Mellersta sonen får i uppdrag att diska tre stycken stekpannor. En uppgift som innebär att de först ska tömmas på matrester, göras rena med diskmedel och borste, torkas och stoppad tillbaka på sin plats.

Med buller och bång och ett högljutt upprepande, som ett mantra:
- Jag kan inte det här! Slutade det hela, efter typ tio minuter, med att han gav upp och lämnade köket. Matresterna hade hamnat utanför påsen och stekpannorna var bara nästan rena.

Nåväl..

Maten lagades av äldsta sonen med hjälp av lillasyster. Vi åt och det var dags att duka av bordet. Mannen tömde bordet. Äldsta sonen, med hjälp av lillasyster, satte tillbaka mat som blivit över in i kylen. Jag fyllde diskmaskinen..

Mellersta sonen fick i uppgift att ta hand om det han skapat i sitt vrede, när han tidigare bullrat loss i köket.. Att göra rent runt matsoporna!

Grejen är den att han fullständigt HATAR matgegga. (Han har inga problem med att orsaka röran, men att ta hand om den får honom att våndas..)

Den här gången sa jag till honom (som jag sagt tusen gånger förut) att det hjälper inte att gnälla, eller att slänga sakerna omkring sig. Jag förklarade att matgeggan han nu stod inför, var konsekvensen av det som han försökte komma undan med tidigare. Genom att inte ens försöka.

Beklagande och äcklad började han sin jag-kan-inte-ramsa..

- Jag har sagt det tusen gånger tidigare. Är man noggrann redan från början, slipper man sånt här.. sa jag och pekade på matgeggan som hängde mellan påsen och sopkärlet.

Det tog närmare tjugo minuter för min son att klara av sin hemska uppgift. Och under tiden påminde jag honom om att vara noggrann.
- Om det skvätter mat i fönsterkarmen får du torka fönsterkarmen också..

(Hu vilken hemsk mamma jag är.. *not!!*)

När han äntligen var kla sa han väldigt bestämt:
- Det var sista gången jag gjorde det här!
Jag tittade på honom och sa:
- Inte om du slänger matsoporna utanför.

- Nej precis! Fick jag till svar. Jag kommer aldrig att slänga matsoporna utanför igen!

1 - 0 till mamma!

Kärlek & Ärtor..
och en nypa envishet.

Ps. När jag har sagt något är det så det är.. Varje gång! Alltid!

För första gången någonsin.. under min livstid.. ska jag fira påsk utan att måla ägg tillsammans med mina föräldrar.
- En galen verklighet.. som får till och med mitt hårdhudade hjärta att blöda en smula.

Det har snart gått en månad sedan jag bloggade sist och det känns som om jag kommit ikapp verkligheten, eller i alla fall kommit lite närmare..?!
Informationsflödet har ebbat ut en aning och forsar inte lika vilt och utmanande som tidigare och det ger mig tid att hinna sortera det som händer runt omkring mig.

Jag har kommit till punkten där jag kan se utanför min bubbla och perspektivet skänker mig ett konstigt lugn i allt kaos.
- Världen är upp och ner och människorasen lider.. och jag med den. Men med respekt för vår allas Moder jord och hennes gudomliga sätt att ta hand om sig själv, fylls jag ändå av hopp och tillit till det som är så mycket större än oss alla.

Insikten av redan synbara konsekvenser, av att vår planet nu får en paus ifrån sin största fiende, känns på något sätt befriande. Med djurliv som återvänder.. Växtlighet som återhämtar sig.. Storstäder som fått renare luft och blivit synliga för satellitbilder.. mm, mm..

Det gör mig ont att behöva avstå mitt traditionella påskfirande, tillsammans med mina föräldrar pga. ett tråkigt virus, men det här är så mycket större än lilla mig. Jag (tillsammans med hela mänskligheten) är bara en droppe i havet om man ser till vår fantastiska Moder jord.. och Covid-19 är Hennes sätt att få oss att inse vår plats.
- Vi äger! Men vi har ingenting att komma med när Hon tar ton. Det har hänt förr, men aldrig såhär..

Det sårar oss, på så obeskrivligt många olika sätt.. På olika nivåer, inom olika områden.. och alla drabbas. Så många olika öden och vi kan inget annat göra, än att försöka anpassa oss.

Så trots att jag kommer att sitta och måla ägg, tio mil ifrån mina föräldrar i år, kommer jag att vara tacksam för varje minut som går.. Jag måste inte gilla läget, men jag behöver anpassa mig..

- - - - -

Av hela mitt hjärta önskar jag dig, läsare och medmänniska, glad påsk. Må färgerna lysa, påskäggen smaka och tacksamheten få råda..

- Kärlek & Ärtor!

