Det kan vara svårt att hänga med, från den ena stunden till den andra..?!

Jag inbillar mig att anledningen är för att jag är positiv ända in i det sista.. När bägaren sen väl rinner över är det som om jag mått skit i flera år..?! (Något som jag egentligen har gjort om man tänker efter.. *smile)

Igår var jag fylld av energi, lust och entusiasm över att få fixa i hemmet. Nya möbler köptes in och monteringen började bra.. Men så någonstans på vägen, tappade jag plötsligt entusiasmen.. Lusten försvann och energin dalade till bara några droppar kvar på botten.

Imorse, efter tredje gången jag blev väckt gick jag upp med en energi som var totalt obefintlig.. Som om någon/något dränerat mig under natten, eller ja, under de få timmar som jag faktiskt kunde sova.

Men tränad som jag är, vet jag att allt är upp till mig själv.. Att det är JAG själv som väljer hur jag vill ha dagen.. så..
Jag trotsade mörkret och planerade för att åka och titta på äldsta sonen när han spelade match. Kom typ halvvägs, innan jag insåg att dottern vägrade att följa med och allt blev mycket jobbigare ön vad det hade behövt vara. (Vanligtvis tar jag fighten. Det är jag som är mamma och jag bestämmer.. men idag var det inte lönt att ens tänka på.. Det hade inte blivit bra för någon.)

Så jag skippade fotbollsmatchen och bekämpade mitt dåliga samvetet, för att jag än en gång inte kunde närvara. (Det är kanske få som förstår hur gärna jag faktiskt skulle vilja vara med och se min son spela, med tanke på att jag avskyr fotboll..?! Men jag älskar min son och jag skulle mer än gärna vilja vara med oftare!)

Nåväl..
Pensel och duk.. En massa färger och en tanke till ett passande motiv, för att spegla dagens känslor och sinnesstämning.. trodde jag skulle vända mitt mörker till ljus, men nej. Irritationen i kroppen, som får händerna att darra, gjorde mig bara ännu mer dyster. Blir bara arg när jag inte lyckades få fram det jag har i huvudet.
- Så jag sket i det med.. (ursäkta min franska)

Nu sitter jag här, i uterummet. Totalt likgiltig inför allt som var stora planer igår.. Magen skriker efter något att äta, men jag pallar på sin höjd bara att dricka kaffe.. Tog fram lite nötter för att knapra på under tiden som jag skriver här, men även aptiten verkar tryta idag, så de får stå.

Tavlan är som sagt inte färdig, så den ber jag om ursäkt för.. Nötterna kom på köpet..

Kärlek & Ärtor!

Har lovat barnen att möblera om deras rum.. Eller ja, egentligen är det ett större ingrepp än så, då det har blivit dags för barnen att få egna rum.. När vi flyttade in i huset för två år sedan, typ.. (tiden rusar idag..) så kändes det naturligt att placera alla barnen på ovanvåningen.. Den äldsta fick ett eget, det lite mindre rummet. Och de två mindre fick dela på det stora. Men det var som sagt för några år sedan och nu håller inte den lösningen längre. Dotterns största önskan är att få ha ett eget rum. Vår mellersta son skulle verkligen behöva ett eget rum.. Och den äldsta trivs bäst i lite avskildhet, med plats för sina kompisar.

Det ena ger det andra, vilket innebär en större insats från mig. Källaren måste tömmas för att den äldsta ska kunna flytta in.. För att den mellersta ska kunna ta över det minsta rummet på ovanvåningen och för att dottern ska kunna få det största som eget.. *suck*
Men med mitt stora inredningsintresse, känns det ganska så spännande att hitta den där ultimata hållbara lösningen så att de olika rummen blir så smarta som möjligt. Det tråkiga dock är ju allt det där som måste sorteras.. och det är det jag just tagit en paus ifrån..

