah det går inte att föreställa sig hur mitt liv hade sett ut..

Men för att lugna mig själv i den oerhört svåra tanken, säger jag högt i min ensamhet, att det hade inte gått. Jag hade inte klarat att jobba där i arton år. Jag klarade tre. Och det var ju därför jag lämnade. Därav all heder till mina två fd. arbetskamrater, som jag träffade igen idag.. (och ja, heder till alla andra också som klarar hålla sin plats, i så många år!!)
- Jag är alldeles för rastlös och ständigt på jakt efter nya utmaningar, så jag hade ALDRIG klarat en sådan grej.
- Jag hade dött helt enkelt.

Kärlek & Ärtor!
.. och kraft till dig som behöver..

Första lördagen i augusti.. vilket innebär (7:de året i rad) Big Slap på Tallriken i Malmö..

Jag har fått höra att jag kan tänkas som för gammal, för att delta i detta evenemang..?! Men jag vill tro att varken musik eller kärlek har någon åldersgräns.. så..

-Jag kommer att vara där!

Första året, vilket måste vara 2013.. var jag inte med..

Minns att jag satt på min balkong på sjunde våningen, när jag bodde ensam i min lägenhet och ångrade mig att jag inte var med.. Ljudet och ljuset som nådde mig genom utsikten fick mig att lova mig själv att jag skulle absolut gå dit.. om evenemanget skulle återkomma året därpå..

Och det gjorde det.. Och det gjorde jag.

Jag minns inte hur många gånger jag varit med, men jag vet att jag missat två gånger.. Så jag förmodar.. genom uträkning att jag deltagit på denna musikfest fyra gånger och att idag kommer att bli min femte gång.. Inte för att det spelar någon större roll.. Men jag tycker ändå det borde räknas till något, då jag anser mig själv ha rätt till festen med musiken och kärleken som råder vid detta happening, trots min ålder.. då det är lite av en tradition.. *smile*

Förra årets lineup:

Filmminnen 2018:

Detta årets lineup:

Kärlek & Ärtor!!

.. och massor av musik.. *smile*

Att ha hund kan innebära mer eller mindre action..

Igår när jag kom hem från jobb.. trött och något sliten efter första veckan tillbaka från semestern.. föll det sig naturligt att bara sätta mig ner och njuta av att vara hemma. Och det tog inte många minutrar innan hunden kom och gjorde mig sällskap..

- Älskar när vi kan bara vara..!!

Kärlek & Ärtor!

Jag ser att många har börjat jobba igen.. De till det yttre solbrända, lätta själar som sågs sväva omkring på stadens gator för några veckor sedan, har ersatts av något gråare väsen, som i sin tysthet skriker vardag och stress, när de i all hast passerar.. Drinkarna med is, har bytts ut mot kaffe to go..

Tiden som alldeles nyss flöt fram som på moln, hackar nu fram i ojämn takt och varken jag eller du kan göra något åt det.. Vi får helt enkelt acceptera att livet är som det är och försöka inse, att livet faktiskt är rätt så nice ändå..

Det tar bara en stund innan vi kommer tillbaka in i gängorna.. (Rutorna liksom bara måste finnas där.) Dock inte för att glömma det vi lärt oss under vår välförtjänta paus.. Bra eller dåligt.. Allt är en lärdom.

Vi behöver det onda för att kunna uppskatta det goda.. och jag önskade att fler av de grå väsen som nu fläktar förbi, kunde inse att de fortfarande går att njuta av livet, trots att vardagen är tillbaka.

Jag är precis som alla andra.. Åter igen instängd i vardagens hörn, som pressar på till det yttersta.. Kraven från andra.. från oss själva ökar markant.. och någongstans får vi för oss att det kommer att ta ett helt år tills vi kan få njuta av livet goda stunder igen.. Men så är det ju faktiskt inte.. och det tror jag att de flesta av oss egentligen vet.. innerst inne.. För när det väl kommer till kritan, så är det ju bara vi själv som skapar vår tillvaro.. oavsett semester eller vardag..

Så släpp lite på, i alla fall de egna kraven..

Låt disken stå kvar på diskbänken och njut av en eftermiddag framför tv:n istället. (Det är ju inte så att disken inte står kvar imorgon, tänker jag..) Klappa dig själv på axeln för en hel dag på jobbet och ge dig själv det som din allra bästa vän hade gjort.. Tid.

