Det är förvisso "bara" torsdag idag.. så veckan är ännu inte riktigt slut.. Men oj vilken vecka det har varit..

Efter en bra dag som denna, skulle jag kunna säga att det har varit många positiva saker som hänt.. Men om jag går in på djupet, hade jag varit ärligare om jag hade sagt att veckan har varit mer känslomässigt jobbig än positiv. Och för att vara ännu mer precis, så har sorg varit den övergripande känslan.

I måndags, hade jag mitt sista samtal med min psykolog.. (i alla fall för den här gången..) Det känns som om jag har gjort det här tusen gånger, så jag borde vara van.. Men förstå att även om jag har varit i kontakt med psykolog till och från under många år nu, så har det varit många olika personer som jag har träffat..

Prosessen har varit att få tid. Att träffat någon. Pratat med denne typ ett tio tal gånger och sedan har vi aldrig träffats igen. Prykologen som jag sa hej då till i måndags, har jag varit i kontakt med sedan jag fick tid efter att jag totalkraschade sommaren 2018. Jag vet att hon alltid finns där, om jag skulle behöva komma i kontakt med henne igen.. och vi har redan bokat in en tid för ett återkopplingssamtal.. Men det är ändå sorgligt. 

Sorgligt på så många sätt egentligen.. Mest för att hon, som har varit min stöttepelare näst intill varje vecka sedan hösten 2020, (senaste rundan) nu försvinner ur mitt liv.. igen.. Men även sorgligt att min faktiska stöttepelare är en psykolog och inte någon annan..

- Oavsett är avskedet sorgligt och ensamheten, mm som hon har hjälpt mig att hantera, känns aningen skrämmande i framtiden.. Jag har många människor omkring mig, som jag vet skulle ta min hand om jag sträckte ut den, men det är ändå inte riktigt samma sak.. Men jag känner tillit till mig själv.. och har hopp om att allt ska gå bra..

Nästa stora sorg.. och det förvånar mig en aning över att den har lyckats växa sig så stor inombords.. är "mina" barn på jobb.. Mina tio, fantastiska, helt underbara ungar, som jag har haft ensam i grupp och som jag har spenderat vardagsförmiddagarna med, under hela läsåret 20/21.. Det har blivit dags för dem att lämnar mig (oss) ..alla nu redo för skolan. Flertalet av barnen har varit under mina vingar sedan ett års ålder och jag har fått se hur de har vuxit upp till att bli till de kloka, omtänksamma och roliga individer som de är idag. 

Mitt prio har hela läsåret varit att skapa gemenskap i gruppen. Att stärka tilliten både individuellt och i grupp. Vi har skrattat och gråtit tillsammans. Vi har pratat om enhörningar och glitter och haft många roliga stunder ihop.. Men även haft tyngre diskussioner om olika livsförhållanden, "tröttbaciller", barns rättigheter/skyldigheter, covid-19, mm, mm..

Vi har delat våra tankar, gjort gemensamma planer och framför allt skapat minnen..

- Så egentligen är det en glädjens dag, idag.. när vi höll vårt så kallade "utspark", med uppläsning av personliga dikter, blommor, plakat och utdelning av barnens samlade verk.. För jag är så stolt över alla! Det är så underbart att få dela dessa barns stora dag, som de sett fram emot sedan flera månader tillbaka.. (en del redan sedan deras storasyskon gjorde samma sak, för flera år sedan..) Dagen som vi har strävat efter som mål, för att bli färdiga med alla delar från läroplanen.. och bli redo för skolan. -Äntligen!

Avskedet gör ont och jag vet att det är sorg jag känner.. men samtidigt är jag tacksam.. och faktiskt stolt över mig själv..

Bortsett från mina krävande känslostormar, som slagit mig under veckans gång, har mina egna barn slutat skolan, för att äntligen få njuta av ett långt, välförtjänt sommarlov. Att dottern börjar trean, känns lite skumt.. Att mellangrabben ska börja i högstadiet känns galet.. Och att den äldsta grabben ska börja sista året på gymnasiet känns helt overkligt.. (Hur är det ens möjligt när jag fortfarande bara är 25..?! *smile*)

Nåväl.. Barnens sommarlov invigdes, enligt tradition, med ett gemensamt besök på yogiboost, där vi åt frusen yoghurt, med tillbehör för typ 300 spänn.. Lite skämtsamt är även det en sorg.. i alla fall för plånboken.. *smile* Men är det en tradition, så är det!

Det är som sagt bara torsdag idag.. men jag tänker att det värsta av känslorna är över.. i alla fall för den här veckan..?! Imorgon är det fredag och jag är säker på att solen kommer skina även imorgon.. Och förhoppningsvis då inte bakom molnen..

Avslutar idag, med bilder på pergolan som mannen byggt och som jag har inrett..

Min absoluta favoritplats i trädgården, såhär års, som jag sitter på just nu.. 

Kärlek & Ärtor!

Veckorna susar förbi nu, som en boll i nerförsbacke.. Känns inte länge sedan som vi firade in det nya året och började om från vecka ett..
- Vips så var arbetsvecka nummer 21 slut..?!

