Så.. Nu är vi hemma.. jag och alla mina barn..?!
Inköpta matvaror är instoppade, hunden har varit ute.. och det är alldeles strax, dags att börja med maten.. *suck* Är inte jätteglad i att laga mat, men det är kul när ungarna tycker att det är gott.. Själv ser jag det oftast som ett enda stort stressprojekt, alltihopa.. speciellt när jag är ensam med barnen.. Men äta bör man annars dör man, så det är väl bara till att puttra på..?!

Dagen på jobb, har varit urtrist, men jag överlevde.. Jippiiii..?! Eller nått..?! *hahaha* Nej, så klart jag är glad att jag lever.. Eller ja..?! Lever och lever..?! Mitt hjärta slår fortfarande och jag andas så.. Ja..?! Nu blev det konstigt.. Skulle så gärna vilja skriva något roligt, men det känns mer hopplöst, än sannolikt just idag faktiskt.. Skriver kanske mer om det sen, vid ett senare tillfälle.. ikväll..?!
- Så har ni en stark önskan om att läsa några dystra rader, titta in igen lite senare..?! (Gud vad peppande?!!)

Nej nu måste jag.. ska jag.. vill jag laga mat..?! så mina små, hungriga monster får något i sina kurrande magar..
- Tjabba!

Ingen bra dag, än så länge..?!
Låter galet, men fick ungarna på halsen i gårkväll och nu skiter sig mina planer för veckan..?! Så himla dumt att tro mig kunna planera något!! Det blir ju ändå aldrig som jag tänkt..?!

Känns lite som ett slag i magen, när jag verkligen gått och sett fram mot denna veckan, hela förra veckan.. Lite som om ljuset i tunnelns slut varit så nära, men nu helt borta..
Och tack vare denna dysterhet, känner jag mig osynlig på jobb.. vilket INTE gör dagen mycket bättre!

Usch va jag gnäller..?! Inget att göra åt ju, mer än att gilla läget.. Inte Tomas fel att han har gått och blivit sjuk!!