Det har bara gått två dagar, sedan beskedet kom och slog undan fötterna på näst intill en hel stadsdel..?!
En av pedagogerna på Charlies avdelning, på dagis.. drabbades av en plötslig död, under natten eller morgonen till den 4/6. (Läs inlägg från 5/6)

När jag kom in på avdelningen igår, för att lämna Charlie.. hade en del barn redan fått reda på det inträffade via sina föräldrar, som precis som jag blivit informerade dagen innan.. Pga. min stora oro för hur Charlie skulle ta det fruktansvärda beskedet, valde jag att inte själv berätta något för honom, vilket jag berättade för pedagogerna när jag kom på morgonen.. Med en klapp på axeln, fick jag höra att det var helt rätt beslut.. Oron som jag hade haft under större delen av natten innan, lade sig redan när vi kom in på avdelningen.. Svårt att förklara, men stämningen var lite som vanligt, fast som inbäddad i en dimma av sorg.. Och även om man blev dämpad av det tunga i luften, kunde man känna hur kärleken flödade i varje rum.. Och en stark känsla av trygghet spred sig över mig..

När jag stod och pratade med en av pedagogerna, lite om vad som skulle hända under dagen.. med planerad minnesstund med ljus och foto.. och hur de skulle försöka svara på allas frågor.. kom ett av barnen som hade fått reda på det inträffade.. Den lilla treåringen satte sig på en stol, som stod alldeles intill oss och utan att titta på oss tog barnet pedagogens ena hand. Pedagogen tittade på barnet, avbröt sig själv mitt i en mening.. "Bara som en sådan här sak" sa hon och lyfte något på sin hand. Det lilla barnet tittade upp mot oss, med tårar i ögonen, mötte min blick och tittade sedan ner igen. "Det är viktigt att vi finns här för varandra" sa pedagogen..

Ett otroligt arbete, våra pedagoger utför.. Varje dag egentligen.. men extra påtagligt, vid sådana här tillfällen!
På det mildaste sätt, med det största tålamod, klarar de av att hjälpa våra små, i deras sorg.. De svarar på barnen frågor.. Pratar.. Kramar.. Ser till varje individs olika behov, samtidigt som de ska hantera sin egen sorg.. Helt fantastiskt!! Det kan inte uttryckas nog, men en stor eloge till alla dessa fantastiska människor!! En massa kärlek till er!!

Jag skulle iväg med Jonathan för att göra del två av ett "skriv-och läs test" på sjukhuset, så Jonathan var med och lämnade de små på dagis.. Eftersom vi hade tagis sovmorgon, med frukost hemma, var vi inte på dagis förrän klockan nio.. Och efter att ha stått och pratat med pedagogerna, åkte jag och Jonathan direkt till sjukhuset, då vi skulle vara där klockan tio.

Väl på sjukhuset satt jag och tittade på Jonathan under tiden som han genomgick de olika delarna av testet. Jag tittade på kvinna som satt mittemot honom.. och jag tänkte på vad det var hon egentligen gjorde för Jonathan.. Även om det hade varit någon annan som utfört testet, då det finns många som jobbar inom vården och även om hon har betalt för tiden med min son.. så kunde jag inte låta bli att känna en otrolig känsla av tacksamhet, inför just denna kvinna.. För hur man än vrider och vänder på det så kommer det hon gör tillsammans med Jonathan, kunna hjälpa Jonathan i framtiden.. Och hennes fina sätt mot honom värderas högt.. (Det är ju faktiskt inte alla som vet hur man hanterar ett barn i praktiken, bara för att man har utbildning på papper..)

Testet blev klart och jag och Jonathan åkte till frisören för att få honom klippt, något jag hade lovat honom sedan två veckor tillbaka.. Egentligen hade vi beställt tid på en salong inte så långt ifrån sjukhuset, men den frisören ringde och avbokade, då hon som skulle klippa Jonathan tyvärr hade blivit sjuk.. Impulsivt åkte vi till Jägersro Center istället för att se om de fanns någon ledig drop in tid.. Hade fått höra av min ena arbetskamrat, att det hade öppnat en ny salong som skulle ha någon form av öppningserbjudande, med klippning för 300 kronor.. så vi provade att åka dit. Det visade sig bli vår tur i oturen, då det lönade sig, kan jag säga.. Tydligen var det barnens dag, eller i alla fall firande av barnens dag.. och därför kostade en barnklippning bara 200 kronor.. Under tiden som Jonathan satt där i stolen och blev ompysslad, kom återigen känslan av tacksamhet över mig, då tjejen som tog hand om Jonathan verkade väldigt rar. Ännu en vacker själ, som förgyller livet för någon annan dagligen.. men just då för min äldsta son.. Så än om det bara handlar om ett möte som vara i tjugo minuter.. så är det något gott att minnas..

