.. pepperkakor och ett stort glas mjölk..

Kan få vem som helst att känna sig som ett litet barn igen..

Jag har fyllt trettio.. så jag räknas till de vuxna.. men när julen nalkas kommer barnasinnet tillbaka och CHOKLADKALENDERN med den.. Ingen jul utan en chokladkalender..

-När jag bodde hemma var det mamma som köpte dem till mig.. Sen flyttade jag hemifrån.. men fick ändå en chokladkalender varje år av mamma.. det var inte förrän året som Jonathan föddes, som jag fick köpa min chokladkalender själv.. 25 år gammal..

Sen blev det ju automatiskt att jag skulle köpa chokladkalender till Jonathan.. och varför ska bara han ha en.. min tradition har ju faktiskt funnits längre.. Jonathans har ju just börjat.. (tack vare mig)

-Det hade inte fungerat.. Jag tror inte att jag hade överlevt en jul utan chokladkalender.. Det är bara så.. Tomas tycker att jag är knäpp.. men jag och Jonathan har kommit på att det är Tomas som är knasig som inte vill ha en egen chokladkalender.. Så det så..

-Nu ska jag knapra i mig lite fler pepparkakor, men först måste jag hämta ett glas mjölk till..

Kalla mig dum, när jag skriker mig stum..

Det verkar ju som om ingen hör, ingen ser vad jag gör.

Jag kanske skulle lägga av, se vad det gav.

Nej det skulle kännas fel, jag måste ju få spel.

Jag är född till den jag är, det är därför jag är här.

Det är ju inte så hemskt som det låter, inte ens om jag sitter och gråter.

Egentligen är mitt liv underbart, med barn fyllda med fart.

Och en man som älskar mig trots allt, även när mitt hjärta verkar kallt.

Jag vet inte var detta kom ifrån.. Jag känner mig inte ett dugg nere..

Det är väl bara det att känslan ligger nära och orden rinner av mig..

Det är skönt att skriva, utan att riktigt känna det man skriver, har

fått för mig att det tar längre tid till nästa gång som tårarna rinner då.

Att skriva i förebyggande syfte är aldrig fel..

Även om det inte händer allt för ofta..

------------

Det är snart måndag igen.. måste sova en stund..

-i förebyggande syfte.. *hi hi*

Vi ses.

-Tjingeling! 

Jag känner en tant, som har en elefant..

De är stora båda två, och saknar vars en tå..

Tanten är som oftast snäll

och läser saga varje kväll..

Elefanten är också snäll

och lyssnar därför varje kväll..

Tillsammans är de ett sött litet par och tänker leva så i alla sina dar..