Och där var middagen färdig också?!
Äldsta sonen kom precis ut och sa att han var färdig med matlagningen.. Lyx en fredag!

Så nu kan jag inte sitta här längre.. måste gå in och äta ju.

Kärlek & Ärtor!

När jag tittar ut genom fönstret känns det mer som höst än försommar.. och jag kan inte låta bli att gräma mig över skitvädret som jag inte kan göra något åt.. Blött och trist.. Kallt och tråkigt.. 

Men nu var det egentligen inte det jag skulle skriva om.. hur allting är blött och tråkigt, kallt och jobbigt.. Det är ju egentligen bara en liten del av det stora hela. Och i det stora hela är livet egentligen ganska så bra.. Jag menar visst finns det saker som får mina inre demoner att fräta magsår på insidan.. men annars..

Jag tänker på mitt jobb. Så lyckligt lottad jag är för att ha en fantastiskt arbetsplats, med (krävande men ack så) givande arbetsuppgifter.. Kollergier som jag trivs tillsammans med. Och med en chef som är närvarande och lyhörd. 

Jag tänker på min familj.. Min man och mina älskade barn som gör sig värda varje nytt grå hårstrå, som förgyller mitt liv med goda skratt, spännande tankar, smarta lösningar, mm.. Mina hundar som är de sötaste, tokigaste, mest underhållande varelserna som jag känner.. Min trädgård, som egentligen såklart även tillhör min man, men som nog jag håller kärast.. En plats fylld av syrendoft, fågelkvitter och underbar grönska.. (både planerat planterat och oönskat ogräs..)

Jag tänker på vårt hus.. Att vi har tak över huvudet, med vars ett rum.. och alla finesser vi har och kan bruka om och när vi behöver.. Min ateljé som jag kan fly till när världen känns för stor, mörk, eller bara plågsam.. Platsen där mitt skapande får svälla över och ställa till den enda kaos jag klarar av..

En mulen dag som denna är det lätt att glömma bort allt det där som egentligen gör solsken.

Så jag visar min tacksamhet genom att bekräfta den här.. och hoppas på att den riktigta solen vill visa sig imorgon istället..

Kärlek & Ärtor!

#trädgård #växter #blommor #ogräs

     
#hundar

.. precis som jag skrev i förmiddags, att jag tänkte göra under dagen:

Min ställning för presentpapper gjordes klar!

Och efter att ha fikat en stund med min mamma ute i trädgården fick jag flyttat några lass med sten, från den ena sidan trädgården till den andra.. (Många vändor kvar dock, men det får ta den tid det tar..)

Och så lyckades jag att klä om min stol, som stått sliten sedan jag hittade och hämtade hem den från en sopsorteringsstation. Gjordes med enda kravet att den skulle bli hel, vilket blev lyckat. (Det där med mönsterpassning behöver vi ju inte prata högt om..?!) *smile*

Kärlek & Ärtor!

Jag sitter ner med min dator för att blogga för första gången på länge.. Datorn blir mer använd i digitala möten numera och jag kan villigt erkänna att jag har saknat ljudet av knapparna samtidigt som orden flyter fram på skärmen. 

Att det har hänt massor sedan sist, är det väl inga tvivel om..?! 

Det har blivit en del trädgårdsarbete mellan regnskurar och stormiga dagar.. och en hel del arbete med min aelje, som jag fick för mig att jag skulle, en gång för alla, att uppgradera till det ultimata. Rensning av gamla flyttlådor som stått och tagit plats i det glömde sedan vi flyttade in för fyra år sedan.. Nymålade väggar.. Inköp av nya förvaringshyllor och lådor i mängder för att få ordning på allt pyssel.. Jag har möblerat om, kastat gamla färgburkar, testat ett hundratal torkade pennor av olika slag för att kasta de som torkat.. Jag har köpt lampor, dragit förlängningssladdar, möblerat om igen, lagt ut och skurit matta.. mm, mm. 

Det bästa, eller ska jag kanske säga det jag är mest stolt över, är ställningen jag gjort för presentpapper och presentsnöre, som jag snickrat ihop och satt upp på väggen. Inte det allra svåraste jag har gjort, men det är något jag gjort från tanke och skiss, genom inköp och snickeri, til ett färdigt resultat på väggen:

När jag var klar, insåg jag att där finns plats för dubbelt så många rullar, så jag har faktiskt köpt in mer material, för att få maximal användning för min kreation.. (Ni ser alla rullar jag har ståendes i hörnan längst ner på bilden..?!)

Nåväl..

Under tiden som detta arbete har pågått har livet utanför tuffat på.. Och dag efter dag har jag byggt mörker inombords.. I min ensamhet har jag tappat greppet om mig själv och jag har gömt mig istället för att konfrontera mina inre bekymmer..

