Efter en fantastiskt trevlig helg, har min måndag känts aningen tråkig..

Svårt att komma upp i morse.. Stressigt att komma iväg.. 

Snurrigt.. Höga ljud.. Mycket spring..

Men i ett fantastiskt arbetslag, har tröttheten kompenserats med omtanke och värme och skratten har gjort mig sällskap mellan varven.. Tiden har gått långsamt, men arbetsdagen kom till sitt slut till sist..

Jag hade en del tankar om vad jag skulle kunna göra efter jobb, men när stunden väl var inne, blev det att jag tog hämtningen av dottern och åkte direkt hem för att slänga mig på soffan.. Sen sov jag som en stock i tre timmar!

Vanligtvis brukar jag inte vila middag, som det kan kallas.. men idag orkade jag helt enkelt inget annat. 

I morgon är det tisdag (om någon missat det..?! *smile*) och det är säsongsavslutning med Bingo-gänget ute på Almåsa.. vilket är skönt, samtidigt som det är lite ledsamt. Skönt att kunna lägga tiden på att softa hemma tilsammans med familjen istället. Men ledsamt då jag faktiskt tycker om alla som är där och för att jag kommer att sakna våra fina stunder tillsammans. (Bingo kan låta som något för de äldre, men vi har faktiskt det rätt roligt på våra tisdagar som vi träffas under sommarhalvåret.) För att dra en paralell från mitt förra inlägg om de olika generationerna, så är våra bingo-tisdagar sådana tillfällen då vi får chansen att mötas i olika åldrar och få utbyte av varandra..

Nåväl..

Måndag är slut och det tackar jag för.. Vanligtvis brukar jag hylla måndagar, men just idag tänker jag att vi bara accepterar och går vidare..

Kärlek & Ärtor!

.. och hopp om en god natts sömn!

#måndag

Som pedagog har jag arbetat i en massa olika typer av arbetslag. Allt ifrån grön nykomling tillsammans med bara äldre, till erfaren med jämnåriga, till nu med även yngre kollegor. Och även om den senare konstellationen varat ett tag, var det först igår, som tanken slog mig.

Vi är ett ganska så jämnårigt arbetslag annars, men igår fick vi tacksamt hjälp av två stycken vikarier.. En yngre och en äldre.. Och därav tanken som slog mig.

- Så härligt att få se förskolans barn tillsammans med de olika generationerna samtidigt! Lekfullt, nyfiket och spralligt ihop med erfarenhet, trygghet och inre lugn..
- Helt fantastiskt!! * Tacksamhet*

Ledsamt att det saknas pedagoger inom yrket dock, då det enligt mig är galet värdefullt för våra senare generationer att få träffa, umgås och ta lärdom av alla åldrar.

Och det är även nyttigt för oss pedagoger emellan, att få chansen att få lära oss av varandra.. (och då menar jag inte inspiration till olika typer av aktiviteter eller pyssel via Facebook eller Pinterest..)

Vi är alla olika, men hur man än vrider och vänder på det kan alla delad in i olika grupper, mer eller mindre.
De oroliga som behöver stärkas.. De tysta som behöver synas.. De stökiga som behöver trygghet.. osv.. osv.. (Bara för att ta några exempel.) Och alla dessa olika individer behöver andra olika individer.

Eftersom jag ser mig själv som en känslomänniska, har jag också förmågan att se de olika behoven hos de olika individerna.. och även om mitt register är ganska så brett, är jag trots allt själv bara EN typ av människa, vilket i sin tur innebär att jag gör på mitt vis.. Någon annan hade kanske gjort något annat. Jag menar, att alla behövs. Alla generationer har sin grej, som behövs.
Och det är underbart att få göra en sådan reflektion i realtid.. som jag så tacksamt fick uppleva igår!

- Bara en tanke som slog mig..

Kärlek & Ärtor!

Jag hade varit hos tandläkaren i kvarteret där jag växte upp och fick för mig att jag lika väl kunde handla i butiken där, som hemma..

Till saken hör den att när jag var typ 22-23.. fick jag möjligheten, att genom mitt dåvarande jobb i livsmedelsbutik på Möllan i Malmö, vara med och starta upp just den butiken igen under nytt namn..
Jag jobbade där i tre år och klättrade så högt jag kunde.. (och ville..) innan jag fick avsmak och drog mig ut i världen för nya äventyr..

