Idag har det varit kalas för min pappa.. som fyllde 70 bast igår.. (den 16/5)
Min mamma hade verkligen gjort sig till.. och lagat god plockemat, som hon lagt upp fint på stora serveringsfat.. och två varianter av hembakade bröd, ett med oliver och ett med fetaost. I trädgården hade hon dukat upp, med stolar och bord, fina dukar, servetter och bestick.. Så härligt mysigt, att senare sitta där, på den lilla gräsplätten, med skogens alla träd, tätt inpå.. Som ett öppet rum, mitt i naturen.. med alla dess färger, dofter och ljud..

Men först var det champagne när vi kom.. med tugg, precis som förr, när man kom hem till min mormor på middag.. (när hon fortfarande levde..) Solen strålade och man kunde inte begära mer, än den totala njutning, som blev i värmen.. Fantastiskt väder, i ett fantastiskt sällskap.. Ett sällskap som jag inte träffat på väldigt många år.. Kom, till exempel, fram till att det var när Charlie fortfarande var bebis, som jag träffade en av min pappas systrar senast.. En annan av systrarna har jag inte träffat sedan Jonathan var liten.. runt tre tror jag att han var..? Och det var för snart åtta år sedan??!!

- Galet vad tiden rusar iväg..!!
Men oavsett.. idag fick jag träffa dem allihop.. Pappas tre systrar och hans bror. Alla med respektive.. Min moster och hennes man.. som jag inte träffat sedan.. (?) Hon lite mindre än ett år, honom lite mer än ett år.. Och min morbror, som bor med sin familj, strax utanför Stockholm.. som jag inte träffat på snart två år..?!

Den hembakade kakan, som mamma hade gjort och dekorerat med jättesöta, små blommor av choklad, serverades med rykande kaffe "inne i salongen".. *hahaha* Eller ja, inomhus.. *smile* Hur mysigt som helst att vi alla satt utspridda i huset, några här och några där, med ungarna springandes runt omkring oss.. Jag vet att mamma älskar detta.. och jag tror faktiskt att min pappa, som annars kan få lite panik på mycket spring, tjo och stim.. också mådde väldigt bra idag.

- - - - - -

Imorgon, eller rättare sagt.. snart.. (?!) om man tittar på klockan.. ska jag och en del av "Bingogänget" åka till Ullared, för att storshoppa inför kommande bingosäsong på Almåsa. Jag blir hämtad av min kära barndomsvän och "bingopartner" strax efter klockan 06.. så det känns som om jag borde gå och lägga mig nu..?!

-Som sagt.. Tiden rusar..
Så, jag tackar för idag.. Allt det goda och fina.. och trevliga.. Och säger god natt!
- God Natt! Sov gott och dröm sött.. Natti natti!!

Hela den här dagen har varit skum..?!

Ont i huvudet, redan från det att jag vaknade.. så jag håller på att kräkas..

Och känslig så in i Norden.. nästan lite jumpy, till och med..?!

Det började redan i morse, när jag satt i bilen på väg till jobbet..

Jag har ju lånat och kört min pappas bil, sedan jag blev tvungen att göra mig av med min egen, för en tid sedan.. men det var först i morse, som tanken slog mig "Tänk så förargeligt det hade varit om jag hade kört och krockat den.. nu.. såhär bara några dagar innan jag ska lämna tillbaka den.. (Sker på lördag) "Snabbt följt av nästa tanke.. "Ja, skulle det hända så skulle det väl vara just nu..?!" 

Jag stannade i korsningen, som alla andra morgnar.. Jag svängde.. körde igenom rondellen.. och ut på motorvägen.. som alla andra morgnar.. Det var fullt med bilar överallt.. kom nästan upp i 90 km/h där jag hamnade i kö.. från påfarten.. I den andra körbanan, svischade den ena bilen, efter den andra, fram i 100-110 km/h.. och det var stört omöjligt att komma in imellan.. Fyra, fem.. kanske sex bilar längre fram, kunde jag skymta ett släp, mellan alla bilar.. Vet inte varför jag såg just det..?! Inte heller varför jag lade någon betydelse på att jag sett just ett släp..?! Vi snackar trafik i drivor..! Jag såg släpet igen.. och igen.. och plötsligt uppfattar jag att bilen, en ganska så stor personbil, som drar släpet, slirar från den ena körbanan till den andra.. och tillbaka igen..

