Med en smaksatt latte i ta-med-kopp med sugrör, sitter jag och njuter till synen av
alla (de tillsynes) stressade människor som passerar.. Jag njuter av känslan som råder inom mig:
- Inga direkta måsten.. (just nu.)
- Ingen som drar i eller skriker efter mig.. (just nu.)
- Ingen som behöver mig.. (just nu.)
Och jag andas ut! Just nu!

Jag har inte all tid i världen, men just nu tar jag en paus och bara precis låter mig själv få andas en stund.

Det har varit en hektisk vecka.. Men underligt nog har den varit lika fantastisk som krävande.. Vi är ett sjutusan till arbetslag och det är när, som i dessa krävande tider, vi blir ännu bättre..!!
- Jag älskar min arbetsplats, helt enkelt.. Jag älskar det jag gör, det vi åstadkommer tillsammans.. Att vi kan rodda saker som egentligen inte är helt självklara och känna hur vi växer tillsammans i grupp, men också individuellt som enskilda personer.. ger mitt liv en mening på något vis.. Det förgyller mitt mörker med ljusglimtar, som i det stora hela är livsviktiga och som i det lilla får vardagen att gå fortgå..

Nåväl.. Jag hade inte tänkt sitta här mycket längre.. i alla fall inte med ögonen på skärmen.. Så jag avslutar här och nu.. *smile*

Kärlek & Ärtor!!

Jag vet inte varför, men jag gjorde just ett inlägg på facebook som var totalt hittepå..

Jag mår skit.. och jag känner hur jag förpestar min sambos närvaro. Somliga säger att jag försöker för mycket, i mitt strävande efter vår gemensamma lycka.. Men enligt mig själv måste jag försöka ännu mer.. (även om jag börjar få brist på idéer..)

Det här med min öppenhet, att vilja prata om saker och ting och försöka lösa de knutar som uppstår, kan jag nog avskriva nu efter de tjugotal år jag försökt. Känner att jag egentligen inte borde skriva om detta, men något inom mig ber ändå att få komma ut..?!

Jag har aldrig velat smutskasta någon och det vill jag fortfarande inte.. men sen p andra sidan tycker jag heller inte att jag gör det. OM det nu skulle förekomma någon smutskastning så är det helt och hållet riktat emot mig själv! För jag vet att jag misslyckas gång på gång, på gång, på gång..

Inlägget jag skrev på facebook lät såhär:
[Idag har det varit en softens dag. Bara precis chillat med familj och vänner. Ätit gott och skrattat massor! Tack fina ni som bjuder på er själv!]
Men som jag sa, så var det dagens största lögn. Jag har inte alls softat idag. Jag har dammsugit två av tre våningar. Jag har sorterat tvätt, vikt och lagt i lådor. Jag har tvättat två maskiner tvätt och är inne på nummer tre. Jag har plockat ihop sjutusen tomburkar och lagt de i bilen för att kunna göra mig av med de imorgon efter jobb. Jag har samlat ihop sorteringssopor och placerat även dessa i bilen för att få iväg imorgon. Jag har plockat bort julkrans och julkulor från framsidan. Jag har gått ut med sopor, både äckliga matsopor och vanliga hushållssopor.
Jag har varit iväg med hunden, utan gott resultat då där aldrig dök upp någon annan som Spira kunde springa med. Och så har jag varit och handlat med Tomas.

Så nej. Inget jädra softande eller chillande här inte. I goda vänners lag, nja.. Fick sonen att ringa till svärmor och bjuda in henne på en kopp kaffe.. så snarare det än goda vänner. Och alla skratt jag skrev om.. lyser med sin frånvaro..

Som sagt..
Jag vet inte varför jag skrev som jag gjorde på facebook, men jag funderar på om jag vill komma till någon poäng..?!
Alla jävla glada, underbara liv, med alla sina förbannade gulle-inlägg om kärleksmiddagar och familjemys.. Ärliga helt säkert.. (alla utom mitt idag då) .. men den kärleksbombade fasaden får mig att klökas..

