Tanken var att jag skulle fly till min mamma i helgen..

Släppa allt här hemma.. Sätta mig i bilen och bara dra..

Hade dock glömt att Tomas skulle på julbord med sitt jobb..?! *Smack!* 

Planeringen att åka direkt efter jobb fredag eftermiddag gick åt pipan..!!

Nästa smocka.. Mamma skulle (enligt tradition) iväg söndag.. (Första advent) Också något som jag egentligen vet, men som fallit bort i allt annat.. *suck!*

Så från att ha tänkt: från fredag kl 16, till söndag kl 20..

Ändrat till tanke: från lördag kl 10, till söndag kl 12.. 

Sen fick jag reda på att jag tydligen skulle hämta upp en TV, som min mamma blivit lovad av Tomas. Och lördag klockan 10, blev plötsligt kl 12.. *Bam!* 

Det sista slaget.. än så länge.. är att jag förutom TV:n, även ska hämta upp min bror.. som tydligen också behöver en paus hemma hos mamma.. 

.. Och här någonstans hann klockan bli 15, innan jag kommer iväg till mamma..?!

Jag vet inte om du uppfattat det själv, men hela grejen med att jag

skulle sätta mig i bilen och fly.. typ dog..!! Vänta.. Hämta.. Fixa och trixa..

- Missförstå mig rätt.. Jag gör det. Jag älskar min bror och min mamma! Och jag kommer att sätta deras behov framför mina känslor.. Precis som jag gör vardagligen här hemma. Inget konstigt egentligen..

Men tanken med att åka iväg var för att jag har väntat och hämtat, fixat och trixat i övermassa under de senaste veckorna.. och för att jag skulle få en paus i allt det där..?! 

- Nu blev det bara jobbigt..?! 

Kärlek & Ärtor!

Och sedan läser inslaget om hennes fantastiskt vackra inredda hem.. och inser att jag förmodligen aldrig kommer att komma till den punkt, där mitt hus och inredning kan hållas i tipp topp.

- Det räcker helt enkelt inte att två av fem i familjen har intresset för inredning..?!!

Kul ändå att se! Men ledsamt att inse..

Kärlek & Ärtor!

Efter mycket om och men..
Läs månader av planering, sortering, ommöblering, förberedning och diskutering.. (älskar min svenska *smile) .. Efter skissande, pekande, mätande och färgprover, ett försenat inköp och många sena kvällar.. har vi idag ÄNTLIGEN fått målat dotterns rum.

Det har varit stundom tufft och vi är ännu inte riktigt färdiga, men oj så värt allting! Tror jag hörde dotera säga:
- Jag är så taggad jag dör.. typ två hundra gånger, under tiden som vi höll på med rummet tillsammans. Poj oj oj.. som hon har längtat!!

Ny färg, nya gardiner, ny taklampa..
Sängen är flyttad, hyllorna är flyttade, skrivbordet ska flyttas.. Fönsterkarmen är rensad. En del av krukorna är målade, en del av blommorna är omplanterade.. En ny matta är utsedd och den kommande placeringen av boklisterna är bestämd..

Ja, det har varit ett himmelens meck.. men som sagt.. SÅ VÄRT DET!!

Inatt sover min dotter gott. Lycklig över sitt alldeles egna rum, med rätt färger och inredning.. och med känslan av att ha fått vara med och bestämma och verkställa!

Kärlek & Ärtor!

Ps. Klart det kommer fler bilder på (hela) rummet, sen när vi är klara.. *smile*

Men herre Gusseness jag insåg just vad klockan slagit..?! Och jag har i detta ögonblick 21 minuter på mig, för att hinna med min plan.. Att återkomma till bloggen under kvällen. (Observera att mina kvällar tar slut där nytt dygn börjar..)

..19 minuter kvar..?!!!

Ja, som alla redan förstått, så kommer jag inte att hinna skriva mer än några tunna rader.. För att gå in på djupet, behöves så mycket mer än en kvart..?!

