Direktlänk till inlägg 29 juli 2012

Den stora "smällen"..?!

Av Jenny-Blue - 29 juli 2012 10:26


Sedan den 16 november 2011 har mitt liv förändrats på alla sätt och vis..

Det har varit en svår tid, men med mycket stöd från många runt omkring mig,

tycker jag ändå att jag har klarat mig ganska så bra.


En av mina närmaste vänner, som själv gick igenom en skilsmässa för många år sedan,

har dock hela tiden sagt att jag måste vara beredd på "Den stora smällen".

Den som kommer sedan när du tror att allting har lagt sig..

Under månaderna som harávarit, har jag ibland blivit så ledsen, mellan mina starka

stunder och jag har då fått för mig att detta måste vara "smällen" som S pratat om..

.. men så har det gått över igen, på en timme eller två..?!


Utan attábe omáempati eller försöka locka fram några "Tyck synd om mig känslor" hos någon, vill jag ändå poängtera, att jag gått igenom en separation och att jag har varit gravid under hela tiden..

Att vara gravid är ganska så påfrästande för en kvinna.. Att genomgå en separation, för den som fortfarande tror att hon älskar, är påfrästande.. Att vara mamma till två pojkar, kan också vara rätt så påfrästande.. Allt detta tillsammans, kan kännas totalt hopplöst..


Jag, som egentligen är den som skriker och gormar, när jag tycker att något är fel, har med största förvåning klarat mig ganska så bra och tagit mig igenom dessa långa månaderna på ettárelativt lugnt sätt, trots alla "slag och sparkar".


När Jasmine kom till världen, för åtta dagar sedan, mådde jag som en drottning..

Äntligen var hon här, mitt lilla ljus i allt mitt mörker!


Jag har blivit mamma två gånger tidigare.. och jag vet att det är tufft att vara småbarnsmamma.

Jag vet att små bebisar är väldigt tidskrävande och att de tar på krafterna.. Men va f*n, jag har ju klarat värre.. kan jag tycka.. Och som sagt jag har ju gjort det två gånger tidigare..


Men så igår, brast det..

Det är som om hela kroppen får fullständig panik.. Man brottas med sig själv..

Vill släppa ut alla tårar och all sorg. Släppa ut all illska och bara ha sönder något..

Vill skrika och betÚ sig allmänt illa..! Men samtidigt måste tårarna gömmas och

känslorna behärskas, när man står där i köket och lagar mat till sin lilla tre åring,

som ändå ställer frågan om varför man är ledsen..

- Känner sig dum, när man ljuger ihop en liten vit lögn om att "mamma är lite trött bara"

och "det går snart över igen".. Allt för att skydda sin lilla kille..


Någonstans intalar man sig själv att man är superkvinnan..

Superkvinnan som klarar allt..

Jag vet att jag är en nattmänniska.. så vad är då problemet med att inte komma isäng förrän klockan 4-5 på mogronen..?! Jag kan ta en paus, från ett skrikande barn, med ett bloss på balkongen, för jag vet att det är bättre att jag är lugn och harmonisk, än stressad och irriterad.. Jag kan laga mat, vet hur man diskar, ser det som avstressande att städa och jag älskar mina barn!

Jag har accepterat det faktum att det inte är jag och Tomas mer.. ocháatt det egentligen inte harávarit det de senaste åren.. Jag stormtrivs i min nya lägenhet, jag får ihop ekonomin, jag är händig och får faktiskt saker gjorda när jag väl har bestämt mig..


Men så har vi ju det där med "allt på samma gång".. När det bara blir för mycket av allting..

Treårs-trots som ska underhållas, matas och pysslas om,ámen somáäntligen kommer i säng,

men som avlöses av sin lillasysters spädbarnsbehov..

En liten bebisásom skrikit precis hela dagen.. otrösterligt i mellanåt..áoch som inte slutar

för att det blir natt..

Disken växer på diskbänken, tvättkorgen är överfull ochádammråttorna dansar runt på golvet..

Och någonstans här känner jag ett stark behov av en dusch och lite egentid.. bara i fem minuter..?!


Detta tillsammans med ensamheten och behovet av en "partner"..áLite tankar, känslor och

efter-graviditets-hormoner på det, så får du en härlig coctail som sätter hela dig i gungning..