Snart är det dags för mig och mannen att åka och hämta ut två garderober och en byrå, som jag beställt under veckan och som nu är på plats i butik för att hämtas ut. Kan hända att det kommer krävas två rundor med bilen..?! Men jag är fast besluten i att möblerna ska hem idag och monteras för att komma vidare..

Kärlek & Ärtor!

Man blir lite koko, när man kör varannan-dag-tider, som i mitt fall denna veckan har varit (och är) pendlande mellan öppning och stängning..

- Jag fungerar bäst med att ha varierande arbetstider, olika från dag till dag, så missförstå mig rätt när jag säger koko.. När man kör varannan-dag-tider.. så blir det lite som att man fastnar på dag två och börjar om igen..?!

Svårt att förklara, men det här med att hålla koll på dagarna brukar vanligast ske (för mig) genom tiden jag jobbar.. Och pendlar jag mellan två tider under hela veckan, tappar hjärnan koll.. och frågan om vilken dag det egentligen är uppstår..

Lustigt det där, hur hjärnan fungerar.. alternativ inte fungerar.. *smile* Det vesäntliga är dock att jag och min hjärna är mer kompisar nu än vad vi varit på många år.. Vi håller inte alltid med varandra och det händer fortfarande att jag blir arg, ledsen eller besviken på vårt samarbete.. Men känslan av att vi har accepterat varandra (eller ja.. mest att jag har accepterat min hjärna och hur den fungerar..) underlättar dagarna extremt till det bättre!

Helt bisarrt att jag pratar om mig om min hjärna, som om två polare..?! Men sån är jag.. Det hjälper mig att få perspektiv på saker och ting. Kraven på mig själv ställs inte lika högt på hyllan och jag kan stilla min ångest genom att skylla ifrån mig..
- Det finns dagar då vi inte är de bästa av kompisar helt enkelt.. Och alla vet ju att ett gott samarbete kräver bra kommunikation och ett öppet sinne..

Nåväl.. Nu har du fått läsa lite om mig och min relation till min hjärna..?! Något som kanske var mer otippat än säkert imorse när du steg upp ur sängen..?! Och ja, det var helt klart otippat från min sida också, att det var just det jag skulle skriva om idag..

Imorgon är det tisdag igen.. om man ser till mina arbetstider, efter det jag just berättat.. Och hela dagen kommer upplevas med åtskilliga aha-upplevelser, varje gång jag kommer på att det faktiskt är torsdag och ingenting annat! (Vilket känns trevligt redan nu.. *smile*)

Du får ha en fantastisk morgondag, oavsett vilken dag det är för dig.. och med det säger jag:

Kärlek & Ärtor!

Lämnade lokalerna för typ en timme sedan, men har inte kommit längre än till bilen..
- Passar på att njuta en stund av ensamheten i tystnad, innan jag flänger vidare till affären för att handla. Har svårt för att slita mig ur stunden, då jag redan nu vet att det kommer krävas ytterligare några timmars arbete när jag väl kommer hem.. *suck*
- Men det är väl bara till att bita ihop och starta bilen för att komma iväg.

Som jag skrev imorse, fick denna dagen en ganska så dålig start.. men jag hade rätt när jag skrev att den bara kunde bli bättre. För det var precis vad den blev!

Nu ska jag bara klara av den sista delen (hemma) av dagen och sen är tisdagen den 15 oktober 2019 avklarad helt och hållet.
Och jag kan klappa mig själv på axeln och säga bra jobbat idag också..!!

Kärlek & Ärtor.

Den enda anledningen till att jag kan anse mig själv vara bättre än andra, är min självinsikt.. Jag må ha fel och brister, men jag är i alla fall medveten..

Dagen började kanske inget vidare.. men jag har fortfarande en hel dag på mig till att föra den till den bästa.

På en arbetsplats som jag älskar, med personer jag känner mig trygg hos.. Med utmaningar som får mig att växa och med alldeles egna GLITTERBYXOR!

Så..
- Bajs på allt skit! Idag rockar jag fett!

Kärlek & Ärtor!