Livet är maxat, men jag har lovat mig själv.. för att göra inlägget något kortare än tänkt.. att jag ska klara av vardagen själv så gott det bara går.. Jag ska helt enkelt inte tro eller som man också kan benämna det, anta.. att jag ska få någon hjälp av någon annan.

Denna vecka för jag en grundlig dagbok, där jag i punktform skriver ner allting jag gör på en dag.
- Jag vet inte riktigt varför.. Men det stärker mitt medvetande om hur överdjävlig jag är på att prestera.. Från tidig morgon till sena kvällen.. Får väl se om det blir något vettigt av det i slutet av veckan, eller om det bara blir en helt vanligt crazy grej jag gör, bara för att jag är jag..

Så..
Med sju minuter kvar av detta dygn, får jag (bortsett från skrivkramp) lite panik över tiden och önskar dig därför god natt istället.

Kärlek & Ärtor..
(Och två minuter tillgodo..*smile)

Är i ett farligt ös just nu.. farligt, i den mån att den som kommer i min väg riskerar att bli överkörd..?!

- Men jag gillar det och det håller mig fokuserad!
Dock räcker inte tiden till så mycket annat än till (så kallat) MINA sysslor..?!

MEN!! Håll ut.
Jag ska återkomma under kvällen!

Kärlek & Ärtor!

Jag försökte skrika mig ur ilskan - Gick inte.
Jag försökte köra ifrån ilskan - Funkade inte.
Jag försökte spela bort ilskan med musik - Gick inte heller så bra.
Ibland brukar det fungera med att gråta, men inte ens det fick ilskan att svalna.

Fly fu*king as förbannad, var vad jag var..
Jag sa till mig själv att jag inte hade tid till att måla, men frustrationen inom mig höll på att driva mig till vansinne.. Och trots uppmaningen om att inte börja skapa, kändes det som om varje cell i min kropp skrek efter pensel och färg.. Så det var så det blev..

Jag är fortfarande arg och jag reflekterade flera gånger imorse, att det var länge sedan jag kände så här.. Det slog mig också att jag inte brukar vara arg så här länge..?! (Och aldrig efter så många olika försök i att få ur mig ilskan..) Pang bom bang.. sen brukar det vara över..

Samtidigt som den illvilliga kraften skrämmer mig en aning, så glädjs jag ändå, konstigt nog, i tanken av att det kanske är för att jag står där jag står idag..?!

Jag har jobbat mig igenom sorgen, besvikelsen, insett glädjen, hittat tillbaka till lusten.. Nu verkar det som om det är ilskans tur att få sig en omgång..?! Och jag är tacksam för insikten.

Ber till de högre makterna om styrka för kontroll, så att jag inte sårar någon stackare på vägen.. Min ilska är kraftfull och kan vara förödande och om jag känner mig själv och min omgivning rätt, så kan det gå precis hur som helst om jag tappar kontrollen..?!

Kärlek & Ärtor!

Efter tre veckors kämpande mot mörker i olika former, inne på min fjärde vecka.. Kände jag igår att det f*n får räcka..

Jag var så urholkad och fullständigt dränerad på energi igår, att jag trodde jag skulle krackelera.
- Jag kommer att falla och där kommer inte finnas något som kan stoppa det.. Sa den inre känslan igår..

Men så hände något imorse.
Mot all förmodan lyckades jag på 35 minuter göra mig iordning, få upp och med mig den äldsta sonen och komma i tid till utvecklingssamtalet på skolan inne i stan, som jag fasar över.. Inte rädd för vad som skulle sägas, utan för tiden som var bokad 07:30..
Omg?! 07:30??!! Hur f*n tänkte jag där..?!

- MEN jag klarade det!!
07:27 stod vi utanför dörren och fick vänta på att få komma in..

