En ytterst ovanlig rubrik till ett något annorlunda inlägg i min blogg..

Jag är ju ingen sportfantast.. Ganska så långt därifrån faktiskt, men handboll..

Handboll tycker jag är roligt att titta på! En sport där det händer mycket.. hela tiden..

.. till skillnad från fotboll, exempelvis..

Jag har ofta fått höra att jag är oengagerad när det gäller sport och det är ju inte så konstigt..?!

Dels så har jag inget intresse i det, eller ytterst lite och dels så har jag kommit på att det inte är

bra för hjärtat att vara för engagerad..

Trodde att jag skulle dö, när jag såg semifinalen i handboll Sverige - Ungern, härom dagen..

Men jag överlevde.. Sverige vann över Ungern med 27-26 och tog sig till final!!

När jag själv ska utöva någon form av sport, får jag ofta höra att jag inte anstränger mig

tillräckligt.. men det har med mitt humör att göra.. För de få gånger jag verkligen gillar sporten

jag utövar, som när vi lirade innebandy i skolan till exempel, så blev jag så förbannad när det inte

gick som jag ville, att de andra nästan blev lite rädda för mig..?! Så min enkla slutsats är att det

inte är något vidare bra, för mig, att engagera mig i sport..

Men idag.. får det bära eller brista! För idag klockan 16:00 kommer denna lilla svensk, att sitta

framför TV:n och glo på sport! Och jag lovar att jag kommer att vara engagerad ända ut i fingertopparna.. oavsett om det är dåligt för hjärtat eller inte..

En av de bättre sakerna, med min och Tomas separation, är att våra respektive familjer aldrig

tagit någons parti eller valt sida.. Jag umgås till exempel, fortfarande med Tomas syster.. får

hjälp av Tomas pappa.. och träffar Tomas mamma, oftare än vad jag träffar min egen..

Och vad gäller Tomas och min familj.. är allt som vanligt..

Allt detta är jättebra, verkligen.. Jag tycker verkligen det!

Däremot, kan jag erkänna att det känns liiiiite konstigt.. när en av mina kusiner åker hem till Tomas (som bor tio minuters promenad, ifrån mig) för att hjälpa honom med en grej.. men att hon

inte kommit och hälsat på mig och Jasmine än..?! Eller att en av mina andra kusiner, vill veta

vilka veckor Tomas har barnen, respektive, inte har barnen, så att de kan träffas, med eller

utan barn..?!

Eller som idag.. då Tomas skulle till min moster för att hjälpa till med ett trädäck.. 

- INGET konstigt i det! Men när jag ringde till Tomas för att jubla lite över Sveriges

seger i semifinalen i handbollen.. fick jag höra att min morbror och hans familj är nere

i Skåne och att de hade sett den spännande matchen tillsammans..

- Så trevligt för er.. Jag satt ensam..?!

Och så kul (ironi) att INGEN av (alla) mina familjemedlemmar, som var där ikväll..

.. har träffat Jasmine..?! Ingen av dem har varit här och hälsat på mig, efter att

Jasmine föddes..?! Ja, jag vet att det kanske låter lite barnsligt.. men helt ärligt..?!

- Det kan inte vara helt omöjligt (?!) att förstå min känsla av ensamhet och min

aning till avundsjuka, när Tomas verkar vara mer av intresse än vad jag gör..?!

Det är nästan lite pinsamt.. min "tighta" familj..?!

- Eller inte..?!

Jag har alltså.. tro det eller ej.. fått mer stöd från en av Tomas kusiner

(som jag typ träffat ett tiotal gånger i mitt liv) än vad jag fått från min egen familj..?!

Försöker intala mig själv, att det blivit så här pga. att de inte vet hur de ska

hantera situationen, eller att det är pga, att de tror att jag inte behöver dem..?!

Man skulle också kunna skylla på tiden och att den inte har räckt till, men det kan 

jag tycka, låter lite lamt.. faktiskt.. Om jag får säga min osensurerade mening..?!

Jag vill inte snacka skit om min familj! Det är inte det, detta inlägg handlar om!