Ja, naturligtvis är det mig det är fel på. Jag är bara avundsjuk. Klart att alla människor har sina upp och sina ner..?! Eller..?! För jag kan väl för fan inte vara så jävla unik att jag är den enda som har facebook och som kan tycka livet är pest..?!

Nåväl. Som vanligt måste jag ursäkta mitt språk och ordval.. skulle ju faktiskt kunna hålla inne med svordomarna..?!

Och som vanligt måste jag be om ursäkt för att jag yttrat mig negativt och varit sådär äckligt öppen och ärlig i mina tankar igen.
- Att jag aldrig lär mig..?!

Och som vanligt ber jag om ursäkt för att jag förmodligen sårat någon som inte förtjänar det..
- Sånn är jag.. förpestaren i egen hög person.

.

Men okej då.. Då tacka jag för idag då..?! Kärlek och ärtor och allt sådan där gulligt fluff med glitter på då.. Vi ses..?!

Att vara sjuk veckan innan julmiddagen, som i år skulle hållas hemma hos oss.. var ingen hit, men jag trodde väl aldrig att jag skulle bli ännu sjukare, bara dagen efter..?! Det vill säga på självaste julafton. *suck*

I ren panik tryckte jag i mig nässpray på morgonen, livrädd för att få öroninflammation eller bihåleinflammation, då det var totalt stopp i hela huvudet..
- Priset av att slappna av, är min teori till det hela, eftersom jag så väl minns känslan av harmoni i hela kroppen, när jag sjönk ner i soffan efter att de sista gästerna hade gått hem.

Nåväl.. idag har trycket släppt en aning, men det är fortfarande långt ifrån tipp topp.. och jag känner mig aningen besviken, då jag sett fram emot julen med nära och kära.. Hade kanske inte varit fullt lika pressande om jag skulle vara ledig.. men jag ska ju till råga på allt jobba alla mellandagar..?! Vilket jag känner, sätter en del press på de tre juldagar som jag tänkt maxa med jul och nyårsafton som även den kommer firas hos oss..

Tack och lov var det julafton hemma hos mina föräldrar i skogen.. så det gjorde inte så mycket att jag inte var super-allert.. även om det hade varit roligare om jag inte hade behövt ligga i soffan och tycka synd om mig själv. (Skulle julen ha varit någon annanstans, hade jag stannat hemma utan att tveka.. för ja, SÅ sjuk var jag igår!)

Ja ja.. Nu är det snart dags för ännu mer jul, med mer mat och med nya gäster. Har varit ute och gått med mamma och Spira i skogen och jag skulle i ärlighetens namn helst vilja gå och lägga mig, men med tanke på snart inkommande gäster, bör jag nog hellre gå och göra mig iordning..

Hoppas livet vill er väl och att ni tar hand om varandra. Om inte förr så nu..

En bild på en utslagen Spira (rastad efter en timmes fritt spring i skogen) får avsluta dagens snoriga inlägg..

- Kärlek & Ärtor!

.

Så var dagen här, då julmiddagen för hela familjen/släkten ska njutas.. Andra gången vi håller tillställningen hemma hos oss, men det känns ändå som premiär, eftersom det är första gången i huset..

Dukningen är planerad varav de julröda dukarna ligger på plats.. Maten är inköpt och en del av den står redan i ugnen.. (Åtta kilo kött behöver sin tid..)

Vi sa att vi skulle göra inköpen tillsammans, men det blev att Tomas handlade maten själv igår.. Sen sa vi att vi skulle göra ett eventuellt kompletterande inköp tillsammans idag, men det blir att jag får göra det själv.

Tomas lagar maten. Jag städar, kompletterar inköp och fixar dukningen..

Ju mer vi är tillsammans..?! *garv*
.. eller inte..?!

Nåväl. I det stora hela blir det säkert en jättetrevlig kväll med nära och kära och maten kommer smaka sååååå bra!

Jag vet att jag är bitter.. magsåret i magen påminner mig dagligen.. men jag vill ändå önska dig en God Jul och ett Gott Nytt År!

