Sitter och tar ett bloss, efter jobb.. och ska därefter köra och hämta mina underbara små på dagis.. Jonathan är hemma och när vi kommer hem ska vi äta glass! Glass med fruktsallad och chokladsås! (Har suktat hela dagen.. Suktat efter glassen och längtat efter barnen..*smile*)

Yepp.. Då var det dags.. Mot bilen.. mot dagis.. och sen hem!

- Trevlig helg på er!
Love, peace and understanding!!

Jag vet att jag inte alltid är perfekt.. men vem fan är det?!!

Idag skriver jag för att jag är arg.. ledsen.. trött.. ensam..
Jag känner mig sviken.. övergiven.. bortsorterad..
Jag saknar lust.. inspiration.. energi..

Jag orkar inte mer helt enkelt..

Egentligen orkar jag inte skriva heller.. Eller jo.. Men jag hittar inte orden..?!
Jag skriver.. raderar.. Skriver nytt.. raderar..

Panik.. Jag vill bara skrika..
Jag gråter och ser mig själv som den mest värdelösa pissmyra.. i hela världen.. (Jag hatar myror!)
Jag skriker inombords, för att jag vet att jag är en alldeles fantastisk, unik människa, med underbara egenskaper, som har så fruktansvärt mycket att ge.. Men ser mig ändå själv som en pissmyra..

- Okej.. Jag lägger mig.. Jag lägger mig ner, blottar min hals och ber om nåd..
Samtidigt som jag aldrig.. aldrig.. ALDRIG, tänker visa min svaghet eller ge upp..?!

- - - -

"Oavsett vad som än händer här i livet, låt aldrig någon få er att tro, att ni inte är värdefulla!
Oavsett vem det är, eller vad de säger.. Låt aldrig någon få trycka ner er i skorna..
Ni måste tro på er själv.. och om det någonsin skulle kännas som om ingen, ingen i hela världen tror på er, så vet ni att jag.. ALLTID kommer att tro på er!! Ni är tre helt fantastiska personligheter, alla tre med unika egenskaper och låt aldrig någon få er att tro något annat!"

- - - -

Det där med att inte vara den perfekta mamman.. Mmmh, ni får gärna ha åsikter..
Nej, jag har inget tålamod.. Ja, jag skriker på mina barn.. Jag är sträng och principfast och jag rättar mina barn.. Jag anser mig vara mamma, mer än att jag försöker tvinga mig på som en vän.. (Vill tro att det är barnen som väljer, om de vill ha en vän i sina föräldrar eller inte.. Oavsett så ska det komma naturligt och inte klemas fram i form av brist på regler eller tillrättavisningar..?!) Jag daltar inte.. jag trugar inte.. Jag sätter hårt mot hårt.. och nej, jag är inte perfekt.. Men fan, vad fina barn jag har!! (Och en väldigt fin och rolig vän i Jonathan, min äldsta son..)

Ni får tycka vad ni vill om mig.. för jag vet..
Mina barn är inte uppfostrade.. de är väluppfostrade!

Visst är de, precis som alla andra barn, trotsiga, gnälliga, upproriska, krävande.. Men det SKA de vara! De är BARN!
Allt utefter deras personligheter, där vissa egenskaper sticker ut lite mer än andra, kan man se att de vet vad som är riktigt och rätt..
Jonathan, med sin otroliga förmåga och omtänksamhet, att hjälpa de som behöver hjälp.. inte för att det är lätt, utan för att det är rätt.. Och Charlies fantastiska styrka och drivkraft som får honom att våga trotsa.. Att våga säga ifrån, när han tycker något annat.. Rätt ska vara rätt.. Jasmine är "bara" precis fyllda två.. och om hon ber om något och hon får det, säger hon alltid tack.. Även spontana tack, som när någon håller upp dörren, eller hjälper henne att skära maten i bitar..