Detta inlägg handlar om min uppfattning.. och om mina känslor.. om vem som

verkligen är där när det väl gäller.. Inget illa menat alls, gentemot min familj..!

- Jag älskar min familj! Allihop! Hela bunten, med alla sina olika personligheter!!

Och förmodligen är det just därför, som jag känner mig lite ledsen över att de inte

varit och hälsat på, eller ringt, eller skickat sms, eller skrivit något på Facebook..

.. men att de ringt, sms:at och träffat Tomas..

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Om man ska vara riktigt jävlig i sitt tänkande.. så har alla i familjen gratulerat Tomas

till lilla Jasmine.. och det är ju fint! Men att det sen är jag, som har hand om henne

i stort sett 24 timmar om dygnet.. Att det är jag som har krystat ut henne..!!

Det är det få som gratulerat mig till.. Men så ska vi ju inte tänka..?!

- För det skulle ju varit riktigt lågt av mig..?!

Förlåt.. Kände att jag gick igång en aning där..   

- Måste ha varit mitt självförsvar som tittade in..

Ja ja.. Så är det i alla fall.. och så må det vara..

Familj eller inte.. Blod eller vatten..

Jag har fått sååå mycket stöd

och får fortfarande 

från sååå många människor,

så jag ska inte misströsta!

   Jag är Er evigt tacksam!   

För alla varma hälsningar, fina kommentarer, sms, meddelanden.. 

Alla stöttande o tröstande ord.. och ert hjärliga engagemang!

- Jag vet precis vem ni är och det hoppas jag att ni vet att jag vet..

Puss & Kram på er Alla!

Efter att ha fått en paus igår, med Tomas hjälp.. känner jag mig hyfsat pigg idag..

Och eftersom det är tvättdag, känner jag mig flitig också!

Jag har redan varit nere i tvättstugan två gånger och jag måste säga att det

fungerar bra än så länge, med både Jasmine och Charlie. Charlie hjälper mig med

att hålla dörrar och Jasmine har suttit i sin bilstol och bara varit..

Tror att det är ljudet från maskinerna som gör henne så lugn..?!

Nu är det dags att gå ner och ta hand om tvätten igen..

Skriver kanske igen, senare, när jag är helt klar i tvättstugan..

.. Om lillan tillåter, ska väl tilläggas..

Puss & Kram

.. Så, nu är jag tillbaka där jag satt imorse.. På balkongen.. fast något mindre stressad.

Röker en cigg och njuter med en kopp kaffe.. och att solen har vågat sig fram gör det inte värre..

- Stackars Jonathan, imorse när jag lämnade av honom, började det att dugga lite.. men sen

öppnade sig himlen och det var som om någon HÄLLDE vatten uppifrån.. Jag, Charlie och

Jasmine hade hunnit till BVC när störtskuren kom.. Och precis när vi kommit in i bilen igen,

slutade det regna för en stund.. men jag tror inte att det hjälpte Jonathan något..?!

På BVC var det lugnt och stilla. Vi var först på plats. Vet nu att de öppnar klockan 10! 

Min lilla Jasmine vägdes.. och hon låg på precis samma vikt som när hon föddes, alltså

3005 gram.. Även om hon inte gått upp jättemycket, så har hon i alla fall gått upp och

inte ner i vikt.. och det får man väl räkna som bra.. Tänkte jag skulle dit igen om en vecka

och se så att hon fortsätter på samma håll, upp.

Efter BVC åkte vi till Charlies dagis för att gå igenom vilka dagar och tider som Charlie ska

gå, när jag har honom hos mig. (Han har ju bara 15 timmar i veckan, eftersom jag går hemma..)

Det var kul att träffa alla dagisfröknar igen, efter "sommarlovet" och att få visa upp mitt

lilla underverk till unge.. Och att få se hur det lyste i Charlies ögon, när han stolt visade

upp sin lillasyster, fick både mig och dagispersonalen att le stort..

När vi var klara på dagis körde vi till Sibylla, för att äta lunch. Det blev korv med mos till både mig

och Charlie.. Jasmine satt bredvid i sin bilstol och sov hela tiden, så jag och Charlie fick en liten mysig stund tillsammans..