Kärlek & Ärtor (vad det nu är värt?!)
*Hjärta*

Tiden mellan inläggen blir längre och längre..?! Inte för att jag inte loggar in, för det gör jag ganska ofta.. men för att jag allt oftare raderar det jag skrivit och lämnar bloggen tom..

Jag är liksom alldeles för känslosam när jag skriver.. Mina ord blir hårda och jag ser de som alldeles för starka för att publicera..?!

Känslorna bakom, får meningarna att vrida till det och får det att låta som om jag lever ett uselt liv..
- Det gör jag inte.. men eftersom jag skriver som jag tänker.. i bilder.. är det svårt att skriva av mig, utan att trampa någon på tårna.. (alltid retar det någon..?!)

Svårt att förklara.. Kanske borde jag göra som jag brukar..?! Och radera även detta..?!

Nej, den här gången låter jag bli.
Tar ett glas rött istället och hoppas på att det kommer att göra susen..?!

Kärlek & Ärtor..
..och en ljuvlig andra advent..?!

Sitter i bilen på väg hemåt, efter att ha varit på "hundträff" i Kungsbacka, tillsammans med familjen.

Det var första gången som vi deltog i den årliga hundträffen, som anordnas av Amigos Mios, organisationen som fick Spira till Sverige.

En trevlig tillställning, men eftersom vi kom senare, kändes det som om vi missat rätt mycket, framför allt många hundar och deras människor.. Så spontant tänker jag att jag nog åker ensam med Spira nästa år..?! Mindre förberedelser så att säga.. *smile*

Nåväl.. Det var i alla fall trevligt att familjen följde med, även om jag fick tvinga dem.. och att vi fick ätit på en trevlig restaurant med god mat i Varberg var också väldigt trevligt..

Barnen har somnat i baksätet, hunden sover sedan länge, jätteduktig i bilen. Tomas kör, fullt koncentrerad på den regniga vägen och alla idioter som inte borde ha körkort.. och jag njuter.. Med Tomas vid min sida och tystheten av tre sovandes barn.. Jag älskar att åka bil, lyssna på musik och se landskapet förändras utanför fönstret.. *smile*

Snart är vi hemma igen och då blir det en runda med hunden och sedan förmodligen soffhäng..?! Vi får väl se..?!

På återseende!
Kärlek & Ärtor!!

[Bild]

Jaha.. så var den sista semesterdagen kommen.. och imorgon är det tillbaka till verkligheten igen.. Jag hade klarat av att ha semester en eller två veckor till, men det ska ändå bli skönt att få komma igång med vardagen igen.. Hoppas bara att jag klarar av att behålla mitt lugn, som jag övat upp under de senaste veckorna. Är något orolig för att tidsramarna som ingår i vardagen ska knäcka mig, men håller modet uppe och försöker att inte tänka på det..
- Den tiden den sorgen, som man brukar säga..?!

Semestern som nu lider mot sitt slut, har varit skön och jag är tacksam över att jag har lyckats hitta mitt lugn. Tidigare år har pressen varit stor över att hinna med allt det där som man så gärna vill göra, framför allt med barnen.. men i år har jag bara precis skitit i det. Jag har tagit en dag i taget, i solsken eller i regn och bara precis försökt att vara närvarande i stunden, även om det "bara" har varit på alla fyra i rabatten.. Erkänner att andras semesterbilder på instagram, mm från soliga stränder eller på drinken i baren har varit som små taggar i sidan, men jag har medvetet valt att se dessa bilder som ren och skär övning på att inte lägga någon vikt på det.. om ni förstår vad jag menar..?! Huvudsaken är att man mår bra, med inre frid, som jag lite flummigt vill kalla det för. Allt annat kan kvitta.

En annan sak som är helt olik mina tidigare år med semester, är att i år har jag firat den som husägare, med fri tillgång till eget pyssel i trädgård.. istället för att hållas instängd i en lägenhet, med ett ständigt behov efter att få komma ut och med en rastlöshet som bara växer..
- Första året i huset, vilket rättfärdigar en oplanerad semester, på något sätt..? Och som sagt, den inre friden känns behaglig!