Det gick så fort allting.. och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara det.. men varje sekund.. kändes som om i slowmotion.. och ändå var allting över i ett ögonblick.. Och trafiken som fullständigt forsat fram, stod helt stilla.. Och stoppet liksom välde bakåt.. som i en lavin nerför ett stup..

- Nej.. Jag krockade aldrig med min pappas bil.. men oj, vilken gigantisk smäll det hade kunnat bli..?! Minuten senare, var jag på spåret igen.. 30.. 60.. 70.. 90.. 100 km/h.. mot jobb.. Det var först när jag hade kommit en bit, som jag kunde känna hur jag började skaka i kroppen.. och jag fick lämna mina 100, för att lägga mig i 85.. för att hämta andan.. "Shit, vad hände..?!"

- Jag tror.. att personbilen med släpet, tröttnade på att ligga i den så kallade "långsamma filen" och att den gasade på lite, för att komma ut, in imellan de lite snabbare bilarna.. i den andra filen.. (eller ja, körbanan.. ni fattar..) och att släpet, pga. detta, slirade till och börjde vobbla, vilket fick personbilen att tappa kontrollen..?! Jag bara gissar alltså, för jag vet inte.. Och jag kommer förmodligen aldrig att få veta det heller..?! Jag vet bara, att vi var många som "kom undan" idag..?!

Detta har på något sätt format resten av min dag..?!

Det har varit många: "Tänk om..?" Och en del: "Varför?" Men mest tankar om nära och kära.. Relationer till människor.. Värdet i andra.. Andras värde i mig..?! Djupt..?! Ja, ganska så faktiskt.. men så små vi är här på jorden.. i livet..?! Är det dags, så är det dags.. Vi har ingenting att säga till om..?! Det kan "smälla" när som helst..

Ta bara den förödande tragedin, som inträffade i lördags, på Rosengård.. Lägenhetsbranden, som krävde livet på en liten femårig flicka.. En händelse som berörde.. och som fortfarande kan få mig till tårar.. då jag och barnen, kunde se hur lågorna slog upp mot himlen, från min balkong.. Och efter att ha tjaffsat med min femåring - Charlie, en hel dag, fick jag reda på att en annan mamma, i samma stund, hade förlorat sin..?! Fruktansvärt!!

Det händer hela tiden.. Människor lider.. svälter.. blir misshandlade.. dör..

Orättvisor.. Naturkatastofer. Krig. Familjetragedier. Trafikolyckor. Sjukdomar. Brott.. ?! Det finns överallt.. och som sagt.. Det händer hela tiden.. Jag personligen, klarar inte av att hantera alla dessa förödelser dagligen, därav att jag läser tidningen eller ser på nyheterna på tv väldigt sällan.. Jag är alldeles för känslosam för att inte bry mig.. och mår därför bäst, av att inte veta.. Men ibland kan man inte skärma bort verkligheten.. som i morse.. och då blir det väldigt djupt..?!

Nu ikväll, när jag skulle gå ut sista rundan med hunden, kom jag än en gång att tänka på min fina familj, som denna veckan är "på andra sidan korsningen".. hemma hos Tomas, då det är hans vecka med barnen.. Mina tre underbara barn.. och Tomas.. Och jag vet inte varför, men jag fick en konstig känsla.. Inte för att jag blev orolig för barnen.. men lite konstigt, tycker jag nog att det är.. att Tomas inte har ringt under hela kvällen..?! Samtidigt så vet jag.. att jag mycket väl kan spela mig själv ett spratt.. genom att låta mina tankar få flyga fritt.. Men faktum är att dagen faktiskt började med en magkänsla.. och den visade sig, ju att faktiskt vara rätt..

- Jaja, det svaret kommer med tiden.. om det varit något eller inte.. så har det alltid varit, i alla fall för mig.. Sen om det kallas magkänsla, eller änglavakt.. eller något annat.. konstigt.. (?!) kan jag inte svara på.. Men jag VET att jag ska lyssna till det jag "känner/hör/upplever".. för som sagt.. än så länge, hade det aldrig varit fel..

