Inlägg publicerade under kategorin Livet efter Separation

Av Jenny-Blue - 30 augusti 2014 21:00


Sitter på en lånad altan, inlindad med en filt runt benen och njuter till ljudet av regnet som slår mot plasttaket.. Emellanåt stannar regndropparna upp och det enda som hörs är porlande vatten från stuprören..

Är fantastiskt mätt och belåten, efter att ha blivit bjuden på goda rester från igår.. men det var nog kaffet med den nygräddade äpplepajen och glassen till, som gjorde det.. *smile*

Det har varit en något seg dag idag, med en del "sova-pauser" under förmiddagen.. Men jag har ändå lyckats göra Burlöv center, med shopping och glass, tillsammans med "Mina Jasmine" och hennes kusin "Finaste Elin"..

Regnet har avtagit helt och musik från en avlägsen fest hörs eka långt bort igenom.. Känner mig otroligt lugn nu.. Härligt!

En liten sak idag, en tanke, en känsla x3, har varit mina tre underbara ungar.. Först en liten danskram med Jasmine inne på "Tiger" på Burlöv C. när hon ville upp i min famn, efter att ha gått själv ett tag.. Sen , mellan maten och kaffet, en skön stund med massage, från Jonathan, som helt spontant villa skämma bort sin mamma.. och som avslutades med en värmande kram.. Och sen, sist men inte minst, kom min älskade Charlie och gav mig en spontan lång-kram.. Det är något speciellt med de där kramarna från Charlie.. Det liksom känns som om vi läser varandras tankar..?! Eller kanske mer.. som om vi försöker berätta våra tankar för varandra..?! Skumt men sant.. men mest, alldeles underbart!!




Av Jenny-Blue - 29 augusti 2014 07:58


Har varit väntat.. sedan cirkus en vecka tillbaka, då de första nysningarna från ungarna hördes.. och idag klockan 04:18 blev det ett faktum..

Jasmine har feber och får stanna hemma med farmor idag.. Grymt mycket på jobb, så vi blev väldigt tacksamma över att farmor kunde ställa upp i några timmar..!!

Och med det förklarar jag höstterminen 2014 öppnad..?! Eller startad, eller ja, vad man nu vill kalla det..?!

Nu är det i alla fall jobb, som gäller för min del.. See you..

Av Jenny-Blue - 28 augusti 2014 06:31


Sitter på balkongen och försöker vakna..
Jag har förvisso redan druckit ur min kaffekopp och har redan hunnit ta ett varv med min massagedyna, men jag känner mig inte speciellt vaken för det..?! Stel i hela kroppen, därav massagedynan.. men det är kylans fel och inte klockans..

Idag är det extrajobb som står på schemat, vilket innebär att Tomas hämtar barnen på skola och dagis.. Det blir nog inte så länge vi håller igång, extra på jobb menar jag.. men extra är ändå extra.. och det känns alltid bra..! Ja ja.. Klockan är fem i halv sju och det är hög tid att väcka barnen.. Hunden ska ut och jag ska göra mig iordning.. Så..?! Jag säger "God torsdag på er" och sätter igång dagen, oavsett om jag känner mig vaken eller inte.. *smile*

Av Jenny-Blue - 25 augusti 2014 06:20


Ännu en måndag, står inför våra fötter..
Helgen blev kortare än vanligt, då jag jobbade i lördags.. men det är väl okej..?!
Innan man vet ordet av så är det fredag igen..?!

Idag är det fotografering, som gäller.. Alla tre barnen ska fotograferas.. och jag hoppas innerligt att det är ett annat företag än förra gången, som har fått uppdraget.. Bilderna blev väl bra.. (De flesta bilder på barnen blir ju det *smile*..) Men jag har inga som helst planer att gå igenom samma jädra skit som förra gången, gällande betalningen.. Så ja.. Hoppas.. Hoppas.. Hoppas..

Morgonen har varit lugn.. än så länge.. Jag har hunnit göra OCH dricka, en kopp kaffe i min ensamhet, ute på balkongen.. då familjen fortfarande sover.. men det ska det snart bli ändring på, då det alldeles strax är dags att väcka dem..

