Andra dagen hemma, med sjuka lilla Jasmine, är snart slut och jag får väl säga att läget är ok.. inte för att det är så bra som det kan bli, men det finns hopp om det..

Igår under dagen, trodde jag att vi skulle vara klara, typ idag.. med sjukdomen som håller oss hemma, men nej det går inte.. Feberfri nästan hela dagen, men så framåt kvällen kom den igen..?! Och en natt ifrån underjorden välkomnade den sena timmen vi vaknade imorse.. (Det är i stunder som dessa, som ett gemensamt rum till alla tre barnen är mindre bra, då det tär på precis alla om en av de små är sjuka..) Jasmine fick förvisso så småningom komma in och lägga sig i min säng, men pojkarna stördes ändå i sin sömn..

Tack vare att vi försov oss imorse, fick det bli frukost hemma och även om det egentligen inte borde sägas, (?!) så måste jag ändå medge att det blev en mysig morgon, då vi riktade in oss på att komma till skolan i tid till lektion nummer två.. (I min fantasi tänkte jag, när vi satt i bilen väl på väg till skolan, att livet hade varit ljuvligt om varje morgon kunde starta så här sent.. Men det vet ju alla att det är tekniskt omöjligt inom de ramar vi lever..)

Idag, när jag och Jasmine hade släppt av killarna på skolan, körde vi till affären för att handla det nödvändigaste.. (Det är vid tillfällen som dessa, då det är mindre bra att vara särbo.. saker och ting löser dig inte av sig själv och man måste i egen person ta tag i sånt som måste göras..)

Nåväl.. Jag blir mer och mer varse om hur Jasmine känner i näsan, när hon gråter förtvivlat om att hon har ont, då jag också börjar känna av symtomen. Hoppas dock att det stannar vid lite näsont och inte blir värre än så.. Jag har ett jobb som behöver mig.. och jag behöver mitt jobb, så: "feber, håll dig borta.. tack!"

Även om det är frustrerande att inte kunna vara på jobb, nu på början av terminen när det är så mycket som dras igång.. måste jag ändå medge att det är supermysigt med att ha barnen hemma! (Min vecka med barnen, denna veckan, om någon missat det..?! *smile*) Det märks att de har blivit äldre.. Både i hur det går här hemma, vad de gör och hur de gör det, men även i deras sätt att prata och framför allt i vad de talar om.. Fullständigt älskar deras tankar och funderingar.. och att de faktiskt delar med sig av vad de känner och tycker!
- Vi snackar kvalitetstid, på hög nivå!

Nu är det dock hög tid att de gör sig redo inför natten.. och jag får allt vacker avsluta här och nu, för att göra min plikt som mamma och hjälpa till och om det behövs mana på..

Kärlek & Ärtor!

Ps. Till dig som ännu inte förstått att tiden tillsammans med dina barn är tillfällig.. Passa på att umgås med de små liven medan du kan! Det är så vi knyter banden.. Och eftersom vi bara har våra barn till låns, är bandet inför framtiden viktigare än vad du kanske tror..?! (Om du inte vill bli gammal och ensam det vill säga..?!) Bara en liten parentes.. *smile*

Efter en trevlig helg.. Som startade med super-mys tillsammans med barnen.. och som avslutades med egentid tillsammans med min mamma i skogen.. har det nu hunnit att bli måndag igen. Dock inte någon vanlig måndag..?!

Det är andra veckan, sedan skol- och jobbstart och min vecka med barnen.. vilket innebär att det är jag som får "vabba" för vår lilla Jasmine, som åkt på förkylning, med feber, hosta och ont i halsen.. Inte så konstigt, med tanke på att vi nu är tillbaka till alla kompisar och baciller, efter en lång tids ledighet ifrån varandra..

Kommer ihåg hur det kunde kännas förr när barnen blev sjuka.. Jobbigt att se hur dåligt barnen mådde, men ändå skönt att få en eller två dagars extrapaus från fabriken.. Idag är det inte alls så?! Det är förvisso fortfarande jobbigt att se sina barn må dåligt, men inte alls lika skönt att vara ifrån jobb..! Vi har ju så mycket som ska hända denna veckan och jag vill så jättegärna vara med om allt det roliga! *Jag ler i tanken om att få känna känslan av att älska mitt jobb*.. Få förunnat, tänker jag..

Jag vet inte hur länge jag behöver vara hemma med min lilla sjukling..? Hon har haft feber i natt, men är sedan hon vaknade imorse feberfri.. Får väl se om febern håller sig borta, eller om den kommer tillbaka igen.. Minst en feberfri dag hemma, heter det ju.. något som jag (både som förälder och pedagog) håller hårt på.