Dagen gick.. Tankarna var nästan hela tiden på Charlie och dagis..
Men jag och Jonathan fick gjort vad vi skulle.. Sjukhuset, frisören och inhandlat mat inför kvällen..

När vi kom till dagis, för att hämta de små, berättade pedagogerna att dagen hade gått bra.. De hade haft en minnesstund, med foto på den avlidna, älskade pedagogen. De hade tänt ljus och pratat om henne och om döden.. Efter samlingen, hade barnen fått rita vars en teckning.. Fick berättat för mig att Charlie inte ville rita någon teckning, till en början.. Han hade bara velat prata om "Helo" (ett X-Box spel som Charlie inte får spela) .. Charlie hade sagt att man skulle vara minst 16 år för att spela det spelet eftersom man ska döda en massa människor.. Men så hade han tagit pennan ur handen från pedagogen som satt och lyssnade på Charlies berättelse och ritat två stycken hjärtan.. Jag fick se den färdiga teckningen, tillsammans med alla de andra barnens teckningar.. och det var en massa hjärtan, regnbågar och glada "gubbar" i färgglada färger.. Underbart att se!

Charlie sa inte så mycket om det.. Han berättade att hon var död och att de hade ritat teckningar, men mycket mer än så var det inte.. När vi kom hem till Tomas, senare på kvällen, räddade han två stycken maskar från en fågel, som "tänkte döda och äta upp dem".. som Charlie uttryckte sig.. och jag förmodar att det är så det kommer att visa sig i vår lilla Charlie..?! Han kommer nog inte vilja prata om det rakt på, direkt ut.. så det gäller att vara observant på småsaker som händer runt omkring, så som hur viktigt det är för honom att rädda maskarna från att dö..

Jag är inte längre orolig för Charlie.. bara ledsen.. (för alla sörjande, inte minst för hennes familj..) Och även om jag är medveten om att det kommer att ta tid och att det kanske till och med kommer en senare reaktion.. så vet jag att Charlie kommer att klara detta..

- Kärlek till er alla..!

Dagen började något tidigare än vanligt.. klockan 05:34, då jag vaknade hemma hos mig, i soffan.. Härligt att vinna lite tid.. men KATASTROF när man upptäcker att kaffet är slut..?!! Så mycket tid.. och så lite kaffe.. (läs INGET!!) Men hej.. Jag överlevde det med..

Morgonen hemma, gick bra.. Lämningen av Jasmine, gick bra..

Och lämningen av Charlie, på hans avdelning, gick extremt bra..!!

Doften av nybryggt kaffe, mötte mig i dörren när jag kom in.. och jag beklagade mig något över min kaffelösa morgon.. Två sekunder senare höll jag en kopp i handen, med rykande, färskt kaffe.. TACKAR för detta!! Det gjorde min dag!!

Dagen på jobb har varit helt okej.. inget att anmärka på..

En av mina arbetskamrater fyllde år idag.. Grattis Henrik!!

Men bortsett från det, så har det, i stort sätt, varit som vanligt..?!

Regnet öste ner när det var dags för mig att lämna jobb.. Egentligen trist.. men det luktar ju så gott på sommaren, när det regnar.. Och dessutom så behövde min bil verkligen en dusch, vilket den också fick på vägen till dagis.. Så ja.. Nej..?! Det var väl ok det med..?!

Väl hemma från dagis, med mina två minsta.. var det som det brukar.. Trötta små barn, som vill ha en massa.. glass, film, mm.. som de inte får.. Som gör att de börjar gråta, eller bråka, eller trotsa.. (listan kan göras längre, men jag besparar er detta.. *suck*)

Jonathan kom hem.. Jättevåt efter att ha cyklat hem i regnet, från sin pappa.. Maten blev klar.. Vi åt.. Barnen fick glass, som de tjatat om sedan i morse.. (?!) Lite Tv-tid.. Tandborstning.. Och slutligen sängen för mina tre.. Själv sprang jag runt som en galning och letade efter fjärrkontrollen till Tv:n, i säkert tio minuter, innan jag gav upp och satte på radion istället..