Jag fattar att alla är lika pressade över situationen som råder.. men som heltidsarbetande trebarnsmamma är det f*n helt omöjligt att få ihop allting!!

Min yngsta som går på lågstadiet (och som fortfarande går i skolan på dagarna) har fått hemuppgifter. Min mellersta som går i mellanstadiet och som är hemskickad pga. huvudvärk, har däremot inte fått några hemuppgifter.. (Båda dessa barn går på samma skola)
Min äldsta, som går på gymnasiet, åker till skolan för att få åka hem igen då det inte finns några lärare som kan hålla i lektionerna. Och när jag går in på skolans hemsida blir jag bara hänvisad till Malmö stad om hur de hanterar och hur de vill att vi ska hanterar själva smittan.. INGENTING om skolarbetet..??!!

Åter igen. Jag fattar läget! Men jag kan inte för mitt liv hitta tiden för extrauppgifter för den som redan går i skolan och leta information till de som är hemskickade.. SAMTIDIGT som jag är på jobb i nio timmar..?!!

Den som inte har gått in i väggen innan kommer garanterat göra det inom kort.

Lättast lösning.. och helt klart ett väldigt lockande beslut, hade varit att bara stanna hemma.. PUNKT.

Något irriterad.. men tänker ändå
Kärlek & Ärtor..

.. och NEJ!

Jag är varken dum i huvudet.. tappad.. eller född bakom flötet..

- Jag driver bara med er.. Tyckte det var en kul rubrik!

Det finns väl INGEN som har missat Corona..?!

Möjligtvis de människor som nyser och hostar rakt ut i luften..?! Men jag väljer att se dessa som blinda och döva analfabeter.. Personer med funktionsnedsättningar.. måste respekteras och accepteras. Vill ju inte att någon ska känna sig kränkt..?!

- Så det är okej. Alla borde hålla för munnen, men det är inte alla som kan.. 

Tack och lov för att vi är olika.

Andra exempel på egoism.. (eller idioti, om man så vill..?!)

* Att tömma hyllorna på toapapper.. (OMG?! Hur f*n tänker folk?! Hushållspapper kommer att användas istället och rören kommer att proppas igen, är en tanke..?!)

* Att hamstra mediciner.. (Samma OMG här som i punkten ovan, om inte ännu högre..?! Vad är alla så rädda för?!)

* Att andvända engångshandskar när man är och handlar.. (Tänker att privatpersoner kanska hade orkat tvätta händerna och låtit sjukvården nyttja dessa smittskydd istället..?!) 

Punkterna kan flerdubblas, men det var de punkter som låg närmast hjärnbalken just nu.. och jag orkar helt ärligt inte fler.. (Du kanske har någon "rolig" punkt att tillägga? Skriv en kommentar..)

Jag var och handlade innan idag och det var skrämmande tomt på hyllorna.. Inte bara toapapper saknades..?! Jag skulle ha en flaska steksmör.. Slut.. TOMT på hyllan. Jag skulle ha smör till frukosten imorgon.. Slut.. TOMT på hyllan. Ja jag hittade ett annat märke med steksmör, och jag valde en blå Bregott istället för den vanliga..

- Men Herre Gusseness vilken galenskap..

Väl i utcheckningen av mina varor,  kom jag till att snacka med en av personalen.. och han berättade (och håll i mössan nu, för detta är CRAZY..) Han sa:

- I torsdags sålde vi mer än vad vi gjorde under hela julhelgen..

- AMEN VA??!! På riktigt..?! 

Jag är mållös.. Förundrad och chockad på samma gång.. 

Jag har sagt det sedan dag ett och jag säger det igen..

- Jag är inte rädd för Covid-19, det så kallade Corona viruset.. Men jag är fullständigt livrädd för rädda människor!

- Rädsla skapar krig och det är tusen gånger värre än ett virus.. 

OBS!! Naturligtvis tar jag Corona på allvar! Jag gör vad jag kan för att följa folkhälsomyndigheternas smittskyddsrekommendationer och följer alla instruktioner som gäller för olika ställen.

Jag har full förståelse och medlidande för alla illa drabbade och beklagar från djupet av mitt hjärta alla de som förlorat nära och kära pga. av detta fruktade virus. Men hysterin är helt onödig!

Snälla kom ihåg 2009, när Svininfluensan härjade.. Detta är samma sak..

De äldre och de redan sjuka, bör vi vara rädda om, men SANSA ER PEOPLE!!

Enligt killen i affären kommer det nya varor, som vanligt, imorgon..  

Nåväl.. Nu ska jag sluta tjata.. men jag kommer tillbaka.. Var så säker!

- Ta hand om dig.. och försök att tänka som en medmänniska..

Kärlek & Ärtor!   

.. jag är bara, helt enkelt.. uppslukad i något annat som får ta min tid..
-Att måla!

