Idag har jag och pojkarna varit på Almåsa.

Precis som varje år, runt den här datumen, har de en dag där ute som de kallar för Almåsadagen.. Tidigare år har de haft loppis under förmiddagen och dans på kvällen.. (Vad jag vet, i alla fall..)

Förra året ville vi i "Almåsa Nya Fritidsförening" göra något mer så vi sålde våfflor, läska och kaffe.

Och så hade vi minigolftävling för de som ville det..

I år slogs det på stort och utan att skryta, gjorde vi det riktigt bra också!

Tack vare oss i "Almåsa nya Fritidsförening" fick vi igenom ett förslag om att

ha, bland annat, försäljning av grillad korv med bröd och en hoppeborg för barnen.

Och tack vare "Styrelsen" kunde vi också utföra alla våra önskade aktiviteter..

Så dagen idag har varit långt ifrån tråkig!

Och barnen, inte bara mina, har haft hur roligt som helst!!

De har kunnat:

Hoppa i hoppeborg.

Tävla gratis, med tre fina vinster, i form av

att skjuta mål i olika hål som gett olika poäng.

Spela fotboll på en uppblåst och vattenfylld bollplan.

Få ansiktsmålningar och rida ponny.

Vi har under dagen sålt korv med bröd, läsk och kaffe.. och delat ut ballonger till alla barnen.

En dag fylld av aktiviteter med andra ord!

Här är Jonathan i full fart med vattenfotbollen.

Jonathan laddar inför höga poäng i tävlingen.. och Charlie fuskar..

Det har varit en trevlig dag, tillsammans med vänner och barnen.

Känner mig stolt över mina barn, som varit så duktiga (mycket på egen hand)

medan jag har varit upptagen med mina förpliktelser..

Två trötta pojkar, som somnat gott tillsammans i Charlies säng..

En bild som får avsluta dagens inlägg.

Förra veckan var det sommar, sommar, sommar..

Och nu är det höst..?! Inte för att jag hade planerat att göra något speciellt, denna veckan när jag har barnen, men det är lite typiskt att inte kunna packa korgen och kunna dra till stranden för att njuta en stund.. Jo visst KAN man packa och dra.. men där finns nog ytterst lite njutning att hämta i ett sådant här höstrusk.

Så vad gör man i stället?

Igår var vi på Busfabriken och det var ju högt uppskattat av båda mina pågar..

Men då det kostar en del.. så får man begränsa sig lite..

Nä, denna dag till ära, ska jag faktiskt till tandläkaren, vilket får dagen att se ännu mörkare ut..

Det kostar också en massa pengar och det är dessutom så jädra trist..

Där vinner Busfabriken med MÅNGA poäng!

Nä, det får bli innelek idag, med film och lite sällskapsspel, kanske något pyssel och annat skoj, man kan hitta på. Slår vad om att ungarna kommer att "tvinga" mormor att spela Uno, eller något, när hon kommer hit och tar hand om dem, medan jag är hos Doktor Tand..

Klockan är 02:23.. natten mellan måndag och tisdag.. och JA.. jag är fortfarande vaken..

Jag skulle ha gått och lagt mig strax efter klockan tolv och somnat som en trött liten gnu,

men oavsett storlek, eller djurart.. så gick det inte så bra med det..

Och när jag väl skulle sova, kunde jag inte somna.. av olika anledningar..

Och vad gör man när man inte kan somna..? Jo då tar man fram sin lilla

bärbara, som med sitt enkla sällskap kan lysa upp tillvaron lite..!

Tittar på klockan igen.. nästan kvart i tre.. OJ!

- Tror jag ska göra ett nytt försök, med att nanna kudden..

På återseende..

- Tjingeling!

Igår sov jag till klockan var nästan elva.. och hade inte

kommit i ordning, med "morgonbestyren" förrän klockan tolv..

Idag väcktes jag av Charlie, som kröp ner i min säng klockan åtta..

Och nu två timmar senare har jag redan hunnit göra både det ena och det andra..

Tomas kom och lämnade barnen igår eftermiddag, så nu är jag hel igen..

Jag satt ändå uppe sent igårkväll, men med barnen sovande sött i rummet

bredvid, fanns där ingen oro eller saknad.. Bara en känsla av lugn..

Att inte ge upp är inte alltid det lättaste.. även när det gäller mig..

Jag tillhör de starkare personligheterna, men det gör det inte enklare..

