Idag är det ett år sedan jag blev fru till mannen i mitt liv..

Vår första bröllopsdag.. som vi passade på att fira lite speciellt under helgen som var.. 

Vi har varit tillsammans i typ tjugo år.. men som sagt.. Idag firar vi ett år som man och hustru..

Eftersom vi gifte oss i Malmö, kändes valet av att fira just där, som en självklarhet.. och här kommer några bilder..

Hotellet vi övernattade på: The Mayfair Hotel.. Ett mysigt ställe nära till det mesta..

Vi checkade in.. Gjorde oss i ordning.. och gick sedan till Steakhous på Lilla Torg för att äta och dricka gott..

Efter vår trevliga middag, med en galet god efterrätt.. som jag tyvärr inte minns namnet på.. gick vi en lång runda genom stan. Kvällen var fantastisk och minnena av stans olika platser skapade nostalgi på hög nivå..

- Bilderna på triangeln var mest symboler för vår promenad tillsammans, men Stippes räknas till några av de goda ungdomsminnen som dök upp..

Vi hamnade på Interpool.. där jag fick stryk i shuffleboard, så det stod härliga till.. (För även om jag fick in en del magiska "skott".. räckte det inte hela vägen till någon seger..) -Men man kan ju inte vara bäst på allt, tänker jag..?! *smile*

När spelet var slut och stället stängde, gick vi tillbaka till hotellet för att.. enligt tradition.. spela Yatzy. (En klassiker när vi övernattar på hotell, som egentligen bara började som en kul grej..) Och ja.. sen.. så höll vi bröllopsnatt, om man så säger, utan att gå in på några detaljer.. *smile*

- Vårt rum 505 @ the mayfair hotel - Sep 2020 - 

- Biblioteket @ the mayfair hotel - Sep 2020 - 

Inspirerande med den fanastiska mattan, som jag läste om i en bok som jag hittade på rummet.. Konstnären som designat den, höll tydligen på med mer än en konstform, vilket beskrevs i boken som att han inte kunde hålla sig inom någon specifik ram när det kom till sitt skapande.. (Han var på så sätt svår att placera i något fack..) Vilket direkt fick mig att känna hopp inför min egen framtid som konstnär.. Eftersom jag, precis som han (konstnären som jag inte minns namnet på) gör så mycket olika saker.. både materiellt och teknik.. 

Nåväl..

Det var en supertrevlig upplevelse tillsammans med min Bejbii.. och jag är så tacksam över allt!!

Kärlek & Ärtor..

Jag älskar att måla.. och jag brukar bli nöjd med resultatet, när jag är färdig..

Jag målar för färgernas skull.. Eller ja.. Jag målar ju så klart för att jag mår bra av det, men jag skyller på färgerna då det är kladdet med de, som skapar glädjen i stunden..

Under tiden som tavlan växer fram under mina penslar, rinner en del av mig ut genom armen, nedför penseln och hamnar på duken jag målar.. När tavlan är färdig, är den en del av mig..
- Oftast är det som en klapp på axeln.. Välmående och glädje, som jag gärna delar med mig av. Ibland är det något extra positivt, vilket gör att jag kan ha svårt att skiljas från tavlan.. Och ibland är det ren och skär ilska, ett resultat fullt av irritationen som jag gjort av med under målningens gång..

Oavsett känsla som fångats i tavlan, så läggs de alltid åt sidan, när jag plockar fram en ny duk att förgylla med färg..

När jag återkommer till de alster som står på hög, blir jag oftast glad. De får mig att minnas känslan av ett gott arbete och som sagt, känner jag oftast stolthet över det jag åstadkommit..
- Jag är duktig på att måla.

Ska vi däremot tala om när jag granskar mina tavlor inför utställning eller dylikt, är jag väldigt kritisk mot mig själv.. Jag vet att jag gillar det jag gör.. (annars hade jag inte gjort det..) men det är alltid lika läskigt att tänka på vad andra kan tycka..

Det finns hundra- tusen- miljontals andra människor som också målar.. och säkert lika många som gör det bättre än mig.. Så tankarna är svåra att stoppa, när man inser hur lite jag har att tillföra världen med mina tavlor.. Vem behöver en flamingo i yogaställning.. typ..?!

Oavsett..
När jag känner mig inspirerad.. När jag har många idéer, eller när någon visar intresse för det jag gör.. är det som om något inom mig fyller mig med energi och jag kan liksom inte låta bli att måla..

Och idag blev det en blomma..