Kärlek & Ärtor!

Kärlek & Ärtor

Lite lustigt det där med att vara arg.. se mitt förra inlägg och förstå hur rätt jag hade i min parantes om att folk skulle ta åt sig och bli illa berörda..
- Tråkigt dock att samma folk inte känner sig trygga nog i min omgivning (efter alla dessa år) till att enkelt bara ställa frågan om varför, istället för att gå bakom min rygg..?!

Men, men.. Jag har varit där förr och detta bevisar bara var jag har dem.
- Utanför min cirkel.

Det borde vara ledsamt.. men som sagt.. Det är inte första gången jag känner kniven i ryggen.. Det är inte heller första gången jag blir överkörd, trampad på, och kastad till råttorna för att jag är mig själv. Tvärtom stärker det min tro på mig själv och min beslutsamhet växer sig starkare. Och det kan ju bara räknas till det bättre, tänker jag..?!

Nåväl. Livet är som det är och det kommer att gå vidare oavsett vad folk stör sig på eller inte. Vilket gäller lika mycket mig som alla andra.

Jag tänker så här:
Första gången det händer kan det vara den enda gången.. alltså ingenting att hispa upp sig över. Man hanterar det och går vidare.

Andra gången det händer, är det en lärdom. Då ska man förstå att det är så det är och blir i den situationen. (Och här räknar jag med att alla inblandade lär sig något för att inte hamna i samma situation igen..)

Tredje gången.. även räknad som den sista gången.. anser jag att man har fastnat i ett mönster. Och om det får mig att må dåligt, (som första och andra gången) måste jag skydda mig själv och se till så att jag inte hamnar där en fjärde gång.. (och nej, jag tänker inte kväva mig själv för att behaga någon annan, när det är någon annan som skapar grund för mitt beteende..)

- Jag är för gammal för sånt.. *smile*
(känns gött att äntligen kunna säga så..)

Passar på att göra lite reklam för ett av mina favoritkonton på Instagram: #Fuckology, där personen bakom, är enligt mig en av de (h)ärligaste.. *smile*
Jag fullständigt älskar den råa ärligheten som andra inte vågar säga..!! Och det är svårt att inte känna igen sig själv..

Jag glömde säga att jag inte är arg längre..

Jag har känt känslan, ältat känslan, insett fakta.. och accepterat läget.
Jag vet vad jag behöver göra och jag känner mig trygg i att veta vad som är bäst för mig.

- Att vara mig själv är prio. Jag följer min magkänsla och litar på vägledningen från de högre makterna.. (Något som blir lättare att uppfatta när man vågar släppa kontrollen, öppnar ögonen, stannar upp och lyssnar och vågar känna inåt.. - the ting I was born to do)

Jag är en känslomänniska, vilket gör mig beroende av alla mina känslor. Alla känslor är inte lika sköna att känna, men alla känslor är viktiga. De hjälper mig att förstå. De hjälper mig att kunna hantera olika situationer. Och de hjälper mig att kunna hjälpa andra. Men framför allt så gör de mig till den jag är!

Om jag är arg, finns det en anledning. Precis som att det finns en anledning till att jag är glad eller att jag gråter.. Simpel logik enligt mig, men kanske inte så enkelt för alla..?! Oavsett.. Jag tänker inte hålla någons okunskap emot de som inte förstår, men jag kommer inte heller dalta med de trångsynta som inte ser sitt eget mönster ens efter tredje gången..

Jag kan ha överseende, förståelse och kan acceptera mer än många, men även jag har min gräns.

Jag är långt ifrån bäst, men jag är jävligt bra.. Jag trugar ingen. Har aldrig gjort och kommer aldrig göra. Jag behöver inga haters och de behöver definitivt inte mig..!

Kärlek & Ärtor!

..tar sjukt på kropp och knopp och kräver enormt mycket energi.. Därför laddade jag morgonen med en Red Bull.

- För idag tänker jag vara arg hela dagen.

Inte för att det kommer lösa någonting. Inte heller för att jag har planer på att reta någon, eller för att få någon att må sämre med sig själv. (Även om jag vet att det kommer att bli så..) Men jag tänker.. i hopp om att dränera ilskan inom mig och att kanske.. kanske kunna sova bättre.. när det väl händer..?!

Jag bestämde mig redan igår.. Att jag skulle vara arg hela dagen idag. Och på något sätt lider jag inte av det.. Tvärt om!! Ilska är ett fantastiskt redskap att ta till när man vill få något gjort, komma framåt, ta sig i kragen och faktiskt göra något åt saker och ting som skaver, håller en tillbaka, eller helt enkelt bara sabbar ens inre flow..

Jag har bestämt mig och idag är jag ostoppbar!