- - - -

Mina barn vet att de är älskade! Varför? Jo, för att jag säger det till dem!
För det är nämligen så.. att jag fungerar precis så.. Jag säger ifrån när något är fel, men berömmer när något är rätt!
Jag är INTE perfekt.. Men för att ta några exempel.. så har jag aldrig.. inte en enda gång, under tiden som jag och Tomas var separerade och vi fortfarande var arga på varandra, sagt ett enda ont ord om barnens pappa, inför barnen. Jag har inte bråkat om saker jag köpt till barnen, som sedan hamnat hos Tomas.. Jag har inte stått i hallen, hemma hos Tomas, vid "överlämning" och bett barnen ta av sig sina kläder, för att det är jag som har köpt dem och för att jag tycker att de ska vara hemma hos mig.. Jag har aldrig sagt till mina barn att "då får pappa köpa en sån till dig, för denna stannar hos mamma".. (Alla exempel, plockade från verkliga händelser.. Från separationer, där kanske mer "perfekta" föräldrar gjort sina barn direkt illa..)

Jag är inte perfekt.. Men jag har aldrig någonsin skrattat åt mina barn.. med dem ja, men aldrig hånat.. Jag hånar inte någon människa faktiskt.. Visst tittar man och visst kan man tycka att vissa människor ser roliga eller konstiga ut, men jag har aldrig visat personerna i fråga, att de skulle vara något "fel" på dem.. Och definitivt aldrig inför mina barn.. Mina barn vet.. att de är bra precis så som de är, med brister och fel.. för alla gör vi fel. Alla människor är unika och även om man inte kan allt, kan alla något.. Mina barn tror på sig själva.. och de tycker om sig själva.. Egenskaper som kanske inte är de allra vanligaste bland barn och ungdomar nuförtiden..?!

Jag är inte perfekt, men jag ser mina barn som individer och jag respekterar dem precis som jag respekterar vilken vuxen människa som helst.. (som förtjänar det, det vill säga..)

- - - -

Vet ni vad..? Jag är inte perfekt.. för alla.. men jag är perfekt för mina barn.. För när det väl kommer till kritan.. så ger de mig, precis allt det jag ger dem.. (Min mamma har alltid sagt, att man inte kan veta säker hur det blir.. förrän barnen fyllt trettio, flyttat hemifrån och kanske skaffat egen familj.. och har då syftat på mig och min bror.. Och jag håller tillvisso med, men vill ändå tycka lite annorlunda, då jag redan tycker mig skymta "resultat" i mina barn..?! Men visst, kanske är det så..?!)

- - - -

Om man bortser från alla de barn som far illa pga fattigdom, sjukdomar och krig i U-länderna.. (då dessa barn är i en helt annan situation, än vad vi är..) och bara ser till de barn som far illa pga. sånt som kanske "den med åsikter", ser som "småsaker".. Barn som inte vågar fråga sina föräldrar om hjälp, för att de är rädda för att få en uppläxning.. Barn som känner sig bortglömda, för att föräldrarna aldrig tar sig tid.. Barn som tvivlar på sina föräldrarnas kärlek, då de aldrig får höra att de är älskade.. Barn som blir tvingade till att ta hand om sina syskon och kanske till och med sina egna föräldrar, då de är drog- eller spritpåverkade var och varannan dag.. Barn som blir slagna för att de "tittar" på ett speciellt sett.. Barn som tvingas göra sånt som barn inte ska göra.. Barn som skriker efter hjälp, i form av att ränna runt på stan och slå ner folk, eller förstöra saker.. eller det värsta av allt, som försöker ta sina egna liv.. (av olika anledningar, så klart..)
- ?!
Var någonstans här, skulle jag inte vara perfekt..?!

- - - -

Jag dömmer inte någon.. men alltid är det någon som dömmer mig..?! Det känns så i alla fall.. och det känns inte bra.. Jag är inte perfekt, men jag är en god människa.. och jag gör så gott jag kan!