Det har inte varit överdrivet med soliga dagar, men det har gått bra ändå.. Fördelningen av dricka under de senaste tre veckorna är i runda slängor, två glas vatten, ett tiotal cider, fem glas vin och typ 70 koppar kaffe.. Fördelningen av mat är en tredjedel grillat, inklusive räknat med de gånger vi varit bortbjudna.. en tredjedel hemlagat och en tredjedel pizza eller annan hämtmat.. En skön fördelning, då jag verkligen hatar att laga mat..

Antal timmar utomhus vs inomhus är helt klart mycket mer ute än inne.. och jag skulle gissa på, i tanke på stt jag trotsat regnet mer än en gång, att det skulle kunna vara typ 70% ute och 30% inne..?! (Gillar min statistik, bara på känsla, helt utan underlag..?! *smile* och totalt onödigt! *hahahaha*)

Mina tider, som jag inte har följt utan som har kommit inifrån, är att jag har vaknat och gått upp vid 9-10 tiden, ibland klockan 11 ungefär och gått och lagt mig (eller däckat som bara jag kan helt utan sprit) vid 03-04 tiden.. Livet är som absolut bäst, när man får möjlighet till att bara vara och kunna följa sin egen tid..!! (Något som de flesta av oss nog tycker, trots att det kanske inte är riktigt lika extremt för alla..?!)

Jag har varit nyttig också.. eller vad man nu säger..?!
- Nej, jag har inte hållt mig till sallad.. men jag har gjort mina armhävningar varje dag.. *smile*

Idag skiner solen, likt som igår.. Vår duvfamilj som flyttat in i vårt äppleträd, mot min vilja, retar gallfeber på hunden.. Svalorna susar förbi titt som tätt. Förbipasserande hörs prata utanför staketet. Barnen har vaknat och tjafsar med varandra som vanligt och dagens tredje kopp kaffe är upphällt och väntar på att svalna..

- Dagen ligger inför mina fötter och jag ska njuta av varje sekund som är kvar..

Kärlek & Ärtor!

Nattade mellangrabben igår typ kl 20:30 och däckade strax därefter i hans säng.. Minns att jag vaknade till och tittade på hans klockradio, som då visade 05:30.. men sen vet jag inte vad som hände..?!

Nästa gång jag tittade på klockan visade hon 07:31 och jag fick fullständigt panik. Så pass allvarlig panik att jag inte minns vad som hände mellan klockan då och tjugo minuter senare, när jag kom på mig själv med att sitta i bilen på väg till jobb..??!!

Så fruktansvärt obehagligt!! Och plötsligt så inser jag att jag bara precis har lämnat allting där hemma. Mellangrabben äter egentligen frukost på skolan kl 07:30.. Jag var aldrig ute med hunden.. och det värsta av allt, Tomas blev lämnad, (troligen fortfarande sovandes?) med ALLT?!

Att jag fick dåligt samvete, är bara förnamnet och jag skäms som en rutten hund.. Inte för att det hjälper, eller behöver spela någon roll.. för det var faktiskt Tomas som blev lämnad att ta hand om ALLT..

Jag försökte ringa honom när jag "vaknade upp", men jag förstår att han inte svarade.. Det hade nog inte jag heller gjort faktiskt..! Och jag är helt på det klara med att han kommer vilja göra slut när vi träffas ikväll..

Så ja.. Denna dag är kantad av dåligt samvete, stress på jobb och rädsla inför att komma hem och behöva möta Tomas blick.. blandat med oro över hunden som är ensam hemma och hur morgonen blev där hemma..

Hela min kropp skriker efter att få fly, och trycket inom mig håller mig fångad i en bubbla som känns allt annat än hälsosam.. men jag tar ett steg i taget och hoppas på att överleva..

Svårt att förklara för den som aldrig smakat på den väl omtalade "väggen" men så är läget och jag gör mitt yttersta för att hålla ihop.

Detta kan ses som en bekännelse, eller ett sökande efter medlidande, men min tanke med detta inlägg var helt och hållet bara ett behov av att försöka tömma..

Kärlek & Ärtor till alla där ute, oavsett om ni vill, behöver, förstår, eller inte..