Men så i förrgår gick det inte längre.. Totalt drenerad inombords av alla måsten, min dåliga självkänsla, en massa antaganden och framför allt den upplevda ensamheten, brast allting och det kändes som om jag trillat ner på botten igen..?! Jag försökte att göra det som jag vet ger mig energi, att måla.. men eftersom det inte är en eller två, utan snarare ett hundratal olika faktorer som fått mig på fall, räckte det inte med att måla.. Jag bröt ihop.

Jag blir arg på mig själv för att jag låtit det gå så långt, men försöker samtidigt intala mig själv att jag faktiskt gjort det jag velat under tiden.. Att verkställa mina planer med att få iordning på ateljen.. Och kanske är det arbetet med denna som faktiskt hållt mig uppe så länge det nu varade..?!

- Jag vet inte.. Jag vet bara att jag känt mig mer än otillräcklig alldeles för länge.. och jag vet att det tär på mitt inre.

(Att vara född med en positiv syn på livet brukar jag se som en tillgång.. men under den senaste månaden har jag lyckats vända allt mot mig själv och sett det som en dålig sak att vara..?! Hur det ens är möjligt..?!)

Idag har jag dock landat i insikten.. Jag har sovit elva timmar sedan jag kom hem från jobb igår.. Fortfarande trött, lite som dagen efter.. och jag håller mig passiv till känslor som annars upprör.. En fullproppad diskbänk, med locket till micron i center.. (Varje dag plockar jag undan detta förbannade lock.. som någon annan använt..) Min pinsett, som jag bett om att få ha själv tusen miljoner gånger, som ligger och skriker på handfatet varje gång jag går in på toaletten.. Att hundarna lämnas ensamma på bottenvåningen, som jag om och om och om igen ber om att inte hända, då de båda hittar på bus i brist på uppmärksamhet.. Bus som jag sedan får ta hand om..

- Ja.. du förstår ju själv vilken nivå jag ligger på, när det är petitesser som dessa som får mig på fall..?!

Idag har jag lovat mig själv att ligga lågt. Att bortse från allt som inte vill, eller gör mig väl.. Jag ska göra det där jag tänkt med mitt presentpappers-ställ och bara precis känna mig värdig att bara vara jag för en dag.. 

Kärlek & Ärtor!

Jag ligger i skrivande stund på golvet i mitt (och Tomas rum), raklång på mage med fötterna i luften och skriver.. Känner mig som jag gjorde när jag gjorde samma sak som tonåring.. Fast då hade jag varken hundar i min säng, eller en dotter i rummet bredvid som höll på att flytta sina möbler.. För det är just det som händer just nu..

Om jag skulle vara tvungen att gissa ett blivande yrke för dotera, hade jag utan att tveka sagt inredningsarkitekt.. Hon har haft samma stora intresse för inredning sedan hon var liten, typ de senaste tre åren.. Jag minns att det tog ett tag innan hon vågade flytta runt möblerna själv, men nu finns det inget som hindrar henne.. Oftast börjar hon med att göra en skiss på hur hon tänker, på sin lilla whitboard-tavla, innan hon verkställer sin planering.. Men idag tror jag dock att det hela gick ganska spontant till..?!

- Oavsett, så är det en kul grej.. (tycker jag som gjorde precis likadant med mina möbler som yngre.. och egentligen gör jag så fortfarande i den mån jag kan flytta runt familjens möbler.. *smile*)

Nåväl.. Mina tonår är förbi sedan länge och tyvärr kan jag inte ligga kvar här på golvet i mitt rum och göra bara det jag vill.. Jag behöver ta tag i mina mamma-sysslor.. och gå ner i köket och laga lite mat till mina barn.. Men det var mysigt att få känna sig som egen för en stund.. och jag är tacksam för allt jag har, kan och behövs till..

Kärlek & Ärtor!

- April månad är här.

Tiden går fort när man har roligt sägs det.. så jag förmodar att det är det jag har.. Roligt..?!

Nja.. en ska inte klaga! Jag har det ganska så bra just nu.. Kanske inte så roligt.. men jag lider inte i alla fall.. och om ärligheten ska fram så har det hänt en hel del grejer som fått mig att dra på smilbanden..

Har haft fullt upp med att organisera på min ateljé, med flyttlådor som sorterats och förvaringslådor som staplats. Har en plan om nya hyllor, för bättre förvaring och lättare tillgång för allt mitt pyssel.. som jag har ÖVERALLT..?!!

Nåväl.. hinner inte skriva mer än så just nu, då rasten snart är slut.. Är ju tillbaka från långhelg med påsk, som de flesta andra. Jag får helt enkelt återkomma när andan faller på.

Kärlek & Ärtor !!

Redan torsdag.. och jag njuter av att denna vecka snart är över.. Har haft galet många bollar i luften att hålla koll på, med spridda skurar över skola, jobb och hem.. Så kraften ligger inte på topp om man så säger..

Men som sagt.. veckan börjar lida mot sitt slut och jag tror på mig själv till att klara av resterande krav, innan jag kan ta helg och samla kraft.

Jag hoppas ni njuter av solen lika mycket som jag och att ni tar hand om varandra och er själv.

Kärlek & Ärtor!