Med mindre än två dagar kvar av min ledighet och med vädrets mörkare nyanser, känns det som att hösten smyger runt hörnet.. Jag känner mig inte lika mörk i sinnet som i torsdags när paniken envist försökte få mig i sitt grepp.. vilket är skönt naturligtvis.. Men listorna på vad som behöver göras har börjat ta form i mitt huvud. 

Tvättberget behöver bestigas.. Nödvändigheter inför barnens skolstart behöver köpas in.. Och jag behöver ställa in mig mentalt på vad som kommer krävas av mig på måndag när jag kommer till jobb..

Tillbaka på jobb..?!

Jag hoppas att ni förstår hur mycket jag egentligen älskar mitt jobb, för det gör jag! Men det är alltid lite jobbigt för mig, när kraven i vardagen kommer tillbaka.. Jag är nämligen grym på att ställa aldeles för höga krav på mig själv. Jag vet om detta.. Och jag försöker verkligen.. Men jag känner också mig själv.. och oron inför allt kan få min värld att mörkna..

Men som sagt.. Jag älskar mitt jobb. Det dystra, hårda, kalla är egentligen mest bara i mitt huvud.. Mitt liv utanför är betydligt mycket ljusare!

Jag sitter vid matbordet i uterummmet och skriver.. Mina flickor ligger i vars en hörna av soffan och sover.. och regnet smattrar lätt mot taket.. Lugnet råder och det känns faktiskt riktigt mysigt med den mörkare himlen.. Hösten må innebära krav och kyla.. men det innebär även tända ljus, inneskor och sköna tv-kvällar..

Regnet tilltar och jag är helt överrens med mig själv i att jag inte kommer göra något i trädgården idag.. Igår rensade jag bort mitt förgiftade ogräs och lade ut nytt stenmjöl, för att täcka springorna som blivit mellan stenarna.. Doften av höst har nu nått in genom den öppna glasdörren och jag njuter av stunden.. Blir nästan lite sugen på att måla..?!

Nåja.. Vi får väl se vad jag hittar på..?! Kanske sitter jag bara här en stund till.. och tittar på mina sovande hundar till ljudet av regnet som nu härjar fritt..?!

Kärlek & Ärtor!

.

.

.

#höst #imitthuvud #hundar #regn 

När Siggi, för drygt ett år sedan, kom hit från Irland, hade jag inte möjlighet att ta emot henne direkt.. Så de första dagarna i Sverige bodde Siggi i jourhem.. I onsdags fick vi äntligen besök av dessa två härliga människor och deras två hundar.

En man och en kvinna, båda pensionärer, med hundarna Axel, och den vackra springaren som jag tyvärr tappat namnet på.. kom till oss vid halv ett tiden, för att få träffa Siggi igen.. Det var inte jättemånga dagar som Siggi bodde under deras tak, men de räckte för att främst mannen i huset skulle bli kär i vårt lilla yrväder.. "Kärlek vid första ögonkastet.." som han själv uttryckte sig, när vi satt i uterummet och pratade.

Samtidigt som vi satt och drack kaffe och åt kakor sprang hundarna runt och busade i trädgården.. Något senare kom våra två äldsta hundar in och lade sig i uterummet hos oss.. medan Siggi gick runt hörnan tillsammans med Axel, för att visa honom hur man gräver upp en Rhodedendronbuske.. (Något som vi upptäckte först efter en stunds tystnad från gräsmattan.. *smile*)

Tyvärr blev det inga bilder från onsdagens lilla återträff, så ni får hålla tillgodo med bilden som togs innan gästerna kom.. där Siggi och Spira poserar i trädgården..

Kärlek & Ärtor!