(Lustigt nog hade jag läst ett inlägg på facebook, tidigare under dagen, som handlade om just samma dilemma - Försvunnen fjärrkontroll.. Typiskt att det skulle hända mig också, samma dag..?! Skyller på min karma, då inlägget på facebook fick mig att skratta gott..?! Jag har ju varit med om det förr och vet precis hur galet frustrerande det är..) 

Hur som helst.. tio minuter senare, kom Jonathan och sa att han hade hittat fjärrkontrollen.. Och det var ju bra, men jag lät ändå radion stå på..

Här: ett foto på Jasmine, strax innan tandborstningen..

Jag hittade henne i badrummet där hon stod och drack

vatten från kranen, genom ett sugrör, som hon hade,

på eget bevåg, varit och hämtat ute i köket..?!

*Ha ha ha* Påhittiga ÄnglaTroll!!

Ja.. och nu sitter jag här.. på min balkong och bloggar..?!

Grannen ovanför, var precis ute och vattnade blommorna på sin balkong.. hur det nu skulle vara behövligt efter allt det regnet som vi fått idag..?! Men okej.. Hon har någon konstig förkärlek till vatten, verkar det som..?! Rinner det inte från hennes blomsterlåda på balkongen, så rinner det genom väggarna ner till mig..?! Familjen som bodde här innan mig hade haft en vattenskade uppifrån i badrummet.. Och för lite drygt ett år sedan, upptäckte jag att jag hade fullt med vatten i mina dricksglas, i köksskåpet ovanför diskbänken..?! Med andra ord.. Jag är ganska så säker på att hon har både tvättmaskin.. och diskmaskin numera..?! *ha ha ha*

Imorgon är det onsdag.. och det står Student på "att-göra-listan".. Men dessförinnan är det morgontjat.. och jobb, som vanligt, som gäller.. Ja ja, det blir nog bra med det..?! Nu ska jag göra mig redo för min stora, mjuka, härligt sköna, kuddrika säng.. som jag missade helt igår, när jag somnade på min stora, mjuka, härligt sköna, kuddrika soffa.. *smile*

Ta hand om varandra, var rädda om er själv. Må väl!

- Natti natti..!!

Ett foto, taget i söndags, på mina tre ÄnglaTroll..

Jaha.. Så var batterierna laddade igen..?!
Tomas åkte och köpte bullar och frukosten.. (11:55..?!) blev precis så god, som man kan förvänta sig en söndag.. Färska bullar, med frasig yta och alldeles mjuka inuti.. Lite pålägg.. Lite krispiga grönsaker.. (Idag i form av gurka..) Och kaffe!! Mycket mer än så behöver det inte vara, för att det ska bli lyckat runt köksbordet.. Speciellt inte om man sitter tillsammans med sin älskade familj och äter..

Blev bortskämd med sovmorgon, även idag.. Gick inte upp förrän klockan tio, cirkus.. När jag kom upp, utvilad och ruffsig i håret, satt Tomas på balkongen. Jonathan var ute på gården.. och Charlie var (och är) fortfarande hos sin övernattningskompis.. Och Jasmine..?! Ja hon låg fortfarande och sov.. *hihihi* Mammas flicka.. *smile* (Tyck vad ni vill, om detta.. Alltid retar det någon..?! *smile*)

Just nu i skrivande stund, sitter jag på balkongen.. var annars..?! Tomas och Jasmine ligger i vars en soffa i vardagsrummet.. Jonathan är återigen ute på gården.. Och Charlie, ja.. han är ju som sagt fortfarande hos kompisen, men ska hämtas om en stund..

Så vad har då denna söndag, med denna härliga start, att erbjuda..?!
- Ingen aning faktiskt.. Tar den som den kommer.. Kanske hittar vi på något, kanske inte..?!
Oavsett, så är jag ganska så säker på att den blir nice, vilket fall som helst..