Mätta och belåtna, åkte vi vidare till Toys R' us.. Meningen var att vi skulle hitta ett babygym alternativ en babysitter till Jasmine.. men som överallt annars kostade det alldeles för mycket..

Det blev en hel dröse, nio stycken för att vara exakt, med "gubbar" till Charlie i stället..

- Jag älskar Rea! Räknade ut, att jag köpt leksaksfigurer för 430 kronor..

(hur det nu är möjligt att det kan kosta så mycket?!) men att jag bara betalade 100 spänn..

.. vilket är mer realistiskt för min plånbok. Men som sagt inget baby- gym eller -sitter.

Jakten fortsatte på Ekohallen, där jag faktiskt hittade ett gym som kostade hela 400 kronor

MINDRE än vad tidigare alternativ har gjort. Det var taget!! Så nu har min lilla pärla äntligen

ett babygym att ligga i och det känns bra!

Sen var det fikapaus! Bara ett MÅSTE för mig och Charlie.. eftersom vi är kakmonster båda två..

Det blev kaffe o kaka för mig och glass och jordgubbsmer till Charlie. Sen bar det hemåt, så att

Jasmine också kunde få lite gott i magen..

När klockan var tre skulle Jonathan hämtas från fotbollen, men han ville följa med en kompis

hem och leka i stället, så jag och mina andra två åkte hem igen.. och ja.. här sitter jag nu..

.. på golvet i vardagsrummet mellan mina två minsta.. (fick flytta in från balkongen..)

Jasmine har ätit och snusar gott i soffan, medan Charlie har fullt upp med att leka med alla

sina "gubbar".. och jag..

- Ja, jag får väl ta och fixa lite mat..

Jag har egentligen inte tid att blogga nu, men ett litet inlägg hinner jag..

Jonathan har fotbollsläger hela denna veckan, klockan 9:30-15, så han ska lämnas varje morgon..

Frukosten är avklarad, pojkarna har fått kläder på sig och kvar är bara lilla Jasmine, som ligger och

trynar fortfarande, i min säng.

Tar tillbaka det.. Nu skriker hon för full hals..

Det blev ett kortare inlägg än tänkt.. men jag återkommer..

Är det inte Jasmine som håller mig vaken, så är det mina tankar..

Somnade på soffan.. och fick två timmars sömn, innan jag vaknade med ett ryck.. tror att jag drömde något, men kommer inte ihåg vad. Vet bara att jag har en konstig känsla i hela kroppen och det känns som om min magkatarr är på väg tillbaka..?!

Jasmine vaknade också på soffan, men fick mat och sover nu i min säng.

Jag försökte somna om, men det ville sig inte så bra.. Det börjar ljusna ute,

fåglarna har vaknat till liv och trafiken på motorvägen har kommit igång..

För första gången på länge.. längtar jag hem..

.. och mina tankar, som snurrar i hundranittio, håller på att spränga mitt huvud..

F*n.. Jag borde verkligen sova nu..!!

Jonathan och Charlie vaknar snart och vi har en dag full av saker, framför oss, som

måste göras innan vi åker på kalas klockan 16:00..

Några bilder från innan.. när jag var lyckligt ovetande om min nuvarande framtid..

Kan inte sluta tänka på att det är tolv år av mitt liv som nu är raderat..

- Missförstå mig rätt..

Alla minnen kommer ju att finnas kvar.. och våra fina barn!! Men allting som

vi byggt upp tillsammans.. Vår familj, vårt hem, våra liv..

Vi var 16 respektive 18, när vi träffades.. jag och Tomas..

Idag är vi 34 respektive 36.. Ja, så kan du räkna ut själv, hur

stor del av mitt liv som Tomas har varit..

Det gör ont att veta att Tomas inte ville kämpa för OSS, mer än vad han gjorde..

Även om vi hade väldiga dalar i mellanåt.. Men livet är ju ingen dans på roda rosor..

Och tro mig, när jag säger att det är jag MYCKET VÄL MEDVETEN OM! Men även om

vi hade våra tuffa perioder, kan jag med rent mjöl i påsen, säga att jag ALDRIG slutade

att kämpa för oss.. Och jag skulle ha fortsatt kämpa om Tomas hade velat, men att ensam

kämpa för ett förhållande.. i motvind.. Nä.. Det känns inte rätt..