Nåväl.. Det blir en lugn dag.. som jag tänker ta tillvara på och mysa lite extra med dotera!

Kärlek & Ärtor!

Har inga direkta planer på att bli långvarig, då timmen är sen..

Ville mest bara berätta, i form av några bilder, om vår härliga eftermiddag

och kväll tillsammans.. Som gick, nästan helt enligt planerna..?!

* * * * *

Vi började med att käka våfflor till mellanmål/eftermiddagsfika..

* * * * *

När maten var undanplockad och köksbordet var rensat, spelade vi spel..

'Tjolahopp' - ett lite klurigt brädspel, med frågor tagna ur Astrid Lindgrens sagovärld.

* * * * *

En stund senare, dukade vi upp med en massa gott i vardagsrummet..

* * * * *

Det mesta av det goda fick plats i skålarna tillsammans med glassen. *smile*

- Maränger, chokladsås, nougatsås, skivade jordgubbar, karamellströssel, rån och Ballerinakex..

* * * * *

Och till allt detta, bortsett från ostbollar, gifflar, vindruvor och saft, blev det naturligtvis

filmvisning på tv:n, allt efter konstens alla "fredagsmys regler" -  ikväll 'Ett småkryps liv'

* * * * *

En minst sagt "frossig" eftermiddag och kväll, både gällande glädje med

 många, höga skratt och allt det goda som vi lyckades att stoppa i oss.. 

* * * * *

- Tacksam. Ärligt lyckligt lottad.

Kärlek & Ärtor
  

Så har det hunnit att bli fredag igen.. och min första arbetsvecka, efter julhelgerna, börjar lida mot sitt slut..

Idag får jag en bonus-dag tillsammans med mina barn.. mina egna tre änglatroll.. då Tomas ska iväg på kickoff med sitt jobb. Planerna är inte jättestora, men mys är ett absolut måste!! Efter en hel jul tillsamman, har det känts konstigt med en hel arbetsvecka ensam, så jag har verkligen sett fram mot denna dag!

För det första blir det att vi får en tidigare start på kvällen, än vanligt, då jag har turen att sluta tidigt enligt schema.. Sen blir det väl något gott att äta.. Kanske ett spel eller två, om inte vi väljer att pyssla något kul tillsammans.. Och om jag känner mina barn rätt, så avslutas kvällen med film och gott-gott vid tv:n..?!

Och med detta lilla "onödigt vetande".. önskar jag dig en fortsatt skön fredag!

Kärlek och Ärtor!!

Har du varit med om att tänka tanken: "om jag gör det här, kommer det att sluta så här"..?! Jag tänker "förnimmelse".. inte något självklart som att: "om jag hoppar från taket på ett höghus, så kommer jag att slå ihjäl mig".. utan mer på sådant som kan räknas till "ödet" eller "slump".. Som att en, av hundratrettiofyra gånger (?!).. sparka lilltån i bordsbenet..?

Jag har haft dessa tankar/förnimmelser (som jag väljer att kalla de för) så länge jag kan minnas och jag kommer så väl ihåg, händelsen som fick mig att börja lyssna på dessa små ledtrådar och agera därefter..

Mitt rum var nyrenoverat, men inte riktigt klart. Det saknades ett hyllplan som skulle täckta hålet för det som skulle bli en infälld hylla vid sänggaveln. Jag brydde mig dock inte så mycket om att hyllplanet saknades, då jag ändå kunde lägga saker på regeln som skulle bära hyllan. Trots att risken för att saker kunde falla ner i hålet, bakom regeln, brukade jag ändå lägga saker där.. Och oftast, för att inte säga alltid, gick det bra..?!

Dagen som jag så väl minns, var en helt vanlig dag och jag skulle lägga något (minns inte vad) på regeln. Sekunden innan jag lade saken på plats, slog tanken mig att jag skulle kunna tappa ner föremålet bakom väggen, men valde att ändå lägga dit den. Sekunden senare blev det som jag tänkt och det var bara till att inse att föremålet var förlorad bakom väggen.. Jag minnas att det tog mig hårt att ha förlorat min sak.. (vad det nu var?) Och efter den dagen, har jag varit mer uppmärksam på dessa små förnimmelser jag får.. Ska kanske tilläggas att det dock alltid bara har varit, så kallade förnimmelser, gällande mig själv.. och aldrig någon annan..

.. fram tills idag..?!