Jag mår bra. Jag tar dagarna som de kommer och har förmågan av att kunna njuta av

livets små stunder.. stora, som små.. i sällskap, eller i min ensamhet..

De flesta vet nu, att jag och Tomas har separerat.. men det är inte alla som kommer ihåg

det faktum att jag faktiskt är ensam.. lämnad.. övergiven.. oälskad av mannen till mina barn..

- Mannen jag trodde jag skulle leva med, åldras med och dö med..

Anledning till att folk glömmer? Jo, för att jag mår så jädra bra..

Anledning till att jag mår bra? Jo, för att jag är så jädra stark..

Sen har jag ingen aning om VARFÖR jag är så jädra stark..?!

Visst känns det bra att höra andra säga att man är stark. Känns bra att framstå som

något positivt. Men det begränsar mig från att kunna erkänna att jag inte mår bra.

"Den största lögnen från en kvinna är: JAG MÅR BRA."

Läste det någonstans och kände att, precis så är det!

Det som sårar mycket i allt detta här är att ¨han¨ som borde känna mig mest, vid

det här laget, verkligen tror på mig, när jag säger att "Jag mår bra." Om han ens frågar..

Han säger att det är viktigt för honom att jag verkligen mår bra (för att jag är mamma till hans barn) och samtidigt som jag VET att han verkligen menar det han säger, så känns det, i min ensamhet, att han bara lättar på sitt samvete..

Min svaga sida gråter för att han lämnat mig. Gråter för att han inte har gett mig

en chans. Gråter för att han har splittrat min familj. Gråter för att han sagt att han

inte älskar mig mer..

Min starka sida säger kort och gott "fåck daj" men det ändrar inte på det faktum

att jag ändå gråter.. i min ensamhet..

Ja, det blev ju en bra dag trots allt..

Ungarna var som små änglar i morse när de kom upp och allt gick smidigare än väntat..

Kaffet stod på när jag kom hem till Tomas för att lämna barnen, så jag tog mig en kopp innan jag

åkte till jobb, vilket var väldigt gott! (Hur kommer det sig att kaffe är så gott på morgonkvisten egentligen?) 

Dagen på jobb, var väl helt okej. Tuppluren när jag kom hem, lika så..

Och sedan lite Bingokväll på Almåsa, med förberedelser, mingel, nummerupprop, fika och

en massa glada människor, våra fina bingovänner, som förgyllde kvällen!

Blev lite orolig dock när jag kom hem och min lilla Bella kom och mötte mig i hallen, samtidigt

som hon verkade ha satt i halsen.. Hon liksom snorkade..?! och blev riktigt tagen av det som

hade hänt, vad det nu var..?!

Det blev bättre igen, när vi några minuter senare var ute på kvällsrunda och träffade två

jättesöta, små Bella-kompisar, som båda verkade väldigt förtjusta i lilla Bella..

- Vilket hon inte verkade ha något emot..

Nu är klockan mer än mycket och jag ska alldeles strax gå och nanna kudden..

Det kommer ju en dag imorgon också.. och det bästa med den är att det är fredag!

- Får väl sova en stund så jag orkar med att se vad den har att erbjuda..

För visst är det en god morgon..?!

Eller ja, vad vet jag egentligen.. Jag har inte hunnit känna efter så där speciellt..

Känner mig aningen neutral i humöret, men det går nog över..?!

Jag vaknade med kramp i ena benet för cirka en timme sedan och har hunnit göra mig klar inför dagens alla bravader, men det är också allt. Ska alldeles strax väcka ungarna som ligger och trynar i sina sängar. Förmodar att jag får lite mer info om hur bra morgonen är då..?!

Vädret är väl inte det piggaste, just nu, men enligt det jag läst mig till så ska vi få i alla fall en 20-22 grader idag och det kan ju kännas bra!

Önskar Alla en bra dag oavsett väder och vind!

Nu ska jag sätta fart på min dag.. Vi ses..

Min Älskade Lilla Vovve!

Jag är så glad att jag har henne hos mig.. ALLTID!

Det gör det så mycket lättare att komma hem, när man vet att någon väntar på en.

Varje dag kommer hon och möter mig innanför dörren, med svansen på turbovift..

Och hennes lilla speciella ¨smile¨ när hon visar framtänderna, samtidigt som

hon springer runt fötterna, gör hemkomsten lite mindre ensam.

Bilden är tagen, för inte så länge sedan, när vi var på långpromenad tillsammans..