Väl på väg till jobb senare, kände jag mig fortfarande trött, men ändå galet fylld av kärlek och tacksamhet.. Helt utan vetskap om egentligen varför..
(Jag sa till barnen under vår samling, att om man behöver en kram någon gång under dagen, har jag extra mycket kärlek att ge idag, trots att jag fortfarande känner mig dränerad på energi. Tre barn har redan nappat på förslaget och fått/gett kramar..
- Jag älskar mitt jobb *smile)

Så vad var nu poängen jag ville komma till..?!
- Jo.. att jag trots utan energi, fortfarande står på båda fötterna. Jag ger av det jag har och hoppas få tillbaka det jag ger.. och kanske lite till.. så att jag någonstans får tillbaka min energi.

Kärlek & Ärtor!

Strax efter förra inlägget, som publicerades typ 14:40.. lade jag ner mina försök till att kanske göra en bättre dag.. Med en filt över mig lade jag mig tillrätta i soffan i uterummet och somnade. Blev väckt två gånger av dotera, som vid olika tillfällen kom för att fråga, alternativ visa mig något.. men somnade ganska så snart om igen.

Det var inte förrän cirkus klockan 19, som Tomas kom ut och väckte mig i samband med att han skulle åka och hämta pizza.. och en stund senare satt vi hela familjen samlade runt matbordet och smaskade pizza i övrig tystnad.

Tanken slog mig så dystert allting blir när jag inte skiner som en sol. Inte bara för mig, men för hela familjen. Ingen frågar om hur dagen har varit, eller om det finns några planer inför dagen som kommer.. bara dyster tystnad..

Ett tag tänkte jag förbli tyst.. (för vad spelar det för roll när man ändå bara blir missförstådd..?! Och jag pallade inte berika familjen med mina kända förmaningstal om hur vi måste hjälpas åt osv, osv.. jadda jadda jadda.. *suck*) Men så ville jag ändå veta hur det hade gått för min äldsta under dagens fotbollsmatch, så det blev att jag bröt tystnaden i alla fall..

Barnen blev som i vanlig ordning, beordrade om att ta hand om det som stod på diskbänken.. Tomas gick ut för att som vanligt röka efter maten och jag hjälpte som vanligt barnen i köket..

Och nu är dagen slut.
Ska bli riktigt skönt att få komma till jobb imorgon, för en stunds rofylld ordning i samarbete med varandra.. Att få komma till en plats som faktiskt ger mer energi än vad den tar, behövs i höstens mörker.. För även om yrket i sig kräver en hel del energi, finns det så otroligt många saker, personer och händelser som fyller på energikontot ändå. Vilket innebär att även om omsättningen är stor, så brukar den vid den här tiden på året sluta på plus.

- Jag älskar mitt jobb. Och är så tacksam för att jag har det, för att jag kan det och för att jag gör det bra. För att det omger mig av personer som ger mer än vad de tar och för att jag känner hur viktigt min roll är på plats.

Vilket är mer än vad jag känner här hemma just nu.. Men så brukar det vara under höstens mörka månader.. Något som jag förr lade på mig själv.. Min så kallade höstdepression, som då färgade allting hemma i svart, är idag utredd och insedd att inte vara min längre. Jag är bara mer känslig under höst och vinter. Vilket får mig att bli mer drabbad av mannen, som faktiskt är den som verkar må som sämst dessa månader..

Den ena pusselbiten efter den andra faller på plats och det är ganska så skönt att inse att det faktiskt inte är mitt fel.. Jag tvivlar på att det någonsin egentligen har varit mitt fel.. mer än att jag låtit mig påverkas, men det lär jag nog aldrig få reda på. Och det finns inget behov av den vetskapen heller, så.. (Ledsamt dock är att mannen fortfarande försöker skylla ifrån sig på allt och alla runtomkring.. Men jag tänker att han kanske lär sig så småningom..?!)

Nåväl..
Nu ska jag natta barn.. kanske titta en stund på tv, om det vill sig väl i tv-tablån.. och sen ska jag gå och nanna kudden, fast i sängen den här gången..

God natt. Sov gott.
Kärlek & Ärtor