Idag hände det. Jag fick en förnimmelse för någon annan och erfarenheten jag fick, blev på någon annans bekostnad. Detta gör mig ont, men jag är ändå glad att det gick bra trots omständigheterna..

Det var imorse när jag var ute med hunden innan jobb, som jag lade märke till ljudet av gåstavar.. Inget konstigt i sig, men jag minns att jag verkligen noterade själva ljudet. Två kvinnor kom gåendes en bit bakom mig, varav den ena hade gångstavar som hjälp för att hålla balansen på det hala underlaget. De gick sakta, men eftersom jag och hunden gick ännu saktare, hann de nästan ifatt oss innan vi svängde av, upp mot huset där jag bor. Precis i svängen lade jag också märke till att vattenpölen, som alltid blir vid lyktstolpen, var täckt av snö. Jag tänkte tanken på att jag kanske borde markera "faran" men valde att inte göra det.. (Jag menar, vad är oddsen på att det faktiskt skulle hända något..?!)

Jag och hunden svängde som sagt in på stigen mot huset, men vi hann inte mer än max två meter fram, förrän en av de två kvinnorna stöp i backen! På två röda var jag där för att hjälpa, men mitt dåliga samvete hade redan etsat sig fast i mitt huvud.. Det tog en stund innan kvinnan, som hade trillat, var redo att få hjälp upp.. tror att hon blev lite chockad?.. Men när väl stod på båda benen igen, kramade hon om mig och tackade så mycket för hjälpen. Jag minns inte riktigt vad jag sa, men jag tror att det var något i stil med "att det var så lite så".. då jag fortfarande hade dåligt samvete i tanken om att jag, pga. att inte ha lyssnat på min förnimmelse, hade låtit henne falla..?!

- Ja, jag vet inte..?! Kanske..?! Kanske inte..?! Men jag vill ändå tro..
Håller därför mitt sinne öppet och lovar att lyssna bättre nästa gång, om nästa gång, det händer igen..!!

Kärlek och Ärtor!

Det finns en sak som jag har slagit mig, som jag måste jobba på.. (bortsett från allt annat?! *smile*) och det är att jag måste sluta svamla!

- Ja! Jag har kommit till den självinsikten att jag svamlar!
Något som säkert redan är känt av andra sedan länge..?! *ganska så övertygad..*

Precis som att inte ursäkta mig själv med att använda ord som "lite", "kanske" och "nog" när jag skriver..
Ord som förminskar övertygelsen och tron på sitt eget värde..

Jag har sedan ett tag tillbaka reagerat på att jag har svårt att hitta orden jag söker, att jag har för bråttom i tanken och att meningarna pga. detta blir obegripliga och att man som lyssnare tappar intresset.
Jag MÅSTE, med andra ord, sakta ner även när jag pratar.. "Less is more" som man brukar säga..

Jag måste ge människor i min omgivning, chansen till att skapa sitt eget intresse för "mig", istället för att hela tiden försöka imponera och tillfredsställa, för att de ska anse mig vara värdig att lyssnas på..

- Ja, det var bara en tanke som slog mig.. Och nu har jag bekräftat den här.

Må solen lysa på dig idag.
Kärlek & Ärtor!

Det är något speciellt med att vakna strax innan väckarklockan ringer..

Ännu en morgon som jag, trots alla tänkbara odds, behöver upp extra tidigt på grund av "öppning" på jobb.. som jag vaknar av mig själv, minuten innan alla femton alarm sätter igång.. (För dig som inte ser konsten i det hela: kan jag berätta att jag inte kom i säng förrän 00:40.. Mest bara för att du ska kunna jämföra med ditt eget behov av att sova dina timmar..)

Jag ska alldeles strax göra mig klar för att åka till jobb, men ville först bara passa på att sprida lite kärlek..?!
- Du är bra! Oavsett brister och fel i din vardag.. så är DU bra! Och jag önskar dig en fantastisk dag!

Kärlek & Ärtor!

Jag är nämligen övertygad om att det spelar roll, vilken typ av känsla (läs energi) som vi sänder ut..
Ser på jobb idag, i barngruppen, att barnen faktiskt lyssnar på mig.. och det utan att jag behöver skrika och gorma, eller tjata..

Gjorde "positiva bandet" idag, en bekräftelse genom att titta på varje barn och säga barnets namn, följt av "vad roligt att du är här idag"..
- Det fullständigt lyser i barnens ögon..!!

Jag älskar mitt jobb!!

Bara ett litet tips..?! *smile*

Kärlek & Ärtor!