Och med detta, önskar jag er en trevlig måndag !!
Puss & Kram

(Alla mina kaffebilder, kommer från facebook - delade från gruppen "Alla vi som älskar kaffe"..)

- God Morgon!!

Av Jenny-Blue - 23 augusti 2014 21:33


Bara för att återkomma lite snabbt, innan jag går in från balkongen, tänkte jag säga det: Hur viktigt det är att berätta för sina barn hur värdefulla de är.. Ordet "stolt" är något som får barn och ungdomar att växa..

Tidigare idag när jag var på jobb, stod jag och packade med en av mina något yngre arbetskamrater, en jättefin kille, som har haft sin beskärda del av "äventyr", som ännu yngre.. men som idag är en hårt arbetande ung man, med ambitioner..! Som alltid, när man står vid bandet och packar tillsammans, pratar man om en hel del.. och han berättade för mig hur glad han hade blivit, när han hade råkat höra sin mamma prata med sin väninna.. Hon hade berättat för väninnan hur stolt hon var över sin son, som numera kom hem och lade sig, istället för att vara ute med sina kompisar, en fredagkväll.. för att gå upp tidigt lördagmorgon och åka till jobb..

När min arbetskamrat berättade detta för mig, lyste det i ögonen på honom och jag kunde se hur bra detta hade fått honom att känna sig.. Jättekul att se.. både som arbetskamrat, men också som mamma..

---------

Jaja.. Det var bara något som format min dag.. Och jag ville bara dela med mig.. *smile*
Nu hör jag hur soffan kallar.. och jag tror bestämt att ett glas rött vill göra oss sällskap..?!
Ha det gott.. Vi ses!

Av Jenny-Blue - 23 augusti 2014 01:50


De senaste dagarna har varit helt crazy.. Vilket har lett till att jag har haft fullt upp med mina inre demoner..
Som en del redan vet, så blir det sällan några inlägg, när jag har för mycket som snurrar i huvudet.. Även om jag kanske hade behövt det som mest, att skriva av mig just vid dessa tillfällen..?! Men ja.. Sån är ju jag.. En hejare på att strula till det för både mig själv och för andra..?! Besvikelserna haglar och jag är sämst på jorden.. eller INTE?!

Det har varit en berg-och dalbana, utan dess like.. (tycker det blir värre och värre för varje gång nu..?!)
Och jag har verkligen fått kämpa med mig själv.. Det ena inlägget efter det andra, har ploppat upp i mitt huvud, allt eftersom minutrarna har gått och varje rubrik har ekat, maniskt i mitt huvud.. (Ni ska nog vara tacksamma för att de aldrig blivit några verkliga inlägg, då det förmodligen hade blivit lika galet för er som för mig..?! Allt eftersom mina känslor har styrt mig, har det handlat om både gott och ont.. Svek.. Utanförskap.. Äkta kärlek.. Föräldraskap.. Saknad.. Mm, mm.. Först i mörker och sedan i ljus, eller visevärsa..

Bara för att dra några exempel på vad som surrat i mitt huvud kommer här följande punkter.. Osammanhängande.. eller "random" som man säger.. Oavsett så precis som i mitt huvud..?!