Konflikten med mig själv att behöva ringa efter hjälp eller att klara det själv, gör inte heller saken lättare.. De inre demonerna vill ta över, men du kontrolleras hela tiden av att stå ut för barnens skull..


Det blev i alla fall, mot alla odds, att jag ringde till Tomas.. klockan ett på natten.. och bad om hjälp..

Och som den hjälte han innerst inne är.. så stod han i dörren tjugo minuter senare.. yrvaken och redo för att hjälpa mig..


Jag vet inte om detta var början på "smällen"..?! Eller om det var hela..?! Eller ens om det var den över huvudtaget..áJag vet bara att det var väldigt skönt att Tomas kom och pysslade omámig lite.

Och för det är jag hjärtligt tacksam..!


 
ANNONS
 
Ingen bild

inger

29 juli 2012 17:58

Hejsan! jag känner verkligen med dig, jag vet verkligen hur det är, antagligen var det smällen som kom nu men tyvärr kan den sitta i ett tag. Du får gärna ringa mig så kan jag gå ut och gå med Jasmine en långpromenad så får du lite tid för dig själv för det behöver du, vad det än är så hjälper jag gärna till och det gör även Emma hon är ju fortfarande arbetslös, så ring bara. Kram Inger

Jenny-Blue

1 augusti 2012 08:42

Hej.

Ja, det är ju just det.. Den där smällen ska ju vara ett tag..?! Men när jag brakar ihop, varar det oftast bara i några timmar..?!
Sedan kan det ta flera dagar, veckor innan det händer igen..

Men så pratar jag väldigt mycket med Tomas också.. Och trots att jag vill skylla allt på honom.. så måste jag erkänna att han är fenomenal på att ställa upp i alla lägen.

Jag är jättetacksam för din vilja att hjälpa till och det kommer säkert en dag då jag behöver den!

Och så måste vi hitta en dag då vi kan träffas. Det kan ju vara en dag då jag har grabbarna, så du får träffa dem också, för det vet jag att de hade tyckt var kul.

Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny-Blue - Onsdag 11 dec 21:41

á Ja, jag skulle ju återkomma.. (som jag skrev i förra inlägget, skrivandes i en taxi in till stan.. - Så det gör jag nu..á á Det blev en härlig andra advent och avslutning på helgen.. Första anhalt, middag på Carnivore.. Hela familjen tils...

Av Jenny-Blue - Söndag 8 dec 17:28

Sitter i skrivande stund i en taxi, på väg in till stan.. Mannen har spontanbokat bord för trevligt (och förhoppningvis också gott) söndagskäk..?! Vi får väl se..?! - Återkommer med var, hur och säkert något annat också.. Kärlek & Ärtor! ...

Av Jenny-Blue - Torsdag 5 dec 19:45

Under lunchrasten tidigare idag, slog det mig: vilket tempo jag håller.. tätt följt av: och det har jag gjort ganska länge nu..?! Men det är ju inte riktigt hela sanningen.. Mitt höga tempo finns det inga skuggor över, men stunderna där jag fa...

Av Jenny-Blue - Torsdag 5 dec 00:26

Jag tänkte och ville verkligen ge er en bild redan igår, men faktum är att jag inte kan ge er någon bild ens idag..?! Ni förstår, jag är född i generationen som inte ännu känner mig helt bekväm med att ta selfies i offentlighet och eftersom jag ...

Av Jenny-Blue - Måndag 2 dec 23:36

Där måste ju vara något fel i huvudet på mig, när jag inte bara kan göra det som jag tänkt..?! - Herre Gusseness?! Jag gick ju igång så det heter duga igår..Skrev igår, att jag skulle hämta julsakerna på vinden och pynta lite.. Men i själva verket bl...

Lite mer om mig..

     

SIDOMENYN UPPDATERAD

 

     

BLOGGFÄRG UPPDATERAD

 

     

Min vardag i bilder..

jenny78blue 

   

       

     

KATEGORiER

     

Du vet väl att..

..du alltid är välkomna med egna tankar, reflektioner och livserfarenheter..?!

-Bara att lämna en kommentar.

 

      

Direktlänkar:

 

 

 

 

     

ARKiV

      

Tänkvärt

 

 

 

 

 

 

 

 

       

Spira - Min älskade hund

   

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se