Eftersom mina föräldrar fortfarande bodde kvar i området efter jag slutat jobba där, hände det att jag var inom och handlade ibland.. Men sedan mina föräldrar flyttade för ett tiotal år sedan, har besöken varit näst intill obefintliga..

Men så idag gick jag då in där igen..
För första gången på som sagt säkert tio år..?! Butiken i sig har inte förändrats speciellt mycket.. Fortfarande väldigt mörk, med brist på insläpp av dagsljus.. och fortfarande liten och trång till känslan.. Men ändå fortfarande en butik med mjölk, smör och bröd.. och sånt där som man nödvändigtvis kan tänka sig behöva för att fixa en måndagsmiddag, så ja det fick väl gå.

Det var inte förrän jag kom till kassorna, som chocken nästan slog luften ut mig.. Plötsligt ropade kassörskan i kassan bakom mig:
- Jenny!! Och jag vände mig om..

Det visade sig vara en av tjejerna som startade upp butiken tillsammans med mig, som hade ropat mitt namn. Och plötsligt inser jag (samtidigt som kassörskan som registrerade mina varor inser att jag är jag) att kvinnan i min kassa också var en av de tjejer som började jobba strax efter vi startat upp butiken..

-?!

Herre Gusseness!!
Vilken bragd att fortfarande jobba i samma lilla mörka butik, efter 15 år.. Och vilken skräck att inse hur mycket jag hade missat av mitt liv om jag hade gjort det samma?!

I ARTON ÅR!! sa min fd. arbetskamrat att hon nu hade varit där..?!
- Ja jag var i chock!! (Och är det nog lite fortfarande, om ärligheten ska fram..)
Arton år?!

Under de femton åren som har gått sedan jag tog mitt pick och pack och lämnade butiken för att göra något annat, har jag lyckats hinna med sex år inom dekoratörsyrket, fyra år som maskinbiträde i fabrik (där jag för övrigt även skaffade mig truck-kort) och fem år - tillbaka inom barnomsorgen - där min grundutbildning ligger, men med åtskilliga extra kurser, föreläsningar, seminarier, mm..

Förskräckelsen i tanken är nästan lamslående..
- Tänk om jag hade stannat kvar?! Tänk om jag inte hade vågat ge mig ut i världen utanför min då trygga tillvaro..?!
Ah det går inte att föreställa sig hur mitt liv hade sett ut..

Men för att lugna mig själv i den oerhört svåra tanken, säger jag högt i min ensamhet, att det hade inte gått. Jag hade inte klarat att jobba där i arton år. Jag klarade tre. Och det var ju därför jag lämnade. Därav all heder till mina två fd. arbetskamrater, som jag träffade igen idag.. (och ja, heder till alla andra också som klarar hålla sin plats, i så många år!!)
- Jag är alldeles för rastlös och ständigt på jakt efter nya utmaningar, så jag hade ALDRIG klarat en sådan grej.
- Jag hade dött helt enkelt.

Kärlek & Ärtor!
.. och kraft till dig som behöver..

Var i stan igår och skämde bort mig med nya naglar.. Jag har inte fått mina naglar gjorda på flera år och jag har aldrig valt något annat än sk. franska.. Men igår slog jag på stort och valde faktiskt att göra de med färg.

Och jag valde naturligtvis en färg som matchar mitt hår!

Det har hänt en hel del inom nagelvärlden under åren som gått, sedan jag senast var i kontakt med den.. Färgerna har blivit fler och en teknikerna med att färgsätta har utvecklats. Och jag har nu lärt mig att mina naglar heter Ombre. En teknik som fascinerade mig, då jag själv målar tavlor och har använt mig av denna teknik ganska länge..
- Kul att se när andra skapar.. *smile* Så än på pyttesmå naglar.. (Själv gillar jag ju stora dukar..)

Nåväl..
Efter mitt besök i nagelstudion tog jag en liten runda bland folket på en av stadens gågator. Solen lyste, stämningen kändes harmonisk och jag passade på att köpa en vanilj latte när jag ändå passerade min favoritkedja..
(Trodde baristan skulle svimma, när jag bad om en vanlig varm latte och inte en islatte som hon tagit för givet.. Men hon överlevde och jag fick mitt varma kaffe tillslut.)