Hade fotografering med barnen på jobb härom dagen och reflekterade över följande:

Alla har vi olika sätt att hantera obekvämligheter.. Och det gäller redan från det lilla barnet, alltså inte bara oss vuxna..

Dagens stora utmaning, för varje barn, var att stå ensam framför kameran, med all fokus riktad mot sig.

Dessutom ställda inför en lång, skäggig, vilt främmande man som försökte pocka på uppmärksamhet och som (enligt min personliga upplevelse) få fram ett smile (på ett mindre pedagogiskt sätt..)
Vilket naturligtvis inte gjorde upplevelsen mindre dramatisk..

För oss som känner barnen, blev det väldigt tydligt i vem som känner vad. Och framför allt hur press och stress visar sig i de olika individerna och i deras personligheter..

Någon brast ut i gråt direkt och kunde hejdlöst inte sluta.. En annan började att skratta hysteriskt, när det bads om ett smile. Någon stod och svängde med hela kroppen, för att hålla känslorna i schack. Ett fungerande sätt, fram tills det att vi bad barnet att stå still. Två sekunder senare i total stillastående, svallade känslorna över och gråten bröt ut. Ett annat barn blev påtagligt rädd för blixten som gång på gång slog i ögonen.. och fick barnet att reagera med att blunda och ducka inför varje bild.

Somliga barn hade inga som helst problem.. Trygga i sig själv och i det som krävdes av de i stunden. Andra höjde på ögonbrynen, men valde (klarade av) att spela med för att få det överstökat..

???

Det var sista gången vi hade fotografering med barnen på förskolan.. något som känns som en befrielse, inte bara för oss pedagoger, som nu slipper behöva få barnen till att göra något som så många av de tycker är obehagligt. Men också en lättnad för barnen som inte längre kommer ställas inför ett framtvingat agerande som i värsta fall kan pressa fram det allra innersta..

???

En annan reflektion i samband med detta är det faktum att vi vet så mycket mer idag, än vad vi gjorde tidigare..
-Då var det inget snack om saken. Barnen skulle göra och så var det med det! Idag har samhället en helt annan kunskap om hur barn fungerar.. att de faktiskt är lika mycket människor som vi vuxna.. Vilket gör att en självklar sak som skolfoto, inte längre är så självklar..

-Hade varit spännande att höra vad du tycker.. Vad är dina funderingar kring detta..?! Kommentera gärna och dela med dig av dina åsikter.

Kärlek & Ärtor..

Ps. Ha en härlig fredag!!

Det tog närmare två dygn.. av semestern, för mig att varva ner och bli av med rastlösheten i min kropp.. Alltså 48 timmar, eller 2880 minuter, eller 172 800 sekunder om man så vill..

Det tog ungefär tio sekunder för mig att greppa det faktum att jag var hemma igen, efter det att jag klivit in genom dörren. Överdrivet räknat, tog det nog sju sekunder innan jag var tillbaka i mitt 120 tempo..

Packa ur väskan, tvätta, gå ut med hunden, plocka undan på diskbänken, sortera grejer från vardagsrummet, dammsugit källaren.. osv.. osv.. Strax efter kl 22, hade jag fixat och donat, plockat och ordnat sedan vi kom hem kl 18 typ.. och jag satte mig äntligen ner i soffan. Strax efter jag insett att jag varit uppe sedan kl 07.. och att jag åkt buss, flyg och bil mellan kl 10 och 18.. och sedan hållt tempo på 120 mellan klockan 18 och 22.. tog det inte många minuter förrän jag däckade som vanligt i soffan.. (Härligt att vara hemma igen.. NOT!)

Imorse vaknade jag tidigt, typ uppe klockan 06.. och tänkte ta tillfället i akt för att skapa de bästa förutsättningarna på den första dagen på resten av våra liv..

Jag fixade frukost.. och väckte barnen något tidigare än vanligt.. för att hinna äta tillsammans, något vi aldrig brukar hinna annats.. Vilket faktiskt blev jättetrevligt!!
Och det var jättemysigt.. tills jag fick reda på tio i åtta, att jag skulle köra och lämna barnen på skolan också..
Något som jag inte alls var inställd på?!