? När man separerar är man ett offer.. (?!)
Man är sårad och ledsen och de äkta människorna står vid din sida.. De lyssnar, tröstar, förstår.. eller i alla fall försöker att förstå.. En del känner igen sig, andra tycker man är stark som ens överlever.. Tiden går, livet rullar vidare och man kommer på fötter igen.. och det som en gång var så fasansfullt för många att höra, glöms liksom bort.. Men för mig finns det fortfarande kvar! Det kommer alltid att finnas kvar!! Jag har förlåtit och har kommit vidare, men det som hänt har format mig till den jag är idag.. Jag är fortfarande jag, på gott och på ont, men jag vet med mig själv att jag agerar annorlunda på vissa saker idag, än vad jag gjorde innan jag och Tomas separarede.. Tankarna snurrar runt de människor som borde förstå mig bättre, i dagens läge, för att de vet vad jag har gått igenom. Men eftersom de kanske inte själva varit utsatta (mer än att få höra om det jag har berättat) och har glömt, då det är long gone.. så kan de helt enkelt inte förstå..
Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig! (Det räcker med att jag gör det själv till och från) men jag blir fruktansvärt frustrerad när jag känner att jag inte får tillbaka det som jag hade gjort för dem.. "Att kunna se saker och ting ifrån mitt perspektiv.." alltså någon annans perspektiv.. Jag begär inte underverk, då jag själv inte kan uträtta några (bortsätt från de tre jag redan gjort.. mina barn) Jag vill bara att det ska vara rättvist..! Eller är det att begära för mycket..?!

? Man blir vad man lärt..
En morgon startade med en helt svart bild på Instagram, där en tjej hade skrivit: " Känslan man får, när ens mamma kallar en för bitch.." Jag blev så otroligt berörd!! Och så fruktansvärt ARG!! Jaha, må tänka oss nu att denna lilla flicka skulle vara en bitch?! Var kommer det ifrån?! För det är ju faktiskt så.. om vi ska våga vara ärliga, vilket jag nu råkar våga och vara.. Att våra barn blir som vi lär dem.. Jag vet tillexempel varför mina barn kan tända till på alla fyra.. Jag gör ju det!
- BARN GÖR INTE SOM VI SÄGER. DE GÖR SOM VI GÖR! Och jag ville så gärna skriva en kommentar.. Något i stil med att det faktiskt inte var hennes fel, om nu så skulle vara fallet, att hon var en bitch.. att hon kunde hälsa sin mamma att det i så fall varit lärt från henne.. Men så kan man ju inte skriva!! Det skulle ju vara en direkt nerklankning på flickans mamma.. och så vitt jag vet så kan ju mamman ifråga, ha gjort så gott hon har kunnat..?! Allt har ju minst två sidor..!! Och alla kan vi vara lika go'a..

? Att vara född i fiskens tecken.. En välsignelse.. eller förbannelse.. Det kan var vilket som..?!
Som kreativ "fisk", med ett stort bekräftelsebehov, såväl som en inre glöd.. är det både på gott och på ont som man är en jävel på att anpassa sig..?! Jag kan foga mig inom ramen, men i längden mår jag inte bra av det.. Och ju mer jag fogar mig, desto hårdare blir slagen när jag kommer till den punkt där jag inte kan ta en minut till.. Och är man då som jag, hård på utsidan.. blir det väldigt jobbigt för den lite mjukare, att förstå att jag i själva verket är jätteledsen.. Inte arg, utan bara ledsen.. Det resulterar i att jag som mår dålig över "något osynligt" sårar alla inblandade i form av att de blir synligt mycket mer ledsna än mig.. (Personligen tror jag.. eller nej, jag är ganska så säker faktiskt.. att jag blir ett "energimonster", när jag mår botten. För att lyckas hålla mig själv över ytan, dränker jag alla runt omkring mig..) Jag dränerar dem på deras energi, utan att kunna spara den.. och skapar på så sätt ett kaos i rummet, av obehagliga känslor och jobbiga tankar..

? Att bli sviken och kunna förlåta..
När man innerligt tror att man är älskad för den man är.. och inte för det man inte gör.. För att sedan, efter väldigt många år, bara bli "släppt" utan någon direkt förklaring.. är nog en av de saker här i livet som sårat mig mest. Att efter så många år.. så många minnen och delade upplevelser, helt plötsligt inte betyda ett skit längre.. är hjärtkrossande! Eftersom jag bara har min sida av det hela, kan jag inte riktigt förstå vad som var den utlösande faktorn, men jag är fullt medveten om att jag måste ha sårat och gjort ordentligt illa.. Och även om jag inte tycker att det är riktigt rättvist, då jag fortfarande bara har min sida av det hela.. så kan jag förlåta.. Jag må ha sårat och jag har försökt att be om ursäkt (två gånger..) men även jag har blivit sårad.. Men som sagt.. Jag kan förlåta och tiden kanske kommer att läka såren.. men det kommer aldrig att kunna bli som det varit.. och det gör mig verkligen ont, eftersom jag trodde att vi, under alla dessa år, hade något speciellt tillsammans..