- - - -
- - - -
- - - -

Tack för att du orkade läsa allt detta!
Jag har fått ordning på orden igen.. (tror jag?!) Och jag har fått lättat mitt hjärta. Jag vet att det kanske inte var det roligaste inlägget.. men livet är inte alltid roligt.. och idag blev det inriktning på att inte vara perfekt, som mamma.. även om det handlar om att jag känner mig imperfekt inom det mesta.. överlag.. för tillfället.?!
(Ibland.. oftast.. kan jag radera, skippa vissa inlägg, då de kan kännas lite "för mycket verklighet" då jag inte riktigt vågar skriva rakt ut, i tankar om att någon kanske skulle ta illa vid sig eller, helt enkelt, inte klara av mitt fulla "rakt på sak".. men idag kunde jag helt enkelt inte låta bli.. Hopplösheten inom mig började ta överhand och för att inte falla fritt, kunde jag landa i detta..)

- - - -

För er nu, som blivit oroliga om hur jag mår.. kan jag säga att det är okej.. För nu..?!
Jag har det lite kämpigt med mina inre demoner, för tillfället, men det går över igen.. Always does, always will.. *smile*
Jag vet att jag inte är ensam och jag vet precis vem som håller min rygg.. Ena sidan ledsamt, men andra sidan är jag obeskrivligt tacksam!

- - - -

- Tack!

När jag skrev senast, satt jag i bilen, parkerad utanför tandläkaren.. Jag hade, trots en gnutta "morgontrassel".. en ganska så bra morgon! Något udda, för vanlig morgonrutin, var när jag och de två minsta kom till dagis.. Två snubbar stod utanför grinden och jag reagerade väl inte något speciellt på det, då det ofta finns "folk" som springer runt och fixar med rabatter, buskar, mm.. Ju närmare grinden vi kom, såg jag dock att killarna hade placerat någon sorts maskin, precis utanför grinden..?! "Nämen så smart", tänkte jag och kom ända fram till dem.. Då såg jag, till min stora förvåning, en kedja med hänglås, fastkedjad i grinden, runt ena stolpen..?! Killarna som var där, skulle precis "ta hand om" detta lilla fenomen.. *hahaha* Jäkla busstreck, ungdomarna hade hittat på.. (Tyvärr är dessa, precis som parkskötarna, ganska så vanliga inne på dagisgården.. Men i vanliga fall brukar det vara i form av ren förstörelse, som ungdomsgängen visar sina spår.. Tydligen har de inget bättre för sig än att förstöra för de små, ännu oförstörda och oskyldiga barn, som spenderar mestadels av sina vardagar där..?!) *Oj, vilken lång parentes det blev där då..?! Träffade en nerv där visst..?! hihihi*

Hur som helst.. Ett hänglås med en baota- (jättestor) kedja, kan ju kännas relativt harmlöst.. (?!) Nästan lite roligt, till och med.. Men det är kanske bara jag som tycker det..?! (Lite hyss måste man ju få lov att göra..?! *smile*

Ja ja.. Grabbarna sågade av kedjan.. men eftersom originallåset i grinden fortfarande var låst, kunde vi ändå inte komma in.. SÅ?! Jag ringde in till dagis och bad dem komma ut och öppna..!! Ja, tro inte att jag tänkte gå runt om.. DET hade jag inte tid med!!

Sen som sagt rullade morgonen på.. Musik i bilen, på full patte (högsta volym, enligt ordens alla lagar) i en fantastiskt smidig bilresa genom stan, till tandläkaren.. "Älskar semestertider, eller vaddå..?!" Besöket hos tandläkaren handlade om min Betty (bettskena) och det gick relativt fort och enkelt, när jag väl fick komma in..