- Jag älskar att måla blommor.. (även om jag ofta målar över de med något annat..) Idag blev det dock en blomma som fick stanna. *smile*

Kärlek & Ärtor!

De två första, tagna på salongen, med belysning som visar de rätta färgerna..

Tagna av min duktiga frisör..
.
.
De två sista, tagna av mig själv.. med solljus som belysning.. En med solen bakom moln och en med direkt solljus..

Kärlek & Ärtor!

Jobbveckan som snart är slut har varit förvånandevis rolig. Och tiden från måndag till imorgon fredag, har gått i en väldans fart..

Jag hade haft en hel del som jag skulle kunna skriva om.. men jag är så galet trött att jag helt enkelt inte orkar..
Så därför ska jag istället, om bara några minuter, gå och borsta tänderna, för att avsluta dagen i min (idag extra) sköna säng.

- Imorgon är det fredag och då rockar vi sista dagen på jobb för den här veckan.

Kärlek & Ärtor!!
Och sov gott..

Idag ska jag och mannen ut på äventyr tillsammans och det ska bli riktigt mysigt att få komma iväg..

Vi ska, tillsammans med goda vänner, tura med en av mina gamla båtar Aurora, Helsingborg/Helsingör.. (Anledningen till att jag säger min båt, är att jag en gång i tiden arbetade som dekoratör på båtarna Aurora och Hamlet, bland annat..) och det ska bli spännande att se hur de ser ut idag. Det har hunnit gå många år sedan jag tutade sist.. *smile*

- Kul också att få göra trippen bara i rent nöje och inte behöva arbeta under tiden.

Vi får väl se vad dagen har att erbjuda..
Men nu behöver jag göra mig i ordning, så jag avslutar här med att önska er alla en riktigt bra lördag. Ta hand om er och glöm inte att dricka i värmen. *smile*

Kärlek & Ärtor!

Jag packade mina väskor.. Tog med mig en av hundarna.. (Siggi) och körde hem till mina föräldrar.

Anledningen till att jag bara tog Siggi med mig, och att Spira inte fick följa med, var att jag ville se hur Siggi är när hon är ensam.. (med mig.)

Det har gått ungefär fem veckor, sedan hon kom till oss och sakta men säkert har vi börjat lära känna varandra. Nästa steg kändes som en bra idé. Att åka ensam med bara Siggi, för att lättare kunna se hur hon agerar när hon inte har Spira vid sin sida.

Och jag blev aningen förvånad över hur lugn hon var, trots allt nytt på egen hand.

Det blev sköna långpromenader i skogen, vilket kändes drömlikt, eftersom Siggi går fantastiskt bra i koppel. Är ganska säker på att hon hade kunna gå utan koppel också, men eftersom inkallningen inte är helt hundra och eftersom hon fortfarande visar tecken på att vilja fly, om hon blir skrämd.. (hellre än att söka skydd hos mig) kändes det bara dumt att utmana ödet. Jag minns när Spira kom till mig och att hon agerade precis likadant.. dock kommer jag inte ihåg hur det blev sig att hon hittade sin "trygga plats", ståendes mellan mina ben..?! Men jag tänker att Siggi kommer att hitta sin "trygga plats" tids nog.. 

Under helgen som var, upptäckte jag också Siggi's enorma kärlek till sitt halsband.. då hon nästan kastade sig över mig i sängen där vi låg när jag tog av det fredag natt.. Hon kastade sig framåt, över mig, och tryckte huvudet in under halsbandet igen, som om hon ville att jag skulle sätta på det igen..?! Som om hon varit med om detta förut, men då med tragiska följder..?! Men det är ingenting som är bekräftat.. Bara en tanke som slog mig i ögonblicket..

Jag kliade/klappade henne över nacke och hals, samtidigt som jag lovade henne att hon skulle få på sig sitt halsband imorgon igen.. Att jag aldrig kommer att lämna bort henne. Hon tryckte huvudet mot mig och jag såg det som ett tecken på att vi var överrens..

Bilden ovan visar precis när vi vaknat lördagmorgon. Sekunden senare fick hon tillbaka sitt halsband runt halsen och vi fick bråttom att komma ut för morgonbehoven.. *smile*

Att vandra i skogen var både spännande och stundvis skrämmande.. Mest stolt blev jag när Siggi vågade stanna upp och faktiskt snusa vidare på vad det nu var hon stannade vid, trots att jag fortsatte att gå. Hon går som sagt jättebra i koppel, intill min sida, lite bakom, eller lite framför.. men i skogen vågade hon släppa min sida och utforska lite på avstånd.. Hemma i stan följer hon alltid Spira och får aldrig riktigt chansen till att stanna och utforska om Spira inte stannar.. (Spira är inte lika duktig att gå i koppel tyvärr..)