Må väl.. och njut av livet! Varje dag är en gåva..
- Speciellt om den börjar med sovmorgon, söndagsfrukost och kaffe..! *smile*

Är ute på Almåsa och hälsar på Tomas faster, i hennes stuga.. Charlie var med oss från början, men skulle hem till en kompis, för att sova över.. Och efter att Tomas pappa och syster, med dotter har åkt hem, är det bara jag, Tomas, Jonathan, Jasmine och "Faster" som är kvar.. Ja.. och så hunden såklart.. *smile*

- Ligger just nu.. rak lång i en av solstolarna.. och myser i solen!! Jonathan och Jasmine fick precis glass nummer två (tredje för Jasmine..?!) och Tomas och "Faster" sitter och pratar.. Bella "The dog" har gått och lagt sig i skuggan, intill huset..

Det är snart dags för oss att dra tillbaka till stan, men innan dess ska jag blunda en liten stund till i solen..!!

-Må gott vänner!
Puss & Kram

Bella sitter och väntar tålmodigt..

.. på att också få smaka lite glass..

.. Och njutningen är total.. till sista slicken!!

Jaha.. Så sitter jag här igen.. På min balkong.. och njuter i solen..

Timmarna på jobb, kändes väldigt långa.. men när det väl var dags att

gå hem, kändes det som om dagen ändå hade gått rätt fort..?!

Tog ett varv inom Burlöv C. och köpte mig, som vanligt en Latte Vanilj.. innan jag

körde bort till Toftanäs, för att köpa mig en vattenslangng, så att jag ska kunna

tvätta bilen.. Vi har tvättplatser i garaget, med tillgång till vatten, men slang får man

ha själv.. Och eftersom jag har svårt att se mig själv med att stå och ösa bilen med

hjälp av en liten plasthink, som rymmer typ.. fem liter, tog jag äntligen tag i

mig själv och fick inhandlat det som jag så länge tänkt att införskaffa..

- Lite trist dock att båda platserna var upptagna när jag kom hem.. men sen å

andra sidan..?! Jag sitter ju i solen nu, vilket jag inte hade gjort om där hade varit ledigt..

Barnen är hos Tomas.. eller ja, de två minsta..

Jonathan är och bowlar med sin farfar idag.

Pratade med Tomas tidigare och bestämde att jag skulle

komma hem till honom klockan 18, så vi kunde äta tillsammans..

Det blir bra! Jag hinner alltså sitta här en stund till.. i solen.. och göra ingenting..

Eller förresten..?! Jag borde kanske gjort något åt mina håriga ben..?!

Sitter med båda upp över bordet..

 .. som en liten groda på spa.. och ser några enstaka hår

fladdra i vinden.. Det är skönt med sol, men den avslöjar en del..

Om det inte är damm på Tv-bänken, så är det hår på benen..?! *suck*

- Jag tittar på klockan.. Ja, jag hinner.. *smile*
Vi ses kanske igen.. senare..?!
Puss & Kram så länge!

Har inte så mycket att skriva om.. men kan nämna att jag fått sova i tolv timmar, vilket var precis så skönt som det låter.. Och att jag och familjen har varit hemma hos finast svärmor idag och fått gott i magen.. Mycket mer än så har jag faktiskt inte gjort idag.. Imorgon ska jag göra desto mer, då det blir jobb för hela slanten..

Men ja.. nu var det ju inte tänkt att jag skulle skriva en massa.. Skulle ju lägga upp lite nya bilder i sidomenyn.. och ska jag hinna det, så får jag nog göra det direkt..

Hoppas att ni får en skön Kristi himmelfärdshelg!

- Natti Natti..!!

.. men det är inte alla som besitter förmågan.. och det blir som det blir..?! Ledsamt för den som ser och förstår.. kan och försöker.. Men det är väl som man säger.. "Det man inte vet, mår man inte dåligt av".. och då kan det ju kvitta, för den som inte kan.. eller vill..?!

Vi är alla olika.. och det är ju bra, tycker jag.. Men kanske är det lättare för mig att gilla en person trots deras fel och brister, då jag har förmågan att se helheten i en person. Ibland blir jag ledsen för att inte fler är som jag, då de skulle förstå mig bättre..?! Men eftersom jag är som jag är.. och vet detta om mig själv.. och andra.. får jag helt enkelt ge det jag har, till de som verkligen försöker, vill och kan, istället för att gå och vara ledsen för de som inte vill ha mitt udda jag (med allt vad det innebär) i sitt liv..