Sen blev det en snabbfrukost, med fralla och kaffe från en nära, intilliggande livsmedelsbutik.. innan det bar av mot jobb.. Och ja..?! Sen kan man väl beskriva resten av dagen med ett enda ord egentligen: SVETT!! Kan inte påstå att vi haft några direkt ansträngande uppgifter, under dagen.. men Herre Gud.. Ett litet knäböj.. och så rann svetten mellan pattarna..?! (Pattarna här, har ingenting med volym att göra.. Ville mest bara klarlägga det..)

Mmmmh.. Arbetsdagen tog slut.. hemmajobbet fortsatte..?! Hämta minstingarna.. Hem.. Laga mat.. Jonathan kom hem.. Vi åt.. Sen åkte vi hem till kusinerna för att lämna Jonathan och Charlie, som skulle sova över.. Det blir myspys för dem imorgon när de får följa med till Vhen.. Ven..?! (Jag vet inte om det är med, eller utan h, faktiskt, så jag skriver båda..?!)

Efter lite vattenkrig, barnsånger i opera-stuk (?!) glass och en kopp kaffe.. åkte jag och Jasmine hem till mig igen.. och det kändes lite grann som "Då".. som tiden då jag och Tomas inte var tillsammans och vi flickor var ensamma, när pojkarna var hos sin pappa.. En skön känsla, på något konstigt vis..?!

Jasmine, min lilla pärla, ville INTE gå och lägga sig, trots att klockan redan hade hunnit bli nio.. Men efter att ha fått tillåtelse att få sova i Charlies säng, istället för sin egen spjälsäng.. gick det lättare.. Jag hängde, på Jasmine's begäran, upp en filt och gjorde på sätt om sängen till en koja.. sen låg vi där inne, båda två och pratade en stund innan min telefon ringde och jag fick gå ut.. Jasmine kom ut till mig på balkongen efter en stund, men gick in och lade sig igen när jag sa att jag bara skulle prata färdigt i telefonen och att jag skulle komma in jag också.. (När jag väl kom in i barnens rum, något senare, hade hon redan somnat gott med fötterna på huvudkudden..)
- Älskade lilla troll!!

Ja.. Mycket mer än så har jag inte gjort.. Käkade några knäckebröd.. Spelade lite på plattan.. innan jag satte mig tillrätta, på min pyttelilla, men älskade balkong, för att skriva dagens "huvudinlägg"..?! Och med det har nu klockan tickat iväg.. som vanligt.. *suck* så nu är det hög tid för tänderna och sängen!

Natti natti, på er.. Vi ses..?!
-Tjingeling..

Det är måndag morgon och semestern är slut.. *buhu*.. men *JA DÅ!!*

Blev inte riktigt som jag tänkt igår kväll.. (Surprice) och jag kom inte i säng förrän strax efter kl 02..?!! Och när jag väl lagt mig ner i den "svettiga sängen".. snarkade Tomas i den milda grad (ironi) att jag tog beslutet om att bädda ner mig i den svettiga soffan istället..

Hur som.. Det var igår.. alltså historia.. Nu är det en ny dag och jag firar veckans första arbetsdag med en mjukstart hos tandläkaren..?!
- Ja om man nu kan kalla det mjukstart..?! *suck*

Ja ja.. Inget allvarligt hoppas jag..!!
Nu måste jag lägga på bilen så jag inte sumpar de lite tidigare minuterna jag hade tillgodo..?!

- I will be back..!!

Jaha, så var dagen här.. Dagen som egentligen borde vara fylld av ångest.. (?!) men som än så länge känns helt okej..

Det är sista dagen på semestern.. och jo visst, det där med att jag ska behöva gå upp i ottan imorgon, för att få upp ungarna och "bråka" med dem innan dagis, är väl inte det jag ser mest fram mot.. Men i det stora hela ska det faktiskt bli skönt att få komma tillbaka till vardagen igen.. Det har varit två sköna veckor, helt i lugnets tecken.. Med långa sovmorgnar och typiska "Jenny-nätter".. Dygn som har passat min rytm i all sin glans.. vilket har varit helt fantastiskt underbart..!! Jag hade överlevt att ha två sådana veckor till , men som sagt.. lite struktur på tillvaron ska bara bli skönt..