- Krasch i mitt huvud..
Jag har SÅ svårt för att få så kallade sena krav över mig. När jag inte får tid till att ställa in mig mentalt på vad som krävs av mig förrän bara några minuter innan, havererar min hjärna och det blir totalt kortslutning..
(Inget nytt dock.. Det har varit så sedan jag gick in i väggen för typ sju eller åtta år sedan.. Så det skrämmer mig inte längre, men det är nog så irriterande ändå..!!)

Men jag fick ihop mig.. fick ut barnen i bilen, som dessutom behövde skrapas.. (Jag har för fasiken inte varit hemma sedan nattfrosten kom..?!)

Barnen kom till skolan i tid.. och jag kom iväg med hunden på en något krispig morgon-spring i hundrastgården..

Allt efter det är bara som ett stort blurrigt moln av måsten i tempo..

Jag började med att läsa av vattenmätaren, något som hängt över mig (?!) länge.. sedan mejlade jag lönekontoret ang. sparade semesterdagar, min psykolog för att ändra tid och till vasyd för att beställa en extra uppsättning etiketter till våra nya fyrfacks-kärl, som jag läst någonstans att man kunde beställa vid behov..

Sedan gjorde jag en reservation via nätet på kuddar från Jysk, då de två yngsta barnen beklagat sig över dåliga kuddar och tjatat om nya sedan jag vet inte hur långt tillbaka..?!

Jag har tvättat två maskiner tvätt. Hängt tvätt, sorterat tvätt, vikt tvätt, stoppat ner tvätt.. Jag har höst/vinter- städat trädgården och fått in alla ömtåliga krukor med växter in i uterummet. Jag har tömt diskmaskinen. Jag har fyllt diskmaskinen. Jag har sorterat och städat ett skåp i köket. Jag har hämtat barnen, handlat mat, hämtat kuddarna (och bokhyllan jag kanske missade nämna tidigare..?!) Jag fick reda på att vi har personal som är sjuka på jobb och fick därför också frågan om jag kunde stänga imorgon.. Jag har lagat mat. Dukat bordet. Dukat av bordet. Satt disken i diskmaskinen. Matat hunden.. både morgon och kväll. (Man vill ju inte bli anmäld för djurplågeri..) Jag har lyssnat på min dotter som har läst sina 20 minuter. Hjälpt till att hitta örngott till de nya kuddarna. Satt på örngott på de nya kuddarna. Borstat tänderna på dotera. Nattat de två yngre barnen. Varit ute med hunden. Lagat kaffe och nu sitter jag död i soffan, något frusen i uterummet och beklagar mig över hur sjuk i huvudet jag faktiskt är..

Tomas har städat och vinter-nattat Robban.. (vår motorgräsklippare) och varit iväg med barnen och köpt nya skor. Och för bara en liten stund sedan kom han hem med vår äldsta son, som han skjutsat både till och från fotbollsträningen ikväll..

- Tummen upp för livet..?!

Jag har så sjukt ont i mina axlar, ner längst ryggen och ut i ena benet.. Jag är trött i kroppen, tappar känseln i fingrarna i kylan och har en huvudvärk som skulle kunna komma från helvetet. Jag får stickningar i ena armen, som om den somnar mitt i en rörelse..?! Och jag har myggbett på fötter och ben, från Rhodos som håller på att driva mig till vansinne.. Gad!! Det är f*n inte mycket som är bra nu..!

Sa jag att mitt kaffe blivit kallt..?!