- Var rädda om Er.. och ta hand om varandra!

Kom ihåg att vi bara lever en liten stund här på jorden..

.. så varför inte göra det till den bästa stunden..?! Puss & Kram

Efter en, minst sagt, irriterande och stressig dag på jobbet.. Är det "så jädra gött".. att bara ställa sig rätt upp och ner i regnet.. och bara stå här..!! Regnet smattrar mot plåttaket på byggnaden intill.. och ljudet tillsammans med dropparna mot mitt ansikte, lugnar både kropp och själ..

Hade jag skrivit på papper, hade ni sett hur regnet hade fått orden, i bläck, att flyta ut.. men istället är det telefonen som får smaka på det miljöförorenade regndropparna..?!

- Men helt ärligt.. Det skiter jag i, just nu.. för det här, var precis vad jag behövde..!!

Just nu sitter jag på min balkong.. och väntar på att Jonathan ska komma hem från skolan, så att jag och Jasmine kan åka och hämta Charlie på dagis.. Jag och Jasmine har haft en sista vab-dag.. för den här gången, då hon verkar vara på fötter igen. Hon vaknade som sig själv i morse.. glad som en lärka, så imorgon blir det dagis och jobb som vanligt igen!!

Anledning till att Charlie inte fick stanna hemma med oss idag, var att de skulle ha "idrottsdag" tillsammans med förskolekassen, på dagis idag.. Stort ståhej, med massa roligt och gott, så det fick han ju inte missa..?! Men eftersom jag skulle vab:a idag också, blev det en mjukstart med frukost hemma vid köksbordet istället för på dagis..

Eftersom Jasmine mår bättre, gjorde vi en liten tripp tilsammans, till Burlöv C. där vi tog en "Klassiker" (frukost) på Espresso House.. Jättemysigt att stta där tillsammans och titta på människor som passerade, undertiden som vi åt och pratade.. Jasmine hade "babyradarn" igång och hittade bebisar överallt..?! *hihihi* Älskade unge!!

Efter fikan på Espresso House, gick vi en vända inom H&Mför att se om vi kunde hitta några skor till mitt lilla troll.. men de ända skorna hon kunde tänka sig, fanns inte i rätt storlek.. *suck* Så klart..?! Jag hittade ett pr jättesöta "basketdojjor", men de passade inte damen alls! *hahaha* Hon ryckte dem ur händerna på mig och nästan kastade tillbaka dem där de hade hängt..?! INTE DOM! sa hon bestämt och gick vidare.. *Hon kommer ju inte bli "svår" att ha att göra med som tonåring..?!*

- Nej var tar han vägen.. Jonathan..?! Nu är klockan över tre och han borde vara hemma nu?! Han sa att han skulle ringa när han lämnade skolan..?! Hoppas att han bara glömt.. och är på väg! Pratade precis med personalen på dagis, så de vet att jag blir lite sen, men ändå.. Kom nu!! Åh, ja.. Han har inga nycklar med sig.. därför måste jag vänta..

Ja ja.. Han kommer väl snart..?!

Det där badet jag hade lovat ungarna..?!
-Ah ja.. det gick inte riktigt som planerat.. kan vi säga.. Vanligtvis brukar alltid Charlie få bada en stund, innan Jasmine får hoppa i.. Men idag tyckte jag att Jasmine skulle få lite "extra" och gjorde därför iordning ett bad till henne först..
- HELT FEL!! Kan jag säga!!

Alltså ungen vrålade som om..?! Ah ja, jag vet inte..?! GALET var det i alla fall..!! MEN jag fick duschat av henne och jag lyckades kamma igenom hennes hår utan några fler tårar.. och det är ju alltid något..?! *smile*

Charlies bad, gick betydligt mycket smidigare.. och vattnet fick stanna kvar i badkaret den här gången..!!

Det var inte tänkt att jag skulle blogga riktigt än, då min tv-tid snart börjar.. men denna erfarenhet var jag bara tvungen att dela med mig av..?!

Jonathan har kommit hem och de två små har kommit i säng.. Och som sagt, min tv-tid börjar snart..

Här kommer en bild på "Mina Jasmine" innan jag avslutar, på när hon helt utmattad, har somnat i soffan, efter dramatiken i badkaret..