Så hur ska vi då ta tillvara på denna unika dag..?!
Jonathan och Tomas är i Danmark (åkte tidigt i morse) för att heja på sitt nya fotbollslag.. så det blir bara jag och de två mindre, som hittar på något idag.. Charlie vaknade för en stund sedan och sitter just nu i soffan och morgnar sig till tv:n.. Vår lilla sjusovare Jasmine, trynar fortfarande kudde..?! (Kl 10:02) Och det kommer hon att få göra, tills att hon vaknar.. *smile*

Jag är sjukt sugen på att shoppa inredning..?! *hahaha* (från det ena till det andra..?!) Men eftersom vårt husletande just nu ligger på is..?! såhär i semestertider, så känns det inte direkt lönt att ens tänka inredning just nu.. *suck* Får väl nöja mig med att piffa lite hemma hos mig.. nya gardiner kanske..?! Sugen som tusan också på att göra något.. Skapa! Kanske ska jag göra den där lampskärmen som jag gått och funderat på..?! Eller så åker vi bara och äter glass någonstans..?! *hahaha*
- Åh, alla dessa beslut som ska fattas..?! *smile*

Nej, tillbaka till nu..
Charlie har tjatat om att få åka till Vellingblomman, i flera veckor, så det blir nog det idag..?! Mest troligt..!
Söta barn.. Charlie sa härom dagen att han "önskade att det skulle bli dåligt väder.." då jag använt det fina vädret som argument för att inte åka dit.. Men trots att solen skiner även idag, tycker jag nog att det blir ett lagom projekt.. eftersom Jonathan och Tomas inte är hemma..

Nu ska jag göra lite mer kaffe.. det Tomas gjorde innan han och Jonathan åkte, är slut.. och jag känner att jag behöver mer..!! Sen får vi väl se hur länge Tullan sover..?!

Hoppas ni får en njutbar söndag!
"Ärtor & Kärlek"

- - -


Ps. Nu vaknade lilltrollet.. *smile*

Ja, de må jag säga.. Riktigt stolt över att dagens äventyr blev precis så lugnt och behagligt, som jag hade hoppats på.. Och jag är övertygad om att familjen, tyckte det samma..?!

Det blev en tripp till Trelleborg idag.. Skrämmande att behöva erkänna, men jag har aldrig varit på "Trelleborgen" och tyckte därför att vi kunde åka dit och titta.. En lagom stund i bilen.. och sen framme. Precis lagom faktiskt!! Varför åka längre än nödvändigt, kan jag tycka..?!

Så.. Vi kom fram till "Trelleborgen".. och utforskningen kunde börja.. Det första och till en början, största, intresset fann vi redan i den vackra dammen, med en massa fiskar i olika storlekar och grodor i mängder..

Grodan på bilden, var samma groda som Jasmine fick klappa, innan den hoppade i vattnet..

Mycket att se, men kanske inte så mycket att berätta om..?! Lättare med bilder..

En del var gratis, för alla, men vi fick lösa biljett för mig och Tomas, för att vi skulle kunna få se alltihop.. Biljetterna kostade 40kr styck, men barnen kom in gratis, då detta gäller för barn under 15 år..

Efter vi sett klart och kände oss färdiga hoppade vi in i bilen igen och körde in till centrum, för att hitta någonstans att äta på..

Vi hittade en restaurang och vi satte oss.. Helt okej mat och barnen var nöjda.. Jonathan framför allt, då han fick en hamburgare UTAN sallad, med bara just det gottiga han tycker man ska ha i en hamburgare.. så som bröd, kött, bacon, ost och dressing..

När vi ätit upp och betalat notan gick vi tillbaka mot bilen igen.. Gick över torget där dessa bilder kunde tas..