Ett givet besök, när jag är inne i stan och lullar.. (vilket inte händer så ofta) är inom en behaglig liten butik som heter Sök & Finn.. En mysig plats på jorden enligt mig själv, där jag till doften av rökelse brukar finna inspirerande böcker och helande stenar. Och alltid mött av trevlig personal.
Nytt till bokhyllan blev två nya böcker.. köper alltid pocket.. En med titeln: Att växa genom möten, skriven av Kay Pollak. Och en annan med titeln: Den högsta principen, skriven av Alexander Loyd.

Och som alltid köpte jag även en sten: Obsidian - en kraftfull sten som arbetar snabbt. Manar fram sanningen. Helar själen. För självkännedom, beskydd och styrka. Mot negativa energier. Den ska lösa upp känslomässiga blockeringar och trauman.
(Inte för att jag vet om det gör någon skillnad, men med tro finns det hopp..)

När jag kom hem efter min timmes promenad i stan, gick jag ut och lade mig på gräsmattan och började läsa. Först ut var "Att växa med möten". Egentligen stod där ingenting som var revolutionerande nytt för mig, men med sina korta stycken och enkla meningar är det ändå en bok jag kan rekommendera till den som behöver få insikt i hur vårt eget beteende och egna tankar påverkar livet runt omkring oss.. Och även om det var (förlåt om jag verkar viktig) old news för mig, fick jag ändå en och annan tankeställare..

En kort bok på 100 sidor och jag läste den i ett streck..

(-Måste älska att ha semester och kunna ge sig tid till att bara läsa..)

Jag avslutade min sköna torsdag, med en barbent långpromenad tillsammans med hunden. Skönt att slippa tighta byxor.. men mindre skönt med alla myggbett som jag upptäckte när vi kom hem igen.. *suck* Men det är ju så det är.. och förmodligen kommer att vara i all min evighet..?! Ändå ett ganska billigt pris på en annars underbar dag..

Kärlek & Ärtor!!

Att ha barn i tonåren innebär att det är en hel del andra tonåringar som gästar ens hus.. Jag tippar på att innegänget består av tio stycken ungefär, men ibland är de fler, ibland är de färre..

Som mamma (och pedagog), är jag tacksam över att de vill hänga här.. Jag anser det vara bättre att de sitter i min trädgård (med regler som följs under uppsikt) än att de går runt i området, eller i stan och driver.. och då som det heter.. stör folk runt omkring.

Och jag måste ju säga att de är helt fantastiska. Alla dessa fina personligheter.. något större och aningen mer buffliga än mina små krabater 1-6 år på jobb.. men wow så underbara!

Jag kan bli ledsen när jag ibland får höra historier om hur random vuxna kan bete sig mot dessa fina ungdomar.. men som med allt annat är det väl så att somliga helt enkelt inte kan se hur viktiga dessa unga människorna är.. Inte heller förstå hur viktigt det är att som vuxen faktiskt vara den som bör föregå med gott exempel. Istället flippar dessa okunniga, i mina ögon rädda människor ut över något som man tvärtom hade kunnat vinna respekt på, bara genom att enkelt prata om och förklara i saklig ton. De kan vara rätt så smarta de där tonåringarna, tro det eller ej..

- Jag har inga då inga problem med att säga ifrån. Och kanske är det därför jag har deras respekt? Jag har förtjänat den helt enkelt..?! Jag menar.. De får ju min respekt, så det faller sig ganska så naturligt.

Jag/vi har regler.. som alla som kommer hit följer.. Och den som inte skulle följa dessa enkla men rättvisa regler åker ut.. Alla vet och alla respekterar.
- Och så enkelt är det.

Men även om det är enkelt, så är det också väldigt skönt när de sista har gått hem och tystnaden infinner sig. (Jag är ju fortfarande jag, med behovet av min ensamhet.. *smile*)

Nåväl.. med detta sagt, ville jag då bara be er att våga lyssna på ungdomarna. Inte jamsa med, inte förminska, inte ta för givet.. utan bara lyssna. De är ungdomarna, som är de små barnen som vuxit upp.. Samma små barn som vi vuxna har format efter vårt eget beteende, som nu är på väg att ta luft under vingarna för att våga flyga själv.