Ännu en dag hemma..?!
Fick lämna jobb igår, strax innan lunch, för att åka till dagis och hämta "Mina Jasmine" som hade hög feber.. Det har alltså egentligen bara gått typ 28 timmar, sedan jag lämnade jobb, men shit.. det känns som en hel evighet?!

Jag älskar mina barn!! Men jag är nog världens sämsta "hemmafru/hemmamamma"..?!! Jag bokstavligen klättrar på väggarna redan.. Och det värsta är, att jag måste stanna hemma imorgon med, då Jasmine's febertoppar fortfarande kommer och går..

Gjorde minimaränger tillsammans med Charlie, när Jasmine låg och sov, tidigare idag.. Något kladdigt.. men lyckat! Jonathan har träning, idag också.. för tredje dagen i rad.. och blir snart hämtad av sin pappa. Och under tiden som Jonathan är iväg, har jag lovat de två små, att de ska få bada/dränka mitt badrum..

Ja ja.. Det blir nog bra..?! Ett tidsfördriv om inget annat..?!

Min tv-kväll ikväll, onsdag.. men om jag hinner och orkar, tittar jag in igen och skriver några rader..

- Tjingeling så länge!!

Jag är redo.. Allting är framplockat och står uppställt runt den, än så länge, omålade duken.. Färger, penslar.. Ett glas med vatten i, till att skölja ur penslarna.. Hushållspapper, att torka med, en kökssvamp att måla bakgrunden med.. Och så klart skissen på idéen, som jag fick för några dagar sedan.. Allt är där.. På bordet.. Och jag är redo..

Jag häller ut färg, direkt ur burkarna, på duken.. Två nyanser av blått och stänk av vitt.. Jag kladdar lite, då den ena blåa färgen rinner över mitt ena pekfinger, men det gör inget..

- Jag är här.. Och jag är redo..

Tar svampen i handen och låter den stryka över duken.. Med mjuka drag låter jag färgerna blandas.. och duken förvandlas, från omålad blek, till en början på något nytt.. Känslan är med mig och jag njuter av varje centimeter av färg.. och snart är bakgrunden färdig. Jag lägger ned duken, som jag just balanserat på vänster hand, på bordet igen.. Kanterna har också fått färg.. Inte ett spår kvar av den omålade duken.. Jag ler.. Går in och tvättar bort färgen från fingret, medan jag väntar på att färgen ska torka.. Jag väntar..

Sätter mig ner vid bordet igen och tittar på skissen.. Blir slagen av en viss oro.. "Hur ska jag nu göra för att inte göra fel..?!" Men lika snabbt som oron kommer, försvinner den, då jag vet att det inte kan bli fel.. Det är ju jag som bestämmer, vad som är rätt och vad som är fel.. Och varför skulle jag göra fel, när jag väljer att göra rätt..?!

Det är ju det som är det sköna med konst.. Allt handlar om åskådarnas åsikter.. och de är aldrig de samma.. Oavsett vad konstnären känner, eller tycker.. Det är omöjligt att behaga alla. Man bara göra det som känns rätt.. Och ibland, bara ibland.. kan det som format tavlan, känslan bakom, ses av åskådaren och älskas precis lika mycket som den görs av konstnären själv..

Min väntan är över.. Färgen har torkat.. Två nyanser av blått, blandat med några stänk av vitt.. Jag fattar penseln i min hand. Känns bra. Helt rätt val av pensel. Doppar den i vitt och börjar måla..

- - - - - - - - - - - -

Ja.. Och där är jag nu..
Jag har ingen aning om hur det kommer att sluta.. men vägen mot mitt okända mål känns underbar.. Skissen är min karta, inte min destination.. En trygghet bakom spänningen.. äventyret som väntar mig.. och jag är här.. Jag är redo..

Jag vaknade alldeles försent imorse, men jag är ju rätt van.. så det gick bra ändå.. Kom i tid till jobb, trots trötta barn, bråk om kläder och skor och långa bilköer.. Så jag förmodar att det var en seger trots allt..?!

Och såhär efter dagens första kopp kaffe, som verkligen satt sär den skulle, känner jag mig fit for fight!

Önskar er Alla en bra måndag!
Puss & Kram