Började sent idag.. kl 9:15.. och för ovanlighetens skull prioriterade jag frukost framför att vika tvätt, eller att stoppa in i diskmaskinen som jag annars brukar göra, sena morgnar som denna.
- Latigt, men lyxigt..

Sen rockade jag 180 mellan 9:15 och 16:30.. då arbetstiden var över.. Förföljd av känslan av att hela tiden vara efter, i desperat försök att hinna ifatt..

Nåväl.
16:35 lämnade jag jobb. Satte mig i bilen och körde till Burlöv C för att ta en 20-minuters fika med en arbetskamrat, innan det var dags att åka till kvällens möte med arbetsplatsen.
Hade möte klockan 17:45-20:30. Unnade mig ett snabbt toabesök. Körde till affären för att handla smör, ägg och ost. Körde hem.

Jag vet inte vad klockan var när jag kom hem, men väl hemma fick jag dottern till att borsta tänderna och släcka nattlampan. Jag fick sonen till att ta ner disk från rummet och i samma veva ta upp den sista backen med rena kläder från tvättstugan, som jag tidigare tvättat, sorterat och vikt.
Medans sonen gick upp med sina kläder, passade jag på att sortera och vika de två senast torkade omgångar tvätt, som legat och väntat på mig några dagar. (Samma tvätt som jag prioriterade bort i morse.)

Siggi kissade på mattan och jag bannade mig själv för att inte ha släppt ut hundarna när jag kom hem.. (Att anta att de båda varit ute för inte så länge sedan, var dumt av mig. Det går ju egentligen mot mina egna principer..?!!)
- Att anta saker är bara dumt!

Nåväl.. igen..?!
Nu när jag tittar på klockan, ser jag att den är 22:34.. och tro det eller ej, men jag sitter faktiskt ner..!

Jag känner hur en klump börjar ta form i halsen. Hur huvudvärken kommer smygande och hur hjärtat slår lite extra..
- Så jädra typiskt! När jag för första gången idag, känner att jag faktiskt är färdig med något..?!!

Fick en varning på klockan vid 19- tiden, om att ha över 100 i puls.. Något den gör när den märker att jag är stillasittande (som idag under mötet) och pulsen vandrar iväg över 100 och håller sig över hundrastrecket i några minuter..

Så kanske är det inte så konstigt att jag känner mig påverkad nu när jag åter igen sätter mig ner..?! Jag vet ju att det oftast är just då, när kroppen får tid att reflektera, som det händer..
- Det störiga är ju att det går så mycket fortare från ingenting till fysisk reaktion idag, jämförelsevis med för bara några år sedan.. *suck*

För att bota mina obehagskänslor, reser jag mig därför upp igen och går skrivandes in med hundarna, för att ge de vars en så kallad gottepinne.

Jag känner mig stel i nacken.. öm i axlarna.. och huvudvärken tar mer plats.. Jag försöker djupandas där jag står och hänger i köket med en hund på varje sida om mig, tuggandes på sitt godis.. Min mage kurrar, men jag tror att det bara är kakan jag åt tidigare, som försöker lura mig till att jag är hungrig..?!

Nåväl.. för tredje gången..?!

Klockan är snart 23 och jag tror att jag gör bäst i att gå och lägga mig.. även om mannen kommer att bli lidande.. (idag också) då han inte fått mer än fem minuter av min uppmärksamhet sedan jag kom hem. Om ens fem minuter..?!
- Ångest!
Men om jag säger: .. bäst för MIG, att gå och lägga mig, så är jag i alla fall inte oärlig..?! Dessutom ligger han redan och snarkar i soffan, så egentligen kommer de eventuellt sura minerna inte förrän imorgon..
- Den tiden den smällen.. som jag brukar säga..?! Det får jag ta då, om så skulle bli fallet.. för nu säger jag faktiskt god natt!

Kärlek & Ärtor!

Ps. Om ni hade svårt att hitta lyxen under min dag som varit, så var det min frukost jag syftade på.. Möjligtvis skulle det kunna vara kakan också.. som jag glufsade i mig under min stressfika mellan jobb och kvällsmöte..?! Men mycket mer lyx än så har jag själv inte hunnit se idag.

Bild på kakan, som trots allt i alla fall ser lyxigt god ut..?!