De behöver vårt stöd, inte hatord och förbannelser. De, precis som vilka andra människor på jorden, behöver känna sig älskade, välkomna och framför allt lyssnade på!

Kärlek & Ärtor!

Jag är så sjukt tacksam, även om jag kanske inte upplevs som sådan..
- En tacksam person, menar jag..

Som känslomänniska är jag fullt medveten om att omgivningen inte alltid hänger med i svängarna.. då känslorna kan gå från noll till hundra på bara några sekunder.. och sen tillbaka igen, från hundra till noll på bara ett ögonblick..

Men jag ÄR tacksam!!

Min nya grej är att försöka säga det högt. Kanske inte varje gång, men i alla fall varannan.. *smile*

Idag är det midsommarafton, hur nu det gick till..?! Och jag hoppas och önskar av hela mitt inre väsen, att ni får en helt fantastisk dag och kväll.. och natt också för den delen!
Tillsammans med varandra. Med de ni älskar mest av allt. God mat, lagom med dricka, men framför allt med de som får er att lysa som bäst!

Kärlek & Ärtor!

Med allt som händer nu under början på sommaren, med skolavslutningar, avslutnings-fester, studenter, mm.. är det svårt att hitta tiden till att skriva.. Men jag tänker att det borde vara lika pressat för den som läser.. så jag känner mig trygg i att bara titta inom lite då och då..

Livet vill mig väl och den återfunna styrkan i balansen som råder, får marken att stå stadig. Det regnar mycket, men det gör ingenting. Det blir fel ibland, men det gör ingenting. Lugnet inom mig kramar om mitt egenvärde när det blåser lite extra, så allt är ändå okej. Känns som om jag hittat tillbaka till mig själv igen.

Jag vet vem jag är. Jag vet att jag är bra, trots fel och brister.. som accepterats (främst av mig själv) De är en del av mig och de går numera hand i hand med alla de där andra BRA egenskaper som jag har. Inge känsla behöver ta över. Inga inre konflikter. Inga energikrävande bråk.

Ren och skär balans!

Kärlek & Ärtor!

Jag har fått den stora glädjen att få lov att måla om på jobb..

Allt började med att ett nytt hyllsystem köptes in, för en snyggare och mer organiserad ateljé där det är tänkt att barnen ska få möjlighet till att leva ut sin kreativitet..

- Men man kan ju inte montera en hel vägg med nya hyllor utan att fräscha upp väggen bakom, tyckte jag och fick ett ryck.

Den ena väggen ledde till den andra.. som senare ledde till den tredje. Började i onsdags och blev klar idag.. (Tack vare mina fina arbetskamrater, som gav mig tiden..)

Under tiden som jag gav mig på vägg nummer tre, avslutades monteringen av hyllsystemet på vägg nummer två. (Underbart tacksamma för hjälpen, till den förälder som hjälpte oss att få allting på plats! Det hade tagit säkert en vecka för oss att sätta upp allting samtidigt som att ta hand om barnen..)

- Är sjukt taggad inför att få lov att organisera in allt material nu.. Kan knappt berga mig!! Men nu är det långhelg, så jobbet får helt enkelt vänta.. Men herre gusse-ness vad det kliar i fingrarna!

Och det är egentligen därför jag skriver nu.. För visst är det underligt..?! Att så fort jag får lov att vara lite kreativ.. och får lov att göra det jag tycker allra bäst om.. att måla.. får jag så galet mycket energi, att jag inte märker att klockan har passerat 01.. Trots att jag varit uppe och studsat sedan 07:15 imorse.

Inte så svårt att inse vad jag behöver göra oftare, för att jag ska må bättre i själen..?! Jag säger bara färg, färg, färg.. *smile*

Att få snygga till en sönderhäftad vägg, med spår av häftmassa (barnomsorgens förbannelse, enligt mig) är för mig en egoboost utan dess like! Jag älskar det jag gör. Jag älskar det som blir! Jag älskar att få ordning och reda. Jag älskar att få bort allt det där som vi kallar för visuellt buller och att istället fylla rummet med lugn. Att få förvandla ett stökigt rum, som suger musten ur en, till ett harmoniskt rum som istället fyller en med energi, är för mig en välsignelse. Och jag är så tacksam!!

- Ja.. Jag är bara så galet tacksam!! *smile*

Kärlek & Ärtor!