- Alltid lika spännande med vatten..?!!

Sen gick vi genom en park..?! Fråga mig inte vad den heter..?! För skamligt nog vet jag inte.. Men fint var där!!

I lagom takt, gick vi runt och tittade på de olika statyerna, lite varstans.. och under tiden såg vi en massa fina fåglar.. Allt från fiskmåsar, ankor och gäss.. till hönor, kalkoner, pärlhöns och nymfparakiter.. Jakten på påfågeln blev dock, tyvärr utan lyckat resultat!

Ja.. Och sen åkte vi hem.
- Slutet gott, allting gott.. (Tack och lov?!)

I ett misslyckat försök, med att få "lite rätt på tider" inför dagisstarten på måndag.. var Tomas precis inne och väckte Jasmine..?! Klockan 11:45?!! *hahaha* Så länge har hon inte sovit på hela tiden, som vi varit lediga..?! Men jag antar att hon behövde sova.. Har erfarenhet av att mina barn växer enormt under sommarhalvåret.. och jag kan tänka mig att det kräver sin energi.. som i sin tur måste fyllas på..?! Eller kanske.. kan det vara så, att de växer, just pga. att de får sova så långe de vill när vi är lediga..?!

Ja ja, hur som helst.. Vi ska göra oss iordning, äta lite och sedan se om mitt planerade äventyr kan bli mer lyckat än det förra..?! Vad det nu innebär..?! Så.. på återseende vänner..

Ps. Ha en härlig lördag!!

Jasmine har tagit min telefon, men är fullt medveten om att det är "Aja baja"..

Sedan början av förra veckan, har jag och Tomas pratat om att ta med ungarna ut till Genarp och gå en runda med dem i den fantastiskt fina naturen.. En picknick vid parkeringen och sen en runda i skogen..

Dagarna har gått och hela tiden har det kommit andra aktiviteter i mellan.. allt från bad på stranden, till impuls besök hos vänner.. Men så idag.. äntligen.. kom vi iväg..

Jag hade varit och handlat och gjort iordning picknick-korgen.. Med baguetter, dricka till barnen, kaffe till mig och Tomas.. och en klase gröna vindruvor att tugga på under vandringen.. Inget speciellt, bara lagom.. *smile*

Ungarna in i bilen. Vagnen med..? Check! Och så bar det av..!!

Tomas körde, som alltid när vi åker någonstans tillsammans, så jag kunde sitta och njuta av vårt vackra Skåne hela vägen.. *nice!*

Och så kom vi till slut fram.. Förvånandes lätt, för att vara första gången.. (Jag har bara varit där en gång tidigare, på den stora parkeringen.. och då gick jag tillsammans med min kära vän och inspirationskälla Anna, hemifrån henne..)

Vi kom ur bilen och pojkarna sprang i förväg.. Det visade sig att Jonathan tydligen varit där med skolan tidigare och han hade massor att visa sin lillebror, som gladeligen följde efter honom.. Jasmine höll sig mer närmare mig och Tomas, med dockan i ena handen och nappen i den andra..

Efter en mindre utforskning av platsen, dukade jag upp fikan och vi myste en stund tillsammans innan det blev för mycket spring i benen på pojkarna, för att kunna sitta still.. och de fick utforska en stund till.. Jag och Tomas drack upp vårt kaffe och packade ihop resterna av picknicken, kallade in pågarna och började gå in mot skogen..

Observera: Jag har alltså bara vara här en gång tidigare!! Jag hade ingen aning om hur långa de olika rundorna var. Den rundan jag gick med tillsammans Anna var ganska så lång, så jag tänkte att det kanske var bättre om vi valde en markerad slinga istället, med tanke på barnen och att vi hade vagn med till Jasmine..