Jag får helt enkelt kämpa i min egen kamp.. ensam.. utan min partner vid min sida..

Även om det känns tungt, så måste jag bara kämpa vidare.. Det finns liksom inget annat

val för mig.. Men jag sörjer dagligen, allt det som gått förlorat..

Försökte hitta en bild på Tomas och Jasmine.. men jag har inga..?!

Nä.. nu är klockan 05:48 och jag funderar på om man kan äta frukost nu..?!

Eller om man ska försöka sova en stund.. Risken finns ju dock då att jag inte

vaknar förrän väldigt sent.. om det nu skulle vara så att jag inte vaknar av

Jasmine eller pojkarna..

-Usch, alla dessa beslut.. Ja ja.. Vi får väl se vad som blir till slut..

Nu avslutar jag i alla fall här..

Sköt om er.. Ta hand om varandra och glöm aldrig bort vad ni har..

Även om jag vet att man inte ska jämföra sina barn med varandra, så är det ändå ganska så

roligt att göra det i alla fall.. Speciellt på foto.. Sen är det så klart roligt att se så stora skillnader

i deras personlighet, trots att de har samma föräldrar och samma uppfostran.

Än sä länge är Jasmine alldeles för liten för att ha utvecklat några större tecken på personlighet..

.. mer än att hon verkar veta vad hon vill.. men hennes brödrar är som dag och natt.

Jonathan är den lugna typen, som snackar sig ur saker..

Han är fenomenal på att hitta på ursäkter. Han vet inte alltid vad han vill, kan vara mer

lat och bekväm av sig, vad gäller städning, mm. Men han är väldigt sympatisk och har alltid

tagit hänsyn till de som är mindre än han själv. En omtänksam kille som, likt sin pappa, skulle

kunna ge bort sin sista godisbit..

Charlie är den stormiga typen.. Om något inte passar så smäller det direkt.. ordagrant smäller!

Han tar mer plats än Jonathan, är mer för handling än prat, tycker att det är jobbigt att prata om det inre och har mycket mer okontrollerat stuts i kroppen, än vad Jonathan någonsin har haft. Charlie sätter sig gärna på tvären och har inga problem med att säga vad han vill eller tycker. Men han är inte bara ett litet "monster".. Han är den av pojkarna som gosar mest, han älskar att kramas och mysa och är faktiskt den som städar rummet oftast.. Han äter dock hellre sin sista godisbit själv, än att ge bort den till någon annan.

Jag brukar säga att Jonathan är en linje.. rakt igenom..

Ibland lite upp, ibland lite ner.. men han håller sig liksom på sin linje..

Charlie däremot, är antingen upp eller ner.. svart eller vitt.. Där finns inget mitt i mellan i honom..

Ja.. så ni förstår ju själva hur spännande det ska bli att få se hur vår lilla Jasmine kommer att bli..

Jag hoppas på en härlig kombination av Jonathans lugna, sympatiska och Charlies sjutusan jävlar, men det återstår, som sagt, att se.. Oavsett hur hon visar sig att vara, spelar ingen roll egentligen.. Hon är ju redan min lilla ängel (även om hon håller mig vaken på nätterna..) och jag är så tacksam, för att jag har fått min lilla flicka, precis som jag önskade!

Här kommer tre bilder på mina tre änglatroll, så ni också kan jämföra lite..

-Jonathan är 4 dagar gammal - Charlie är 2 dagar gammal - Jasmine är 4 dagar gammal-

Som vanligt.. vaknade Jasmine klockan 04 och ville ha mat, lika så klockan 08..

Så när jag gick upp vid nio, bestämde jag mig för att hinna med en dusch och

hoppades på att Jasmine skulle sova gott till 11-12.. som vanligt.

Jag kan inte påstå att jag stressade, men det var en relativt kort dusch om

man jämför med annars.. Men herre gud, så skönt det var!

Och jag behövde inte kasta mig ur duschen heller, för Jasmine sov till klockan

var ganska så exakt 11.

- Så segern var min idag!