? "Skona inte den hjälplösa.. Rädda den som hjälper den hopplöse..?!"
Eller "Skona inte den hjälplösa, utan hjälp den hopplösa..?" Eller "Hjälp inte den hjälplösa, utan hoppas på den hopplöse..?!" Eller "Hoppas på den hopplöse, då det hjälper den hjälplöse..?!" Eller..? Ja, jag börjar själv bli lite orolig faktiskt, men så här kan jag hålla på att tänka en hel timme.. Malande.. Fram och tillbaka.. Tillbaka och fram igen..?!!

--------------

Men det har inte bara varit "pissiga" saker den här veckan..
Något som jag verkligen ville skriva om, men som jag inte hade krafter kvar till att förverkliga, var dagen då jag mådde som sämst, i mitt lilla huvud.. Jag hade gått från "98 upp".. till absolut noll, från klockan sex på morgonen till klockan nio, fortfarande på morgonen.. Jag brakade ihop totalt under frukosten, strax efter klockan nio.. och Tomas, som gjorde mig sällskap i "rökrutan" blev mitt enda vittne..

Säga vad man vill om Tomas.. men han är och förblir min klippa här i livet!! INGEN kan hantera mig så bra som han kan!! Han fick mig upp på fötter igen och redan tio minuter senare, var jag på "39 upp" igen..

Runt 11:30-tiden skickade jag ett sms till Tomas, med frågan om han var jättehungrig och tvunget ville äta något på lunchen, som vi hade bestämt att vi skulle spendera tillsammans.. eller om det räckte med en kaffe latte, som jag var sjukt sugen på.. "Jag skulle kunna dö för en latte vanilj nu.." som jag uttryckte mig.. Till svar fick jag att jag skulle vara snäll att inte dö.. och "att han faktiskt var lite hungrig, men visst.." Jag tänkte att han kanske kunde fixa käk, medan jag åkte och fixade vars en kaffe.. och att vi sedan kunde mötas någonstans på mitten.. som i en explosiv kombo, under de trettio minuter som lunchen varar.. Som svar på min sms-fråga: "Kanske en kombo..?!" fick jag ett "Kanske det ja.."

Klockan tickade, som den alltid gör.. Det blev dags för lunch.. och jag gick in till Tomas som satt på sitt kontor.. Vi gick ut och satte oss i bilen och körde iväg.. Jag hade inte en susning om vad Tomas hade i kikaren.. Jag fattade ingenting, förrän han parkerade bilen intill en av de stora gräsmattorna ute i Alnarp.. Picknick?! *stort smile*
- Ja.. Med både mat och kaffe!! Min älskade, fantastiska Tomas.. hade redan varit iväg och fixat lunch.. och varit iväg lite till, för att även köpa kaffe.. Och där och då, med bestick i ena handen och en påse med lunch och en annan påse med kaffe i andra handen.. gåendes lite i förväg, över gräsmattan.. "Shiiiiiiiit..." Världens finaste!! Med en överraskning som hette duga! En av de godaste luncherna jag någonsin ätit.. Och så rofyllt och energigivande, att sitta och äta, mitt på en gräsmatta, i fullt solljus, till ljudet av vindens sus i de stora trädkronorna som omringade oss.. Ah det var.. ja.. bara bäst, helt enkelt..!!

------------

Poj oj oj.. Vad klockan tickar fort när man skriver..?!
Ser att klockan redan är 01:34.. piiip.. Omg! Jag ska jobba imorgon!!
Gick upp klockan kvart i fem imorse, men skulle kunna vara uppe en stund
till, då jag inte känner mig det minsta trött.. Men som sagt.. Det vankas
extrajobb imorgon.. så nu får det bli sängen oavsett!!