Allt har två sidor.. Jag kan se båda..

Tandläkarbesöket, med mina två pojkar, i morse.. blev en sådan där "underbar-mamma-upplevelse", då jag fick se en glimt av det där som alla andra pratar om.. Hur fina mina barn verkligen är..

- Missförstå mig rätt.. Jag VET att mina barn är fantastiska.. det är ju jag och deras pappa som uppfostrat/uppfostrar dem.. men som deras mamma ser jag mer av just uppfostringsbiten.. (tjat och gnat och trots..) än själva resultatet av det.. i alla fall än så länge..?!

Hur som helst. Vi sitter där i väntrummet. Jonathan sitter och spelar på sin telefon och Charlie står sidan om och tittar på. Jag sitter mittemot. Så kommer det in en mormor/farmor med sitt lilla barnbarn. De sätter sig på stolarna bredvid Jonathan, varav det lilla barnbarnet på ca fem år, sätter sig på stolen intill Jonathan. Efter en stund kommer det in en lite äldre man med två pojkar, som Jonathan och Charlie, kanske något yngre..?! De ställer sig till en början, alla tre, precis innanför dörren då det är fullt i väntrummet, men efter en stund blir de två pojkarna intresserade av Jonathans mobilspel och drar sig sakta mot honom. Tillslut står de båda två bakom, på vars en sida, kikandes över Jonathans axlar. Och pojken, som kom med sin mormor/farmor, som satt på stolen sidan om.. faller också för frestelsen och lutar sig även han, mot Jonathan för att kunna se vad som händer på den lilla skärmen..

Det är näst intill knäpptyst i väntrummet, trots att det är fullt av väntande patienter. Det är bara Jonathan och Charlies röster som hörs, då de kommenterar det som händer i spelet. (Ganska imponerande, att det var så tyst och stilla, med tanke på att det faktiskt fanns fem stycken barn i rummet.. Pojkar dessutom..?!)

Dörren in till mottagningen öppnas och en sköterska ropar upp ett namn. Då reser sig en aningen, ganska så stor kille.. sig upp. Han verkade stressad.. med all rätt, då allt verkade vara ca 20 minuter efter planeringen.. För att kunna ta sig in till mottagningen, måste den stora, stressade mannen passera mellan mig och Jonathan, vilket han också gör.. men snubbla till och råkar trampar Jonathan på tårna. Jag ser bara att han snubblar till, så när Jonathan börjar skratta, efter det att mannen gått in tillsammans med sköterskan, blir jag lite så..?! "Man skrattar inte åt människor.." (och helst inte när det finns minst tio stycken vittnen sittandes runt omkring..) Men så sa Jonathan plötsligt:
- Han trampade mig på tårna mamma.. Aj. Alltså.. han trampade på mina tår..?!

*Klart som tusan att det måste ha gjort ont..?! Mannen i fråga var ju faktiskt ganska så jättestor..*

I samma stund som Jonathan sagt detta.. och jag fattade att det alltså inte var på grund av mannens utseende, eller hans snubblande, som fick Jonathan att skratta.. började Charlie skratta hysteriskt..?!! (Och här kommer beviset på att jag och Tomas lyckats med vår uppfostran..) Charlie nästan gråter, så mycket han skrattar.. och så säger han, högt och tydligt:
- Trampade han dig på tårna UTAN ATT SÄGA NÅGOT..?!

Detta fick alla vuxna, i rummet, att le.. *Man säger ju faktiskt förlåt, om man råkar göra någon illa.. så vår lilla, förståndiga femåring hade ju helt rätt!* Och så underbart att se hans reaktion, (-skrattretande) att denna person inte visste det..

- - - - - -

Jag blev så oerhört stolt! Vilket båda pojkarna fick höra, när vi stod i hissen, på väg ner, efter det att undersökningarna var klara och vi var på väg mot dagis och skola igen.. Jag fullständigt öste beröm över dem båda, på vägen tillbaka över parkeringen.. och stunden tillsammans i bilen, genom stan.. med bra musik på radion, solglimtar i ansiktet, sång och sittandes dansrörelser, blev det den perfekta avslutningen på en trevlig, något udda, morgon tillsammans..

Mina fina pojkar!!!