När vi kom tillbaka hem till mina föräldrar, efter lördagens långpromenad i skogen, blev det som vanligt fika.. Kaffe och kanelbullar till oss människor och Siggi fick en bit av vattenmelonen som serverade vid sidan om..

Mumsigt värre och passande i värmen. 
Siggi är duktig på att äta både frukt, bär och grönsaker..

Kärlek & Ärtor!

Nästan precis hemkommen, från en spontan aw (after work) tillsammans med mannen i mitt liv..
Ja jag har semester fortfarande.. men Tomas har börjat jobba igen och eftersom det var hans påhitt så vågar jag kalla det för aw.. trots allt.

Det började med ett telefonsamtal från honom, vid 15 tiden.. där han berättade sin plan om att åka till La Greppia i Lomma efter jobb.
- Och eftersom jag inte är den som är den, så blev det som det blev..

Och trevligt som alltid blev det..!!
- Skumpa, pizza, GT, charkbricka, rödvin, espresso, glass, kaffe och ännu mer GT..

Pyttelitet men jättegott.. Espresso- Gulligt men sant.

- Jag älskar överraskningar !!

Kärlek & Ärtor.

Idag har jag och min man varit på Nordanå Grus och beställt plattor till pergolan. Innan vi köpte möblerna förra året, hade vi en jättefin gräsmatta där. Men efter det att vi skaffade möbler och faktiskt började använda oss av platsen, har gräset tyvärr gett upp. Nu är det mest jord och grus och några enstaka grästuvor kvar.. Och när vi i våras bestämde oss för att bygga om hela pergolan.. göra den lite större och lite kraftigare, kom vi också fram till att vi skulle lägga marksten. Lättare att hålla snyggt och bättre förutsättningar för möblerna som i nuläget gärna vill borra ner sig i jorden.

Det tog ett tag att komma tillrätta med vilken typ av sten vi skulle ha, men till slut kunde vi ändå bestämma oss. Sen när stenen var klirrad skulle även kantsten och fog utses.. men det gick relativt fort och lätt.

Eftersom staket intill syrenhäcken fortfarande inte är helt klart, passar det nog perfekt att stenen kommer på tisdag som nu bokat.
- Och det känns bra i hela kroppen!

I höstas hade vi en kille här som satte in vår nya dörr in till gården/ trädgården.. och planen var att det skulle komma en annan snubbe som skulle fortsätta med en del andra grejer vi behövde få gjort.. Men sen vet vi ju alla hur det är med hantverkare..?!
- Mycket snack och lite hockey..?!

(Gäller säkert inte alla hantverkare, men jag har alldeles för mycket erfarenhet av just den typen tyvärr.. mycket pga. mitt tidigare yrke som dekoratör, där jag då jobbade mycket sida vid sida av många hantverkare som tyvärr satte ryktet för flertalet..)

Hur som helst. De hantverkare som anlitades i höstas var genom personliga kontakter, vilket vi hade hoppats på betyda något..?! Men tydligen hade de bättre platser att vara på än hemma hos oss, så tiden gick och inget hände..

Men så kom vår nuvarande hemmafixare vår väg. Han, en fenomenal hantverkare, helt och hållet utanför hantverkaryrke-träsket, med egentligen ett helt annat jobb till vardags.. Pga. Covid-19 har han gått hemma sedan flera månader.. och när våra vägar möttes var det som om det var meningen för båda parter.
Vi behövde någon kunnig som hade tid.. och han behövde någon som kunde ge honom sysselsättning..

Det kom sig i alla fall att mannen jag talar om fick ett uppdrag, att slutföra det som var tänkt redan i höstas, samt lite till.. *smile.. Och det är väl där vi är just nu..?!

Staketet känns som ett måste, då jag är trött på att kriga med Spira om hennes ständigt nya sätt och vägar att ta sig ut genom häcken. Där finns galler.. tro mig!! Jag har hållt på i över två år att sätta nytt, sätta mer, sätta ännu högre, ännu tätare, osv, osv.. Men nu räcker det! Och jag hoppas att ett staket INNANFÖR häcken kommer att göra susen.. (Senaste versionen av gallret är dock fortfarande kvar inne i häcken, som extra trygghet.. *suck..)

Nu ska jag gå och nanna semesterkudde (som om det skulle vara någon skillnad..?! *smile..)

Kärlek & Ärtor!