- Tack för att ni finns, ni som finns.. God Natt & Sov Gott!!

Av Jenny-Blue - 17 augusti 2014 21:51


Jaha.. Kräftskivan igår gick bra.. Kalaset idag likaså.. Och ja, för all del, kalaset i fredags gick också bra.. *smile*

Helgen har varit lagom planerad.. och vi har haft det bra, jag och de två mindre, medan Jonathan och Tomas har varit iväg med fotbollsklubben.. Och av det lilla jag har fått höra, så ska det ha gått bra för dem också..?! (För de två stora, alltså..) Sen vad det innebär, har jag egentligen ingen aning om, eftersom jag väldigt sällan är med.. (Trist men sant..)

Nåväl.. Helgen är slut.. och om en stund är det dags för kudden..?! Jag har inte mått
super-duper-hundra-procent-tipp-topp denna vecka, men hoppas så klart att det blir bättre nästa..
- Med start imorgon..?!

Det är något visst med att känna sig själv.. Att kunna se på sig själv utifrån och inte bara känna att man mår pyton, utan även se vad som händer runt omkring en, under tiden.. Oftast kan man se vad det är som gör att man inte mår topp.. vilket också gör det aningen lättare att göra något åt det.. Observera, att det inte alltid går att göra något åt det dock.. Men det blir ändå lättare att i alla fall försöka vända på det och agera lite annorlunda.. Sen att det kanske inte alltid blir rätt ändå.. det ligger i åskådaren..?!

Jobbigt, är det när folk runtomkring inte ser riktigt samma sak.. Ännu värre, när de inte lyssnar eller ens vill försöka förstå, när man försöker "varna" för deras eget beteende.. Som exempel, när man ser att någon håller på att falla in i en höstdepression, eller nåt.. och de inte själv inser det..?! "Det är ju alltid lättare att se andras brister, än sina egna..?! Och det är alltid lättare att gnälla på andra, än att ta tag i sig själv..?!" Vilket bara egentligen är en bunke ursäkter..!! (I don't like..)

Jaja.. Det var inte sånt trist jag skulle babbla om idag..
Egentligen skulle jag ju bara säga att jag hoppas att ni har haft en skön helg.. trots att vädret vänt från sommar till höst.. Inte så mycket mer att göra, än att gilla läget.. tyvärr.. *suck*

- Nej.. Jag ska inte "sticka under stolen" med att jag inte själv blir väldigt påverkad av de kalla vindarna, som drar in såhär års.. men jag har en fördel.. och det är att jag vet om det..!! Jag vet, jag erkänner.. och jag försöker.. Och det är ju alltid nått..?!

Amen nej! Nu babblar jag igen..?!
Imorgon är en ny dag.. och det ska bli den bästa dagen.. (Stort ? på den, men jo, varför inte..?!)

Puss och kram på er.. (Om ni vill alltså! Inget tvång alls!! *smile*)
Vi ses..

LITE MER OM MIG...

KALENDER

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2023
>>>

   

 

      Privat konto: 

     jenny78blue 

 

    Konst konto:

     jenny78blue_art

 

      MaryKay konto:

     jennyblue_mk

 

 

LETAR DU EFTER NÅGOT SPECIELLT? SÖK HÄR:

SIDOMENYN UPPDATERAD

    16 augusti 2023

 

BLOGGFÄRG UPPDATERAD

    15 augusti 2023 

 

MIN KONST - HEMSIDA

www.jennyblueart.com

 

Följer du länken ovan, hittar du info om bokade utställningar, mig och mina verk, presenttips, mm..     

 

      

     

     

         

            - Välkommen!

 

 

LÄNKAR TILL ANNAT VIKTIGT

     

         

     

        

     

 

     

 

     

 

 

KATEGORiER

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

ARKiV

   

 

 

 

       

 

 

 

       

 

 

 

      

 

 

 

       

 

 

 

      

 

 

 

       


Skapa flashcards