- - - -

Efter att ha suttit här och reflekterat över mitt vansinne, har jag nu insett att jag inte kommer att lyckas med att få den ordningen som jag så länge strävat efter..
När vi satt och åt middag tillsammans hela familjen igår, kom min vädjan än en gång om hjälpen jag behöver. Anledningen till den och tanken/ faktan om att alla i familjen hade mått bättre.. Men efter idag, där jag gett 120% för att föregå med gott exempel.. För att visa mitt helhjärtade engagemang inför det som sades (och faktiskt bestämdes gemensamt) igår.. Men för att ändå bara mötas av samma gamla skitiga beteende-mönster.. Ger jag härmed upp på riktigt.
(Kan vara så att det var kommentaren:
-Är du fortfarande sur, som blev den avgörande faktorn till mitt beslut.)

Jag kommer att fortsätta tjata på barnen.. Har hopp om att de faktiskt kommer att lära sig med tiden.. (Har börjat ana vissa förbättringar. Även om de fortfarande är väldigt små, finns de troligtvis där inne någonstans..)
Om inget annat får jag väl helt enkelt lösa det med en sopsäck eller två..?!

Vad gäller mig själv och alla mina sjutusen saker.. är jag inne i en drive just nu med sortering. Hjälporganisationer som tar emot begagnat, kommer antingen jubla, eller gråta..?! Oavsett så kommer de att få en hel del påsar med både det ena och det andra..

Det jag måste komma i harmoni med just nu.. är att det kommer att ta tid. Och jag måste få lov att ge det tid.. Jag tänker, det är den 7:de oktober idag.. Om jag ger mig själv två månader, landar vi på den 7:de december.. och det kan ju verka rimligt..?!

Två månader.. =61 dagar.. varav 17 dagar är helgdagar.. Säg 2 timmar a? 17 dagar.. och 1 timme a? 44 dagar.. Då blir det 34 timmar + 44 timmar.. alltså 48 timmar totalt..
Med andra ord.. ger jag mig själv lika mycket tid till städning och rensning, under två månaders tid, som det tar för mig att varva ner från 120 till noll..?! Om jag nu inte har räknat helt i nattmössan..?! (Vilket jag mycket väl skulle kunna göra då jag är sämst på matte.. Men som jag bjuder på eftersom jag inte bryr mig ett jota..)

- - - - -

Okej.
Nämen va roligt att du tittade in till mig idag..?! Upplyftande bajsapa-inlägg verkligen..?! Samtidigt kanske en skön kontrast till de overkliga feelgood bilderna jag lagt ut på instagram under den senaste veckan..?!
- Ett typiskt exempel på hur livets bilder kan se ut, glitter och glamour.. Samtidigt som verkligheten finns i varje vrå av min kropp..
Jag är i alla fall ärlig, tänker jag och låter dig avgöra själv vilken sida du väljer att se.. om du nu inte väljer båda..?!

Kärlek & Ärtor!

Sista förmiddagen på Rhodos, spenderade jag och min bättre hälft, tillsammans i Old Town..
- En fantastiskt vacker plats på jorden!

Bilden ovan visar en övervuxen trädgård, som vi smet in i efter att ha varit och tittat på
Palace of the Grand Master of the Knights of Rhodes:

Enormt stora salar, trappor, portar, mm.. och de mest fantastiska mosaiksättningar på golven i vart och vartannat rum:

De fanns i en rad olika mönster och motiv, i varierande storlekar.. och de kan vara något av det mest fantastiska hantverk jag någonsin sett! (Tog typ trehundra bilder.. *smile*)

Ja, många bilder blev det.. men besparar er från att behöva titta på alla..

Innan vi åkte bussen tillbaka hem till hotellet igen, var vi även och tittade på platsen där Poseidon en gång stått:

- En fantastisk dag, som jag är tacksam över att ha fått uppleva!!

Väl tillbaka i Kolympia/Kolimbia igen, åt vi gyros i pita inne på torget i city, innan vi hamnade vid poolen med vars en kaffe och white russian.

I skrivande stund, sitter jag nu i vår jacuzzi och myser en stund, innan det är dags för resans sista middag..

Imorgon bär det av hemåt igen.. *suck* Aningen jobbigt, men jag är sjukt tacksam över dagarna vi har fått vara här!!

Kärlek & Ärtor!!