- Ha ha ha ha!!!
Ja, det blev väl inte riktigt som jag tänkt mig.. Ni som känner till området kanske vet "Unos runda".. Vi visste inte.. men är fullt medvetna nu!! *hahaha*

- Ja jag skrattade hysteriskt, åt Tomas och hans kämpande med vagnen.. de första fem kilometrarna..?!! Jag tyckte så synd om honom och var övertygad om att detta förmodligen skulle bli vår första och sista promenad i skogen tillsammans..?! (Det hade inte varit konstigt alls, om han hade gjort slut med mig, där och då, för han fick verkligen kämpa!)

Vi gick.. och vi gick.. och vi gick..
Pojkarna började prata om vi skulle hitta något rådjur snart, så vi kunde äta den och överleva.. *hahaha*

Vi gick.. och vi gick.. och vi gick..
Charlie trampade i en gyttjepöl.. sen trampade han i en hästskit.. Jonathan höll på att bli uppäten av skogsmyrorna, när han var tvungen att stå still en stund för en kissepaus inne i buskarna.. Tomas kämpade med vagnen.. där Jasmine satt och jollrade för sig själv (när hon inte skällde på Tomas för att han körde snett med vagnen..?!) Och jag.. ja jag bara skrattade..

Efter en timme, kanske lite mer, såg jag paniken i Tomas, då han började fumla efter telefon och gps. Och han såg helt gråtfärdig ut, när han konstaterade att rundan vi (läs: jag) valt var 12,2 kilometer.. och att vi hade halva vägen kvar..?!! *hahaha*
"Unos runda".. En slinga till minne av Uno, Genarps MESTA vandrare.. *hahaha* (jag borde kanske ha förstått redan där att det skulle ta en stund..?!)

Efter ytterligare en halvtimme ungefär, började Tomas stressa på ordentligt (eller så hade han bara fått upp flåset?!) .. hur som helst så var vi "tvungna att skynda oss, så att vi skulle hinna tillbaka till bilen innan solen gick ner"..

Tomas flåsade på med vagnen, stundom bärandes på, pga det ojämna och svårframkomliga underlaget.. medan jag och pojkarna gick en bit bakom och njöt av allt det vackra runt omkring.. Gigantiska tallkottar, eller vad det var.. som såg ut som fåglar, sittandes i stora flockar, högt upp i träden över oss.. Gläntor med högt gräs och spännande rotvältar.. Solljuset som lyste upp vissa träd och in i smågläntor och som färgade allt rött.. Enorma myrstackar.. Vackra stenar.. Spännande växter.. Jakttorn.. Trollsländor.. Och en massa annat..

Strax innan Tomas tog upp gps:en på sin telefon, hade vi kämpat oss upp för en minst sagt brant backe, som aldrig tycktes ta slut.. och jag (som då fortfarande skrattade hysteriskt) kunde inte låta bli att skoja om att den där Uno förmodligen skulle ligga död och begraven vid backens slut.. men det gjorde han ju såklart inte.. (Den jävern, hade bara gått vidare..)

Tror väl aldrig att jag har sett en sådan glädje och lättnad i varken Tomas, eller pojkarnas ögon förut.. som när skylten om att vi snart var i mål kunde ses. Cirkeln var sluten och det var bara en liten bit kvar, innan vi var tillbaka vid bilen, som stod och väntade tålmodigt på oss på parkeringen.

*hahaha* Det var den bästa skogspromenaden EVER!! Trötta och utmattande satte vi oss i bilen och körde hemåt. Charlie somnade.. men Jonathan höll sig vaken, precis som Jasmine, som legat och sovit i vagnen den sista biten..

Jag satt och småskrattade för mig själv, i stort sett, hela vägen hem.. Svetten lackade i Tomas panna, men man kunde se hur tacksam han var över att sitta bakom ratten igen. *hahaha* Älskling!!

När vi kommit hem, barnen kommit i säng och Tomas hade fått ta sig en dusch, hade han fått lite perspektiv på det hela.. och vi kunde skratta tillsammans. (Med andra ord, han gjorde inte slut med mig.. *smile)