Tid att spendera efter egen vilja..

Vi är alla i behov av att känna oss duktiga, men det ska inte behöva vara till priset av alldeles för höga krav. För jag lovar dig, att det finns inga krav i världen som är viktigare än ditt välmående. Vi kan inte alltid prestera tipp topp.. Jag tror till och med att det är så fiffigt uträknat, att vi helt enkelt inte ska kunna vara mer än de människor vi faktiskt är.. Alla med fel och brister, men också alla med övervägande goda egenskaper..

Så låt vardagen komma.. Ge dig tid att återgå till de tunga, fullproppade matkassarna, i långsam takt.. Köp en kaffe to go, men spring inte..! Välkomna rutorna (rutinernas alla krav och regler) men våga vägra kraven lite då och då..

- Du är ju så mycket mer än bara ett grå väsen!

Kärlek & Ärtor!!

När man jobbar som jag gör, ständigt med att skapa.. bygga.. stärka relationer.. och samtidigt fungerar som jag gör, med ett galet stort behov av att få lov att vara ensam.. blir det lätt att jag till slut hamnar i situationer där jag helt enkelt inte orkar mer..

Jag orkar inte lyssna och analysera.. Jag orkar inte leta lösningar.. hitta det smidigaste sättet.. tänka på hur saker och ting ska pusslas ihop för att bli så effektivt som möjligt.. Jag orkar inte att vara den godaste själ som agerar pedagogiskt korrekt och riktig.. helt i tanken på alla andra runt omkring, med mig själv lagd åt sidan..

- Jag orkar inte vara den bästa versionen av mig 24/7 helt enkelt.

När man pratar om det, säger det högt.. finns det egentligen ingen som inte förstår detta. Men som jag sa, så pallar jag inte alltid vara den där tålmodiga, förklarande pedagogen.. som sätter sig ner och förklarar allting.. en.. gång.. till.. och har man då otur.. kan det ibland hända att man uppfattas att ha en "dålig dag".. eller så är man "sur".. eller "avig".. eller..?! Ja, ni fattar.. vilket inte alls behöver vara fallet.

Jag vill här poängtera att jag inte har blivit anklagad för att vara varken det ena eller det andra idag.. men det händer ibland.. Och att anledningen till varför jag skriver idag är helt och hållet pga. att jag är bajstrött.. 

Sen får jag faktiskt skylla mig själv då jag första veckan tillbaka på jobb (efter en galet avslappnad semester) lyckades go all in med en fullbokad vecka.. Inte nog med att jobbet skulle få alla sina hundra procent.. Jag hade också lyckats klämma in ett besök av dottern på kollo (med en bilresa tur och retur på dryga tre timmar) Ett tandläkarbesök.. Ett kalas.. Möte med psykologen.. för att nämna det som fick plats efter sena dagar, samt en stängning på jobb..

Men nu ska jag inte gnälla..

Jag är omringad av en massa verkligen underbara människor! Människor som känner mig.. och som förstår hur jag fungerar och allt där i.. Människor som bryr sig om mig, som visar sin omtanke och som ställer upp i både vått och torrt, för min skull.. *kärlek* Och det är helt fantastiskt skönt att mitt så kallade skyddsnät räddar mig gång på gång, tack vare alla dessa fantastiska själar! *tacksamhet*

Visst kan det uppstå frågor. Ibland till och med direkt obehag (från båda hållen) men det är väl så det ska vara tänker jag..?! Jag menar.. livet är ju som det är.. Det går som det vill tänker jag.. Vi ska väl bara hitta vägarna som får oss att växa som individer och som framför allt passar oss bäst, för att göra det så harmoniskt som möjligt..?!

Nåväl.. Självkännedom gör en gott och jag skulle inte vilja byta bort en centimeter av varken mitt inre eller yttre.. (så när som på några millimeter kanske från midjan, om jag tänker efter..?! *smile*) För sett i totalen, räknat med summan av det hela.. *smile* så är jag faktiskt väldigt nöjd med mig själv just för tillfället.

Det må hända att jag är trött, men det är vi väl alla..?! (Mer eller mindre, mellan varven) Så jag står på mig och trivs med läget.. även om jag inte är helt fantastiskt underbar och "rätt" 24/7.

Kärlek & Ärtor!!

.. och hopp om bra sömn till er alla!